Så hemskt! Hade en skolkompis vars båda föräldrar var med och omkom i den olyckan.

Titta i din inbox nu!

Tack för nallen! ❤️

Hihi, det var så lite! Du får skicka ett paket med, om du vill!

Tragiskt det som skedde med Estonia och alla dessa människoliv som togs 😕

Tror många av oss hade antingen bekanta eller nån som vi på nåt vis kände som i sin tur hade band till dom som omkom.

Jag hade både bekanta och andras bekanta ombord och minns så bra den dagen när det här kom i tidningen och hur försenat allt var att få ut tidningarna i butikerna för det fanns så mycket att skriva om och ingen liksom förstod hur det här kunde ske.

Några av mina vänner gick ner med Estonia och det här gick inte förbi nån av oss för dom flesta av oss kände eller hade bekantas bekanta med i katastrofen.En kollega till mig på den tiden båda hans föräldrar gick med ner i havet så det här var en oerhört tragisk sak som bara inte ska få hända 😕

Måtte det aldrig behöva ske igen ❤️

Så sant! Det var ofattbart, det gick som inte in. Tänker på alla de som gick under nyss utanför Italien. Alla dessa människoliv.

#6 Usch ja. Det verkar vara mängder med människor som drunknat😕

Mina föräldrar kände några som precis missade båten… Så de kunde också ha strukit med. Hemskt för de som faktiskt gjorde det!😕❤️

#8 Då hade de människorna lite tur i oturen, skulle man kunna säga.

Katastrofen i Medelhavet är ju fruktansvärd. Siffrorna stiger och man får läsa hemska beskrivningar.😕

Fy det är verkligen otäckt.

Det finns inga ord för 😕

Ja var finns medkänsla när folk profiterar så tungt på andras olycka o så lätt dessutom offrar dem efter att håvat in deras sista pengar.😢

Det är så man mår illa!

#13 Ja, det är fruktansvärt 😕
Tyvärr känner jag till flera personer som aldrig kom tillbaka med Estonia Hemskt. 😕

Jag pratade med en äldre man när jag var i Mariehamn på Åland för några år sedan. Han berättade då att han hade åkt med båt över Östersjön åtskilliga gånger på grund av arbetet och hade även åkt mycket med m/s Estonia. Han hade gått i pension när katastrofen skedde.

Jag minns den natten. Dåvarande hund lämnade inte verandan (under tak) när vi skulle nattkissa, bodde en bit ut i skärgården.

Jag minns också den natten eftersom det var så kraftig blåst att det knakade i fönsterrutorna. Jag var ledig  så jag sov länge eftersom jag låg vaken på grund av ovädret och fick inte reda på något förrän långt fram på förmiddagen.

Ja, att det var en blåsig natt kommer jag också ihåg.
Jag vaknade vi 01-tiden men tvingade mig att somna om för jag skulle upp och jobba tidigt.
Kommer också ihåg att jag tyckte det var en så stilla och fin morgon med tanke på att natten hade varit så stormig/blåsig

För mig blev Estoniakatastrofen lite absurd. Bara ett par månader tidigare hade en kompis kapsejsat ute på östersjön o omkommit. Det skrevs inte ett dugg mer än en kort notis om att en seglare saknades o att han befarades ha omkommit. Det skrevs alltså inga spaltmetrar o hölls inga minnesgudstjänster för honom o var hans liv inte lika mycket värt som de som omkom på Estonia? Jo jag vet att Estonia skördade så oerhört många fler liv o givetvis var det en enorm katastrof värd alla spaltmetrar i världen o minnesgudstjänster men på någotvis blev det som att hans liv var inte värt någonting - inte rättvist att jämföra men ändå är det faktiskt detta jag minns varje gång jag hör Estoniakatastrofen.

Cessy,beklagar förlusten och kan tro det där känns jobbigt varje gång Estonia kommer på tal för du associerar ju direkt helt naturligt till vad som hände din vän.

Förstår ditt tänk där för liv som liv men det som gör skillnaden är omfattningen och antalet inblandade och egentligen borde det inte vara så för liv som liv kan man tycka oavsett hur många eller få som förlorar sina liv.Svårt det där för i min värld är alla liv lika värda så jag förstår så väl hur du tänker i frågan 🌺

25 år sedan idag. Dagen då jag skulle på ett möte som ställdes in. Brorsan kom hem från skolan på förmiddagen då skolundervisningen ställdes in. Senare på kvällen skulle min far leda en studiecirkel. Den ställdes också in. Det var en dag då folk grät öppet.. Och grät man inte öppet så grät man inombords. Det enda jag minns av 28 september 1994 var att solen lyste. En liten tröst mitt i all landssorg.. Annars gick man runt i ett töcken av chock, sorg och förtvivlan.

Det händer ibland att man ser Kent Härstedt här i stan, och då tänker jag alltid på estoniakatastrofen, inte på att han är (eller rättare sagt var) politiker. Tänker också på honom och de andra överlevarna när jag någon gång fryser ända in i märgen, och undrar hur de kunde överleva så många timmar i iskallt vatten, blåst och regn. Plus att många av dem knappt hade några kläder på sig. En otrolig bedrift att orka med att inte bara släppa taget.

#23 Såg en dokumentär en gång då det var ett klipp då man plockade upp dom första överlevande på en annan färja. Bland annat mannen som hade endast kalsonger på sig. Han hade förmodligen inte överlevt speciellt många timmar till i räddningsflotten. Det var storm och kallt. Men det var att fly i panik utan en tanke på att klä på sig och försöka nå en räddning innan färjan sjönk till havsbotten..

#24 Tror faktiskt inte att den mannen hade överlevt ens en enda timme till. Såvitt jag minns så tog det fem timmar innan de blev räddade, och det är inte många som klarar att vara nerkyld så lång tid.

Läste en intervju med Kent Härstedt för en stund sedan, där han sa att han inte kunde sova för att han var sjösjuk. Så han var fullt påklädd och uppe på däck - samt nykter, för han kunde inte dricka något heller på grund av sjösjukan. Dessutom sa han att han hade lite "extra fettlager". Förmodligen hade han en fördel på grund av det trodde han.

#23 Jag har läst Härstedts bok Det som inte kunde ske, baserad på hans egen erfarenhet som överlevande från den värsta fartygskatastrofen i norra Europa under fredstid. Saknar Härstedt. Han skulle kunna vara minister i Löfvéns regering. Men tyvärr så sitter det folk där redan  som saknar vare sig kunskap och erfarenhet av det verkliga livet..

#26 Tror inte Härstedt skulle platsa i Löfvéns regering. Har fått intrycket att han är socialdemokrat "av den gamla stammen", och de verkar inte få vara med i dagens S.

Det som inte kunde ske av Kent Härstedt. Ett lästips till er. Gripande berättelse om hur bortåt tusen personer går ombord på färjan m/s Estonia i Tallinn. Det varnas för storm på Östersjön men dom flesta ser fram emot en trevlig resa till Stockholm med fest, mingel, god mat, trevlig musikunderhållning med Pierre Isacsson m.m. 852 människor avled i förlisningen, varav 501 svenskar.

Jag har läst den boken och tror att det var först då jag förstod hur stort och hemskt det var. 
Allt annat som jag såg i tv och tidningar var så sensationslystet beskrivet så det gick inte att ta in ordentligt.
Hade väl tur att jag och inga i min närhet kände några som var med på Estonia.

#29 Jag har personligen inte lagt tid till att fördjupa mig i Estoniakatastrofen. Man blir påmind vid speciella årtal. Det var 25 år sedan nu förra helgen. En jämnårig kille som jag inte var direkt bekant med men som jag brukade växla några ord med då och då dog i katastrofen. Han har en minnessten på ortens kyrkogård eftersom han tillhör dom som finns någonstans där nere på Östersjöns botten.

Vänner och nära anhöriga till mig har åkt med "M/S Estonia" några år innan hon sjönk och själv har jag stått på kajen där hon vid ett tillfälle låg förtöjd… minnet av att med egna ögon ha sett fartygsnamnet i aktern kommer aldrig att släppa…

😕

En arbetskamrat till mig, hennes man var långtradarchaufför och skulle åka med Estonia just den ödesfärden men ringde hem och var lite grinig för han hade missat båten på grund av annat strul under färden. Vilken otrolig tur…

#32 Efteråt måste han ha varit otroligt tacksam över strulet. Änglavakt.

#32 Ja det kan man säga.

#32 Läste en gång om en långtradarchaufför som missade färjan. Det kan ha varit han.

#35 Mycket möjligt.

#23 Har också undrat hur de orkade kämpa sig kvar i den kylan och hopplösheten så många timmar. Läste någonstans att de skakade så mycket i livflottarna att en del muskler slets sönder. Härligt att några blev räddade ändå!

Estonia glömmer man inte.