Vi har nog avhandlat åtminstone de populäraste serietidningarna i tidigare trådar, men här finns en kronologisk förteckning över svenska seriemagasin från 1937 till 2019.

#1 Dagobert låter bekant när jag kollat genom listan. Blixt Gordon minns jag som barn, men inte som serie utan som böcker. Gavs ut av bokförlaget B. Wahlströms ungdomsböcker.

#2 Dagobertmackan, passande tilltugg vid läsning av Blondie/Dagobert. 😉

#2: Som jag minns, kunde Blixt Gordon dyka upp som "biserie" i andra tidningar.
I grunden skapad på 1930-talet, kunde Blixt Gordon kännas litet daterad, i det ökade utbudet av mer samtida SF-serier.

Blixt Gordon (filmatisering från 1936)

I tidskriften Teknik För Alla, publicerades Buck Rogers, också en "äldre" SF-serie med vissa svårigheter att hålla sig ajour med tidens snabba utveckling.

Buck Rogers

#3: Ja, Dagobertmackan blev odödlig…🙂

#2: Tror serien oftast kallades Blondie i Sverige. Det är åtminstone så jag minns den.

Har vi nämnt 91:an, Knasen, Hagbard, Oskar, Lille Fridolf och Kronblom?
Eller de lite nyare Zits, BC, Hjalmar, Rödöga och Hagbard?

#6: Ja, titeln var Blondie, i Sverige.

Minns någon en serie påkostade böcker (inte så tjocka) med lärorikt, vetenskapligt/historiskt innehåll, i flerfärgstryck, och med glättade hårda pärmar…?
Varje nummer hade ett tema, som t.ex. "Rymden", "Havet" m.m, och åtföljdes av ett ark med klisterlappar med motiv tillhörande det aktuella ämnet.
Klisterlapparna skulle sedan, av läsaren, placeras på utsatta ställen i boken.
Högintressant information, och mycket pedagogiskt utformat.

Jag hade, om inte alla, så åtminstone många i denna serie.

Dock kan jag för mitt liv inte komma på vad serien hette, och har därför inte lyckats googla fram den….😬

#8: Tror jag har åtminstone någon av dem kvar faktiskt. Har dock inget minne av några klisterlappar, så kanske det är en annan variant jag har. 😊

#9; Jag tror att jag har flera exemplar, ordentligt nerpackade i källaren….och extremt svåråtkomliga…
Kanske snart dags för en arkeologisk expedition…🙂

#10: Det tycker jag. 👍😊

#8-11: Skam den som ger sig….!
FIBs Gyllene Pysselbok heter serien…..

🙂

#12 Den hade jag förträngt, men när jag såg bilderna på den länkade sidan kände jag igen den. De verkar vara förhållandevis högt prissatta på Bokbörsen.

En svensk tecknad serie var Per Stigman, som man kunde läsa i Rekord-Magasinet. Upphovsmannen var pseudonymen A.M. Marksman, bakom vilken dolde sig Nils Holmberg (1902-1981), journalist och politiker på yttersta vänsterkanten.

#14: Den har gått mig förbi. Av någon anledning känns dock titeln bekant. Jag kan ha läst om serien i något annat sammanhang….

#15 Min minnesbild svek mig nog en aning, Per Stigman var snarare en illustrerad äventyrsserie än en renodlad tecknad serie. Det kan vara en annan samtida tecknad historisk serie som gnager i bakhuvudet.

#12: När jag ser bilderna så tror jag faktiskt att jag hade åtminstone en av dem, den om djuren. Hade även några andra böcker om olika saker, men jag tror inte de var serier utan mer som vanliga böcker.

#14: Per Stigman har jag aldrig hört talas om, så det var ingen serie jag läste.

I Läderlappen förekom en biserie med titeln Hjalmar Viking, som var en amerikansk serie vid namn "The Viking Prince".

Jag kan inte minnas att den satte några djupare spår hos mig….

Vissa serier "lyfte" aldrig, utan dog en tidig kalkon-död, ofta på egna meriter….
En sådan var SF-serien Rymd-Johan , publicerad i tidskriften Hobbyfolk under1949. Tecknare var ingen mindre än Björn Karlström

I nr 1/1950 fanns en liten notis, där RJ:s sorti meddelades.

#16 Möjligen blandade jag samman Prins Valiant och Per Stigman.

I tråden om gamla leksaker länkas till den här artikeln från i januari, där även gamla serietidningars auktionspriser omnämns. Utdrag om den delen:

"Det första numret av Kalle Anka & C:o är eftersökt av samlare och kompletta nummer i fint skick säljs för över 100 000 kr. Just det här exemplaret (foto i artikeln) hittades i Lönsboda och har funnits i samma familjs ägo sedan den gavs ut 1948. Det såldes nyligen för 158 000 kr. Läderlappen Nummer 1 1951 såldes för 11 700 kr, båda på Växjö Auktionskammare."---

"Bra går det också för vissa serietidningar, i synnerhet Kalle Anka & Co som är Sveriges äldsta ännu utkommande serietidning. Första numret gavs ut 1948 och kostade då 60 öre, i dag är det värt en mindre förmögenhet. Så sent som i juni 2024 såldes ett exemplar för 117 000 kronor på Stockholms Auktionsverk. Samlare söker också efter flera andra nummer av Kalle Anka, liksom nummer Läderlappen och Stålmannen. Har du en serietidningssamling liggande någonstans kan det alltså löna sig att kolla igenom den nu."---

#22: Vår samling slängdes för många år sedan. De hade ändå inte varit värda särskilt mycket eftersom vi hade gjort hål med hålslag i dem, för att kunna sätta in dem i en pärm.

#23 Man kanske behöver vara lite av pedant eller målinriktad från början för att hålla serietidningarna i "mint condition"? 😏 (Alternativt köpa begagnat vid rätt tillfälle.)

#24: Har hört talas om att vissa köper två exemplar av en tidning. Den ena läser de och den andra lägger de i en plastpåse (eller någon annan arkivbeständig förpackning) och den får inte röras. 😁

#22: Som jag nämnde tidigare, har jag min kvarvarande "samling" nerpackad. Det är dock ingen samling för riktiga samlare, eftersom allt är välläst, och uppvisar alla tänkbara spår av användning….🙂

#25 Det kallar jag målinriktat, och en välordnad ekonomi kanske inte skadar…😉

#22: Avsiktligt eller ej, ser hästekipaget från Enköpings Leksaksfabrik ut att vara stilmässigt inspirerat av något bronsåldersfynd, eller avbildning från det forntida Egypten.
Vackert…👍

#28 Ja, den ser "klassisk" ut.

^{Mer om "leksaksdelen" av artikeln här}

Den amerikanska serien "Bringing Up Father", ursprungligen skapad av George McManus, redan 1913, dök upp i Sverige, som Gyllenbom , och publicerades länge i Hemmets Journal m.fl.

Jag minns inte om Gyllenbom någonsin fick en egen tidning, men jag har en vag känsla att han kunde dyka upp som jultidning…(?)

Under min tidiga serieläsarperiod, var Gyllenbom nog redan en aning daterad, och han tillhörde inte mina allra mest heta favoriter. Dock är han hågkommen…🙂

"Knoll och Tott"- har vi nämnt dem? Serien publicerades sammanhängande mellan 1897 och 2006 och är därmed världens mest långlivade serie enligt Seriewikin. Bortsett från julalbum så fanns serien enbart i dags- och veckopress, inte i några serietidningar.

#31 När tecknaren Rudolph Dirks och hans arbetsgivare Hearst tidningsimperium hade en frostig kontaktperiod skapade Dirks serien "Pigge och Gnidde", som byggde på samma koncept som "Knoll och Tott". Sedan relationen med Hearst tinat fick Dirks tillstånd att fortsätta att göra den nya serien parallellt med "Knoll och Tott". Till skillnad från den senare serien förekom "Pigge och Gnidde" förutom i dags- och veckopress även i serietidningen "Blondie".
Källa även här Seriewikin.

#31: Om vi backar ytterligare en bit, sägs Katzenjammer Kids / Knoll & Tott bottna i den tyska bildberättelsen Max & Moritz , skapad av Wilhelm Busch, 1865.

Sedelärande skildringar, som gestaltar en brutalitet som troligen inte skulle passera en nutida förläggare av barnlitteratur..😬🙂

#33 Max und Moritz har sin givna plats i den historien, helt klart.

#30: Brukade läsa Gyllenbom ibland. Ingen favorit direkt, men man läste ju allt i serieväg som barn. 😁

#32: Det hände att jag läste Knoll & Tott, men oftast var det Pigge & Gnidde. De var rätt våldsamma vill jag minnas men när de fanns med i någon tidning så läste man dem.

Oskar Andersson ("OA") var en genialisk svensk serietecknare vars liv tyvärr blev alltför kort. Hans tecknade serier, bland annat "Mannen som gör vad som faller honom in" och "Urhunden", publicerades i dåtidens skämtpress men även i DN.

#37: Ja, Oskar Anderssons korta karriär satte spår, inte minst hos hans generationsfränder, som konsumerat samtida press.
I min barndom citerades ibland vissa av hans höjdpunkter, framför allt i mina morföräldrars hem (som jag minns), och även jag blev därmed medveten om OA:s existens via "muntlig tradition".

Inför premiären på ännu en Stålmannenfilm nästa vecka påminner BBC oss om Stålis okända förflutna.

Länk. ^{Engelsk text.}

När tre bröder i Kalifornien städade sin mors vind hittade de ett välbevarat exemplar av serietidningen Superman #1 från 1939 under en kartong. Tidningen har nu sålts på auktion och inbringade drygt nio miljoner dollar, vilket motsvarar över 87 miljoner svenska kronor. Den är därmed med råge världens dyraste serietidning, det förra rekordet hade ett exemplar av serietidningen Action Comics från 1938, som inbringade sex miljoner vid en liknande auktion. Och som inte Stålisfyndet var nog hittade bröderna även en packe Action Comics på morsans vind…

Källa.

^{Fotnot: Apropå Action Comics, se #38.}

#40: Vindsröjningar kan vara lönande. 😊

#41 Ja, hade barndomshemmen varit kvar hade nog många haft en och annan serietidning och böcker med mera av nostalgiskt och/eller pekuniärt värde kvar (om än till betydligt blygsammare belopp), men under ett antal flyttningar försvinner de flesta "antikvariska minnen" efter hand. Den som har "orubbat bo" sedan fyrtiotalet lär kunna hitta betydligt mer i gömmorna på vind och i källare. 😏

#42: Undrar om våra gamla Bildjournalen från 1960-talet hade varit värda något nu? Hade inte plats till dem när vi flyttade till en mycket mindre lägenhet, så de blev kvar på vinden i det gamla huset. Våra gamla Kalle Anka-tidningar försvann nog tidigare, för jag har inget minne av att de var kvar när vi flyttade. Fast de var hålslagna och insatta i pärmar, så värdet på dem var nog minimalt. Mina gamla Starlet försvann också. Även de hade nog minimalt värde, för jag hade (o)vanan att färglägga serierna i dem, så de var inte i nyskick direkt. 😊

#43 Ja, "man saknar inte kon förrän båset är tomt", som det heter. Det jag nog saknar mest är mina gamla Illustrerade klassiker. De hade sannolikt inte varit värda så mycket i "reda pengar", men de hade kanske större affektionsvärde än vad jag aldrig riktigt insett. Även exemplar av Svenska MAD hade jag gärna haft kvar idag.

#43-44: Jag har faktiskt lyckats släpa med mig en del genom flyttningar m.m. likt snigeln som släpar på sitt hus…🙂
För ett 10-tal år sedan grovsorterade jag tidningarna efter titel, och placerade dem i några lämpliga plastbackar. Det rör sig om Kalle Anka, Läderlappen, Stålmannen, Illustrerade Klassiker, Seriemagasinet osv osv, men också en bunt Bildjournalen, Svenska Mad, samt några SE (som vi prenumererade på).
Dessutom ett antal äldre exemplar av KTH:s (mycket roliga) tidskrift Blandaren, ärvda efter min far.

Det är ingen jättesamling, och det allmänna skicket grusar antagligen alla förhoppningar om ett eventuellt penningvärde (som jag heller inte bryr mig om)….
Som "historisk referens, för personligt bruk", har den dock ett visst värde för mig, liksom även affektionsvärdet.

🙂

#45 Du kan se dig som ett föredöme i dessa sammanhang- jag önskar att jag haft samma förmåga till förutseende…😏

#44: Ja, mina Svenska MAD försvann också i flytten - eller kanske tidigare. Minns inte säkert, men jag prenumererade på tidningen under några år i början av 1970-talet har jag för mig. Var även medlem i A.E.N.F.S.C. Har för mig att t-tröjan finns kvar än, i någon hylla i garderoben. Vill minnas att jag även hade en knapp med nål på baksidan. Har dock ingen aning om var den finns, men den dyker förhoppningsvis upp någon dag. 😊

Brukar inte notera eller bry mig om vad andra handlar. Men en farbror före mig i kön slängde upp en serietidning på rullbandet. Det var länge sedan jag såg 🙂

#40 Det tidigare rekordet gällande världens dyraste serietidning är nu raderat, då ett exemplar av det första numret av Action Comics från 1938 har sålts för 15 miljoner dollar, motsvarande 138 miljoner kronor. 💰

Länk.

Bamse har aldrig tillhört min personliga läskanon- även om han i år fyller respektingivande sextio år så var jag "för gammal" för den serien redan från början. Men ändå: "Hipp hurra för Bamse(far) som är så snäll och rar".

#50: Henrik Wahlström skriver bl.a. om olika serier på sitt Instagram-konto och däribland Bamse. Han är visserligen ett stort fan av Bamse, men visar också på en hel del inkonsekvenser i serien. Väldigt roande. 😊

https://sv.wikipedia.org/wiki/Henrik_Wahlstr%C3%B6m

#51: Vi får heller inte glömma rune Andréassons förlaga till Bamse, med titeln Teddys Äventyr, och som gavs ut under hela 1950-talet.

Förutom Teddy själv, fanns här också Hasse Skalman, Lasse Skutt m.fl. Figurer som senare reinkarnerades i Bamse-serien, med blygsamma namnändringar.

Jag har nog några nummer nerpackade bland "artefakterna"…🙂

Vem minns Märta Nybergs serietidning Mästerkatten, utgiven ca 1953-57 av Trio-Tidningarna…?

Huvudfiguren, den smarta katten, härrör från den gamla 1600-tals folksagan "Mästerkatten i Stövlar", dock här i Nybergs egenhändigt skrivna äventyr…

#53 Mästerkatten i stövlar har jag stött på i olika versioner, men serietidningen minns jag inte. Vilket inte behöver betyda att jag inte har läst den någon gång i tidernas begynnelse. 👴

#53: Tror inte jag har läst den. Det var före min tid. 😊

I kvällens Antikrunda, som kan ses på SVT Play till 23 juni, visar en äldre herre upp de fyra nummer av Kalle Anka som kom ut tidningens premiärår 1948. Han var själv 15 år då och köpte dem för pengar han tjänat ihop. Jag skall inte avslöja vad de värderades till, men det är åtskilligt mer än de 60 öre som var styckpriset när han köpte dem…

#56 Eftersom programmet nu sänts kan avslöjas att de fyra numren (som var i mycket gott skick) värderades till 200.000. Det låter nästan som ett underpris med tanke på att enbart det första numret gick för nästan 1,2 miljoner på auktion 2023.

Fantomen a.k.a. Mr Walker uppmärksammas av DN (ej läslåst i nuläget) med anledning av nittioårsfirandet.

#58: Må Fantomen leva i ytterligare 90 år..🙂
Som världsläget ser ut, torde det inte saknas uppslag till nya äventyr…😵

#57 Ett ex av premiärnumret från 1948 av Kalle Anka & Co finns till försäljning på Tradera och väntas nå högt slutpris.

Länk.

#60: Även om jag hade haft gott om pengar hade jag inte lagt 140.000 kr på en Kalle Anka-tidning. 😁

#61 #49 Nej, och inte 138 miljoner för Action Comics premiärnummer heller…😉

#60 ff Slutbudet blev 150.600:-

#58 ff "Fantomen fyller 90 år och firas med ett jubileumsnummer där ”den vandrande vålnaden” landar i 1950-talets Malmö", skriver TT/GP.

#64: Ja, F "har vandrat länge vid vår sida"….
_{..för att travestera ett känt Bergman-verk…}
🙂

#47 m.fl. "Svenska Mad" (och dess systertidning "Hjälp!") var populär läsning i mina tonår. Förlagan var amerikansk, Mad startade i USA 1952, medan den svenska versionen lanserades 1960. Utgivningen pågick faktiskt till 1993, men då var upplagan så låg att tidningen lades ner. Sedan gjorde ett annat förslag 1997 försök att återuppliva Svenska Mad, men de fick i sin tur ge upp det försöket fem år senare.

Men ingen av oss som var med då glömmer väl Alfred E. Neuman och hans valspåk "Vadå - jag dyster?" (en översättning av förlagans "“What? Me Worry?”). Och det är svårt att förbigå Lasse O´Månssons roll för de två svenska utgåvorna.

#66: Jag minns "de goda åren", då både svenska och amerikanska MAD fanns att köpa på Pressbyrån.😎

Mitt tyckande: "Lasse O'Månssons MAD" var den i särklass bästa.
Att senare inkarnationer av tidskriften drabbades av pyspunka och tynade bort. känns inte förvånande.
Elaka tungor menade att MAD, efter Lasse O'Månsson, degenererade till ett "fjortismagasin", och här vill jag instämma.

Alfred E Neuman, eller åtminstone hans ansikte, har en lång förhistoria, spårbar till sent 1800-tal.
🙂

Det jag köpte oftast var "Vilda Västern" och "Prärieserie"
men mycket annat också naturligtvis.
Kalle Anka och Mad!
Men det jag verkligen saknar är lite större (och dyrare) "Illustrerade Klassiker"
Dom hade jag gärna läst på nytt idag.

#69: Ja, "Illustrerade Klassiker" var riktigt bra.
Jag har nog 20-30 kg blandade serietidningar sparade, men som dumt nog är nedpackade i källaren, så att de just nu är svåråtkomliga.
(I varierande skick, förstås, inga samlarobjekt…)
Här bör också finnas en bunt Bildjournalen från mitten av 60-talet, och en del annat…
Känner att de kanske borde plockas upp i ljuset…

Biserier

I de "stora drakarna" Stålmannen, Läderlappen m.fl. fanns också biserier, med hjältar som hamnat i skuggan, och tenderar att glömmas bort.
Jag tar några direkt ur minnet:

• Rymd-Tommy.
  En SF-serie med allehanda rymdäventyr. Har för mig att Tommys sidekick hette Brent Wood….

• Roy Raymond, TV-deckaren.
  Raymond var programledare hos en tv-kanal, och hans program ledde till att brott löstes.

• Riddaren och Pagen.
  En klassisk "dynamisk duo", som bekämpade brott, burna på sina motorcyklar som stylats till "hästar"…

• Röda Pilen.
  Ännu en brottsbekämpande dynamisk duo, med bågskytte som främsta redskap. De avfyrade tekniskt avancerade pilar med diverse fantastiska egenskaper.
  Tror att de hette Oliver Queen och Roy Harper, i sina "civila" identiteter…

• Terry och Piraterna.
  Minns inte dessa så väl, men har för mig att de var något slags krigshjältar.

…för att nämna några….🙂

#66: Prenumererade på den, och var stolt medlem i A.E.N.F.S.C. (Alfred E. Neuman Fan Supporter Club). 😊 Tyvärr slängde jag alla tidningarna när jag flyttade och inte fick plats med dem i den nya lägenheten.

#70: Bildjournalen prenumererade min bror och jag också på. Även dessa tidningar slängdes i en flytt. Samma med alla våra Kalle Anka-tidningar.

#71: Har inte hört talas om någon av dem. 😊