När jag var 15 så var jag precis tvärtemot vad mina föräldrar hade önskat. Jag gjorde rejäl revolt.

Jag körde moppe, testade alkohol, hade relationer med killar, rökade och använde även lite snus.

Gänget jag var med i rökade hasch också men det var jag för feg för att testa.

Jag var annars jättetuff och som sagt försökte finna min egen väg. Jag var nog väldigt jobbig för mina föräldrar. Lärare brukade ringa hem men jag hade höga betyg så mitt sätt påverkade inte resultaten så mycket.

Min bror stod alltid på min sida. Han är 13 år äldre än vad jag är men vi har alltid haft en tät kontakt. Han och jag höll ihop,

Idag är jag glad för min lilla egna revolt och ser jag i backspegeln så var den livsnödvändig.

Var väldigt blyg som 15-åring och vågade knappt prata med folk jag inte kände.

Har för mig att det var ungefär då jag inte riktigt kunde bestämma mig för vilken kille jag skulle vara kär i, för det fanns så många att välja på. Så jag bestämde en kille för varje dag i veckan, utom en dag som två killar fick samsas om, och så var jag kär i just den (de) killen (killarna) den dagen. De var dock inte kära i mig, så det var inga problem att byta varje dag. 😁

Körde moppe och trots min blyghet så var mina kompisar och jag ute på en hel del äventyr. Minns det som en både rolig och jobbig tid, med alla hormoner som rusade runt i kroppen. Skolan skötte jag dock någorlunda, även om det var rätt jobbigt ibland.

Jag var nog rätt olycklig då. Vi hade nyligen flyttat från en mindre ort där jag smälte in i gänget till en småstad där jag kände mig utanför. Även om jag var i mopedåldern ville jag inte ha någon moppe, men min far köpte en begagnad hoj åt mig, och den lyste upp min tillvaro en del. Jag åkte runt till alla fågelsjöar inom några mils avstånd, och så småningom blev jag medlem i en biologisk förening där jag fick en del vänner. Men fortfarande vändas jag lite när jag tänker på den tiden, och den orten...

Lång, gänglig, finnig konfirmand.

Jag var en glad och harmonisk 15-åring. Trivdes med livet och skolan gick bra och på fritiden var det kompisar som gällde.

Rätt harmonisk, gillade plugget, representerade eleverna i klassen, ville bli lärare, jobbade som ungdomledare i en förening, sjöng i kör. Antagligen var jag väldigt snäll och skötsam, men var inte utan kompisar. Passade nog bra in i den miljön jag vistades.

Jag var metalhead och sparade till långt hår. En del vuxna tyckte det såg bedrövligt ut och ville jag skulle klippa mig och gå i mer "normala" kläder. Inte förrän jag var runt 25 började jag förstå värdet i att inte se ut som ett drägg om man skulle bli accepterad på anställningsintervjuer, haha.