Och apropå cykelhistoria: här är en färsk artikel om Bengt, som trampar fram på en cykel från tiden före våra egna nostalgiska cykelminnen.

Ja, det har "avverkats" några cyklar. Bland annat har jag blivit bestulen på 3 stycken de senaste 25 åren. En i Umeå, två i Södertälje.

Tänk att det var hela fyrtio år sedan Galenskaparna introducerade "Cyklar" på revyscenen!

Dags så för den där föraviserade frågan, och jo, nog minns man sin första cykel alltid! Som de flesta andra gick jag från tre- till tvåhjuling. Jag minns att den var av märket King, och i något album som tyvärr vandrat vidare i släkten syns jag stolt trampa fram på den. Vill minnas att jag lärde mig hålla balansen rätt snabbt och slapp de i kamratkretsar lite förhånade stödhjulen.

Minns bara vagt min första tvåhjuling, även om jag minns ganska väl när jag lärde mig cykla.

Den trehjuling jag hade var kvar till för några få år sedan. Den kom sedan till användning på 80-talet och 00-talet också.

^{"Beautycykeln" anno 1948.😏}

Monark är väl något av "cyklarnas Volvo", och märket tillverkas fortfarande, även om produktionen lagts ner i Varberg. I dagarna har en order från försvaret tryggat fortsatt tillverkning i Vansbro, där fabrikationen numera sker.
Källa.

#6:
Monark, och det gåtfulla Flygstålet

Med slogans som "med flygstål i ramen, "flygstålcykeln flyter fram", "flygstålcykeln går lättare", osv, knöt Monark an till Sveriges hastigt expanderande flygvapen, där innovationerna duggade tätt under efterkrigstiden, ivrigt bevakat av medierna.
Sveriges upprustning inom detta område var en av tidens stora "snackisar".

Dock väntar vi fortfarande på en uttömmande förklaring av vad detta "flygstål" möjligen bestod av, annat än en snilleblixt som låg "i synk" med tiden….🙂

Apropå stål och cyklar kommer väl en och annan av oss veteraner "osökt" att tänka på Stålfarfar, Gustav Håkansson från Gantofta. Han blev rikskändis då han som 66-åring "vann" Sverigeloppet som trampades från Haparanda till Ystad. Nu "fuskade" den gode Stålis, eftersom han trampade på även när eliten vilade, men ändå! 😊

Det blev en ordentlig uppståndelse- Håkansson fick vara med i radio, blev "krönikör" i någon tidning och spelade in grammofonskivor, främst väckelsesånger (han var varmt religiös) och ett och annat skillingtryck. (Många av inspelningarna finns på YouTube, liksom något minnesprogram om honom.) Några sviter av det hektiska kändisskapet blev det dock inte, Gustav Håkansson blev hela 102 år gammal innan han lämnade jordelivet.

En av mina tidiga cyklar bar det klingande namnet Gösta Berling och kom från Widéns cykelfabrik i Sunne. Den hade gått genom händerna på mina två äldre bröder, men hade sannolikt en historia äldre än så.

#1: Det ser lite komplicerat ut att cykla på den. 😊

#4: Kommer inte ihåg när jag fick min första cykel. Vet inte heller om jag hade någon trehjuling. Möjligen fick jag ärva min brors. Den finns på foto så jag vet att han hade en. Har dock inget minne av att jag cyklat på den.

Har ett vag minne av att jag lärde mig cykla på grusplanen utanför huset, och att antingen mina föräldrar eller min bror sprang efter och höll i pakethållaren. Några stödhjul tror jag inte förekom.

Cyklade mycket redan från lågstadiet (kanske tidigare), för det var i princip enda sättet att ta sig fram på landet. På mellanstadiet skulle man vara tuff och cykla "släppstyre", och då gällde det att ha en cykel med bra balans. Det hade jag. 😊

En känslig minnesbild från tidiga år: ett tecken på hur "tuff" man var killar emellan var att kunna göra en snygg stoppsladd med cykeln. Jag lärde mig aldrig det där, utan anklagades för att "fusksladda", det vill säga använda bromsen. Det sitter som en tagg i min självkänsla sedan dess. Äsch, jag skojar- jag har kommit över det (men gör inga stoppsladdar längre…^😉)

#11: Jag minns att jag hade en trehjuling. Jag tror att den var "ärvd", och att det var en ganska ålderdomlig modell, med framhjul av trä (!). Trähjulet gick sönder, och sedan blev det inget mer cyklande förrän det var dags för 2-hjulingarna….

Jag lärde mig cykla på mina kamraters cyklar, av varierande storlekar. Inga stödhjul förekom, och det blev många skrubbsår…

Min första egna cykel var en blå Crescent, en "26-tummare" som gjorts litet tuff, med dyna och ett brett styre. Den hängde med länge, och fick efterhand en vanlig sadel och pakethållare, och i takt med att jag växte, räckte det med att höja sadeln och styret, för att detta fordon faktiskt skulle kännas fullt funktionsdugligt upp i vuxen ålder. "26 tum" är en flexibel och användbar storlek på en cykel….
Den blev sedermera stulen, men då hade den gjort tjänst länge…

🙂

#13: Tror det var "26 tum" på min farmors cykel, som jag fick överta efter henne. Det är den bästa cykel jag haft. Så otroligt lättcyklad, trots att det inte fanns en enda växel på den.

Min morfar var en ivrig cyklist långt upp i åren, och som synes på bilden var han väldigt stolt över sin cykel. Han hade inte varken körkort eller bil, utan cyklade när han skulle någonstans. Dessutom cyklade han runt hela Kullabygden och halva Bjärebygden. Han kände en otrolig massa människor i de här trakterna, så han cyklade och hälsade på dem.

Det hade jag nytta av en gång i min släktforskning. Min morbror berättade nämligen om att han hade följt med sin far på cykeltur upp till Hjärnarp. De skulle hälsa på "en gobbe på ålderdomshemmet" där. Han mindes dock inte vem det var, men jag som hade "blivit av med" min mormors farbror i min släktforskning gissade att det kunde vara han.

Han hade varit nere på Kullahalvön och jobbat, men sedan stod det inget om vart han tagit vägen. Detta var innan det fanns en massa användbara databaser och register, så det var svårt att veta var man skulle leta.

Den enda källan jag hade att leta i var den första utgåvan av Sveriges dödbok på CD. På den tiden var det dock många som inte hade några namn (vilket senare ledde till projektnamnet "Namn Åt De Döda; NÅDD), men jag lyckades hitta en person som hade samma födelsedata som min mormors farbror, och som dog i Hjärnarp. Kontaktade därför församlingen och på bara några minuter hade damen jag pratade med letat upp honom i den riktiga dödboken och kunde konstatera att mina aningar var riktiga. 😊

#15 Där ser man man varthän en cykeltur kan leda! 👍

#16: Ja, ibland har man tur. 😊🚲

Ringlicens

Under krigsåren (och faktiskt ända till 1947) rådde gummiransonering i landet.
Då var begreppet "ringlicens" en realitet att förhålla sig till, för den som färdades på gummihjul, och det gällde att utnyttja däcken maximalt, inom ransoneringens begränsande regelverk.

Här några klipp från det fostrande häftet "Hur jag sköter min cykel" av generalsekreterare Sven Wintzer och kapten Jaques E Lamm, 1943.

🙂

#18 Där täpptes en kunskapslucka igen ifråga om min kunskap om cykeldäck. Men när vi ändå befinner oss på däck måste jag uppmärksamma ballongdäcken- jag minns dem med fasa från militärcyklarna under värnplikten.

#19: Ja, väl sittande i sadeln, överskuggar rullmotståndet alla andra fördelar….🙂

Tweedcykling, eller Bike in tweed/Tweed Run, är ett evenemang som uppstod 2009 i London och snart anammades från svenskt håll- det avhålls (möjligen med undantag av pandemiåren) årligen i Stockholm sedan 2011 och ytterligare orter har hängt på. Deltagare i tweedklädsel och/eller på veterancyklar är särskilt välkomna, men det är inget krav.

(Länk från 2023, men evenemanget har avhållits även i år).

#19: Och där ser du att du gjorde rätt som inte sladdade med cykeln. 😉

#22 Misstänker att mina gamla kontrahenter inte är intresserade av att ställa upp på någon recykling- det hade kunnat vara intressant annars! 😊

"Cykeln i vårt hjärta" var det ju, men inför framfarten av Tatis cyklande brevbärare från "Den glade brevbäraren" (senare omdöpt till "Fest i byn") är det nära att hjärtat hamnar i halsgropen någon gång. Men roligt är det!

👍

Äldre cyklar finns förstås bevarade på olika museer, såväl här hemma som utomlands, och dessutom finns det föreningar som värnar om de gamla trampmedlen. Till exempel Cykelhistoriska föreningen, som på YouTube bland annat förevisar fräscha hundraåringar.

Den som inte kan få nog av cyklar hittar två trådar med liknande rubrik som här på numera insomnade Friluftsliv iFokus. Där handlade det inte bara om cykeln som nostalgiföremål, utan även om cykelns roll i dagens samhälle.

Cykeln går till väders

Den österrikiske flygpionjären Alfred de Pischoff, byggde i början av 1920-talet en farkost, driven av en 10 hk motor, och som grenslades som en cykel.
Vidundret fick flera smeknamn, bl.a. Bicyclette…🙂

Det hela tog ett tragiskt slut 13/8 1922. då AdP, av en kraftig vindstöt, kastades ur sadeln på 500 meters höjd….

#28 Tragik på hög nivå, även om var länge sedan…😮

En annan som rörde sig på hög höjd var Almira Gulch, även om hennes hoj förvandlades till kvast när hon fått upp farten. 😉

En gång i tiden var en cykelsadel något att ta på allvar, i motsats till de "pressade plastbitar" man idag kan konfronteras med…
🙂

#30 Med en sådan rekorderlig sadel hade nog mina cykelturer den sista tiden som cykelägare blivit fler än någon enstaka per säsong. Sadeln på den sista cykeln var en plåga….😬

#15 Hittade en "släkting"- till cykeln alltså, på ett gammalt foto från ett eget album. En gemensam nämnare är den chica väskan på stången.

#26 Cykelhistoriska finns (förstås) även på Facebook.^{Vi som inte håller oss med FB får lita på turen och försöka ta oss in genom sökning eller per någon länk t.ex.}.

#32: Ännu en elegant hoj…! Ja, sådana väskor var vanliga, och innehöll som regel allt som behövdes för en snabb operation vid vägkanten, vid punktering. En medhavd pump var förstås också obligatorisk…

Här kan vi se och minnas.
I Clas Ohlson-katalogen 1947-48 fanns ett uppslag med allt som en cyklist behöver - och litet till….🙂

#32: Den påminner lite om min morfars cykel i #15:, så den verkar vara från samma tidsperiod, vilket bör vara början av 1900-talet. Morfar föddes nämligen 1888 och även han hade väska på ramen - och en cykelpump.

#34: Minns när postorderkatalogerna anlände i brevlådan förr. Som man lusläste dem och dreglade över alla saker man ville ha - men väldigt sällan fick. 😊

#35 Det stämmer nog rätt bra. Det finns personer som jag kan identifiera på mitt foto som jag vet åldern på, och det är i fas med din bild.

#34 #36 Ja, en "husbibel" för mig var katalogen från Hobbyförlaget. Tänk så mycket onödigt man köpte därifrån! Metspön som inte höll för fiskar tyngre än 0,5 kilo, byggsatser som man inte fick ihop (men med lim som klistrade ihop fingrarna), dumma skämtartiklar som var tröttsamma efter två dagar med mera. Ändå blir man nostalgisk av blotta tanken på katalogen. 😏

Alban Thorburns cykelfärd över Alperna på en höghjuling 1884 är en sportslig bragd som nått åtminstone mig med viss fördröjning, men icke förty är den värd uppmärksamhet. 👍

#37: Ja, vissa saker var det nog lika bra att man inte fick. 😁

Jag lärde mig cykla ute på gården, men minns strax efteråt att jag brukade cykla genom källarkorridoren i hyreslängan vi bodde i när morsan tvättade i tvättstugan.. Det och annat dokumenterat i en tråd från ifjol.

https://nostalgi.ifokus.se/discussion/1592390/trampa-trampa-i-nostalgins-tecken

#40 Sorry, den var inte lätt att hitta ,jag sökte på "cykel" o.s.v. (#0) Stänger den och hänvisar hit så slipper vi dubbla ämnestrådar, men den går ju fortfarande att besöka. (Trådtrafiken var intensiv, dock bara i två dagar.)

Garanterat min första hoj…

#42: Vilken lycka. 😊

Min bror var också väldigt stolt över sin trehjuling. Han skjutsade även "flickvännen" på den.

#43 Märkeskollega! 😉😊

#44: Är det samma märke på cyklarna? 😊

#45 Nej, men lika många hjul… 😉

#46: 👍😁

#42 I mitt första album hittade jag några bilder på några av mina tidiga cyklar med tillhörande cyklister. Till vänster syns jag, lika glad som för trehjulingen på tidigare kort, med min King. Min omtänksamma mor plitade ner datum för bilden. Till höger gör en äldre bror en stoppsladd med den cykel av märket Gösta Berling som jag senare övertog. Bilden är nog dessvärre inte proffsigt rörelseoskärpt, utan tagen med en dålig kamera av en föga begåvad fotograf.😉

#48: Den lilla King-cykeln till vänster, liknar den som jag först lärde mig hålla balansen på. Den tillhörde ett av grannbarnen, som låg litet före mig längs lärokurvan i cyklandets konst…🙂

#37: Apropå postorderkatalogernas skämtartiklar; är det någon som minns sockerbitarna som innehöll små flugor i plast (eller om det var gummi). När sockret smälte flöt de upp till ytan i koppen, till fasa för den som drack ur koppen. 😁

Fast det är ju lite OT förstås. Vi kanske skulle ha en tråd om postorderkataloger, om det nu inte redan finns en sådan.

Hittade ett gammalt foto. Här ser ni "yours truly" med sin nya, blå Crescent (nämnd i #13)….🙂
Mormors blandrashund "Kickan" i förgrunden…

#51: Fin bild. 😊