Idag är det gott om sajter på nätet (sägs det, jag har inte kollat), där man kan fylla i önskelistor om hur den man kan tänka sig att träffa skall vara, samt plats för lite lögner om hur man själv är. För 65 år sedan var det lite mer komplicerat att ta datorn till hjälp i parningsförsöken, men man försökte i alla fall så gott man kunde.

Vem minns väl inte alla glättiga sextiotalsfilmer där blyg hästsvanstjej möter finnig hemmason över en Cola i drugstoren och ljuv musik uppstår? Då trodde man att dejting var ett amerikanskt fenomen, här hemma sysslade vi inte med sådant- då…

Idag är den annorlunda, och TV-kanaler, inklusive Public Service, har bråda dagar att matcha gamlingar, bönder och alla som råkar komma i deras väg med varandra.

Det finns rätt många roliga kontaktannonser i gamla tidningar. 😊

Själv har jag bara svarat på en enda kontaktannons, ivrigt påhejad av ett par kollegor på mitt dåvarande arbete. Annars hade jag aldrig gjort det. Han och jag pratade i telefon några gånger och jag var och hälsade på honom under semestern. Det blev ingen framgång direkt, och sedan dess har jag undvikit kontaktannonser. 😁

Gruppligg, men med händerna på täcket: dejting riktigt lång tillbaka låter mer avancerat än det egentligen var. 🙁😉

#3 Jag gjorde nog något försök i den vägen också i tidiga tonår, men vi passerade aldrig "first base"- det stannade vid brevväxling. 😏

Förutom en tidig brevkontakt som falnade och dog ut, har jag aldrig stuckit in näsan i det här getingboet….🙂

#3 Ja, idealen har skiftat en del genom åren, vilket framgår här. 😊

Dejting på svenska? 😉

#8: Den är bra. 😁

"Sol och vår" är ju numera en välkänd omskrivning för romansbedrägerier, och ursprunget lär vara en kontaktannons som sattes in i Stockholmstidningen 1916 med slutknorren "Svar förtroendefullt till "Sol och Vår".

Lite OT om lögnen i vår tid, för den verkar ha högkonjunktur i dessa dagar, med världsledare som ljuger oss fulla, TV-program som Spelet och Förrädarna där de bästa lögnarna vinner, och dejtingprogram där det gäller att paketera sina tillgångar så inbjudande som möjligt samtidigt som man sopar de sämre sidorna under mattan. Nya yrkestitlar som "dejtingcoach" ses inte som det minsta underligt, SVT sände för ett par år sedan en serie som hette "Bästa dejten" och som presenterades så här: "Fyra personer får hjälp av dejtingcoacher med att hitta kärleken på nätet. Forskare följer deras framsteg och motgångar via data från apparna och egna enkäter. Vetenskapsreality (suck!) med den senaste forskningen om hur du blir en bättre nätdejtare."

En tröst är väl att ändå att 65% inte tycker att det är okej att ljuga på dejt enligt någon undersökning för en del år sedan, men nedan är ändå exempel på lögner som redan är prövade. 😉

(Ikväll är det f.ö. premiär för ett TV-program där en Hollywoodfru dejtar norska män, dock inte på SVT, vilket noteras med tacksamhet.)

Fanns diverse kontaktannonser i ungdomstidningarna minns jag. Men det var mestadels vänskap med personer och liknande intressen och musiksmak. Annars minns jag när nätdejtingen drog i gång för 25-30 år sedan. Aftonbladet chatt, och sajterna Vilda Webben och Lunarstorm. Det var plattformar som MySpace och Facebook ungefär. Vilda Webben och Lunarstorm kunde man lägga in profilbild.

Skulle nog inte våga dejta någon idag via kontaktannons som i fornstora dagar då det var inte var möte diskret på någon restaurang- jag bjöd hem dom till min bostad. "Är du galen, bju hem okände fruntimmer" sa morsan. Vadå galen, det funkade så på 90-talet..En tid då det inte var tal om att vara oseriös och ute efter pengar. Inte lika utseendefixerat heller.. Och så okända var dom inte heller. Vi pratade via telefon först och även det nostalgiskt. En mansröst som svarade och "jag vill tala med dotra din" och "vem är du?!" 😊😁

Innan internet och kanske även innan kontaktannonserna- hur dejtade farfar och farmor? Här kan vi få en hum om det. 💌

#14: Intressant. 😊

#14 Farmor och farfar dejtade nog på logen eller så bodde dom nästgårds. Jag vet ett äldre par där han uppvaktade grannflickan, och dom var gifta i över 60 år.

#14: Jag skulle vilja tillägga trampcykeln. En innovation som drastiskt minskade avståndet mellan byarna, och som därmed bidrog till ett paradigmskifte för dejtandet…🙂

#17: Min morfar var väldigt stolt över sin cykel. Han cyklade överallt i hela Kullabygden och delar av Bjärebygden, men mormor hittade han inte så långt hemifrån. Vet inte exakt var han bodde, men det bör inte ha varit särskilt många kilometer från där mormor bodde. 😊