Minns inte alla men rätt många. 😊

Ganska många här också men vissa kommer jag inte alls ihåg.

Det mesta känner jag ingen och smakat. Älskade chokladkakan Makalös och vill ha tillbaka den. Däremot chokladen Snövit och dvärgarna köpte jag bara någon enstaka gång , då jag inte är så förtjust i ren mjölkchoklad.

Jo, kommer ihåg det mesta även om man inte gillade allt!

#3: Köpte de flesta jag hittade av Snövit och dvärgarna. Sparade på omslagspapperen nämligen. Vet inte om jag har dem kvar någonstans, men det skulle inte förvåna mig. 😊

Chokladcigaretterna minns jag. Det blev mest tablettaskar för min del.

AKO-kola brukade min farmor bjuda på. Något jag köpte som barn och fortfarande köper ibland är Djungelvrål. Det är så gott 😊

#7: Köpte två påsar Djungelvrål idag, och hade drygt en påse i lager sedan innan. Äter några bitar varje dag. Det är beroendeframkallande. 😊

#8 Jag köpte två påsar Djungelvrål med mig hem från Tysklandsfärjan en gång. Det var påsar modell större och inte så små som dom man köper i affären här. Den verkar hålla i generationer 😊

#9: På ett av mina tidigare jobb var det en kille som jobbade i Danmark lite då och då. Han köpte alltid med sig en stor påse Djungelvrål från taxfreeshopen när han tog färjan hem. Tror det var 250 gram i dem, eller något ditåt. Sedan hälldes allt i en burk vi hade på kontoret, så att alla kunde ta när de var sugna. Kan ju säga att det inte var mycket kvar efter en dag eller två. 😄

#10: 😁

Minns dom flesta och Rigi finns kvar, köpte ett par för några månader sedan men förpackningen var annorlunda att öppna inte som förr och tror det var lite annorlunda bild också om jag minns rätt.

Rigi köpte jag också rätt ofta. En annan godissort från listan i #0 som jag minns är Nordströms punschknappar. Förknippar den faktiskt med tennis.

Lite underligt kanske, men det beror på att när det visades tennismatcher på teve på somrarna, från Davis Cup i Båstad när Björn Borg spelade, så brukade min far och jag alltid "bunkra upp" med godis innan. Då blev det för min del oftast en sådan ask punschknappar. Gissar att det var för att det var en av de få sakerna den väldigt lilla affären i närheten av vår sommarstuga hade i lager, för jag är inte jätteförtjust i i punschknappar. 😊

Rigi minns jag också. Brukade låta chokladen smälta i munnen. Gott

#14: Gjorde likadant!

#12 Att de finns kvar hade jag ingen aning om!

Jag köpte såna på Ica och gör som #14 låter den smälta i munnen. Riktigt god är den med sin nostalgiska smak 😋

https://handla.ica.se/handla/produkt/mjolkchoklad-rigi-20g-candypeople-id_p_7340146503205

Det fanns fyra kvar och dom fick följa med mig hem, gott gott till eftermiddagskaffet 😋

#17: Härligt!

God var den men den ser inte ut som originalet med tavlor på en sol och indelad i fyra delar med papper som var lätt att öppna så nej den får minus 🤣 RIGI stick och göm dig 🤣🤣🤣

#19: Man blir oftast besviken när man smakar gamla sorters godis i ny tappning. Vet inte om det beror på att tillverkarna har ändrat smaken på dem eller om det är ens egna smaklökar som ändrats. 😊

Brukade alltid köpa Japp förr i tiden, men numera tycker jag inte de smakar som jag minns dem. Tydligen gör de inte det heller, för de har ändrat receptet på den:
https://koldolmen.blogg.se/2010/october/godis-chips-a-kakor-vad-ar-egentligen-ski.html

#20 Inget går upp mot Sveriges mest sålda bilar 🙂 Både då och nu..Men numera blir det mest Ahlgrens bilar till högtider.

#21: Ja, de smakar faktiskt fortfarande som jag minns dem från förr. 🙂

Jag åt annars mest smågodis på helgen. Det fanns en kiosk som var väldigt populär i närheten. Min far bad mig ibland att gå dit för att köpa en dosa snus " ty detta var på den tiden då små gossar fick inhandla tobak och nikotin" för att låta lite som Tage Danielsson 🙂 Sedan fick jag köpa smågodis för resten. Saknar alla kiosker som fanns förr med bra godisutbud och fanns i varje gathörn.

#23: Ja, på den tiden så var godispåsarna pyttesmå och man fick tala om för "tanten i kiosken" (för det var oftast en tant) vilka godisbitar man ville ha. I den lilla byn där jag växte upp fanns det en kiosk vid busstorget och där samlades hela byns ungar/ungdomar. På vintern samlades vi dock oftast vid isbanans kiosk istället, för den var inomhus. 😊

Godisets historia berättas i detta tio år gamla inslag från SR. Visste ni till exempel att lördagsgodiset kom när lediga lördagar blev allmänt i mitten av 60-talet?

#25: Såvitt jag minns blev inte lediga lördagar allmänt förrän i slutet av 60-talet - åtminstone inte där jag bodde. Vi fick inte lediga lördagar från skolan förrän höstterminen 1968. 😊

Har dock ett vagt minne av att vi inte fick godis mer än på lördagarna, eller när det var kalas, redan tidigare. Fast det var ju inte de mängderna som det är nu. Min mor brukade poppa en stor skål popcorn som vi fick dela på när vi tittade på Hylands hörna och Melodifestivalen (och förmodligen en del andra program, men dem minns jag inte).

Jag brukar reta min man för att han har gått i skolan på lördagar😉

Godis från förr- ett kärt ämne, vilket bland annat syns i att det finns flera trådar om det. Inte minst så här i påsktid är godis högaktuellt.

Här kan man ta del av mer godisnostalgi!

2026 Chokladbollar minns jag att skämdes jag bort med i barndomshemmet. Eftersom vi inte hade frysbox stod mor i köket och gjorde sådana här (nästan) "på löpande band". Här är ett nutida recept som nog inte skiljer sig så mycket från de hon gjorde. Tror ändå inte att jag skall ge mig på att laga bollarna själv. 😏

^{Hoppas att chokladbollar kan räknas som godis!}

#29: Chokladbollar är både godis och kaka. 😋

Köper ibland en stor låda och har i frysen. De töar rätt snabbt, och de är så goda. Björns recept verkar bra. Tror hans chokladbollar kan smaka ungefär som de man köper.

När jag gjort några själv blir de aldrig lika goda. Fast det beror nog på att jag oftast inte har kaffe i mina. Dricker ju sällan det, så det blir inget över. 😊

Tuggummit Bazooka minns jag.
I förpackningen låg en liten, kraftigt hopvikt seriestrip med "Bazooka Joe & His Gang"….🙂

Ett annat godisminne är en 5-öres lakritskola, i rött papper, som såldes runt om i vår stad, inklusive Pressbyrån.
Dess namn var "N-ordet", och inte i dess vanliga, snälla form, utan den mest nedsättande, som jag inte vill skriva här…!

Jag vet inte om det var en lokal produkt, eller om den förekom på fler ställen i landet…?

#31: och #32: Kan inte minnas någon av dem faktiskt. 😊

Härom veckan, när jag handlade i en lokal butik, fick jag en lakritspipa (!) av expediten.
Jag visste inte att sådana existerar fortfarande, och det är väldigt länge sedan jag såg en sådan….🙂

#34: Köpte en ask när jag var och handlade i måndags. Det var 25 % rabatt på dem nämligen. 😊

#35: Ja, då kan vi lugnt konstatera att de fortarande existerar…🙂

#31 Jag tror att jag i en tidigare tråd skrivit om ett liknande tuggummi som hade stora "filmisar" i paketet, bland annat från Davy Crockett. Eftersom jag samlade på bilderna men avskydde tuggummi gav jag bort det senare, och de som kände till det höll sig i närheten när jag gick till kiosken i biografen. 😉

#36: Och här är bildbeviset. 😊

#37: 😁

#38: Se där….de piporna verkar dessutom vara av en litet lyxigare sort än den jag fick….🙂

#40: Har inte öppnat förpackningen än, så jag vet inte om piporna överensstämmer med bilden. 😁

Kandisocker, dvs kristalliserat rörsocker, kanske tillhör äldre generationers godiskultur, men i min barndom såldes det fortfarande hos vissa handlare, även om det redan då ansågs en aning "daterat", i konkurrens med efterkrigstidens stora utbud av godis…

#42: Det kommer jag också ihåg. Minns inte vilka affärer som sålde det, men vi köpte det någon gång ibland. Fast jag vill minnas att det försvann någon gång under 60-talet.

För mig var det tradition att köpa ett paket Nickel vid biobesök…🙂
Har för mig att det fanns flera sorter…
Nickel tillhörde standardsortimentet i de flesta biografers godisdiskar i foajén….

#44 Jag köpte alltid Nickel också.
Jag tog den blandade sorten.

Roligt är att den finns på biosallongerna numera också. I en lite annorlunda förpackning.

#44: Ja, det blev väl en sådan för mig också vid biobesöken. Den varade ju rätt länge. 😊

Så här ser den ut idag.
https://franssonspolkagrisar.se/produkt/tablett-ask-nickel-gammaldags-115g/

#47: De har tydligen skippat pappret de var invirade i. 😊

Ja de ligger lösa i asken men samma smak som jag minns den.

Visst minns vi Mazetti Pompom.

Här en reklamfilm med Owe Thörnqvist.
Är motspelerskan Monica Nielsen…?

🙂

#50: Pompom minns jag inte faktiskt. Vad var det för choklad?

Jovisst är det Monica Nielsen.

#49 #50 Pompom minns jag (dock inte smaken). Det var nog från den tiden CAP gjorde den, produkten övertogs av Mazetti på 60-talet enligt nätkällor.

#52: Har heller inga starka smakminnen av Pompom. Tror att den var ganska "mainstream". En chokladbit som inte stack ut.
Litet promotion i biosalongen kanske var av nöden påkallat…?

Sådana här rullar var vanliga förr. Fanns med både kola- och lakritssmak.
Har sett att det finns någon modern variant, men de ser litet "snålare" ut, och saknar dessutom den goda karamellkulan i mitten…🙂

#54 och hallon.

#55: Du har rätt. Det fanns även en litet rödare variant. Så det var hallon…? 🙂

#56 Jag tror det.

#54: Har ätit några sådana idag, men utan kulan i mitten. Den försvann för rätt länge sedan. Gissar att den trillade ut rätt lätt så många fick inte med den. Numera är de för det mesta lite mindre, men jag har för mig att det finns större också.

En chokladbit som levde litet i skymundan, var Bros från Nestlé.
Den såg voluminös och prisvärd ut, vilket dolde hemligheten att den till stor del var uppbyggd av luftbubblor…🙂
God, dock, som jag minns….

#3 Makalös chokladkaka minns jag från mina yngre dagar, men nu är den som nämnts borta från marknaden sedan länge, den hängde dock med i hela sextio år. Makalös beskrivs så här i Allas:

"Makalöst gott – en blandning mellan godis och choklad! Introducerades 1938 med smakerna pistage, apelsin, nougat och tryffel. Senare ändrades innehållet till ananas, tryffel, nougat och marsipan med pistagemandel. Gick in i chokladhimlen 1998."---

#59 Ja, Bros minns jag, och instämmer i din beskrivning av den.

#59: Tror inte jag har smakat den. Senare har jag dock smakat liknande choklad, men tyckte inte den var särskilt god. Bara luft ju. 😁

#60: Kommer ihåg nästan alla. Det är bara Lejonhuvuden och Pop Rocks jag aldrig har smakat.

En samling godis, bakverk och snacks som vi nog är familjära med (men kanske inte alltid med deras ursprung) får sin historia berättad här.

#63: Tyvärr betalartikel.

#64 Inte hos mig. 🤔 Jag kan väl ta inledningen åtminstone:

"Godsaker har funnits sedan urminnes tider. Den första tillverkningen kan spåras tillbaka till det forna Egypten. Då bestod godsakerna av frukt och nötter blandade med honung.

Ungefär samtidigt började grekerna kandera frukt och blommor i honung.

Honung och socker användes från början ofta till att kamouflera bittra smaker i olika hopkok av medicinalväxter. Det är orsaken till att sötat godis under lång tid betraktades som medicin.

Länge var socker en dyr lyxvara, men det förändrades under 1800-talet när en alltmer utbredd odling av sockerbetor och industrialismens tekniska utveckling gjorde massproduktion av godis och snacks möjlig."---

Och sedan går man igenom ett antal sorters specifika historia, men det blir lite långt att citera.

Chokladrullen "Center" känner vi väl till, och den tycks fortfarande existera i högönsklig välmåga, men en gång hade den en "stallbroder" vid namn "Minter", och som verkar ha försvunnit i glömska.
Det var t.o.m. svårt att googla fram en bild av Minter, men på detta foto kan den skymtas….🙂

#66 Jag kommer faktiskt ihåg "Minter", men jag var inte så förtjust i den, jag tror jag hade det gemensamt med många unga då som nu, mintsmaken får man nästan "lära sig" att gilla. Det fanns (finns?) även någon sort rund mintchokladkaka i blankt omslagspapper som var populär på femtiotalet.

#66: Center finns kvar och den är även vanlig i lösviktsgodishyllan. Minter har jag ett väldigt vagt minne av. Var - och är - inte så förtjust i mintchoklad.

#67: Är det kanske denna du tänker på, från Fazer?

https://www.facebook.com/hakan.nilsson.524/photos/d41d8cd9/10218696109154092/

Ja, omslaget ser ut så- men fanns Fazers produkter i Sverige på den tiden? Jag har ett svagt minne att det var CAP som gjorde dem. CAP övertogs av Mazetti, som i sin tur hamnade hos Fazers. Kan de ha kommit till Fazers genom företagsuppköp?

#70: Den här känner jag igen från förr. Är det den du menar….?

#70: Det verkar så. Åtminstone att döma av Bo§es bild. De ser ju likadana ut, förutom namnet.

#71 Stämmer bra! 👍

#72 Ja, "hypotesen" höll. Fast jag har inga planer på att provsmaka Fazers version. 😉

#73: Tror inte Fazers version finns längre. Åtminstone hittade jag inga bilder på den.

#74 Då behöver man inte inledas i frestelse…☺

#75: Nej, det är nog rätt riskfritt. 😁

#63 Apropå riktigt gammalt godis...

#77: Skulle nog inte vilja testa det tuggummit. 😁

#77: Kåda smakar inte direkt illa.
Dock föreställer jag mig att det kan få plomber att lossna…😬
Men, för 10000 år sedan fanns troligen inga amalgamfyllningar….

#79: Tänkte mest på tuggummit de hade hittat. 😄

"Grunden är råsocker och filtrerat sjövatten, som kokas flera gånger. Sedan tillsätts essens av ceder, vanilj, ros eller annat. Nio tiondelar av massan blandas med citronsaft, som gör den vit när den kallnar. Patentet förklarar vidare: Massan drages på en i väggen anbragt krok tills den erhållit fullkomlig smidighet och hvithet. Derefter tages den öfriga delen af massan, som har sin ursprungliga färg (brunt) och lägges i en aflång form och öfverdrages med strimmor af den hvita massan, hvarefter allt detta randiga lägges omkring det hela, utdrages och afklippes."---

Vad blir det av detta? Ja, den godiskunnige har nog (utan hjälp av videon) redan räknat ut att det är receptet på polkagrisar. Så gjordes de på 1840-talet och så görs de i stort sett ännu idag. Förebilden var "danska karameller" som numera alltså blivit den äktsvenska polkagrisen. Om detta och om sötsakens innovatör Amalia Eriksson kan man läsa på sajten Släkthistoria. Oavsett om man gillar polkagrisar eller ej (jag gör det inte) så är det en intressant läsning.

#81: Jag gillar inte heller polkagrisar. Tycker de är för söta och tycker inte om mintsmaken.