#0: Det finns en del entusiaster kvar. 👍

#0 ff Vi hade en sådan entusiast här i kommunen för en del år sedan nu. Han gjorde en kolmila, och undervisade skolklasser och nyfikna vuxna om hur den fungerade. Han byggde dessutom en fin kolarkoja i anslutning till milan, och den fungerade som myshörna för barnen och övernattningskoja för vandrare (även när milan inte var tänd). Men så gick det som man kunde befara, en spoling brände ner kojan (han kunde spåras om jag inte minns fel), och entusiasten orkade inte bygga upp anläggningen igen. 🤷‍♂️

Kanske läge att hugga in på en tallrik kolbullar vid milan? 😋

Det här måste jag sätta mig ner och tänka över jag tycker precis att någon höll på med det här när jag var barn men om det var en kolmila eller något annat det måste jag försöka ta reda på för minnesbilder finns men vad var det vi var med om och såg ? det finns en barndomskompis jag fortfarande har nära kontakt med hon om någon vet dom levde på gammaldags sätt så det här måste jag kolla upp.

Bilderna finns i huvudet på mig sen var det verkligen en kolmila eller något annat jag måste kolla upp med Elsa hon har stenkoll på sånt här med dokumentation för efterlevande dom levde ett riktigt gammaldags liv som bönder med mera allt var som på 1800-talet på deras gård när vi växte upp.

Det här är ju helt fantastiskt att låta gamla underbara traditioner leva vidare, imponerande och som dom säger föra över till kommande generationer så det inte dör ut och glöms bort så oerhört viktigt att föra traditionen vidare 👍

#3: Kolbullar är gott!

#4: Det kanske var en Tjärdal du minns?