1500 par skor från 1970-talet och äldre har hittats i gömmorna när en skobutik i Laholm lade ner, och intresset för en kommande auktion (uppdelad i två omgångar) är stort från bland andra samlare och filmbolag.

https://www.sverigesradio.se/artikel/1500-skor-har-legat-gomda-i-decennier-nu-ska-de-saljas

Sveriges äldsta sko är (tills vidare) den som återfanns i Norrtälje kommun 1943. I den tvåtusenåriga graven fanns vad man till helt nyligen trott var resterna av en björnfäll, men nu har arkeologerna kommit fram till att det är bitar av en sko.
Källa.

En nio minuter lång film från 1979 om skomakare Otto Nilsson i Karlshamn har väl sina tekniska brister i jämförelse med nutida filmer, men är ett intressant tidsdokument.

Vid en strandstädningskampanj i Wales i vintras återfanns hundratals skor och kängor av 1800-talsmodell på stränderna. Man spekulerade i om de kom från en lastfartyg som gått under längs kusten, möjligen från Italien.

Källa.

Vi som var unga på femtio- och sextiotalet minns nog de så kallade Slamkryparna, tygkängorna som namngavs efter Ulf "Hajen" Hannerz, en dåtida tävlande i ämnet akvariefisk i Tiotusenkronorsfrågan. Han fick först svaret på en fråga om slamkrypare underkänt, för att därefter efter expertingripande godkänt. Då uppstod talessättet "slamkrypare" om tvetydigheter i språket, och dessutom fick de nyligen lanserade tygdojorna sitt namn.

Har en anfader som var skomakare, men han föddes i slutet av 1700-talet. Tror inte jag har någon annan skomakare i släkten, men jag är inte säker. Sedan var det väl så förr i tiden att de flesta var tvungna att kunna göra åtminstone enklare skor själva, eller åtminstone laga sina befintliga skor, för det var dyrt att köpa nya.

#1: Rena guldgruvan för alla teatergarderober och andra som är intresserade av att klä sig i äldre kläder. 😊

#5: Hade ingen aning om att de skorna/kängorna kallades slamkrypare. Tror inte det fanns någon i min bekantskapskrets som hade sådana. Varken min bror eller jag hade det i alla fall inte. Men det måste ha varit någon som haft det, för jag känner igen dem. 😊

#5: Slamkryparen var populär, och hade sin "peak" ca sent 50-tal - tidigt 60-tal.
Jag minns dem väl, och har själv haft flera stycken.
Den var praktisk och rejäl.

Och efter Slamkryparna så kom Beatles-bootsen.
Och skinnpajen försvann medan Koreaduffeln dök upp.

#0 Fick tag i en bok om Närke i min ungdom förmodligen publicerad på 70-talet. Kumla välkänt för fängelset, och senare även ett hyfsat framgångsrikt ishockeylag, men framför allt på den tiden känt för skotillverkning

Tror det är 1900 ungefär.

#10: Ja, och nästan parallellt med beatles-bootsen, under den tidiga mods-eran då det engelska inflytandet var som störst, förekom även skor med stora blanka spännen, som dessa.

Det rådde då en viss hype kring filmen "Tom Jones", med Albert Finney och Susanna York, (1700-talsmiljö), och det fanns en tydlig koppling mellan den, och vågen med "buckle shoes".

Jag hade faktiskt ett par, men minns det diffust, då de inte höll länge, pga usel kvalitet…🙂

Den gamla hitlåten "Buckle Shoe Stomp" blev ett slags signatur för skomodet.

Skoaffär i Boliden på Gyllene Medelvägen omkring 1950

Möjligen skomakare Järvenpää i Jörn Västerbotten

Om någon är intresserad av olika skomodeller under 4000 år, så kan jag rekommendera sidan https://www.resrarae.de/

Från 1900 bc fram till våra dagar. Själv tyckte jag att de romerska modellerna och vikinga-tidens modeller var intressantast.

I Skråmträsk i Västerbotten ligger en av landets fåtaliga skofabriker, och där gör man skor genom genuint hantverksarbete enligt samma metoder som för hundra år sedan. 👞

#17: Jag har köpt mina 2 senaste par skor där, och fått specialbeställa EXTRA breda skor. Det var absolut värt pengarna.

#16: Det var en intressant sajt…!

#18 Trevligt att någon här har erfarenhet av den fabriken!

"Kängans historia är lång. Troligen fanns den redan på 400-talet efter Kristus. Då gjordes den av grovt läder och bands fast runt vristen. Efter medeltiden försvann kängan för en period. Gustav III ska ha försökt återinföra den, men först på 1800-talet blev den åter högsta mode i Sverige och Europa", kan man läsa på Torsten Nordströms museums hemsida Enligt Isof är känga ett låneord från finskans kenkä.

Idag förekommer kängan flitigt i media, dock inte som fotbeklädnad, utan i idiomatisk form- det delas ut "kängor" i bildlig form till höger och vänster i olika rubriker. SAOB finner detta bruk först i August Strindbergs Fagervik och Skamsund från 1902: "Han klådde egentligen aldrig Johanna. Det förstås — ibland .. gaf han henne en känga."