Då flyttade jag hemifrån och började läsa vid universitetet.

Ett minne som dök upp när jag pratade med en barndomskompis om just den här sajten Nostalgi var när hon påminde mig om att när jag fick mina första riktiga skidor så sa jag att dom där dom var minsann från Tyskland dom och alla på Alfta visste ju hur Edsbyskidan såg ut.

Jag kom från Tyskland till Sverige som treårigt adoptivbarn så jag gjorde allt i min makt för att alla skulle tro att mina gula fina skidor dom var från Tyskland och ingen Edsbyskida där inte 

Grejen var att vissa av barnen kunde ju läsa vad som stod på skidornaså det blev ett jiddrans hallå och man gick hem till mamma och pappa och skvallrade för jag var så dum och sa jag hade Tyska skidor när det bara var skidor som alla andra på bygden har 

Försöka duger och från Tyskland joho då det var dom visst det,gav inte vika en tum på den saken inte fast alla alla visste vad för skidor jag verkligen hade fått 

Bildkälla !

Jag minns inte så mycket av 70-talet men jag minns att dom vuxna spelade ABBA på stereon och det var utsvängda jeans, polisonger och kobratelefon ( som väl försvann när 80-talet kom? ) 🙂

70-talet minns jag med blandade känslor då det var då man var både barn och blev vuxen.😉

Jag är ju född -71. Jag minns tydligt kläderna och färger/mönster på möbler, tapeter och annan inredning. Hu, vilka kombinationer!

Kortärmad tröja över en långärmad tröja, snickarbyxor, manchesterbyxor, hemska psykedeliska mönster på de lite äldre damernas blusar, gigantiska kragsnibbar, träskor…

Vissa har påstått på senare tid att orange är modernt, men jag som var barn när det var modernt första gången kommer aldrig att tycka om den färgen 😮Och varför skulle den ofta kombineras med brunt…? Det skär sig!

Frisyrer ska vi bara inte tala om. Min mamma envisades med att själv klippa mitt hår. Luggen tejpades fast så att hon kunde klippa rakt med kökssaxen. Och jag tyckte alltid att jag såg ut som en pojke med det håret 😕

#5 Då hette det inte orange utan brandgult😉

Jag hade mycket bruna kläder för min mamma älskade brunt. Det gick så långt att jag en period kallades för "Bruno" haha😃

#6: mja, brandgult hette det nog mer i södra delen av landet. Själv har jag aldrig använt det ordet.

Brandgult hette det här hemma i Skåne.

# 3 Abba ja,dom hördes överallt och tänker man efter så är den musiken väldigt tidlös och går hem än i dag .Tror som du skriver att kobran försvann med 80-tal men är inte helt hundra, dock har jag två härliga kobror kvar och dom där är ju riktigt snygga 😎

# 4 Jo så var det för mig också,gick från barn mot att börja bli vuxen på 80-talet.

# 5 Men aj som 😮hua den luggen och saxen klarade jag mig från men en kompis mor hon tog till dom där knepen på frisyr och trodde det skulle bli snyggt men stackars min kompis som hon såg ut därefter ☺️så det blev frissan nästa.

Men visst är det väl ganska snyggt modet som var på 70,eller har jag bara väldigt dålig smak som råkar gilla det skarpt än idag 😊

Ett underbart decennium! Jag fyllde fjorton 1970, blev vuxen och började arbeta under sjuttiotalet. Livet lekte och jag reste mycket till Bayern och Österrike. 1978/1979 tog jag tjänstledigt och arbetade som skidlärare i Schladming i Österrike.

Jag minns när vi satt på ett "hak" på rasterna i majorna när jag gick i 8:an och där röktes både det ena och det andra.

De hade en jukebox och på A1 så låg Abbas Dancing Queen. Jag har ingen aning om varför jag minns just det för jag har aldrig gillat Abba så mycket.

# 10 Härliga tider med andra ord 😎

Baccara (Min bästis och jag skulle bli de nya Baccara när vi blev stora, haha)
Obekväma manchesterbyxor och slimmade tröjor
Färgen brunt och stora mönster på kläder och tapeter, medaljongmönster på tapeterna.

V-jeans! Alla hade men jag fick inga köpa. Min mamma sydde mig ett par V-jeans. Det var ju inte lika häftigt som köpta. Det var också då jag så småningom fick köpa mig ett par jeans. Wrangler minns jag tydligt att det var. Helst skulle man ligga ner för att kunna stänga dem. Jisses.

Jag sa också brandgult och bodde då utanför Västerås.

Ja V-jeans o fiskartröja skulle vi alla ha o man fastnade i cykelkedjan med sina V-jeans.

Vi gick till fiket och åt kaka och drack Portello och kollade på snygga killar. På jukeboxen spelade vi Sweet, T-rex eller Anna och mej med Lalla Hansson. På helgen, om vi hade pengar, så försökte vi få någon äldre kille att köpa mellanöl.
Om Flamingokvintetten spelade någonstans i närheten så åkte vi dit och dansade.
Supervida jeans och platåskor skulle man ha och omlottröja.

Kommer ihåg att när jag gick på slutet på högstadiet o gymnasiet så blev plötsligt lång skinnkappa ,manchesterkeps o rutig halsduk plötsligt jättemodernt o så skulle man ha manchesterjeans i olika färger o det var noga med att allt skulle färgmatchas.

V-jeans har jag aldrig haft men däremot enormt utsvängda nertill på byxorna  och tajta från knäna och upp och en ganska hög midja.

V-jeans var ett speciellt märke från Gul & Blå och de var alldeles för dyra men visst hade jag önskat sådana.

Jag låg på golvet medan morsan försökte få ihop gylfen.

Kommer inte ihåg om jag verkligen ägde äkta V-jeans, men så här i efterförloppet brukar ju alla utsvängda jeans benämnas som V-jeans för att beskriva formen. Efter V- jeansen kom ju stuprören o då var det Lee eller Dobber som gällde för min del.😃

Ja jösses dessa byxor man behövde hjälp att få igen gylfen på,vilka bestyr man hade innan man kunde gå ut 😂

Japp - de var ett elände. Men som klister skulle de sitta😇

Vill man bli fin får man lida pin heter det ju och lida pin gjorde man sannerligen när man skulle i dom där brallorna 😃sen om man blev så fin,det vete tusan det men på skulle dom till varje pris om man så skulle dö på kuppen 😎

Hehe - jo undrar hur man eg. kunde sitta i dem😇

Jag minns att jag fick en knöl i ljumsken efter att det blev ett veck när jag satt ner. Det tog flera år innan den gick bort.

#19 V:et är inte att beskriva formen utan i äkta V-jeans så var det en söm min på knät som formade ett V om jag fattat saken rätt.

Så den riktiga benämningen är väl "tjafs" eller utsvängda tror jag.

Jag minns att jag hade svarta platåträskor och mina jeans var så långa och utsvängda att de dolde träskorna helt och tom blev fransiga längst ner😉

Precis så var det. De var avskurna ovanför knät i form av ett V. Därav namnet v-jeans. 

Kom precis att tänka på afganpälsen. Alla hade sån….utom jag. Minns att de luktade så mysko.

Jo visst är det så att de äkta var skurna som ett V nedanför knäet o det var inte det jag menade. Utan idag, för de som inte var med då det begav sig så verkar det faktiskt som att det mer beskriver formen på jeansmodet o att det var Blå & Gul o avkurna i ett påsytt V har till viss del fallit bort, men visst är det rätt att så skulle de vara för att vara äkta sort.  Hu afghanpäls har jag lyckats undanslippa. Får nog googla för jag har t.o.m. glömt hur de såg ut.☺️

Åh nu såg jag dem. Hörde de inte ihop med hippie o Flower Power - alltså slutet av 60-talet o början av 70-talet

Jag önskade mig en afganpäls men fick aldrig någon

På 70-talet började jag att röka, dricka mellanöl, jag hade moppe och min första pojkvän och livet var precis så struligt som ett tonårsliv kan vara😉

Känns som om jag gjorde allt som hör 70-talet till. Sambo och jag gick i samma klass på 70-talet. Vi har inte utvecklats mycket sedan dess.

Ja nog var 70-talet fullt av strul alltid o jag o sambon flyttade ihop samma år som jag fyllde 18, så tja utveckling är det kanske inte, men en viss bedrift ändå att vi ff. är tillsammans 😉😃

#31 Samma här. Min man och jag träffades 1980 samma år jag fyllde 18 och flyttade ihop inom ett år och är fortfarande tillsammans.

#17: hej,

minns du vad dom där manchesterjeansen hette?

vi i min krets hade massa sånna i olika färger, gillade speciellt dom där "orange-aktiga".
Jag har letat på nätet för att försöka komma på vad dom hette, men hittar inget, ev. hette dom Pool eller nått liknande, eller så hette dom inte alls så 😜

Detta var t ex 1977-78 och dom var väldigt populära.

ok

#33: Cessy är inte aktiv på iFokus längre, men förhoppningsvis kanske någon annan kan svara på din fråga. 😊

#33 Min gissning är:

Ball
Pooh
Crocker

Tre märke som var populära, vad jag minns.

#36: jaa, kanske det faktiskt var Pooh i så fall, har för mig det var nått med två o i
i alla fall.
Thanks,

nu ska jag ut o skaffa sånninga… 😊🤪

Det lilla jag minns från 70-talet var att mor stod i köket och lagade mat, far satt i fåtöljen framför tv:n och jag själv satt på golvet och lekte med någon leksak. Sociala medier existerade ju inte utan man levde i sin lilla trygga värld lite avskärmad från den stora världen 🙂

Jag hoppade av gymnasiet och fick mitt första jobb.

#38: 70-talet var väldigt händelserikt för min del, både på gott och ont.

Go´ kvälls 70-talsnostalgi i tre delar från 2023 kan fortfarande ses på SVT Play till den 1 december i år.

Som jag skrivit tidigare i tråden så minns jag inte så mycket av 70-talet, men följer SVT:s tradionella dokumentär som läggs ut och sänds i början av varje år för att uppmärksamma det var för 50 år sedan. Såg man sökte medverkande för en tid sedan till nästa. Året var 1976.

https://nostalgi.ifokus.se/discussion/1466374/aret-var-

#42 En av alla händelser det året var ju det svenska kungabröllopet.

#42 ff Apropå 1976.

Jag vägrade V-jeans, och ägde aldrig några.

#45 Då är nedanstående tråd kanske inget för dig? 😉

#46: Jag lärde mig aldrig att förstå V-jeansens storhet, och blev således inte en av dem som "skådat ljuset"…🙂

Har alltid, konservativt, föredragit den mer raka och stuprörsbetonade sorten, så som de första amerikanska jeansen som kom till Sverige, såg ut….
Då som nu….

#47 För mig har jeansen varit ett praktiskt och slitstarkt plagg, fast jag har aldrig hängt med i modeströmningarna och nu var det åtskilliga år sedan jag bar några jeans överhuvudtaget.

^{(Mitt inlägg hör nog mer hemma i de länkade jeanstrådarna snarare än i denna 70-talstråd.)}

Internationella matidéer 1973 med en något överraskande kändiskock- då "matis", senare Mattis. 😉

#47: Inte jag heller, men som jag skrev i en annan tråd, jag var till slut tvungen att köpa ett par för V-jeans var det enda i jeansväg som fanns att köpa. Det var dock i sluttampen innan de blev omoderna, så sedan blev det vanliga jeans i fortsättningen.

#49: Och assistenten hette Staffan. Han var väldigt populär på den tiden. Särskilt efter sin medverkan i Kullamannen och Pippi Långstrump på de sju haven. Numera är han läkare.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Staffan_Hallerstam

#51 Ja, honom brukade jag reta mig på av någon anledning. Han är nog bättre som läkare än som skådis… 😊

#52: Kan lova dig att det inte fanns en enda tjej i rätt ålder som retade sig på honom. Han var ju så sööööt. 😄

#53 Jag var nog lite för gammal för att vara svartsjuk på honom. Gissar att jag tyckte att han var en snorvalp i största allmänhet. 😁

#54: Förmodligen. 😁

70:-talet var decenniet då pizzan kom till Sverige.

En iakttagelse är att de tidigare svenska tolkningarna av "pizza" var mer lika den italienska pizzan.
Idag är det inte riktigt så. Konceptet har glidit iväg i en annan riktning, som enligt kunniga källor mer liknar vad som kallas "den libanesiska pizzan"…..

Ett personligt pizza-minne från 70-talet är när en lokal liten restaurang introducerade pizza som en nyhet.
Deras tolkning var minst sagt unik, och antagligen hade ingen i personalen sett en pizza, utan kanske bara läst om den….
Vad som serverades var ett riktigt monster, inte så stor i diameter, men med tjock degbotten, varpå ett 5 cm högt "berg" av ingredienser hade lagts. Och ingen oregano…
Jodå, den var god, men det var definitivt ingen pizza…🙂

70-talet var väl även brynja och polisonger med en Pripps blå i tv-soffan till Tipsextra på lördagarna. Skåål 😁

#57: Polisonger, ja 🙂, men var inte brynjan litet "retro" redan på 70-talet…? Har för mig att den tillhör en tidigare generation, och som det skämtades om bland unga på 70-talet….
Är dock inte tvärsäker…..
?

#58 Den förekom nog tidigare, men i mitt fall så hade min far det på den tiden. Kanske inte gick runt i det på stan, men hemmavid. När det gäller polisonger så har jag själv haft det i nutid. Ansat och välskött liksom skägget, och inte buskiga som man sett från 70-talet 😊 Som sagt så har jag inga större minnen eller kunskaper av 70-talet. Men jag tycker om att fördjupa mig i tider från förr och längre tillbaka 🙂

#43 ff "Året var 1976", SVT:s minnesbilder från detta år ett halvsekel sedan kan ses på SVT Play till den 7 januari 2028. Speltid 58 min.

#60: Tittade på det igår. Intressant, och det väckte en del minnen. 😊

#60 ff Ulf Lundells kultroman "Jack" blev en bästsäljare 1976 och filmatiserades även.

#62: Tror boken står någonstans i bokhyllan, eller ligger undanstoppad i någon låda - eller också har jag lämnat den till loppis. Köpte den mest för att läsa om festen i slutet av boken. Min kompis och jag lärde nämligen känna killen som hade festen och vi övernattade i huset en natt. Så det var roligt att veta exakt hur det såg ut där. Det gjorde det lite mer "levande" när vi läste boken. 😊

#63 "I de lugnaste vatten…" 🤨😁

#64: Det var mycket oskyldigt alltihop. Min kompis och jag sov på madrasser på golvet. 😁

#65 Det var kanske därför ni inte kom med i boken? 😉

Skämt åsido: här är några som faktiskt kom med.

#66: Boken hade redan kommit ut när vi var där. Min kompis köpte boken på Centralen i Stockholm och vi läste den på tåget hem. 😊

#62 ff Lovis Bratt Deland på Expressen kultur läser "Jack" och blir avis:

"Såna som jag – Expressenjournalister från medelklassen som snackar högt och tar för sig – läser Ulf Lundells pangdebut 50 år senare och känner att vi kom för sent till festen. Det är helt enkelt för svårt att föreställa sig min generation, som drömmer om att leva som sina föräldrar, göra revolt.

De som i dag tar avstånd från etablissemanget är de som har råd. För det krävs mycket riktigt en ”djävla självsäkerhet”.

#68: Lustigt nog var killen som hade huset där festen hölls också journalist på Expressen. 😁

#69 Bevisen hopar sig.😉

#70: Det är preskriberat nu. 😄

Men han lever fortfarande. Tydligen var han fotograf också. 😊

"Nu kommer sjuttiotalet"- lite sent påtänkt kan tyckas, men den här programserien som fortfarande kan ses på SVT Play heter så.

#5 ff År 2015 diskuterades sjuttiotalets modefärg orange (eller brandgult?) i tråden. Så här "minns" Google AI den trenden:

"Orange var 1970-talets absolut mest definierande modefärg. Under detta decennium lämnade man de glada, klara rymdåldersfärgerna från 60-talet för att istället satsa på en mer jordnära, organisk och varm färgpalett.

Den ikoniska färgkombinationen:

Orange bars sällan helt ensamt, utan färgkompanjonen nummer ett var brunt. Tillsammans med nyanser som mustard yellow (senapsgult) och avocado green (avokadogrunt) skapade de den typiska färgskala som fanns på precis allt under eran.

Hur den orangea färgen användes i modet:

• Mönster: Orange var basen i tidens psykedeliska virvlar, storskaliga blommönster och geometriska former på klänningar och skjortor.

• Material: Färgen lyste starkt i tidens populära material såsom manchester, syntetiska polyestertyger, mocka och grovstickade plagg.

• Plagg: Allt från utsvängda bell-bottoms (utsvängda byxor) till tajta polotröjor och stora trenchcoats färgades i allt från bränd terracotta till poppig neonorange.

Trenden var så genomgående att den spillde över helt i tidens inredning – orangea plastmöbler, stormönstrade tapeter och orangea heltäckningsmattor var standard i var och vartannat hem."*

#72: Tack för tipset. Har lagt till den i Min lista. 👍

#73: Hade mycket orange (brandgult) i mitt rum på 70-talet. Det gick i mestadels brunt och orange. Tyvärr har jag inget foto på hela det bruna möblemanget som min far snickrat av spånplatta. Fåtöljerna hade orange/vit-randiga dynor. En liten bit av dem syns på bild tre, till vänster. Sedan hade jag helorange, runda kuddar i soffan/sängen (bäddsoffa), och de syns lite bättre. Sofföverdraget var brunt.

På första bilden syns mina orange backar på hjul, där jag förvarade lite av varje. Har dem fortfarande kvar, och numera har jag mina gamla LP-skivor i dem.

Bild 2 visar väggen vid huvudändan av sängen. Där hade jag bl.a. ett knallgrönt äpple som hållare till en penna med en knallorange fjäder (har fortfarande kvar den). Jag hade även en bordslampa i orange, men den har jag inte lyckats få med på bild. Vet inte om den fortfarande finns kvar, för jag har inte hittat den i lådorna i källaren. Men det är möjligt att den ligger någonstans där jag inte har tittat så noga.

#75 Kul (och framsynt) att du dokumenterade bilder av bostaden från den tiden. Hade gärna haft bilder idag från mitt eget rum i barndomshemmet.

#76: Så särskilt framsynt var det nog inte, utan mer att hela familjen gillade att fotografera. Därför finns det en hel del bilder inomhus också. Fast när min bror skulle bygga huset vi växte upp i så önskade både han och jag att det hade funnits fler. 😊

Visst är dessa solglasögon väldigt "70-tal" ?😎
Jag köpte dem ca 1977, för att vid behov användas i bilen, och de har fått följa med från bil till bil, ända till dags dato, och ligger där nu, redo att användas.

Dock använder jag solglasögon sällan vid bilkörning, men de finns ändå till hands, i handskfacket.

Köpa nya…? Varför det…? 🙂

#75 Det där var häftigt snacka om härliga 70-talet 👍😎 kort finns i massor här från den tiden men det är en massa släkt och annat folk med på bilderna så dom vill jag inte lägga ut tog bort ett par bilder igår som innehöll släktingar även om dom inte är med idag så är jag försiktig med det.

Den där röda klockan i hyllan är det en sån där man kan vika ihop och viker man upp den så blir den som en trekant i formen. Såna har funnits här bra vid resor men våra var brandgulbruna eller vad man ska kalla färgen inte gul inte brun nån himla blandning mitt emellan dom finns säkert kvar men var.

Himla häftiga dom där var poppis. Gillar inredningen du hade där ta madrassen visst är den i manchester vi hade bruna manchester soffor nere i gillestugan.

Ted Gärdestad på väggen alltså han var ju snygg men jag minns inte om jag hade någon bild på honom däremot när jag bodde i Sthlm min tandläkare vid Odenplan bodde granne med Ted och berättade om det tragiska självmordet som chockade alla.

På slutet av 90-talet dök det upp en kille som var så skrämmande lik Ted efter hans död så jag började fundera om det ens var sant att han dött. Han bodde i närheten av mig båda jobbade vi natt så vi gick iväg samma tider. Utseende röst ja allt var så Ted som det bara kunde vara och folk spekulerade i vem kan han vara så fler såg likheten.

Han hade ofta en full påse med apelsiner med sig artig och trevlig pratade och höll upp dörrar och en sån enorm kopia av Ted man kom inte över det hur lika dom var även med röst än idag kan jag tycka det där var bara för konstigt för Ted var ju död snacka om att både då och nu klia sig i huvudet över vem var han 🤔

#78: Håller helt med dig varför köpa nya dom där är ju hur snygga som helst och visst hade man såna dom flesta hade dom sen kom väl spegelglasen på 80-talet om jag inte missminner mig. Coola och så himla roligt att du använder dom än idag 😎

#79: Ja, precis en sådan klocka är det. 😊

Manchester tror jag inte vi hade råd med. Vill minnas att det var något velouraktigt tyg, men vet inte säkert vad det var.

Det är bara en del av Ted-bilderna som syns på fotot. På kortväggen bredvid hade jag en massa Björn Borg-bilder och på garderobsdörren satt Stellan Bengtsson. 😁

#78: Pilotglasögon hade jag också. Fick mina första glasögon på 1970-talet och de var första generationen med fotokromatiskt glas. De färgade sig av ljuset, så jag hade solglasögonen "inbyggda". Har haft det på alla mina glasögon sedan dess, men nu har jag inte pilotmodellen. 😊