#0: Vad fina!

#1: Tack. 😊

#0: Inte än, men jag vill införskaffa.
Är just nu på jakt efter en gammal bandvävstol från Glimåkra.

#0 Nej, jag har bara nya- och det är illa nog, eftersom jag är totalt opraktisk…🙄

Denna kaffekvarn har vandrat i min släkt på farfars sida. Ålder okänd.

Jag använder kardor när jag tovar, har två par. Det är fina gamla redskap som jag hittat på second hand.
Mina gjutjärnspannor är också gamla. Har nog en 5-6 stycken i olika storlekar.
Två gamla rubankar som min gammelmorfar använt har jag också. Kanske han t o m har gjort dem själv.

Denna trotjänare har hängt med i flera generationer.
Fabrikat: "Knivman".
Dock blir den använd alltmer sällan, då dagens konservburkar är av aluminium, och försedda med dragring.
Men, undantag dyker fortfarande upp, så den får ligga kvar i kökslådan…🙂

#7: En sådan har jag med!

#3: Hoppas du hittar en. 👍

#5: Så fin. Använder du den?

Har bara en elektrisk kaffekvarn och den är inte alls lika vacker.

#7: Jag har en liknande fast av nyare datum, inköpt för ett par år sedan. Ibland behövs den, men den är rätt jobbig att öppna burkar med. Har inte riktigt fått in "den rätta knycken". 😊

#10: Nej. kaffekvarnen är numera ett prydnadsobjekt. Testade för många år sedan, och konstaterade att den är ganska sliten, och inte längre så praktisk.

#12: Synd. Annars brukar de gamla kaffekvarnarna vara rätt effektiva, om de bara fungerar.

#13: I mitt barndomshem hade vi en sådan här kaffekvarn. Behållaren var dock av glas.
Den var riktigt bra och effektiv, men tyvärr finns den inte kvar.

Ett (i Sverige) ovanligt gammalt redskap i vårt hem är denna tvättklocka (Waschglocke), som min "bättre hälft" medfört från Tyskland.
Den är teleskopisk och fjäderbelastad, och används vid tvätt, och bearbetar tvätten samtidigt som den pumpar runt tvättvattnet.
Tvättklockan är/var vanlig i vårt södra grannland, men jag tror inte att den har fått så stor spridning i Sverige.

Om denna länk fungerar, kan man se dess funktion..

Efter att ha provat, kan jag bekräfta att den fungerar utmärkt…🙂

_{Jag tror att jag visat denna i någon annan tråd, men tyckte att den ändå hör hemma här..}

#9: Tack!

#15: Hittade en länk till Rekord-Sauger

#17: Se där, även i Polen… Har inte utforskat så noga, men tvättklockan var nog vanlig i hela mellaneuropa…

#14: Min mor hade en liknande på väggen rätt länge. Tror den fungerade till att börja med, men hon tyckte nog det var för jobbigt att mala kaffet, så hon övergick till färdigmalet.

#15: Tror aldrig jag har sett en sådan någon gång. 😊

#17: Det gäller nog att man tvättar utomhus. 😁

#15 Min första tanke när jag såg bilden utan att ha hunnit läsa texten var att det är ett rökelsekar, sådant som katolska präster (i dubbel bemärkelse) svänger sig med. Kanske finns det något slags oavsiktlig symbolik där, om renhet? 😏

#22: Ja, det rör sig ju bara om olika sorters rengöring. 😉

En tvättmaskin modell äldre. Gnuggytan är av korrugerat glas.

Jag blir helt lyrisk av att se era fantastiskt vackra saker 😎och tänk så mycket av det här som är gångbart i dag och i mitt hem är mycket bevarat inget modernt kommer in inga maskiner som hjälper till i köket som exempel allt görs för hand och är på gammaldags vis.

#15 Den imponeras jag av 👍 jag är från Tyskland men vet inte så mycket om wäschestampfer waschglocke jag var väl för ung när jag kom hit för att ha koll men helt främmande är den inte om än inte i ett fullskaligt minne men några klockor ringer den så helt främmande är den tydligen inte för mitt gamla minne.

#24: Ovanligt med glas. Har för mig att det brukar vara plåt för det mesta.
Innan jag fick en vattenläcka i badrummet för en hel del år sedan, och hela badrummet renoverades, hade jag en vask med "inbyggd tvättbräda". Det var väldigt praktiskt när man skulle tvätta något med fläckar på. 😊

#26: Den är i alla fall flitigt använd. Det inbrända bomärket ovanpå syns knappt längre. Man kan bara ana att det har funnits där.

#27: De är ganska effektiva, så inte konstigt att den använts mycket.

Det här är ett lustigt verktyg. Vad tror ni att det har använts till?

#29: Har absolut ingen aning. Tror aldrig jag har sett någon sådan ens. 😊

Den här vet nog alla vad är. Min mor använde den flitigt och jag trodde länge att den var försvunnen. Så en dag när jag letade i en låda i källaren efter något helt annat så låg den där! Så glad jag blev. Den är väldigt stabil och rejäl. Enda problemet är att jag inte kommit mig för att rengöra den än. Det är lite pilligt nämligen.

#31: En sådan fanns även i mitt barndomshem. Ett riktigt bra redskap, till "allt möjligt" som skall rivas.
Tror att de kallades "mandelkvarn".

Det är inte säkert att den är så pillig att rengöra.
Prova att hålla fast trumman medan du vrider veven moturs, så att trumman därmed skruvas loss.
Vårt exemplar gick att demontera på det sättet.

#32: Den fanns/finns nog i rätt många hem, och ja det är en mandelkvarn. Själv har jag tre stycken tror jag. 😁

Tror det stämmer som du säger om att skruva loss trumman. Har dock inte testat, och jag misstänker att den kan vara lite trög. Eftersom jag inte har diskmaskin så är det manuell rengöring som gäller, och det är det som är pilligt. 😊

#29: Detta är en gissning, men om vi utgår från att den varit försedd med ett långt skaft, kan den ha använts till att dra/böja ner grenar, för bättre åtkomlighet vid frukt- eller bärplockning från träd.

Här kommer ännu redskap av tyskt ursprung.
Som mandelkvarnen (#31), men i jumbostorlek, och med en rejäl vev. Fabrikatet är "Klingenthal".
Fyra olika trummor medföljer. Trumman längst till höger skär tunna skivor.
🙂

#29: Tror min gammelmorfar använde såna när han gjorde trätunnor, men jag kan minnas fel.

#35: Sådana trummor används fortfarande, men då som tillbehör till köksmaskiner. 😊

#35: Ett rivjärn alltså.

#38: Ja, ett roterande rivjärn, kan man säga…

Jag vet inte heller vad det använts till. Hade hoppats få ett bra svar. Så här ser det ut när man vänder på det. Det är ca 85 cm långt och fanns hos min morfar uppe i Överkalix.

#40: Aha, hela 85 cm långt… Då håller nog inte min gissning….🙂

Min tanke var att man kanske böjde till skidspetsar med det eftersom det fanns uppe i Norrbotten, men det går nog att böja andra saker också, tunnband t ex.

#29: Kan det användas för att spänna något eller vrida något fyrkantigt ?

#43: Ja, det skulle ju kunna rimma med #36: Att spänna tunnband med, kopplat till ett spännredskap…. ?

OK. Här är en bild när jag använder gamla redskap i ett nytt sammanhang.
Alltså strykjärn, som tyngd när jag limmar .

#29 och #36: Har kollat med min moster och hon säger att det användes för att böja trä till spännband för trätunnor.

#46: Tack! Vad kul att jag fick veta. Jag har verkligen undrat.

#45: Har också ett gammalt strykjärn, som jag helt hade glömt bort. Det står i bokhyllan som prydnad. Ska försöka komma ihåg att fotografera det.

Den här ser riktigt otäck ut.

#49: Ser ut som et ljuster, som (tror jag) användes vid ålfiske…

Eller så har Kung Neptun tappat den…🙂

Ännu ett nedslag i köksskåpet…
Ett kaffebryggarredskap från tiden innan de elektriska bryggarna slagit igenom.
Den fanns i vårt hem, men såvitt jag minns blev den sällan/aldrig använd, då kokkaffe var det som gällde på den tiden…
"102" är en fortfarande existerande filterstandard.

Den kanske har en plats bredvid vevradion och andra aktuella beredskapsprylar…?🙂

När vi ändå är inne i köket: på onsdag (SVT) har engelska antikrundan ett avsnitt med kökstema där Mary Berry, 91, (tidigare domare i "Hela England bakar") guidar oss "om matens historia genom föremål som berättar om allt från bondgårdsmåltider till kungliga banketter" enligt introtexten.

Programmet kan redan nu ses på SVT Play och det ända till 6 augusti 2028.

Mitt bidrag, länge tog det att få veta användningsområdet. Men det ska visst vara tappkranar som man slog in i trätunnor. Bland annat för öl eller liknande.

#53: Riktigt fina..! Ja, de är avsedda för trätunnor.

Då får jag också bidra till kaffebryggningen med ett litet kaffemått i plåt från Kooperativa. Ca 4-5 centimeter högt.

#54
Ja, förutan att det är en klämskada på den ena. Och det är nog svårt att veta vilken ålder det är på dom. Då det inte finns någon märkning.

Här är ett ritbestick från tiden då det ritades med tusch och dragstift. Långt före dagens CAD-teknik…
Det tillhörde min far, och är komplett, sånär som på en passare…

#51: Använder fortfarande ett sådant fast i plast, inte porslin. Ska använda det i kväll faktiskt. 😊
Det är dock 104. Har 102 också, men det använder jag till te i melittabryggaren.

#52: Spännande. Ska kolla.

#48: Här är mitt strykjärn. Såvitt jag vet har det varit mormors. Hon var sömmerska, så det behövdes nog ett rejält strykjärn, och som synes på bild 3 väger det drygt tre kilo. De hade koleldad spis i köket, så jag gissar att hon värmde upp det där.

#60
Det måste ha varit, en speciell konst att stryka med dessa tunga uppvärmda strykjärn. Blev det för varmt så..

En burk med äkta bröstkarameller.
Varsågoda 🙂

Alltid när jag ser ordet äkta i ett sådant sammanhang, - undrar jag, - hur smakar oäkta bröstkarameller.

För många år sedan läste jag en annons om "Äkta konstläderimitation"

Efter det undrar jag alltid över "äkta".

#61: Ja, men de lärde sig nog rätt snabbt. Mormor bakade ju en del och hon hade, vad jag vet, full koll på hur varmt det var i ugnen/spisen när hon satte in kakformen.

Däremot behövdes det nog en speciell teknik för att stryka med järnet. Det är så tungt att man förmodligen mest fick föra det fram och tillbaka över tyget, för att lyfta järnet för ofta blev nog rätt jobbigt. Å andra sidan är det ju så vi stryker även idag. 😊

#52: Jag tittade på progammet och blev inspirerad att visa mitt roterande uppläggningsfat som har några år på nacken. Kommer från min svärmor och vi använder det alltid då och då när det är trångt på bordet. Tex när vi äter julbord.

#65: Vilket smart påfund..! 🙂

#65: Praktiskt. 👍

#58: Bildbevis. 😊

Ålder okänd, men denna lilla Bahco No 69 är en trogen hjälpreda, närhelst den behövs.
Den finns alltid inom räckhåll.

No 69 tillverkades 1926-69.

#69
Tänk, dom är på snudd nästan outslitliga.🙂

#69 ff Tacka Johansson för det! 😉

Vidare på temat "eviga" redskap, förtjänar detta Nilsjohan "Timmy" tidur ett omnämnande.
Det har gjort tjänst sedan (cirka) sent 60-tal, och visar ännu inga trötthetstecken.

Observera att detta inte är vilken "äggklocka" som helst, då verket, vid behov, är uppvridbart hela 5 timmar (!).
Inställt timantal visas i det lilla fönstret högst upp på urtavlan.
"Timmy" är m.a.o. användbar till en lång rad uppgifter, då en tid behöver passas.

Urverket är heller inte vilket verk som helst, då dess tillverkare är anrika Smiths Instruments, London, och är därmed av en kvalitet, långt från dagens ofta tvivelaktiga standard…

🙂

#69: Vet inte om det är en Bahco No 69 men jag tror jag har en likadan i verktygslådan. Har åtminstone en eller ett par lite större modeller. 😊

#72: Håll hårt i den. Kvalitet lönar sig i längden. Vet inte hur många timers jag har fått slänga för att de plötsligt slutar fungera, och det efter mindre än ett års användning.

#72: En sådan hade vi hemma när jag växte upp!

#72: Jag måste bara ha!

#74, 75, 76: Att hitta en Timmy på Tradera, är troligen ett bättre köp än att "förbruka" ett antal modernare tidur.

Undrar om Nilsjohan var medvetna om vilken fin produkt de skapade…? 🙂

#71 #77 Johansson är namnet för dagen (i det senaste fallet i kompanjonskap med Nilsson).

En till underbar tråd vilka fantastiskt fina prylar ni har 👍😎

En sån där kaffebryggarredskap i porslin finns här men den hittar jag inte just nu och den är ljusblå men jag minns inte att det finns nån text och vi använder den till att brygga te ska leta vidare för finns gör den men var. Ett eller två tidur ska finnas men jag har för mig det är ena är rött och var farmor och farfars sen om det är 5 timmar vet jag inte ytterligare saker att leta fram och hoppas att det fungerar idag.

Lite 70 tals redskap i köket som används än idag, durkslaget med långt handtag är jag osäker på om den är 70 den kan vara 80-tal medan den med äpplen i den är 70 likaså juice pressen den använder jag ofta den tycks hålla livet ut.

Ugnssäkra formen nja kanske inte direkt redskap men den matchar den andra tre i en rätter enkelt bra att bara ställa in i ugnen och vips lagar maten sig utan ansträngning.

#79: Alla är nog 70-tal. Tror inte att orangefärgade redskap förekom så mycket på 80-talet. De försvann nog redan i slutet av 70-talet.

#80: Du har nog helt rätt även om jag är lite osäker på den men tänk vad såld jag är på 70-talet och har just nu världens orange dille allt ska vara orange 😎

Lite mer leksaker krattan är från huset när det byggdes 1912-13 gör fina ränder i grusgångarna tung och bra att promenera runt med.

Vågen fortfarande användbar den har jag letat men pappa har flyttat runt på allt sen mamma dog så här får man leta för att hitta och hör illa så det är svårt att fråga vart saker håller hus , jobbigt da 😂

#79: Har du kollat om ugnsformen är märkt med t ex pyrex?

#82: Den runda för tre rätter står det ingenting på den stora är något skrivit under men svårt för mina klena ögon att tyda men kanske nån med bättre ögon kan se vad det står.

Kollade nyss på Pyrex från 70-tal och snacka om fina byttor helt fantastiska 😎 undrar om inte mormor hade nåt sånt där tycker jag min minnas.

Ska man tro på AI att den har rätt när jag söker på bild så säger den så här.

Stämpeln på föremålet tycks härröra från Carl Vilhelm Brack (CVB) eller familjeföretaget G. Brack & Sønner Lervarefabrik i Taastrup, Danmark.

Fakta om stämpeln och tillverkaren:

• Initialer: Monogrammet och texten stämmer överens med signaturer som använts av familjen Brack (t.ex. CVB för Carl Vilhelm Brack) på danskt lervod/keramik.
• Period: Företaget var verksamt under olika namn från slutet av 1800-talet (som Roskilde Lervarefabrik) och drevs sedan vidare av sönerna som G. Brack & Sønner i Taastrup (med perioder där signaturen CVB användes under 1930–1945).

#83: UE står nog för Uppsala Ekeby.

#81: Du är inte ensam om att gilla orange 70-talsprylar. Tydligen är ett väldigt sug efter dem i stockholmsområdet, och priserna är därefter. 😊

Här har vi en stadig sax av äldre datum, som inte bara kan klippa.🙂

#86: Tror jag har haft en sådan. 😊

#86: Då är den stora frågan vilka AI-funktioner saxen har förutom klippet.

#88: Öppna flaskor och burkar iallafall. Det använde min mormor den till.

#89: Ja, och längst bak på öglorna sitter det något som verkar vara skruvmejslar.
Varför där sitter 2 st är oklart, men det kanske bara är för symmetrins skull…:🙂

Och längst ut på öglornas sidor, finns några små platta ytor. Hammare…?😁

#90: Verktyget finns fortfarande kvar i olika tappningar till och med batteridriven - kallas för multisax.

#89, 90: Kom att tänka på att "skruvmejslarna" längst bak kanske är avsedda för att bända upp burklock…?

#80 Verkar som om det här gamla durkslaget hämtat ur köksskåpets mörkaste hörn representerar en modefärg från sjuttiotalet. 😊

#93: Helt klart. Jag har ett durkslag i orange emalj, som jag tror min mor köpte på 1970-talet. Ska försöka komma ihåg att fotografera det. 😊

#80 Din färganalys om orange som sjuttiotalets modefärg får medhåll av ingen mindre än Google AI 😉:

"Orange var 1970-talets absolut mest definierande modefärg. Under detta decennium lämnade man de glada, klara rymdåldersfärgerna från 60-talet för att istället satsa på en mer jordnära, organisk och varm färgpalett."---

Trenden var så genomgående att den spillde över helt i tidens inredning – orangea plastmöbler, stormönstrade tapeter och orangea heltäckningsmattor var standard i var och vartannat hem."*

(Förkortat svar.)

#95 Allmänt om sjuttiotalet finns här.

https://nostalgi.ifokus.se/discussion/1230877/dina-70-tals-minnen?postId=20728294

Som nybliven förstabarnsmamma så stickade jag många små plagg som var randiga i brunt och orange. Sonen såg ut som en liten geting när han kröp runt på golvet. 😍

#97: 😄

Vi fortsätter i nästa tråd.

https://nostalgi.ifokus.se/discussion/1660095/gamla-redskap-2