Inleder tråden med en riktigt dansvänlig 60-talare med Stones: "Oh baby, we got a good thing goin"

^{Låten är skriven av Barbara Lynn, född 1942, ett år äldre än Mick Jagger, och liksom honom uppträder hon fortfarande (även om det som bekant är ett och annat som hindrar liveframträdande just nu).}

En gammal goding från 1955: The Platters - The Great Pretender.

Dobie Gray hade en hit med The In Crowd 1965, med en text som håller bra ännu idag. Ramsey Lewis kom högt på listorna samtidigt med en instrumental version av låten.

En låt från 1965 som jag tycker håller ännu, 55 år senare: "Funny how love can be" med Ivy League.

#4: Tycker också den håller fortfarande. Har många minnen till den, men då i en senare version från 1978. Björn Skifs tidigare kompgrupp Blåblus brukade nämligen spela den och jag var och såg dem spela flera gånger under slutet av 1970-talet. Kan säga att de var rätt nära originalet i sin version.

Clarence "Frogman" Henry föddes 1937 i New Orleans och är, som det verkar, fortfarande i livet. Det sägs att han fick sitt smeknamn efter att han själv sagt att han sjöng som en groda. Därefter skrev någon en låt till honom på grodtemat, och från det brukade han kväka som en groda på en del låtar som gimmick. Han spelade dock också in reguljära låtar, som "But I do it", där han visar att han inte alls hade "grodröst". Låten kom fyra på USA-listan 1961 och spelas ofta fortfarande sextio år senare.

#5: Hittade den här videon med Blåblus (från när de slutat spela med Björn Skifs). Det är lite annat stuk på musiken här; mer jazz-funk. Videon är dock från 1978, så den platsar kanske inte riktigt här, men musiken låter ju faktiskt lite 50-talsaktig tycker jag. 😊

För sextio år sedan låg Jimmy Justice på Tio i Topp med Little Lonely One. Kanske känns melodin lite extra aktuell just idag?

Såg i bladet igår att Bobby Rydell avlidit, några veckor innan han skulle fylla 80. Det är väl bara seniornostalgikerna bland oss som längre minns denne popidol från 50- och 60-talet idag, men han hade en radda hits under sin glans dagar. "Sway" var en av dem.

#9: Kände igen namnet när jag läste att han var död, men kunde inte komma på några av låtarna han gjort. Sway kommer jag däremot ihåg. Den spelades nog en del på Kavalkad när det programmet sändes. Den spelas också på P4 Plus lite då och då. 👍

#9 #10 Egen tråd.

5 december 1964 låg Lorne Greene etta på Billboards Top 100 med "Ringo". Greene är väl annars mest känd som "pappa Cartwright".

#12 "Adam Cartwright", Pernell Roberts, gjorde också några skivinspelningar, bland annat av "Early One Morning", en engelsk folkvisa känd redan 1787.

#13 Michael London, "Little Joe", reste å sin sida på svensk folkparksturné och orsakade ungflickshysteri.

"Mike sjöng "Bä, bä vita lamm" och twistade med Solveig Karlsson från Åtvidaberg." 😁

https://vt.se/ovrigt/flickornas-drompojke-skapade-kaos-i-parken-4999415.aspx

#14 Och Laila Westersund sjöng en hyllningssång...🙄😏

#15 En annan som reste i parkerna var Henry Darrow som spelade "Manolito" i High Chaparral. Thore Skogman skrev en låt som Lill-Babs spelade in.

#11: Missade att du redan skrivit om det. 😳

#16: Både den och Lorne Greens Ringo spelas ofta i P4 Plus. De spelar även Michael Landon, men inte den låten i videon i #14 utan Gimme A Little Kiss (Will 'Ya' Huh).

"Substitute" med The Who- en rätt tidstypisk 60-talslåt, väl värd att plockas fram ur gömmorna.

"The world we knew" (komponerad av Bert Kaempfert) med Frank Sinatra från 1967 är en låt som jag lyssnat på titt som tätt på senare tid.

Holy cow av Allen Toussaint och med Lee Dorsey (1924-1986) tycker jag är lika bra 2023 som den var 1966.

2025 "Tutti Frutti" i historiens ljus- BBC förklarar (engelsk text).

"Den oskuldsfulla popens" decennieum fick ett tragiskt slut denna dag för 67 år sedan, när Buddy Holly, 22, Big Bopper (J.P. Richardson) 28 och Ritchie Valens, 17 omkom i en flygolycka som skakade popvärlden och som av eftervärlden fått namnet "The Day the Music Died". Nåväl, musiken överlevde, även den lilla produktion som de tre unga artisterna hunnit åstadkomma och de fåtaliga gryniga svartvita filmklipp med dem som finns läggs fortfarande ut på YouTube med jämna mellanrum.

John och Andy Pickles, som var far och son, bildade tillsammans med Les Hemstock Bunny and the Mastermixers på 1980-talet. De mixade partylåtar i potpurrier och gav ut dem i sdkivform. Kom att tänka på dem när jag såg att John Pickles avlidit i en ålder av 82 år.

Här är ett exempel på hur det kunde låta när de ger sig på 42 sextiotalsklassiker i rasande fart.

^{Ovan: "Chucken" för 70 år sedan.}

I morgon är det hundra år sedan Charles Edward Anderson slog upp ögonen i St. Louis, och alla som kan sin rockhistoria vet förstås att vi talar om rockikonen Chuck Berry. Han finns ju inte med oss längre, men förunnades ändå ett långt liv- han hann fylla nittio.

Även om hans far var snickare och predikant var Chuck ingen frälsare- mer än på musikens område förstås… 😉

#25: Han var nog inte så lätt att tas med på jobbet heller….🙂

Jag har läst hans självbiografi. Den var väääldigt intressant. Avslöjande.

Det fick mej att fundera på det som han inte tog med i boken, - och jag funderade på om han inte skulle ge ut en bok postumt, som det heter. Den boken hade varit ännu intressantare.

Gillar hans låtar och det finns många berättelser om honom.

#27: Jag gillar också hans låtar. Han fick mig att börja spela gitarr…🙂

#27 Jerry Williams berättade i TV om att när "Chucken" turnerade i Sverige ville han ha en "PV" väntande på flygplatsen med en karta där platserna han skulle uppträda på var markerade. Sedan drog han iväg och möttes av kompmusiker som inte repat med honom innan de skulle spela tillsammans.

På senare år sägs han dock fått nys om vilka krav Rolling Stones hade så han ökade med att han skulle åka Merca till parken, ha dricka och en massa exotisk frukt (som han inte rörde) i logen plus en större säng för sig och sitt unga kvinnliga sällskap på hotellet.

Chuck Berry's texter var underfundiga, och inte sällan med en humoristisk moral eller punchline…..😁