Alla som varit med i scouterna har förmodligen någon gång sjungit Kumbaya. Det hörde till när man satt runt lägerelden och grillade korv. Den sjöngs även varje kväll på lägret på Bornholm, och man sjöng med så gott man kunde. Jag var inte gammal nog att kunna engelska då, men det gick bra ändå. 😊

#0:

Jag var med ett par veckor. Sen blev jag utkastad. 😁

Nej, jag var inte med. Jag kan inte minnas att någon kompis heller var med.

#2: Vilken bedrift. 🙂

#3: Fanns det någon scoutkår i närheten?

#5 Ingen aning 🙂 Det var sporten som gällde här.

#4:

Anledningen till att "skojterna" kastade ut mig:

Jag var en av dom som 1965 höll på med det här:

https://www.europeana.eu/en/item/916121/S_OLM_photo_OLM_2012_8_621

Pengarna gick som sagt till de blinda. Vi var 3 pojkar som ville vara "extra duktiga". I stället för att sälja tvålen för 1,25, sålde vi den för 1,75. Sen sa vi att vi har fått "så här mycket dricks" som vi vill spendera till de blinda och så gav vi pengarna till scoutledaren. Det var dock bara halva beloppet som vi fuskade oss till. Den andra halvan delade vi upp i 3 delar som vi behöll, för att vi tyckte att vi pga vår "affärsduktighet" har förtjänat det.

Men eftersom det riktiga priset stod på tvålen är det klart att någon kund ringer till scouterna och frågar varför han betalade 1,75. Sen blev vi utkastade alla 3, fast vi egentligen tyckte att gjorde något gott.

Jag har aldrig varit scout men vår son var scout ända till han var vuxen. Han älskade alla läger och ledarna var helt fantastiska.

#7: Aha, då förstår jag hur du kunde bli utkastad. 🙂

#8: Med bra ledare var det roligt att vara med. Jag hade ju själv fått uppleva det, så därför blev jag så besviken när det blev så försämrat när jag var gammal nog att gå med i scouterna.

Många av seniorscouterna blev ledare sedan. Var det inget din son ville fortsätta med?

#10 Inte sonen men två av hans kompisar. Jag tror t,om den ene fortfarande är ledare.

#9:

Först var vi "stjärnorna" som sålde mest tvål (fast vi sålde den dyrare) och som spenderade "dricksen" till de blinda. Sen var vi plötsligt "busarna". 😄

#11: Kul att de har fortsatt. 😊

#12: Ibland svänger det snabbt. 😊

Var med i ca ett halvår sedan ledsnade jag.

#15: Kan förstå det. Det hände ju mig också, trots att jag tyckte det var så roligt de första åren.

#16: Kände mig "för gammal", och sedan hade jag många andra fritidsintressen, sport osv, som tog mycket av min tid ändå.
Otroligt ändå att man trots det kunde få tid till både kompisar och skolan. 😆

#17: Ja, på den tiden hann man med mycket. Fast då fanns ju inte datorer och sociala medier förstås. Tidstjuvar av rang det där. 🙂

#18: ja, åtminstone inte på samma sätt som nu.

#19: Jag är nog lite äldre än du, för på den tiden jag var med i scouterna så var datorerna jättestora och man fick inte gå in i datorhallarna utan specialtillstånd - och knappt då ens. De var inte särskilt användarvänliga så man behövde ordentlig utbildning för att kunna använda dem. 😊

#20: ja, det måste du vara.
Föddes -88. 🙂

Och på tal om nostalgi och scouterna,
bara jag som tänkt på denna sketch?

#21:

Jag tänkte också på den. Jag hörde den sist på 60-talet. Det enda son jag kommer ihåg av den var leken "gömma cykeln".

#21: Nej då, har bara glömt att lägga in den. Tur att du kom ihåg. 😄

#22: såg den på SVT:s öppet arkiv.
Finns många godbitar där.
Den om gömma cykeln är för kul. 😂

#23: åhå, på så vis. 😃

Det pratades om scouterna i Nyhetsmorgon på TV4 i morse. Och att intresset fick ett uppsving under 2020.

#25: Ja, det är ju ofta utomhusaktiviteter i scouterna, och man får lära sig en massa nyttiga saker när det gäller överlevnad i naturen, så det är nog inte så konstigt.

När sonen var liten hade han kompisar med dyra fritidsintressen.
Då kostade medlemskap i scouterna i ett år 140 kronor och då ingick scoutskjortan och halsduken😉

Jag var så glad att han var scout haha.

Fantastiskt att skjortan och halsduken ingick. Det har jag inget minne av att de gjorde när jag var med i scouterna. Fast jag tror inte medlemskapet var så dyrt heller.

Kommer ihåg att jag tyckte det var väldigt roligt att köpa ny skjorta och halsduk när jag hade växt ur den gamla. Åtminstone ända tills jag kom upp i juniorscouterna. Då hade de bytt modell från en mörkblå bomullsskjorta till en ljusblå nylonskjorta. Den var inte alls lika bekväm att ha på, och inte lika snygg heller. Den mörkblå bomullsskjortan var däremot väldig mjuk och skön.

Var nere i källaren häromdagen och letade efter en sak - som jag inte hittade. Däremot hittade jag en del andra roliga saker, bland annat "Blåvingarnas bok" och "Blåvingelekar" (en bok det också). Kommer att lägga ut lite bilder senare.

Så här såg Blåvingarnas bok ut. Den kostade 2:50 kronor och innehåller lite av varje som man skulle kunna som blåvinge. Kommer att visa några av sidorna här.

Blåvingarna hade en egen lag och ett eget valspråk.

De hade också en egen sång och en bön. Kan erkänna att jag har glömt bägge och har inget minne av hur blåvingesången lät. 😊

Alla märken man hade skulle sitta på sina bestämda platser på dräkten.

Blåvingehalsduken var viktig, så det fanns särskilda regler för den.

Blåvingetecknet och blåvingehälsningen gjordes med två fingrar. (Även vargungarnas tecken och hälsning gjordes med två fingrar, men då var fingrarna särade ett par centimeter. För scouter användes tre fingrar.)

Slutligen var det väldigt viktigt att man kunde proportionerna på den svenska flaggan. Tror faktiskt att om någon väckte mig mitt i natten och frågade om måtten så skulle jag direkt kunna svara 4-2-4, 5-2-9. Det sitter i ryggmärgen. 😄

Det fanns även en bok med särskilda lekar som passade blåvingar. Den var det dock bara ledarna som hade. Eftersom min mor var blåvingeledare så har jag hennes exemplar i mina gömmor. Så här såg den ut.

Nej jag fick inte.Min stora syster var med ett tag och hon gillade det inte så därför fick jag inte vara med.Alla mina fem barn har varit med under många år.

#37: Var det någon särskild anledning till att din syster inte gillade det?

#38 Inte alls hennes stil helt enkelt.Själv gillade jag att vara ute i skog och mark.

#39: Då var det ju synd att inte du fick vara med. Du hade säkert trivts jättebra i scouterna.

Jag var inte med, men min bästa kompis var med i Blåvingarna tror jag det hette. En gång följde jag med henne på ett möte, där vi fick göra gipsfigurer i formar. Jag gjorde en ekorre och målade den sedan. Ganska kul, men det fick räcka så.
Gillade mer att vara ute och leka fritt.

#41: Vi var ute en hel del också när jag var med i blåvingarna. Vad jag minns så var det inte möte mer än högst en gång i veckan (eller mest troligt en gång i månaden), så däremellan var vi ute och lekte fritt varenda dag. 😊