Fortunaspelet fanns i många hem.
Analogt, och utan sladd…🙂

https://sodersens.se/images/custom/ProductTemplate/441724.jpg

#1: En av mina kompisar hade ett sådant. Tyckte det var jättekul. Vill minnas att jag fick någon budgetvariant av det, och det fungerade faktiskt rätt bra det också. 😊

Hittade denna krabat på en skogsstig ifjol. Tänkte ett tag lägga ut bild på sociala medier om något barn efterlyste den. Men tror inte det. I min barndom lekte vi killar med dockor från Star Wars och He-Man ( Soldier of the Universe )

#2: Jag hade också en budgetvariant, och har det faktiskt kvar.
Kom bara inte åt det för fotografering….

Frog 'Raider'

Mitt allra första modellflygplan. (foto från en bok)
Vingar av balsa, och kropp av pressad papp. Propellern drevs av ett gummiband.

Flög mycket bra, och jag minns väl hur Raidern slutade sina dagar; vid ett tillfälle landade den på hustaket, hasade ner i hängrännan, varefter regnet kom och "löste upp" planet. innan det hann räddas….

🙂

#3: Apropå hittegods: Hittade denna vid en vägkant, långt ute i "ödemarken", för många år sedan….
Fungerande speldosa och allt…..

#5: Fin. 👍

(Men även foton i böcker omfattas av copyright. Det brukar stå i början av boken.)

#6: Roligt. Vad spelar den för melodi?

#8: En väldigt fin melodi, som upprepas, men tyvärr ingen som jag spontant känner igen eller kan sätta ett namn på…
En dag kanske den dyker upp någonstans…

Sällskapsspelet Svenska Fåglar
2:a upplagan, 1938.

En "kortlek" med ett stort antal fågelarter, som förutom själv spelet, innehåller ett häfte med kortfattad, lärorik info om varje fågel.

Arvegods från mina morföräldrars hem.
Från barndomen minns jag att vi hade det framme då och då, och studerade fåglarna. Dock har jag inget minne av att vi spelade…..

#10: Lärorikt. Hade vi haft det kanske jag hade lyckats känna igen mer än sädesärlor och blåmesar. 😁

(Nåja, känner igen skator och kanske några fler också. 😊)

Camera Obscura

Lärorikt, lågbudget, spännande, och enkelt.
Med en skokartong, litet smörpapper och tejp, gick det att fånga och avge en bild på en yta,
Inte ens en lins behövdes….

https://thumbs.dreamstime.com/z/camera-obscura-instrument-forming-images-screen-photosensitive-paper-58308437.jpg?ct=jpeg

https://sv.wikipedia.org/wiki/Camera_obscura

Sådana här lekar förmår nog inte tränga genom dagens högljudda "brus", men vi tyckte att det var häpnadsväckande och häftigt…🙂

#12: Minns inte om vi testade det någon gång, men med tanke på min brors förkärlek för att bygga diverse ting är det inte omöjligt att han gjorde det.

#5 Jag fick byggsatser i plast.. Satt och klistrade ihop flygplan på jullovet eftersom jag ofta fick dom i julklapp..Gjorde även pappersflygplan. Det var vanligt i skolan till lärarnas förtret 🙂

#14: Jag byggde också plastmodeller då och då, även om jag föredrog modeller som kunde flyga.
På den tiden innehöll plastlimmet trikloretylen, så det var rekommendabelt att hålla näsan borta, så gott det gick….🙂
Jag minns att de små Airfix-byggsatserna, som var packade i plastpåsar (skala 1:72) kostade 1.75/st….

#15 Det luktade starkt av klistret på min tid också på 80-talet. Fick sitta vid köksbordet och greja med detta. Sedan fick jag tenn av föräldrarna som jag värmde i en slev på spisen som jag doppade i en form så det blev tennsoldater när det stelnat. Som jag senare kunde måla om jag ville..

#16: Vad kul..! Jag gjöt också tenn, eller snarare någon obestämd mix av tenn och bly.
Värmde på spisen i en liten "gryta", och hällde i de enda två formar jag hade:
Om jag minns rätt var det en indianhövding och en kavallerisoldat, båda till häst….
Så någon större variation blev det inte…🙂

Men om man i stället hällde den smälta metallen ner i en burk med kallt vatten, kunde det skapas fantastiska formationer….🙂

#17 Lukten av smält tenn är gudomlig. Det ihop med lukten av morsans matlagning i jul-och nyårshelgerna. Fick dessa saker ofta i julklapp…

Ångmaskin

Många grabbar har nog någon gång haft en ångmaskin…..🙂
Jag hade precis en sådan här (bild 1, ur en gammal Clas Ohlson-katalog). Värmdes upp med sprit, och fungerade mycket bra.
Vad som inte framgår av bilden är att den var ganska liten, och den orkade inte göra så mycket mer än att snurra och gå, vilket förstås var spännande i sig.
Dock brände man sig då och då, på såväl ångan- som spilld, brinnande rödsprit….🙂

Bild 2 visar en litet större och finare maskin som jag har idag.
Dekorativ i bokhyllan, och den går faktiskt att ta fram och köra med vid "högtidliga tillfällen"….🙂

#19: Kul. 😊

Apropå ångmaskiner, passande låt den här. 😁

#20: Ja, den låten dyker osökt upp….🙂

Bonuspresenter

I paketen med Kalas-Puffar fanns det periodvis plastleksaker på temat "tåg", vars detaljer slumpmässigt dök upp i förpackningarna, och som utgjorde en samlarserie….

https://evermade-raisio-multisite-website.s3.eu-north-1.amazonaws.com/wp-content/uploads/sites/6/2021/05/14143344/kalaspuffar_produkt.png

Och så här såg "presenterna" ut:
https://www.vingaker.com/museum/k_puff1.htm

Kalas-Puffar var inte regelbundet förekommande hemma, men jag minns att jag hade några ynka tågvagnar, Något lok blev det dock aldrig…🙂
Misstänker att loken var i minoritet, för att trigga samlandet…..

#22: Har för mig att Kalas-Puffar förekom lite då och då hemma hos oss, även om Vårgårda puffat ris var vanligare. Om det förekom några tågleksaker i Kalas-Puffarna minns jag dock inte. I så fall tog säkerligen min bror hand om dem. 😊

Sådana här "flygande tefat" var populära en gång i tiden, och såldes ofta på marknader m.m.

https://s.turbifycdn.com/aah/mbaciu/flying-space-saucer-1960s-14.gif

Men, nu när jag googlar, upptäcker jag till min överraskning att de tydligen "övervintrat", och finns fortfarande att köpa….

#24: Hade en sådan vill jag minnas. Kanske jag hade flera, för de var inte så särskilt hållbara - åtminstone inte om man använde dem flitigt. 😊

#25: Jag hade också flera exemplar…..🙂
Antingen hamnade de i träd, eller på oåtkomliga hustak, eller så trasslade linan sig på spolen inuti handtaget…..och de gick inte att ta isär utan att man förstörde det…..😬

#26: Ja, de hade en otrolig förmåga att antingen försvinna eller gå sönder. 😊

Det var inte bara Kalas-Puffar som lockade barnen med plastgrejor.
Jag är inte säker, men jag tror att det var Kellogs som i vissa flingpaket "bjöd" på presenter i form av små grå trafikflygplan i plast.
Minns dock inte vilka Kellogsflingor det var….

Jag minns flygplanen särskilt väl, eftersom jag upptäckte att de kunde "flyga" i badkaret, om de släpptes vid ytan, och fick "glidflyga" ner till botten…🙂
Vattnets större specifika vikt (än luft) gjorde att det fungerade på ett trovärdigt sätt…

De flesta av de plan jag hade, var dessvärre litet för baktunga för att klara detta utan modifikationer, men jag minns att "Sud Aviation Caravelle" klarade flygturen snyggt och störningsfritt, utan att behöva tyngas i nosen….🙂

https://thumbs.worthpoint.com/zoom/images1/1/1013/11/1950s-kellogs-pep-airplane-cereal_1_f4da4c20498747f3ad6f26372737c8a1.jpg

https://thumbs.worthpoint.com/zoom/images2/1/1013/11/1950s-kellogs-pep-airplane-cereal_1_f4da4c20498747f3ad6f26372737c8a1.jpg

https://thumbs.worthpoint.com/zoom/images3/1/1013/11/1950s-kellogs-pep-airplane-cereal_1_f4da4c20498747f3ad6f26372737c8a1.jpg

🙂

#28 Jag tror mig minnas när jag var barn på 80-talet ( känns som jag är yngst här 😁) fastän jag är 50 att det fanns någon något form av leksak i ett paket av Kalle Anka kex som var riktigt populärt. Sedan fanns det redan då så kallade Kinderägg med någon liten byggleksak. Finns ännu idag..

I min barndom på 70-talet och 80-talet handlade det mycket om dockor även för oss killar.. Tjejerna lekte med Barbie, men vi killar lekte med actionhjältar i form av dockor som Stålmannen, Spindelmannen, Batman eller Läderlappen som han kallades då, och Hulken. Samlade dockor från Stjärnornas krig ( Star Wars ) och He-Man (Master of the Universe )

#28: Kellogs minns jag inte att vi hade. Tror de var för dyra, så vi fick nöja oss med Kalas-Puffar. 😊

Dockskåpet i #0 har fått lite mer inredning, och det har flyttat in lite folk också.

Vardagsrummet. Det är en liten glaselefant som står som prydnad på bordet.

Trapprummet. Det syns inte så bra, men det ligger en pipa i askfatet på bordet.

Köket.

Sovrummet.

#36 Det ser faktiskt ut som ett riktigt rum 😊

#37: 😊

#32-36: Vad fint…! 👍

Jag försöker hitta tidsmarkörer 🙂

Tjock-tv:n, orange Ericson-telefon, och "gabondörrar" skvallrar om (kanske) sent 70-tal, eller så…
Radion och elspisen verkar vara av litet äldre datum, men de var kanske inköpta tidigare, av de boende…? 🙂

#39: Dockskåpet är 60-tal, men det har nog smugit sig in lite "modernare" saker också efterhand. 😊
Tittar du på bilden på tv:n så ser du att den också är 60-tal.

#40: Ja, det stämmer.
Zoomade in tv:n, och klocktablån som visas, ser ut att vara av en tidig version…..
🙂

#41: En av de tidigare i alla fall. 😊

Här kan nostalgikern bläddra i Dinky Toys katalog från 1959.
🙂

#43: Minns inte om det var en av dem min bror lusläste från pärm till pärm, men det skulle inte förvåna mig. Han hade många leksakskataloger. 😊

Leksak, om än i flyktig form: när jag var ute ett ärende tidigare idag kom det plötsligt några såpbubblor singlande i vinden. Jag såg dock ingen bubbelblåsare, men 150 meter längre fram fick jag förklaringen: bubblorna kom från ett bubbelparty på dagis- fantastiskt att en del såpbubblor tog så långt utan att spricka!

Kul att se att ungarna fortfarande gör såpbubblor- skillnaden var dock att de här skapades med någon form av apparat som blåste ut mängder av bubblor. Tekniken går framåt…😏

#45 Fotbollsklubben West Ham har för övrigt "I´m forever blowing bubbles" som sin signaturmelodi sedan mer än hundra år tillbaka, och 2023 blåste över 23.000 Hammersfans på läktarplats såpbubblor i en minut och hamnade därmed i Guiness rekordbok.

Källa.

#45: Trevlig påminnelse om att vissa fysiska lekar tydligen kan hävda sig i kampen mot den virtuella världen….👍

Det väcker också minnet av ett gammalt skivalbum …..

#45: Det säljs fortfarande såpbubblevätska i affärerna. Vi brukade göra egen av diskmedel och vatten. De höll dock inte lika bra som köpebubblorna. Har för mig att de har någon tillsats som gör att de håller bättre. Det var förmodligen sådana som bubbelmaskinen spottade ut.

#48 Såpbubbleapparater: en snabb koll på nätet gav vid handen att det finns olika modeller från 120 kronor upp till 1200 (kanske är spannet ännu större). Med de dyrare modellerna kan man nog reglera bubblornas viskositet.

Tydligen kan bubbleapparaterna även ha annan användning än till bara nöje.

#48: Har också försökt med diskmedel, men även här med skralt resultat.
Har ett vagt minne av at det lyckades bättre, om man utgick från den "gamla" såpan, som var i fast form och såldes i paket (när, och varför försvann den…?)
Har inte testat med den "moderna", flytande såpan.

#49: De dyrare apparaterna är nog de som gör gigantiska bubblor på minst en meter i diameter.

#50: Ja, fast såpa bör fungera bättre.

#51 Sådana här?

#53: Nej, sådana här:

https://forskollarare.blogspot.com/2010/08/riktigt-riktigt-stora-sapbubblor.html

#54 Tur att det inte var en sådan jag mötte på min promenad! 🤦‍♂️

#55: Då hade du nog blivit rätt blöt. 😊

#56 Ja, det var nästan ren tur. 😊

"Spela Näsa"
(kallas ibland "Kasta Näsa")

Som barn ägnade vi oss ibland åt leken "Spela Näsa"
Förklaras här

🙂

#58: Har ett väldigt vagt minne av att vi lekte det, men jag minns inte att leken kallades "spela näsa". 😊

#59: Själva leken verkar vara ganska utbredd, men kan nog dyka upp med varierande namn….

Kellogg's masker

På cornflakes-paketens baksida, förekom under en tid urklippbara masker, som man förmodades förse med en gummisnodd och bära…

Jag har ett vagt minne av att jag klippt ur och burit en av dem. Har för mig att den föreställde en argsint viking….🙂

#61: Kan inte minnas att vi hade Kellog's cornflakes när jag var barn. Vi åt mest kalaspuffar och puffat ris. Har dock ett vagt minne av att vi någon gång ibland åt cornflakes, så kanske vi köpte det för maskernas skull. 😊

#61 #62 Ja, de där maskerna minns jag, liksom jag minns något annat man klippte ut (kan vara nämnt redan i någon tråd): Allers hade klippark med hus och fort som man kunde klippa ut och klistra ihop. Jag var dock inte särskilt händig med det där.

#63: Allers hade väldigt många klippdockor också. Dem klippte jag ut och lekte med. 😊

Käpphästen hör till de där leksakerna som "alltid" får en renässans, men ändå: vem kunde väl ana att denna tingest med anor från medeltiden skulle bli så otroligt populär i vår tid?

#65: Det är något jag aldrig har lekt med - åtminstone inte såvitt jag minns. Hade i alla fall inte någon egen och jag tror inte några av mina kompisar hade det heller.

En av mina kompisar och jag "red" däremot på kabeltrummor i olika storlekar - allt från "shetlandsponny" till "stor häst". Bakom huset där hon bodde byggdes nämligen ett helt nytt bostadsområde med villor och det behövdes tydligen rätt mycket kabel. De tomma kabeltrummorna lämnades kvar tills de kunde hämtas, och då passade vi på när arbetet var slut för dagen och arbetarna hade gått hem.

Kabeltrummorna stod inte staplade, som på den här bilden, utan låg ner. Så det var bara för oss att klättra upp och sätta oss grensle över dem och låtsas att det var en hästrygg. 😊

https://files.klaravikcdn.com/uploads/productimages/ea/6d/459170/extrabilder6443556_large.jpg?v=1616102639

#65: Nej, käpphäst har jag aldrig lekt med, och jag har heller inget minne av att någon i min närhet gjorde det….

Dess renässans i våra dagar känns litet otippat och överraskande, med allt kringliggande medialt ståhej, "merch", osv….

Spela Vippa

Som ett alternativ till "Näsa", ägnade vi oss ibland åt "Vippa"…

Ni vet väl att det finns en rätt aktiv sajt om käpphästar här på iFokus? 😊

https://kapphastar.ifokus.se/

#68: Det spelet har jag nog aldrig hört talas om ens.

#68 Ja, det spelade vi i skolan.

#69 Har noterat det i förbifarten. Käpphästryttarna är många numera verkar det som, och det bedrivs ju även i organiserad form.

Gunghästar är svårare att tävla med, men liksom med käpphästarna är foderkostnaderna minimala.

#72: Tror inte vi hade någon gunghäst, men jag har ett (mycket) vagt minne av att någon kompis hade en.

#72: Som väldigt ung hade jag en gunghäst, åtminstone under en tid. Den var inte ny, utan "ärvd" från någon i mina föräldrars bekantskapskrets. Ålder okänd.
En riktigt fin, skulpterad och "3-dimensionell" häst, inte helt olik denna , men brun.

Mitt diffusa minne säger mig att den skänktes vidare så småningom, efter att en av dess medar gått av….

#72 ff Även kungligheter har ju varit barn, och den här lyxiga pållen kan Gustav III ha roat sig med i unga år.

#75 Och även dagens unga kungligheter kan tänkas spränga fram över golvet på en gunghäst. 🐴

Putt-putt-båten (eller pop-pop-båten)

Den här leksaken har funnits länge, och dykt upp i postorderkataloger och på marknader i mer än 100 år.
En klassiker, som tillverkas på alla kontinenter.
Många har säkert haft en sådan.

Framdrivningen sker via vatten som hastigt förångas, och båten, som oftast eldas med metatabletter, har inga rörliga delar.

Ett u-format rörsystem, oftast med ett membran i centrum (inte nödvändigt), fylls först med vatten, och båten sätts i vattnet.
När vattnet närmast lågan hastigt förångas, skjuts båda vattenpelarna ut ur systemet med kraft, och i nästa fas uppstår ett undertryck som åter suger in vatten, och processen upprepas, med ett puttrande ljud, och båten rör sig framåt.

Hur kan båten röra sig framåt, trots att vatten både skjuts ut och sugs in…? Vattnet rör ju sig bara fram och tillbaks i rören….
Gör detta test: Placera munnen framför ett stearinljus och blås ut lågan med en riktad luftstråle. Ljuset slocknar förstås.
Försök sedan släcka ljuset på samma sätt, men sug in luft i stället. Det blir omöjligt, pga att strålen inte längre är riktad.
Den riktade kraften från den utskjutande vattenstrålen är således mer effektiv än den insugna vattenmängden, vilket får båten att röra sig i sin färdriktning.

Primitivt, och inte så imponerande effektivt, men i leksaksskala fungerar det.

Somliga har utmanats, och försökt driva tekniken till nya nivåer, som t.ex. Daryl Foster

🙂

#77: Tror inte jag sett några sådana båtar. Har inget minne av att min bror hade någon i alla fall.

#77-78: Jag hade ett exemplar, vilket så småningom mötte samma öde som så många putt-putt-båtar gjort, dvs föll offer för "torrkokning". Rören måste vara vattenfyllda när det eldas, för att inte lödningarna skall smälta…😬🙂

Bilden ovan är från Clas Ohlsons katalog 1942.

Tycks vara en "evig" leksak, som fortfarande säljs på många håll….

🙂

#79: Clas Ohlsons katalog studerades noggrant av både min bror och mig, så kanske jag såg den på bild. Tror dock inte den hörde till de saker jag ville köpa. 😊

#77 ff Hade ingen sådan själv, men har för mig att den fanns inom kamratkretsen. Däremot vill jag minnas att jag ärvde en ångvält eller liknande som hade drivits med metatabletter, men som jag inte riktigt förstod tekniken bakom- jag var nog för ung.

Vidare på det marina temat, kommer här en annan mekanisk leksak med gamla anor.
En urverksdriven utombordsmotor , som enligt uppgift har sitt ursprung i Indien, och som tidigt var en populär leksak i Tredje Världen, för att senare spridas mer globalt, i en något mer moderniserad form .

Ursprungsversionen var inte någon skalenlig, "vacker" modell, men har en funktionell charm, där all mekanik oblygt exponeras, och där själva förenklingen står för en egen estetik…👍

Jag har dock aldrig sett denna leksak saluförd i Sverige,

Apropå leksaksbåtar med gamla anor så bestod min flotta mestadels av barkbåtar eller, oftast, vassbåtar.

#83: Barkbåtar förekom även i min värld. Jag hade förärats min första slidkniv, med grönt skaft och med bilden av en scout (eller var det en kanadensisk ridande polis?) inpräglad på slidan.
Med den täljde jag till en och annan barkbåt med skiftande grad av fumlighet, och sjösatte dem i en närliggande bäck.
🙂

Minns, med lätt vemod, mina och kamraternas vassbåtsregattor vid Vänerns strand. Oftast slutade båtarnas färd med haveri i vassen, men hade man tur kunde någon hitta ut genom rännan i vassen och kunde till våra jubel styra ut på äventyr på innanhavet.

En annan förekommande båttyp var "hjulångaren", som bestod av några enkelt tillyxade träbitar, en bit masonit, och en gummisnodd.
🙂

Med stigande ålder, blev vattenlekarna mer avancerade, och en sådan som nu dyker upp i minnet är, när vi som tonåringar läste om de tidiga försöken med "dykarklockor" , och entusiastiskt spann vidare på konceptet.

Skissen visar hur våra försök gick till.
En uppochnedvänd hink fick bli "klocka". Hinken tyngdes ner av en uppsättning (skivstångs)vikter, hängande längs bröstet och ryggen, och som också gav dykaren litet välbehövlig extra tyngd, vilket underlättade den ganska vingliga promenaden på sjöbottnen.
I båten satt två medhjälpare, som turades om att pumpa ner luft till "dykaren", så att hinken försågs med ett ständigt överskott av luft.

Ett visst mått av säkerhetstänkande fanns, i form av en lina mellan dykaren och en medhjälpare i båten.

Miljön i hinken var högljudd, och det "luktade pump", och dessutom slog det stundom lock för öronen.
Sikten var synnerligen begränsad. Man kunde se litet snett nedåt/framåt, men inte mycket mer.

Vi nådde, som tur var, inga större djup, men i triumf kunde vi konstatera att metoden faktiskt fungerade, alla begränsningar till trots…

Projektet skrinlades dock ganska snart, vilket sannolikt var förnuftigt, och ingen kom till skada….🙂

"Försöka duger"? Nej, det var nog klokt att av sluta projektet… 😁

#88: Ja, det var spännande, i all sin dumdristighet.
Kanske en smula OT, men minnet dök spontant upp…🙂

Vassbåtarna (#83) ser väldigt trevliga ut, men de fanns inte i min vattenvärld. Kanske pga att vass inte förekom i vår omedelbara närhet…

#87: Tur att ni överlevde experimentet. 😊

Bollträ

Många har nog spelat brännboll under skolåren, och så även jag.
Jag kan inte ståta med något brinnande sportintresse, men brännboll kunde jag hyfsat hävda mig i.
Inte för att jag sprang som en hind, men jag lärde mig att slå bollen riktigt långt…!…och med det "riktiga", runda bollträet…

Det platta bollträet, som litet nedlåtande benämndes "tjejträet", var närmast tabu och oberörbart bland pojkarna…🙂

#91: Var bättre på att springa än på att träffa bollträet, så jag valde nästan alltid det platta. Det hände att jag testade det runda men träffade nog inte bollen särskilt många gånger. Fast jag tror mig minnas att jag fick in en fullträff en gång, och då kunde springa hela varvet runt utan att bli bränd. 😊

#91 Jag var fruktansvärt dålig på att träffa bollen i brännbollen (däremot var jag en iller på att springa). Alla såg mig som hopplös på att slå, men en gång fick jag på ett vansinnesslag och alla stod och gapade i två sekunder, till dess bollen slog i en björk på skolgården och föll till marken. Sic transit gloria mundi…😏

#93: Tur att vi inte hade några björkar på vår skolgård. Annars hade det säkert kunnat hända mig också. 😁

Rörliga träleksaker, som t.ex. dessa boxare , var ganska vanligt förekommande.
Genom att på olika sätt trycka in den fjäderbelastade bottenplattan, kunde man få figurerna att utföra diverse rörelser.
Har ett vagt minne att det också fanns en hund, där samma teknik tillämpades.

Själv hade jag inte någon sådan, men det fanns ett exemplar hemma hos min lekkompis…

#95 Ja, både boxarna och hunden minns jag fanns bland mina barndomskamrater.

#95: Javisst fanns det en hund. Har för mig att det var Brio som tillverkade den.

Även Sparbanken hade liknande hundar, fast i plast. Jag har de två i mitten bakerst i bilden i min ägo.

Långt före alla spelkonsoler, fanns ett fortunaspel i många hem.
Hemma hos min farfar fanns ett stort spel, antagligen mycket gammalt, med blått bottentyg som var genomnött på flera ställen.
Vi hade också ett exemplar, dock betydligt mindre.

Ny tråd.