Chokladzingo var min favorit en sommar på 70-talet.

Vi fyller på backen med ytterligare sorter.

#2: Champis var aldrig lika exklusiv som Apotekarnes Pommac.

#3 "…å så en Champis" föll dig alltså inte i smaken? 😉

Enbärsdricka. När vi hälsade på farmor och farfar runt jul, fanns alltid en back enbärsdricka. Sökte i många år efter den smaken. För ca 10 år sedan hittade jag Brunneby musteri som tillverkade Enbärsdricka. Köpte 6 flaskor när jag var på besök i trakten.
Tyvärr säljs inte Brunnebys drycker här.
Men häromveckan, i min lokala affär hittade jag Tillmans Enbärsdricka. Lika gott. Dom tar in den som delikatess, så det kostar därefter, men det är det värt.

Nu fattas bara att jag hittar en riktigt god Svagdricka också. Jag fortsätter att leta.

Apropå "läsk" contra "läskig". En koll i Svenska Akademiens ordböcker ger vid handen att läska sig, med dryck eller annat, är "belagt sedan 1640 ; av lågtyska leschen 'släcka'; av ovisst ursprung". "Läskedryck" för dricka är känt från 1893, men kortformen "läsk" tillkom först 1940.

"Läskig" i form av obehaglig, är belagt sedan 1909 från det dialektala "leskug".

#5 Enbärsdricka- en gammal goding, det var länge sedan man svepte en sådan!

I barndomen på 50- och 60-talet fanns varken stormarknader eller 1,5-liters plastflaskor, istället kom "dreckkörer´n" med läskbackar på lastbilsflaket en gång i veckan, en välkommen leverantör! En annan dag kom svagdricksutköraren, som de vuxna var mera trägna kunder hos.

Och går man tillbaka ytterligare någon generation så kördes drickakaggar ut med häst och vagn- idag är det väl bara bryggarhästarna i Köpenhamn som upprätthåller den traditionen (fast då med öl på flaket). Man hade sju hästar 2020, förhoppningsvis finns några fortfarande kvar.

#0: Säger detsamma. Kommer ihåg Merry, men inga av de andra. Nu drack vi sällan läsk hemma, men såvitt jag minns var favoriten då sockerdricka, men Merry gick också ner.

#5: Enbärsdricka köpte jag lite då och då på Fredriksdals julmarknad i Helsingborg. Minns inte vilket bryggeri som gjorde den, men den fanns alltid med på marknaden. De senaste åren har jag inte letat efter den, så jag vet inte om den säljs längre.

#6: Läsk finns ju också i "läskpapper", som användes för att "släcka/torka upp" bläcket från bläckpennor förr.

#0: Läskedryckerna med de fantasifulla namnen, som listas här, minns jag bara visuellt (etiketterna), då jag konsekvent valde bort dem till förmån för andra sorter.
Jag kan dock ha smakat någon av dem, vilket i så fall inte satt sig i smakminnet…

Merry sticker ut på denna lista, där den inte riktigt hör hemma. Den lanserades redan 1964, och var långt från en nyhet på 80-talet.

Jag gillade Sockerdricka, och minns att den kunde ha litet varierande "bouquet", beroende på bryggeri. Skillnaden kunde ibland vara påtaglig.

Enbärsdricka, som nämns här ovan, tyckte jag också om. 👍

Champis och Pommac var "grenar på samma träd", och ok.

Dåtidens Trocadero gav orange tunga…🙂

En dåtida läsk som jag absolut inte gillade, var "21".
Var den ett försök till en inhemsk coladryck, eller hur hade man tänkt…? Jag tyckte att den smakade riktigt illa…! Jag lärde mig aldrig att förstå dess storhet…😕

En gång fanns en läsk vid namn "Cubano". Etiketten visade en kvinna med en fruktkorg på huvudet.
Den smakade passionsfrukt, och jag minns att jag gillade den, som barn.

"Portello" var alldeles för sötsliskig för att vinna mitt gillande. En konstig läsk, egentligen, som "21"….

Sedan fanns ett par läskedrycker med apelsinsmak, och den mest kända var förstås "Loranga", men den hade också ett syskon vid namn "Orancia", som, om jag minns rätt, hade en litet "kärvare" smak…

#10: Inom vapenvård förekommer också redskapet "läskstång", för rengöring av pipor. På läskstången fästs en sudd för borttagning av krutrester m.m.

Etiketten till "Cubano" (nämnd i #12) var svår att finna på nätet, men här är den, infälld t.v. i den stora bilden….🙂

En apelsinläsk med gamla anor, var SOLO…

#6: "Leskug" är inte dialektalt, utan det gamla svenska språket innan det tyska (lågtyska) inflytande blev för starkt. IG i leskig kom från tyskans -ich.
Finns många sådana ändelser som trängdes ut av tyskan (1200 - 1500talet)
I Gustav Vasas brev (och Bibeln) finns många exempel.
Annat exempel är "tokot" som blev "tokig"

Jag gillar dialekter eftersom man där kan hitta rester av gamla ord mm.
Lasse Lucidor var en poet (1600) En av hans mera kända dikter börjar . . . . .

• Skulle jag sörja då, vore jag tokot . . . . .

Fast allt detta kanske passar bättre på Språk.iFokus

PS Har just köpt två till Enbärsdricka, tror jag ska testa en med wisky i kväll.

#16 Angående "läskig/leskug" gick jag som sagt efter Svenska Akademiens uppgifter, "belagt sedan 1909 ; svensk dialekt leskug 'förtretlig; obehaglig';"- kanhända tolkade jag det fel. 🤷‍♂️

Här berättas läskens historia- från en trevande start i 1600-talets lerbrunnar till nutid.

I sammanhanget får vi inte glömma Guldus.
Toppar inte min lista, men den var "rätt ok"…

Ur minnet poppar citatet "fickljummen renat och Guldus", skaldat av någon, i syfte att gestalta folkparkskulturens mer sunkiga sida…🙂
Av vem minns jag inte. och inte heller om jag läst eller hört det, men det har fastnat…😁

_{Citatet kommer troligen från någon av våra mer namnkunniga författare…}

Har önskat att jag skulle få testa det legendariska "Tomtebrus" men har aldrig sett pulvret i verkligheten, än mindre testat att dricka det blandat med vatten.

#20: Samma sak här. Jag tror inte att jag har provat det, ens i barndomen. Tomtebrus var nog mer eller mindre borta från marknaden redan under tidigt 50-tal. Det kanske aldrig riktigt kom igång efter kriget…?

Däremot har sådana här flygande tefat dykt upp ibland, och de kanske finns fortfarande..
De innehåller ett bruspulver, som kanske är likvärdigt med det gamla tomtebruset…?

Citronil har gamla anor, och omsjungs av Owe Thörnqvist i "På Festplatsen".

#19 Guldus- ännu en gammal goding i glömskans drickback…☺

Vi kan väl även plocka upp en tomflaska ur backen, när det rör sig om den första Coca-Colaflaskan, introducerad 1915 och designad av Alexander Samuelsson, utvandrad från Surte?

#24: Klart att Amerikas stolthet har rötter från Västergötland.

Måste vara skönt att veta för Trump som nästan är svensk.

#25: Ja, han ville tydligen vara det, men geografi är uppenbarligen inte heller hans starka sida. 😊 Han är tysk på faderns sida och skotsk på moderns sida.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/presidenten-fran-karlstad

#25 Vad/vem kom först- flaskan eller Trump? Jag tror jag vet svaret…😉

Nu skall vi inte hemfalla åt alkoholpropaganda, men det är inget att sticka under stol med att en hel del läsk blandas med sprit i glasen. Grosshandlargroggen, eller "urgroggen" som den också kallas, bestående av sockerdricka och konjak är en dryck känd sedan 1800-talet. Sajten Groggbloggen uppger att ett grundkrav är att sockerdrickan skall vara kall och konjaken billig. Vissa icke traditionalister ersätter sockerdrickan med Trocadero.

När jag nyligen började leta efter mitt barndomsbryggeri, som jag framför allt minns för läskedryckerna, hamnade jag på ett helt annat spår. Jag upptäckte att det förr fanns mängder av vatten- och läskedrycksfabriker runt om i Sverige – faktiskt hundratals om man ser till olika perioder och typer av tillverkare.

Det verkar dessutom ha varit vanligt att bryggerier hade koppling till vatten- och läskedryckstillverkning.

Det fick mig att fundera på hur många små lokala fabriker och märken som egentligen fanns förr. Är det någon här som minns någon sådan lokal vattenfabrik, läskedrycksfabrik eller ett bryggeri som gjorde läsk? Vilka minns ni?

#29 Vår drickaleverantör var Karlstads bryggeri, startat 1857, uppköpt av Pripps 1964 och nedlagt 1968.

Ett tidigt svenskt försök att skapa en coladryck, var produkten "Rio-Cola", som lanserades 1953.
Jag har ett tidigt minne av drycken, som dock snart försvann från "vår trakt". Oklart varför.

Hur jag än googlar, har jag inte lyckats hitta den ursprungliga etiketten, men det framgår att Rio-Cola tydligen fått något slags renässans, Har dock inte provsmakat den.

Den som föreslår att den i senare tid lanserade "Cuba-Cola" skulle vara samma dryck, har fel. De har helt olika smak.

Av flera äldre göteborgare (!) har jag hört att Rio-Cola skulle ha fått sitt namn som en homage till fotbollsmålvakten "Rio-Kalle Svensson", men jag anar starkt att det kan vara en myt.

🙂

#31 Kan det vara denna?

#32: Ja, jag känner igen textens typsnitt (!), men etiketten var nog inte densamma.
Ett problem är att jag inte minns vilket bryggeri som levererade "min barndoms Rio-Cola"….🙂

I de butiker som jag brukar frekventera, ser jag ibland att enstaka nyproducerade "klassiska" läskedrycksmärken kan dyka upp på hyllan.

Visst vore det kul att testa smakminnet, och/eller avgöra om nyutgåvorna är identiska med originalet, eller inte.
Dock är dryckerna numera förpackade i jättelika 1,4 liters petflaskor, vilket minskar lusten till ett köp.
Den gamla 33 cl standarden hade, i mitt fall, sänkt tröskeln till nyfikna testköp….

Pommac och Champis har nämnts "i samma andetag" i några inlägg här. Idag minns vi nog inte när Pommac var nere för räkning 2004 mot sin tvilling, men räddades av upprörda pommacister.

#35: Jag har ett vagt minne av händelsen, och självklart förtjänar P och C en delad plats i läskedryckernas "hall of fame".

#35 ff Utan Roberts och Fructus hade vi haft varken Champis eller Pommac.

#37: Funderar på när "Koncentrerat Radiumvatten" kan vara redo för en renässans…? 😁

Läskedryckernas historia kan beskrivas som en orgie i experiment med olika essenser.
I den anrika boken "Experimentbok för Pojkar" av S.Nordlander, ges en orientering i konsten att jonglera med syror och estrar…🙂

Pommac och Champis vilken var godast det är en smaksak men jag tror det var Pommac för min del lite mer fyllig smak och vi fick låna champagneglas av våra föräldrar att dricka det där ur då kände vi oss vuxna och lite viktiga.

40: Skillnaden var inte stor, men jag tyckte också att Pommac låg steget före, smakmässigt.

#41: Champis var lite svagare i smak och mer vattnig medan Pommac var mer fyllig i både smak och konsistens och när jag skriver dom orden låter jag som en kunnig vinprovare 😄

#42: Instämmer.
Ja, på den tiden var vi väl alla konnässörer…🙂

Apropå konnässörer: I min barndom kom de flesta läskedrycker från Axvalls Bryggeri, och jag minns än idag när jag första gången konfronterades med sockerdricka från ett "främmande" bryggeri.
Jag var van vid Axvalls sockerdricka, men denna kom från Sandwalls Bryggeri, och den smakade påtagligt annorlunda. Den gjorde verkligen det, och Sandwalls hade uppenbarligen en helt annan "take" på detta med sockerdricka…🙂
Båda var goda, men skillnaden var fullt märkbar…

Ibland kan man göra fynd på loppis.

En bok om att göra drycker mm.

Sidan 310 Läskedryckstillverkning ! ? !

#46: Ska du testa? 😊

#47: Köpte boken på loppis för att binda om den, - höll på med bokbinderi en period. Men den den är kul att läsa medan jag jobbar med gitarren. Och andra kul saker. Så, nej, jag ska inte testa.

#47 Ej att rekommendera…🤪

Visdomsord:
Konjaken blir betydligt finnare, om man på 10 liter tillsätter en flaska malaga eller scherry.

Sådana visdomsord kan man njuta av länge. 

Läskedrycker på burk innebar att konsumtionsvanorna till stor del förändrades hos läskälskarna, men när och från vem kom de? Google AI svarar, (med sajten Chowhound som referens): "Världens första läskedryck på burk lanserades år 1938 av det amerikanska företaget Clicquot Club Company. De använde en stålburk med en konformad topp (så kallad cone-top) som förslöts med en vanlig kapsyl. Den första smaken som erbjöds var ginger ale, men lanseringen blev kortvarig då dryckens syra och kolsyretryck fick burkarna att läcka eller explodera."---

Vad gäller burkläskens svenska historia så svarar GAI (med referens till en för läskälskare allmänt intressant artikel här:

*I Sverige dröjde det till 1960-talet innan den första burkläsken dök upp. Det var de norrländska Till-bryggerierna som lanserade den allra första svenska läsken på burk, vilken var smaken Tom Collins."

#51 Sverige var inte först med att införa burkläsken, men vi kan berömma oss över att ha varit först med att åtminstone i någon mån minska avigsidorna med burkarna genom införandet av ett pantsystem, vilket skedde 1984.

Källa.

Från bryggeriet alkoholberikad julmust - det var nog inte vad nykteristen Harry Roberts hade tänkt sig, när han introducerade drycken i början på förra seklet…🙄

#53: "Kulturanpassad" julmust….?
Undrar om den verkligen smakar gott,,,? 😶
Tror inte att jag ens gitter prova….

#54 Jag har någon gång för länge sedan sannolikt "alkoholberikat" julmust på egen hand, men det gav i så fall inte någon mersmak…😏

#55: Det var just den erfarenheten jag tänkte på..😁

#53 Apropå läsk och rusdrycker: en skräckupplevelse från debutåren var fesljummen Mer Apelsin och vodka halsat i buskaget på festplatsen. Burr…🥴

#57: Ja, förfärliga kombinationer har passerat revy😬
Av den anledningen kändes citatet i #19 så målande…😁

Om jag får nämna ännu en riktig skräckdrink från förr, ligger "Lumumba" nära till hands. Den består av varm choklad och konjak…. Fy…!☠😁

#58 Som Nietzsche uttryckte det: "det som inte dödar en härdar en"…😉

Apropå läsk och skräckupplevelser: jag minns hur tandläkare på sextiotalet larmade om läskedryckers skadliga inverkan på tandhälsan- speciellt skuldbelades sockerdricka och den där colan som var obligatorisk bland oss unga.

En tandsköterska i grannskapet berättade om hur tandläkaren hon jobbade hos hade illustrerat colans skadlighet genom att lägga en utdragen mjölktand i ett glas med drycken, och hur tanden upplöstes inför deras ögon. Så snabbt går det inte enligt dagens tandexpertis (se länk), men den där mjölktanden var kanske i speciellt dåligt skick- eller också har dryckestillverkaren ändrat innehållet.

Ser vid en koll att larmrapporter förekommer även idag, men att det även finns andra drycker som ses som skadliga för tandhälsan.

Numera verkar energidrycker vara det som gäller för de unga.

#53: Den togs ju ursprungligen fram som ett alkoholfritt alternativ, så det känns lite märkligt att hälla sprit i den. Fast den säljs tydligen bara på Systembolaget och i begränsad upplaga.

#58: Lumumba som är så gott - åtminstone kall. Har aldrig druckit den varm. 😁

Min kompis och jag drack det hela sista kvällen på en resa till Mallorca för många år sedan. Den sista delade vi på, eftersom våra sista hopskrapade pesetas bara räckte till ett glas. Misstänker att det var väldigt lite konjak i den, eftersom bartendern förmodligen tyckte att vi hade druckit mer än tillräckligt redan. Det hade han nog rätt i, för vi var rätt ostadiga på benen bägge två, när vi skulle gå hem till hotellet. 😊

#63 "I de lugnaste vatten…" 🥳

#64: Det var när vi var i tonåren. 😊

#65 Lumumba kan sitta i väldigt länge, har jag hört…😉

#66: Dock inte så länge. Tror vi var någorlunda nyktra när vi kom hem igen. 😅

#63: Nej, Lumumba blev aldrig min vän…😁

En läskedryck med en lång och slitstark livscykel var/är den ananassmakande HAIWA, som dykt upp med varierande etiketter genom åren.
I mitt tycke en mindre bra törstsläckare, då den känns ganska sötsliskig.

#68: Har du provat den kall? 😊

HAIWA har jag aldrig ens hört talas om.

#69: Nej, har inte provat den kall (som jag minns)…..kanske det skulle hjälpa…?😁
Det är möjligt att jag "drabbades" av en klantigt tillredd Lumumba, men det blev en engångsepisod 😬 resulterande i ett "nevermore" (för att tjuvlåna ett ord från Edgar Allen Poe)…..😁

Haiwa: Det har funnits så många läskedrycksmärken, att vissa troligen aldrig blev helt rikstäckande, i alla fall inte under en och samma period….

#61: Har aldrig ens lockats att smaka någon energidryck.
Inte för att jag sprudlar av energi 😁 men min "energidryck" är och förblir kaffe….

#68 ff Haiwa minns jag utan större saknad- den var precis som du säger, sötsliskig.

#70: Har förvisso aldrig druckit varm lumumba, så jag vet inte om den är god, men tycker ju om varm choklad så jag misstänker att jag hade gillat varm lumumba också. 😁

Du får testa kall lumumba en varm sommardag och se vad du tycker. Den är lätt att göra själv, men skippa alla tramsiga nymodigheter som mini-marshmallows och minimaränger. Det ska bara vara konjak (gärna en billig sort), drickchoklad (en flaska Pucko duger alldeles utmärkt) och grädde. Fast jag tror att grädden också kan uteslutas. 😊

https://folkofolk.se/inspiration/drinkar/lumumba

#71: Eftersom jag sällan dricker kaffe så tar jag en burk energidryck när jag ska göra något som kräver lite extra energi - som att städa till exempel. 😊

#73: Om jag till äventyrs kommer att testa kall Lumumba, garanterar jag att jag kommer att "skippa alla tramsiga nymodigheter", då SATN är mitt mellannamn…😁

En läsk som - i alla fall i mitt liv - kom och förvann, var POMRIL.
Jag minns namnet, men inte hur den smakade….

#75: 😄

Är själv så trött på att det alltid ska hällas på en massa marshmallows på varm choklad med vispgrädde. Avskyr marshmallows. 🤢