Slippin´and slidin´ från 1955 kom först ut med annan titel innan Little Richard tog den till sig 1956 under den titel den blivit känd. 1974 gjorde John Lennon en version av den för sitt rockalbum som gavs ut året efter.

Albert Hammonds Free Electric Band blev till Han gav upp alltihopa i Lalla Hanssons tappning.

Jimi Hendrix cover på Bob Dylans All Along The Watchtower är flitigt lanserad i media och på nätet som ett exempel på en toppcover.

En annan "tung" Dylan-cover är Mr. Tambourine Man med The Byrds

https://www.youtube.com/watch?v=Swqw5a8I4b4

Manfred Mann gjorde flera covers på Dylanlåtar, varav "Just like a woman" är en.

Burt Bacharach's Anyone Who Had a Heart, spelades först in av Dionne Warwick, 1963.

1964 dök låten upp med Cilla Black, vilken blev en stor hit, och det är troligen denna version som vi hört flest gånger.

https://www.youtube.com/watch?v=Sy5s7uJSD4o

"Dust in the wind" skrevs av bandmedlemmen i Kansas Kerry Livgren och spelades förstås in av bandet (1978). Senare gjorde Scorpions en bejublad cover på den, och även Sarah Brightman tog upp den på sin repertoar.

Goldfinger, komponerad av John Barry, blev ledmotiv i Bondfilmen med samma namn, framförd av Shirley Bassey.
En lång rad intrumentalversioner har sedan producerats, och ett mindre känt exempel är Hank Marvin's tolkning, som ingår i hans album "Marvin At The Movies" från 2000.

https://www.youtube.com/watch?v=uRK_vbZQWBE

Rednex med en cover av den tyska schlaggerklassikern. Och den är riktigt bra.

#9: Nog låter det Rednex alltid. 😊

#10 Nämnde i någon tråd en gång i tiden att Rednex Cotton eye Joe från 90-talet också är en cover. Det finns en amerikansk visa som heter Cotton eyed Joe där det är oklart när den första gången skrevs. Men troligen strax innan eller under det amerikanska inbördeskriget (1861-65)

En cover på Child in Time med Deep Purple. Originallåten från 1970 var på 10 minuter och 18 sekunder. Mycket bra cover.

Tänk på att coverversionen kan vara modern då det handlar om att göra cover på en nostalgisk låt. Kanske lättare då att få publiceringar.

#13: Ja, en coverversion speglar ju ofta tiden då den görs.
Musiker lägger sig till med nya manér, och tekniken förändras, osv….

Dessutom finns olika skäl till att göra en cover.
Ibland vill man "återuppleva" tiden då låten gjordes, och anstränger sig för att vara så autentisk som möjligt, som ett slags hyllning.
Eller så använder man bara text och musik som "blåkopia" för egna tolkningar, och profilerar sig själv, i nutid…

Bluessångaren Tommy Tucker spelade in sin "Hi Heel Sneakers" 1964.

Inte långt därefter gjorde Rolling Stones denna sällan hörda inspelning av låten.

Hi Heel Sneakers - Tommy Tucker
Hi Heel Sneakers - Rolling Stones

Deep Purple med cover på Beatles (1968) Inget ont om Rod Evans, men det tog riktig fart 1970 när Ian Gillan tog över. Gillan 80 år i augusti 👏 och sjunger inte längre som i fornstora dar.

#16: Apropå Help, Bananarama har också gjort en cover på den.

Brian May från Queen blev trolltagen av Miriam Bryants tolkning av "The Show Must Go On" vid Polarprisutdelningen 2025.

Nightwish är ett finskt hårdrocksband. Sångerskan Tarja Turunen är skolad operasångerska. En cover av Andrew Lloyd Webber från 2002.

Dolly Partons "9 to 5" blev i början av pandemin en underbar och rolig hyllning till vår sjukhuspersonal.

Kommer att tänka på Helt Apropå-gänget när det gäller fyndiga texter till gamla låtar.

#20: Länken verkade inte kunna laddas in, så jag bytte ut den. 😊

#21: Tack stod just och jävlades. Det har varit återkommande här på sajten.

#22: Har inte märkt det, men ibland tar det lite längre tid för en video att ladda. Det verkade dock inte vara så med denna, så därför bytte jag länk.

Konserter på Ullevi brukar vara förbehållet popstjärnor, men sommaren 2026 kommer en countryartist ur den yngre kategorin att uppträda där, nämligen Luke Combs. Combs skivdebuterade 2017 och hör väl därmed inte till nostalgikategorin, men hans cover av Tracy Chapmans "Fast Car" kan väl passera det nålsögat? 😉

Ett ganska vanligt fenomen på YouTube är där hemmalirare ansluter till färdiga inspelningar med sina egna instrument. Här gör trummisen Ami Kim sitt pålägg i Europes "The Final Countdown".

#25 Samma Youtubefenomen som Sina. Från Tyskland tror jag. The number of the Beast från 1982. Iron Maidens klassiska platta. Det var inte Nicko McBrain som var trummis då utan Clive Burr..Och andra hårdrockscover, och samma problem som förra veckan. Går inte länka videos..

Don't Dream It's Over skriven av Cowded Houses frontman Neil Finn blev en hit på deras debutstudioalbum 1986. Sixpence None The Richer gjorde en cover 2002 som jag gillar.

Friday on my mind hade Easybeats en hit med 1966. (Låten skrevs av bandmedlemmarna George Young and Harry Vanda, som senare bildade Flash and the Pan.) I föregående tråd uppmärksammades Tages cover på låten, här är den i Gary Moores tappning från 1987.

Susanna Hoffs och Matthew Sweet gör Different Drum rättvisa- även om jag föredrar The Stone Poneys och Linda Ronstadts version.

#29: Har konstigt nog inte hört någon av versionerna tidigare. Får nog säga att jag föredrar Susanna Hoffs version. 😊

#29 Jag har varit svag för Lindas version ända sedan jag hörde den spelas på "sextiotalsnatten" på Sveriges Radio för hemskt länge sedan, så jag är nog ohjälpligt präglad på den. 😊

#31: Tror inte jag hörde "sextiotalsnatten" heller. 😊

#32 Va?😮

De körde några temanätter på radion där varje musikaliskt årtionde som räknas fick sin egen natt och jag spelade in dem på kassett. Problemet är att jag inte har kvar anteckningarna vilka kassetter det var och jag har några hundra att lyssna igenom…🙄

#33: Var inte vaken på nätterna så att jag kunde lyssna. 😴😊

Honky Tonk Women skrev Jagger/Richards under en semester i Brasilien jul och nyår 1968, och den var tänkt som en akustisk countrylåt, men så blev det ju inte när Stones spelade in den 1969. Källa.

Den här versionen av låten kanske kommer närmare upphovsmännens första tankar om hur den skulle låta? För det sköna stompet står ett gäng anslutna till organisationen Playing for Change.

"Come Prima", inspelad i Italien av Tony Dallara 1957, blev en kontinental hit, som året därpå dök upp i Sverige, som "Första Gången", med Gerd Persson.

Tony Dallara - Come Prima

Gerd Persson - Första Gången

Som jag minns, tangerade denna låt "landsplågestatus" under sent 50-tal, och spelades ofta i radion, i ett flertal tolkningar.
Dessutom flitigt nynnad och visslad i det offentliga rummet, under den aktuella perioden..🙂

#36 En gammal goding, absolut! 😊

(Fast kanske mer en svensk version av en utländsk hit än en cover, typ sådant som vi plockar ihop här?)

#37: Ja, den tråden hade passat bättre. Måste erkänna att jag inte kom att tänka på den…..

#38 Det finns ju en hel del trådar att välja på, så det är lätt hänt. 😊

En sökmetod som brukar fungera (under förutsättning att vi satt rätt etikett på tråden) är att, som i det här fallet, söka på musik uppe i diskussionsridån uppe till vänster och scrolla fram något befintligt.

Att referera till Rolling Stones i en covertråd, får väl anses vara lågt hängande frukt, då "stenarnas" tidiga diskografi vilar på så många tolkningar av amerikanska förebilder.

Det till trots, lyfter jag här fram Muddy Water's "I Want To Be Loved", 1955, som blev B-sida på Rolling Stones' första skivutgåva, singeln "Come On" (som även den är en cover), från 1963.

Muddy Waters - I Want To Be Loved (1955)

Rolling Stones - I Want To Be Loved (1963)

_{Minnen: Denna första RS-singel fick mig att rusa till skivaffären, när den var purfärsk. Har fortfarande kvar den…🙂}

#39: Ja, den sökmetoden är naturligtvis till hjälp, dvs om man gitter använda den…🙂🤔

Också bättre än originalet, tycker jag.

https://m.youtube.com/watch?v=CPJO_9a01ps&list=RDCPJO_9a01ps&start_radio=1&pp=ygUQZG9uJ3Qgd29ycnkgYmFieaAHAQ%3D%3D

Dolly Partons "Jolene" som kom 1973 tycker man sig väl kunna vid det här laget. Lil Nas X gör dock en cover som är trogen originalet men ändå annorlunda.

Stereophonics gjorde en bra cover på Handbags And Gladrags, som väl annars är mest känd genom Rod Stewarts tolkning 32 år tidigare.

"Daddy Rolling Stone", av och med Otis Blackwell (1953), var ett tacksamt cover-objekt för många.
Här är originalet, samt tre coverversioner:

Otis Blackwell (1953)

Derek Martin (1963)

The Who (1965)

Horanges (från Siljansnäs, Dalarna😎) (1966)

Schlagern "Rote Rosen, Rote Lippen, Roter Wein", skriven av Werner Scharfenberger, spelades in med den västtyske sångaren René Carol 1952. Låten blev en stor hit, och erövrade en guldskiva 1954.

1953 försågs den med svensk text, nu med titeln "Röda Rosor, Röda Läppar, Purpurvin", och denna cover spelades in med Lars Lönndahl och Thore Ehrlings orkester.

Ett barndomsminne är att båda versionerna spelades flitigt i vår dåvarande enkanalsradio, och den tangerade ett tag landsplågestatus.
Fler tolkningar än Carol och Lönndahls förekom troligen också. Den var en av tidens "stora" melodier, och som visslades och sjöngs litet varstans…🙂

_{Reservation för att jag tidigare kan ha nämnt denna låt på något annat ställe…}

#46: Trots att jag lyssnat rätt mycket på Lars Lönndahl så har jag aldrig hört varken hans version eller det tyska originalet. Lasse låter väldigt annorlunda så tidigt i karriären; lite mer åt operahållet.

#47: Hypen kring låten kanske var kortare än jag tror. Jag var ju i 5-årsåldern, och hade kanske en annan uppfattning om tid…?
Men, den spelades definitivt ofta under en tid. Det var en melodi som bet sig fast i huvudet.

Ja, Lasse Lönndahls sång låter mer "skolad" på de tidiga inspelningarna.

#46 Låter som ett fynd även för våra översättningstrådar som fått magert med bidrag på sistone.

https://nostalgi.ifokus.se/discussion/1596811/aldre-svenska-topplatar-med-utlandska-rotter-3

#47 Eventuellt kan du ha hört den vid nedanstående tillfälle men förträngt det. 😉 (Fast titeln på låtarna är inte riktigt detsamma.)

https://nostalgi.ifokus.se/discussion/1526340/hor-stora-stjarnor-sjunga-sina-hits-pa-ett-for-dem-ett-frammande-sprak-1960-talet#0

#50: Nej, det tror jag inte. Lasse sjöng ju på svenska. 😊

#51 Okej, tråden fick åtminstone lite uppmärksamhet. 😉

#52: Alltid något. 👍😊

Apropå Lasse, en coverlåt av senare datum.

Tina och Marina - Lasse Lönndahl

För att dröja mig kvar vid "barndomens soundtrack", vill jag också lyfta fram den franska melodin "Cerisier rose et pommier blanc", skriven 1950 av Louis Guglielmi. Sångaren André Claveau gjorde den till en vida spridd hit.

Efter några år som kontinentalt "örhänge", försågs den till slut med svensk text, och med titeln "Den Ena Röd Den Andra Vit", och flera coverversioner dök upp här, inte minst med Gustaf Torrestad och Bengt Hallbergs orkester.

Dock blev nog Ernie Englunds instrumentalversion den mest spelade, över tid.

André Claveau (1950)

Gustaf Torrestad (1955)

Ernie Englund (1955)

🙂

#55: Den känner jag igen. Visste bara inte vad den heter. 😊

Rolling Stones' repertoar var, under de tidiga åren, fullspäckad av covers, främst av material hämtat från den tidiga soul/gospelscenen, och vad som då benämndes R&B.

Detta skulle, i sig, kunna fylla en hel tråd, men för att lyfta fram ett exempel, kan vi välja "Time is on My Side", som skrevs av Jordan "Jerry" Ragovoy, och som först spelades in (1963) med trombonisten Kai Winding, tillsammans med en körsektion.
Värt att notera är, att "damerna" i kören inte var vilka som helst, utan bestod av Dionne Warwick, Dee Dee Warwick och Cissy Houston (!).

Året därpå, spelade Irma Thomas in en känd cover av låten, och samma år (1964), gjorde Rolling Stones sin första tolkning, som snart skulle följas av en något modifierad version.

Kai Winding (1963)

Irma Thomas (1964)

Rolling Stones (1964) (version 1, med en "riktig" gospel-orgel 🙂)

🙂

Always on my mind är en låt som väl för många av oss förknippas med Waylon Jennings, men även Elvis Presleys version är välkänd. Vad sägs att för omväxlings skull leta fram originalet? Brenda Lee var först med att spela in den (1971), men Gwen McCrae (1943-2025) var snabbare att få den utgiven. (källa Wikipedia). Ovanstående liveinspelning gjorde hon långt senare.

En slitstark "vandringslåt" är "Din klara sol går åter upp", som är en tysk komposition från 1710, och som 1814 fick svensk text av Johan Olof Wallin.
Ett otal tolkningar har sett dagens ljus, och här hör vi en lekfull version, där jazzpianisten Anders Widmark tar sig vissa friheter, dock utan att lämna grundtemat…

_{Hörde den på P1 idag, och blev därför påmind…🙂}

"Dancing in the Street", skriven 1964, av Marvin Gaye, William Stevenson, and Ivy Jo Hunter, gavs samma år ut med Martha & The Vandellas.
1966 gjordes en cover, med the Mamas & the Papas, som även den nådde hitstatus.
1985 dök låten, otippat, upp med Mick Jagger & David Bowie.

Martha & The Vandellas (1964)

Mamas & the Papas (1966)

Mick Jagger & David Bowie (1985)

Bo Diddley's "Mama, keep your big mouth shut", utgiven 1964, inspirerade The Pretty Things att göra en cover på låten, året därpå.

Bo Diddley 1964

The Pretty things 1965

Irish Air Corps Pipe Bands cover på Burt Kaempferts A Swingin´ Safari är annorlunda.

Emmylou Harris gjorde "Save The Last Dance For Me" så innerligt att den känns som en annan sång än tidigare versioner.

Färsk asisatisk cover av NiNi Music på La Grange med ZZ Top, ursprungligen på de senares album Tres Hombres från 1973. De traditionella instrumenten heter sanxian och liuqin.

#64: 👍

Carrie Underwood i How Great Thou Art eller O Store Gud, som den heter här hemma- en komposition lika stor på båda sidorna av Atlanten och numera hemmahörande i vår kulturkanon.

Katie Melua med grupp i en bra version av Canned Heats "On the road again" (ej att förväxla med Willie Nelsons låt med samma namn).

#67: En riktigt bra version…👍

En smått ikonisk låt, tolkad av många, är "You Keep Me Hangin' On", skriven av den slitstarka låtskrivartrion Holland-Dozier-Holland.

Efter Supremes singelutgåva 1966, tolkades låten även av Vanilla Fudge 1967, Wilson Pickett 1969, samt även Kim Wilde 1986, och listan slutar nog inte där….