På 1970-talet var min bror, min far, en kompis och jag i Italien, eftersom min bror och kompisen skulle delta i en segeltävling på Gardasjön, i Riva del Garda.

Platsen var vald för att den ligger mellan två höga berg och vinden kom punktligt klockan ett på eftermiddagen. Därför skulle seglingarna börja då. Problemet var bara att på seglingstävlingens första dag så ändrades detta, och det blåste inte alls.

Detta fortsatte sedan resten av veckan, så ibland blåste det och ibland blåste det inte alls. Seglarna fick ofta paddla ut till banan, som flyttades allt längre ut för att hitta någonstans där det blåste lite.

En eftermiddag blåste det däremot upp till nästan orkanvindar, och flera av båtarna blev skadade. Vinden lyfte upp dem flera meter i luften, trots att de låg på land och inte hade några segel. När sedan vinden inte bar längre så trillade de ner på marken igen. En båt hamnade till och med på en annan, så den andra båtens mast gick rakt igenom skrovet på den första båten.

På den tiden fanns inga mobiltelefoner, men ryktet spreds snabbt, så alla seglare tog sig ner i hamnen för att försöka rädda sina båtar. En syn som fastnat på min näthinna var när 6-7 personer skulle flytta en av båtarna, men istället för att lyfta den så höll de händerna ovanpå däcket, tryckte båten neråt och förflyttade sig framåt till en plats där det inte blåste lika mycket.

Det var dock väldigt många båtar som hade hål i skroven, och min bror och kompisen blev väldigt populära. De hade nämligen varit förutseende och tagit med sig ett antal rullar kraftig tejp. Så flera av båtarna seglade omkring med "bandage" av tejp de sista dagarna.

Första bilden är tagen innan stormen, och för det mesta var det sådant här väder.