Klassiker man blir glad av!

Detta är en gammal klassiker som man inte kan låta bli att bli glad och uppiggad av att höra (iaf om man känner sig lite nere för tillfället) Förresten var denna låten ett brittiskt vinnande bidrag i ESC 1967...

Ännu en....

Det gäller att vara positiv

#2, Funderar faktiskt på att ha den på min begravning, sen är tydligen rätt vanlig då. Love it!

#0 Sandie Shaw kallas väl för barfotaflickan eftersom hon ofta uppträdde barfota.

#4 Det är mer än vad vet. Har dock hört talas om barfotaflickan innan🙂

Instrumental musik hör man inte så mycket av. Men man blir glad  En riktig klassiker med The Spotnicks från Göteborg. Klippet sätter inte igång direkt  så klicka på Se den här videon på Youtube..

Här kommer en som gör mej skrattsjuk iaf.

#6 Det står att videon är inte tillgänglig, så jag har inte hört nåt!

#7 Nja...nu skulle det ju vara låtar som man blir glad och uppiggad av!

#8 Jo men du vet, d e så att jag blir uppiggad av Twist-Fia, märkligt i normala öron kanske... Meen så e d

#8 Klicka på Se den här videon på Youtube sa jag ju Står under texten Videon är inte tillgänglig.

#6 Amapola me Spotnicks e en riktig höjdare d, man kan utföra stordåd när man hör den

Vem blir lessen av denna....

#10 Jag är inte tillräckligt nykter för det..hahaha

#11 Amapola är en riktig klassiker inom den instrumentala musiken. Här följer en annan från samma tidsepok. Brittiska The Shadows med kultklassikern Apache.. För alla som tycker om musiken och struntar i sången.

#0 Siwan gjorde en svensk version, men hon var inte barfota när hon sjöng. 

Om jag minns rätt så hade Peter Himmelstrand skrivit den svenska texten och Siw hade spelat in den redan innan tävlingen ägde rum. Eftersom den släpptes så snart tävlingen var klar så kom den svenska versionen ut innan den engelska.

En riktig glädjehöjare

#15 En bra variant, trots det löjliga namnet på låten😁

#6 På The Spotnicks Wikipediasida kan man läsa om The Spotnicks Bo Winberg som  bjöd hem Cliff Richard och The Shadows till sin villa efter en spelning i Göteborg 1965. Man jammade så oerhört högt tillsammans med The Spotnicks hela natten så grannarna hade svårt att sova. Det hela slutade med att polisen tillkallades. Det om något är väl en klassiker att bli glad åt.. och skratta åt Det ljuva 60-talet..Ljudnivån ska ha varit så hög så den hördes till Kungsbacka

#12 Thore Skogman skrev låttext efter låttext.. Var det något han inte gjort?. Jo, att Goes Metal. En hårdrocksversion med bland annat trummisen Ian Haugland från Europe på sin klassiska Bergsprängartango i Gällivare. Låter dessvärre lika " soft" som  Black-Ingvars men bra försök av farbror Thore..Men rivigt och glatt

Klassikerlåten som skapar nostalgi och glädje. Alla tjejer i klassen tyckte att Jon Bon Jovi var så snygg med sitt långa lockiga hår. Jag själv försökte skaffa långt hår men det var spikrakt. Dessutom kunde jag inte sjunga vilket jag inte kan än idag. Så där dog förhoppningen om att likna Jon Bon Jovi.. Bon Jovi- Livin`on a Prayer (1986)

#20, Åh, vilken crush jag hade på Jon! Smilet som avslutar videon till "Lay your hands on me"... Love it! 😍😎Har nog fortfarande en liten crush där!

#21 En annan kul klassisker att bli glad av är att att se hur kändisar ser ut nu. Jon Bon Jovi är numera korthårig som jag. Men han är gråhårig och det vet jag kvinnor tänder på. Hur fixar jag det i all hast? 

https://www.billboard.com/articles/columns/rock/8494217/jon-bon-jovi-restaurant-free-meals-furloughed-workers-government-shutdown

#22 Det finns hårfärg på flaska. 

#21 Minns när Jon klippte av sig "pudelkrullet". Vilket ståhej det blev - och så otroligt mycket snyggare han blev. Då hade jag också en liten crush på honom. Fast för min del var det smilet han visar vid flera tillfällen i Bed of Roses som jag föll för. 

Def Leppard från Sheffield i England bildades 1977. Men det var på 80-talet bandet slog genom rejält främst med plattan Hysteria. Animal blev en dunderhit bland alla hits som bandet ett tag släppte. Trummisen Rick Allen var med om en trafikolycka på nyårsafton 1984. Han överlevde men förlorade sin vänsterarm. Med hjälp av ett specialbyggt trumset där han kunde ersätta den förlorade vänsterarmen med att spela med foten kunde han fortsätta spela trummor.

Den här blir jag glad av, men så heter den ju också På Festplatsen. 

Sång: Bosse Norling
På gylf: Pugh Rogefeldt

Såg den live en gång på 70-talet när Pugh & Rainrock spelade i en folkpark. Såvitt jag minns var det bandets turnéledare som sjöng då, men om det var Bosse Norling eller någon annan kommer jag inte ihåg.

#25 Pugh  heter Torbjörn på riktigt.. Men säg inte att jag skvallrat om det 

Pugh Rogefeldt låter häftigare än Torbjörn Rogefeldt 

#26 Jo, det visste jag, men jag har lovat att inte berätta det för någon. 

Jag tycker man blir glad av dom flesta klassiker vi publicerat. Dinga Linga Lena är en av Pughs mest kända klassiker. Fick en fantastisk tolkning av Olle Ljungström när Pugh och Olle deltog i Så Mycket Bättre på TV4. Olle Ljungström gick bort några år senare....

#28 Den har jag på LP.  

Sången "En sång och dansman" från filmen "Stinsen brinner" är en uppiggande klassiker.
Om man känner sig lite nere för tillfället så ska man lyssna på den. 😆

Ooops, jag hade fått för mig att det var Robban Broberg som gjorde "Dinga Linga Lena". 😚
Men det var ju lite roligt att upptäcka B-sidan av singeln; "Silver Lona"! 😁
(Robban Broberg hade för övrigt många roliga låtar som jag fortfarande garvar åt.)

#31 Du kanske förväxlat den med Robban Brobergs Ingela?

#32, Nej, det tror jag inte. Äh, strunt samma! 🙂

#28 #31 Olle Ljungström (1961-2016) tolkar Pugh Rogefeldt i TV4:s Så mycket bättre 2012. Olle Ljungström avled 2016 efter att varit sjuk under lång tid. Han led av diabetes och en kropp sliten av missbruk. Trots hans tragiska tidiga bortgång så blir man glad av hans sångröst och musik.