I brist på TV-program kan ovanstående välgjorda film från sajten "Historiskt" på YouTube vara ett sätt att få en återblick på hur vi/man hade det på den tiden.. (Filmen är en knapp halvtimme lång.)

Apropå Berndt Egerbladh så lyssnade jag på programmet om honom på Kalle Lindhs Snedtänkt nyligen. "En aning tråkig sett till Johnny Bode" Skåningen som vanligt insatt och bjöd på humor.

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/om-berndt-egerbladh

Oavsett om man var med "live" eller kommit in senare så utgör 50-talsmusiken en lockelse för många. Vi har fyra trådar med musik från den tiden, och då får man även lite 60-talslåtar på köpet. Den första tråden med den musiken finns här,, det är bara att ta plats för en musikalisk tidsresa. Herrarna här ovan är tyvärr inte med oss längre, men de var det i högsta grad då!😉

#3 Även filmer från 50-talet har en egen tråd, och där får man 40-talsfilmer på köpet.

Ärligt talat: den som upplevde Åsa-Nisse och Klabbarparn på matinéer på femtiotalet kunde väl (som tur var) inte inbilla sig att det skulle göras nyinspelningar kring dem sjuttio år senare… 😮

Minns inget av 50-talet, men lyssnade mycket på 50-talsmusik när jag växte upp. Det gick inte att undgå när man lyssnade på radioprogrammet Kavalkad.

Hittar inget startår för programmet, men de flesta skriver om att det började på 70-talet. Som jag minns det så lyssnade jag dock på det redan på 60-talet, men jag kan minnas fel.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kavalkad

#5 Även om Kavalkad kom lite senare så är det värdefullt med sådana referenspunkter, för det är en bra bit tillbaka till femtiotalet. Vissa minnen är bara fragment, men då är ju internet ett fantastiskt hjälpmedel även om man som alltid får läsa och lyssna med urskiljning.

Apropå radioprogram riktade till unga så var ju "tonåring" ett begrepp som väl fick sitt genomslag på femtiotalet (via engelskans "teenager"), och ett ungdomsprogram som dyker upp i minnet är "Klubb Fiskartorpet", och ett fortfarande välkänt namn: "Arne Weise var en av skaparna och programledarna till ”Klubb Fiskartorpet” – Sveriges första så kallade infotainmentprogram som samlade många av dåtidens unga stjärnor i Sverige", kan man läsa på Wikipedia. Fast när man söker vidare så kan man läsa i "Från klubbrum till medielabyrint- ungdomsprogram i radio och tv 1925‒1993" av Michael Forsman (2000) att det "med nöd och näppe" var ett femtiotalsprogram: det sändes 1959-1962.

"De sammanlagt 75 avsnitten i serien spelades in på Fiskartorpets friluftsanläggning på Norra Djurgården, dit ungdomar via klubbar, organisationer, föreningar och högre läroverk bjöds in att bli medlemmar i Klubb Fiskartorpet", skriver Forsman. Spännande nog kan ett drygt halvtimmeslångt avsnitt avlyssnas på YouTube.

Några glimtar från populära TV-program från 50-talet

Vad vi åt på femtiotalet har vi varit inne på i en del andra trådar, inte minst "maträtter från förr", men vi stuvar in en länk om den dåtida mathållningen även här.

#7 Mina första tv-minnen är fladdriga sändningar från Fotbolls-VM i Sverige 1958 som jag såg på brorsans nyinköpta TV. Ungefär samtidigt kom "Humle och Dumle", som vi barn tittade på i bruksserveringens TV, samtidigt som vi drack Kuling, en populär läsk vid den tiden.

Tidsresor är ju alltid ett populärt ämne, årets julkalender på TV är ett aktuellt exempel, och 1985 kom en klassiker med detta motiv i form av långfilmen "Tillbaka till framtiden" i regi av Robert Zemeckis. Många av oss har nog sett Marty McFly (Michael J. Fox) resa tillbaka tillbaka i tiden till 1955 och de förvecklingar det ledde till.

Jag har inget minne av 50-talet. Men hört mycket från föräldrarna och släkten. Känns som dom hade det riktigt bra. Dom flesta jobbade och hade förhållande. Och folk verkade umgås mer och "var ute i svängen" och inte satt hemma som idag. En orsak är ju att folkparker och dansrestauranger lagts ner på landsbygden numera.

#9: Humle och Dumle tittade jag också på, men det var i början av 60-talet vill jag minnas. Tittade även på Andy Pandy. Tror inte det programmet gick på svensk TV, men här nere kan vi ju även se dansk TV och där sändes det.

#12: Jo jag tror att Andy Pandy fanns med i de svenska sändningarna i allafall finns de med i SVT sammandrag i #7.

Var tydligen det första barnprogrammet som visades i svensk television.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Andy_Pandy

#13: Aha, då mindes jag fel. 😊

Femtiotalsbilar står högt i kurs bland såväl dagens motorburnas ungdom som hos pensionerade raggare, och många gamla klassiska bilmodeller har vi redan stuvat in i trådarna med rubriken "gamla fina bilar".

Filmen "Sista natten med gänget" (American Graffity) i regi av Georg Lucas från 1973 bidrog nog en hel del till vurmen av såväl femtiotalsmusik som det decenniets bilar (även om handlingen rörde sig i gränslandet femtiotal/sextiotal). Filmen fick en uppföljare, och gick även som TV-serie.

^{#12 Jag tror att jag skymtade Andy Pandy på TV:n hemma hos min bror, men redan då tyckte jag att jag var för gammal för det programmet och ansåg det "barnsligt". 😉}

#15: Har den skivan. Många bra låtar på den. 👍😊

#16 Samma här! (Jag tro mig även ha en uppföljare i skivhögen, men är inte helt säker.)

Här finns mycket att grotta ner sig i om femtiotalet och femtiotalisterna.

Jag minns när vi fick vår första telefon, som såg ut så här.
Numret var fyrsiffrigt. (Jag minns numret fortfarande..🙂)
Dock fick vi, innan 50-talets slut, en ny apparat, med petmoj, och numret blev femsiffrigt.

Vår första telefon minns jag inte, men jag gissar att det var en svart bakelittelefon. Förmodligen var den lik den som vi fick senare (se bilden), bara att den saknade vev och knappar. Knapparna syns inte så bra på bilden, men såvitt jag minns var det en vit och en röd knapp och knapparna användes för att koppla om telefonen.

Min far jobbade på banken i bottenvåningen och vi delade telefon med den, så dagtid fick vi bara ringa om det var absolut nödvändigt. Skulle vi göra det fick vi lyfta luren och veva tre gånger på veven. Då svarade någon av de anställda i banken och vi sa "kan jag få linjen". Därefter kopplades telefonen om. När vi pratat färdigt var det viktigt att vi kopplade tillbaka linjen till banken.

Vårt nummer var femsiffrigt och det delades också med banken. I sommarstugan hade vi en egen telefon med femsiffrigt nummer, och jag vill minnas att det var en helt vanlig svart bakelittelefon. Tror att det var det enda som fanns att få på den tiden. Kommer ihåg bägge nummerna fortfarande. Minns även de kommande två nummerna jag hade innan jag gick över till enbart mobilen.

#20: Mina morföräldrar bodde på våningen under, men här sviker mitt minne.
Dock har jag för mig att vi hade samma nummer, och att det på något sätt gick att direktringa mellan telefonerna inom huset. Både med den första och den andra apparaten….

#21: Det var nog rätt vanligt förr.

Apropå telenätet så minns jag att vi någon gång på femtiotalet fick tillgång till "trådradio" därhemma, för bättre mottagning av radiosändningarna.

Detta bör ha skett 1955 i samband med att P2 startades, och att vi då fick tillgång till sändningar på UKV.

#23: Har ingen erfarenhet av trådradion.

Däremot minns jag när jag som grabb byggde en kristallmottagare efter en beskrivning i någon tidskrift.
En extremt rudimentär och enkel anordning, och jag minns inte ens om den gick på lång- eller mellanvåg.
I avsaknad av en riktig antenn, anslöt jag mottagaren till elnätets noll-ledning 😬 varvid jag kunde använda hela traktens luftledningsnät som antenn. Jo, det fungerade, och knastrig musik strömmade, till min triumf, i min öronsnäcka…🙂
Dock har vi nu troligen snuddat vid 1960, vilket förklarar detta inlägg en aning OT….🙂

#24 Jag drar mig till minnes att vi besökte min mors moster och hennes man, de var nog i sjuttioårsåldern då, och den enda radio de hade var en kristallmottagare som avlyssnades med hörlurar. Och de bodde inte i glesbygden, utan i en så pass stor stad som Karlstad.

#25: Ja, den kräver bara en antenn. Ingen ström, inte ens batterier….
Julklappstips till preppers…? 🙂