Annons:
Etikettertvradio
Läst 940 ggr
[GIKmio]
2018-09-20 17:57

TV-nostalgi: Någonstans i Sverige

Någonstans i Sverige är en svensk dramaserie från 1973 om en grupp värnpliktiga soldater och befäl under beredskapsåren 1939-45. För manuset stod Jan Olof Olsson ( Jolo )  och för regin Bengt Lagerkvist. Historien är stundtals humoristisk, gripande, tragisk, sorglig, dramatisk, olycklig och lycklig. Den blandade kompotten gjorde den oerhört folkkär. Rollen som 111:an Elof "Loffe" Olsson medförde att skådespelaren Janne Carlsson fick smeknamnet Loffe..

Några karaktärer som under beredskapsåren levde nära varandra..

111:an Olsson ( Janne "Loffe" Carlsson ) Stockholmare som tog livet med en klackspark, Stabsfurir Hansson ( Hans Klinga ) orolig för sin fästmö hemma i Stockholm, och att det skulle bli krig även i Sverige, 107:an Andersson ( Olle Björling ) den lugna och beskedliga jordbrukaren som tog ansvar för djuren, Fänrik Anker ( Per Ragnar ) den snälla och omtänksamma fänriken som likt stabsfurir Hansson tänkte på sin fästmö, och var rädd för att det skulle bli allvar nu, Kopral Hugg ( Tommy Johnson ) en av få som planerade hur hans liv skulle se ut när världskriget tagit slut, Stora Norrland ( Jan Nygren ) en av dom äldsta i samlingen som ständigt bråkade med kommunisten Svarte Rudolf ( Stig Törnblom ) om politik, och den blyga Svante ( Per Waldvik ) även kallad morsgrisen och den yngsta av alla beredskapssoldaterna.

https://sv.wikipedia.org/wiki/N%C3%A5gonstans_i_Sverige

Annons:
Carmarino
2018-09-20 18:00
#1

Ännu en serie som jag inte sett. Tittade inte så mycket på tv på 70-talet, så jag har missat de flesta serierna från den tiden.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

[GIKmio]
2018-09-20 21:06
#2

En mycket bra serie om soldaterna som låg vid svenska gränsen till Norge och Finland, och det pågick  krig bara några mil bort.. En minnesvärd scen var när man hjälpte krigsflyktingar över norska gränsen och "Loffe" Carlssons rollgestalt 111:an Olsson  ropade- Fick du tji Adolf? 🙂

Tarotstollan
2018-09-20 23:37
#3

Det har pratats så mycket om den serien att jag ärligt talat inte vet om jag såg den eller inbillar mig att jag sett den!🤔
Men jag vet att jag sett lite här och där men aldrig följt den.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

[GIKmio]
2018-09-21 19:10
#4

Många av dom nostalgiska svenska TV-serier jag presenterar finns på SVT:s öppet arkiv eller på Youtube. Det är bara att kolla in dom 🙂

[ludgopelle]
2018-09-21 19:40
#5

Verkligen en riktigt bra serie. Den skildrar beredskapsåren på ett mycket realistiskt sätt, har jag hört äldre människor säga. Jag har den på dvd. :)

[GIKmio]
2018-09-21 19:47
#6

#5 Jag fick serien på VHS i julklapp på 80-talet. Det var första gången jag kom i kontakt med den serien. Sedan minns jag att den gick i repris på SVT en sommar för 2-3 år sedan.

Annons:
[ludgopelle]
2018-09-21 20:59
#7

Jag köpte dvd serien för några år sedan, för jag är ganska historie intresserad. Jag såg den tillsammans med min farmor, som var luftbevakerska (tornsvala) under beredskapsåren. Hon tyckte mycket om att berätta om den tiden. Tyvärr gick hon bort för exakt två månader sedan, nära 97 år gammal. Det känns tråkigt att aldrig mer få höra hennes berättelser.

[GIKmio]
2018-09-21 21:14
#8

#7 Dessutom dyker det hela tiden upp nya saker man skulle vilja ha svar på. Då är det ledsamt när dom som kunde ha svarat inte längre finns. Jag känner till det där.

Någonstans i Sverige hade både ett lyckligt och  sorgligt slut. När kriget är slut så firar stockholmarna att det blivit fred på Kungsgatan. 111:an Olsson och stabsfurir Hansson med respektive som är på plats ropar till varandra om att ses igen. Men så dyker berättarrösten upp och säger: Men det gjorde de inte. De här åren hade de hållit ihop i allt, och sedan sågs de aldrig mera.. Genial avslutningsfras på en bra TV-serie, men samtidigt mycket sorglig..

[ludgopelle]
2018-09-21 22:26
#9

#8 Ja, det är mycket man kommer på i efterhand, som man borde frågat. Du har rätt, det fanns både glädje och sorg i den serien. Loffe kunde verkligen den ädla konsten att muntra upp stämningen :) Slutet är sorgligt, även avsnittet när 107:an Andersson dör i en olycka :( Jag minns att på julafton, när jag var barn, brukade våran tomte ha på sig en sådan där millitär fårpällsrock, som dom hadde i serien :) Det var en släkting, som köpt den på överskottslagret.

[GIKmio]
2018-09-21 22:45
#10

#9 107:an Andersson hade värk i kroppen.. Vilket var vanligt på den tiden eftersom man jobbade hårt  inom jordbruket. Han hade även många barn och väntade ytterligare en.. Loffes kommentar är typisk vad du säger: Inte konstigt du har problem med ryggen efter så många ungar 🙂 Att skämta till det fastän det fanns en mindre rolig anledning till hans värk. Även Kopral Hugg omkommer i en olycka och blir inte eldare på ett ålderdomshem som han planerat.

[ludgopelle]
2018-09-22 00:56
#11

#10 Jag minns att hugg ville bli eldare på ett ålderdomshem. Han var en sträng men rättvis person. Bland annat hjälper han 107: Andersson, när han blir misshandlad av ett svinaktigt befäl. Jag hadde nästan glömt av att han dog. Om jag inte minns fel så var det berättar rösten som sa att han dog strax efter kriget, när serien slutade?

[GIKmio]
2018-09-22 01:21
#12

#11 Befälet som spelades av Jan Blomberg, som med sin karakteristiska röst var känd som berättarröst i diverse olika TV-serier och filmer genom åren tyckte att 107:an Andersson var en riktig drulle som inte kunde räta på ryggen. -Fy f-n att en svensk soldat ska se ut på det viset!.. Anledningen har nämnts tidigare..

[GIKmio]
2018-09-22 13:37
#13

#11 Hugg dog under en granatövning i sista avsnittet.

Annons:
[ludgopelle]
2018-09-22 16:30
#14

13# Nu har jag tittat på det sista avsnittet, igen. Det var några år sedan sist. :) Ja! Det var ju naturligtvis så det gick till. När jag väl såg det igen, så kände jag igen olyckan med granaten.

Upp till toppen
Annons: