Ett kul ämne och en öm tå för mig, som tappert försökte bygga såväl i balsa som plast, men det ville sig aldrig, även om jag fick ihop en B52-modell så att man faktiskt såg vad det skulle föreställa.

#1: Ja, jag har också liknande minnen av dessa plastmodeller, som ju var statiska prydnadsmodeller.
De var inte alltid lätta att få ihop på ett snyggt sätt, så att de liknade det glättade trycket på kartonglocket…🙂

Mitt livs första flygande modellflygplan var en "Frog Raider", med vingar av balsa och kropp av pressad papp (!).
Det krävde inga byggkunskaper, utan "sattes ihop", utan lim eller verktyg.

Som jag minns, flög "Raidern" mycket bra.
Den mötte dock till slut sitt öde i takrännan, då den inte hann räddas innan regnet kom….🙂

#3: BTW: "Frog" var ett anrikt brittiskt varumärke, under International Model Aircraft Ltd, grundat redan 1931.
Betydelsen var Flies Right Off Ground.
Här är deras logotyp…🙂

MIn första kärra var en Blue Poenix. Jag har nog haft 5-6 stycken. Nu har jag en som är försedd med elmotor.

#5: Blue Phoenix är trevlig. Jag hade också en sådan på 80-talet, som blev ombyggd i omgångar, och till slut blev försedd med en liten dieselmotor…

https://usercontent.one/wp/www.hangflygning.se/wp-content/uploads/PICT0839.JPG

Modellbygge var inget jag sysslade med som barn, men det gjorde min bror - och gör till viss del fortfarande. Så jag var med om en del provflygningar när han skulle testa sina flygplan. Har för mig att det mestadels var sådana vars propeller drevs av ett gummiband. 😊

#6: Snyggt foto. Ja det är nostalgi och jag får en del önskemål om att sälja den. Jag har faktiskt en extra liggande (med släppkrok) och tänkt dra liv i den också…

#7: Ja, små modeller med gummimotor är en tidlös utmaning, och de är kul att bygga.
Jag har aldrig tröttnat på dessa små balsabyggen🙂

Här är en sådan liten modell, av traditionellt snitt, och byggd med traditionella metoder.
Materialet är balsa, och den är klädd med japanpapper.
Den var ingen byggsats, utan är skapad "fritt ur huvudet".
Här kan den ses flyga, med begränsad uppdragning pga likaledes begränsat fält.

https://1drv.ms/v/c/19e83469205932aa/EWRqAbEzwnNHuK2yV_VGbTwBjKNzfFKsbCHcvU9-ePs93A?e=BksKYc

🙂

#9: Häftigt. Har faktiskt aldrig sysslat med nåt utan radiokontroll. Det var nån modell på klubben som vägde 9 gr vet jag. Klädseln var nån lack som hade stelnat på vatten som jag fattade det. Planet gungade fram typ nästan simmade modell fjärilssim genom luften (i gymnastikhallen).

#9: Snyggt. 👍😊

#10: Jag flyger också radiostyrda modeller, men har aldrig kunnat släppa det småskaliga experimenterandet med "gammaldags" friflygande skapelser….

Det du nämner här är en särskild inomhusklass som kallas F1D när det tävlas.
Dessa modeller är extrema, nästan spöklika, och kan prestera väldigt långa flygtider.

Klädseln bestod traditionellt av något som kallades "microfilm".
En droppe mycket tunn cellulosalack släpps på en vattenyta, t.ex. i ett badkar.
Droppen sprids snabbt, ungefär som olja sprids på vatten.
Denna "hinna" fiskas upp med en stor ståltrådsögla, ungefär som en såpbubbla fångas upp i en metallögla, och "sänks sedan ner" över t.ex. vingen som skall kläs.

Idag har microfilmen till stor del ersatts av mylarfilm, som kan fås i tjocklekar ner till 1 µm (!) och kanske ännu tunnare….
Dock finns det fortfarande "die-hard" traditionalister som inte släpper den gamla microfilmen….

https://www.youtube.com/watch?v=sVaDvS33Z5Q

"Lill-Klas", som visas i #0, var en populär byggsats, som jag tror att många av oss "äldre" har en relation till.
En väldigt bra instegsmodell för modellflygare.
Den gav möjligheter att lära sig grundknepen i trimning, så att resultatet blev flygbart, och den var heller inte så svår att få ihop.
Lill-Klas var dessutom billig, passande de flesta veckopengar.
I slutet av 50-talet kostade den 2.95, och som skolgrabb förbrukade (!) jag ett antal Lill-Klasar….
Det blev en hel del trädklättring…🙂

Ett lämpligt, och vanligt, nästa steg var den storsäljande "Auster" från Sigurd Isacson.
Här fick man förkovra sig ytterligare i byggets ädla konst, utan att det var alltför avancerat.
"Isacsons Auster" var en lyckad skapelse, som säkert fick många att orka gå vidare till mer komplicerade byggen, och den flög bra…..

Vad vore en nostalgitråd utan kopplingar till kändisvärlden…?
Här presenteras några namnkunniga personer som varit engagerade i modellflyghobbyn.
Ja, en gång var detta en ganska bred sysselsättning….🙂

Här en bild av James Stewart , trakterande sin favorithobby (1940).
Olivia DeHavilland står i bakgrunden. Ett kungarike för hennes tankar…🙂
https://static.rcgroups.net/forums/attachments/5/7/3/5/9/9/a16966485-4-JS_OdH.jpg

Här har vi en ung David Bowie i djup koncentration…
https://se.pinterest.com/pin/641481540649659811/visual-search/?x=16&y=16&w=532&h=367&cropSource=6&surfaceType=flashlight

Allas vår Kalle Sändare var en hängiven modellflygare.
Tillförlitliga källor hävdar att hans tillnamn "Sändare" uppstod bland hans modellflygarkolleger.
https://static.rcgroups.net/forums/attachments/2/2/6/7/0/3/a16766041-228-Kalle%20S%C3%A4ndare%201.jpg

🙂

Fortsätter namndroppandet från #14:

James Stewart's hollywoodkollega och kompis, skådespelaren Reginald Denny , drev en välsorterad hobbybutik:
https://64.media.tumblr.com/8a91add2d88e3c8b0a1edb065d5cb43f/tumblr_mwq516fLEx1t0qz4qo1_1280.jpg

…och inte nog med det. Denny producerade även en liten bensinmotor för modellflygplan, som såldes under namnet "Dennymite" 🙂
https://www.golden-era.cz/media/uploads/2015/11/dennymite_airstream_1_500.jpg

Några minnen från modellflygets "gyllene år":

I slutet av 40-talet konstruerade Paul Kuniss denna "trilogi", bestående av Torpedo, Musketör och Balbo.

Sven E Truedssons Modellflygindustri, som då var en ledande aktör i branschen, tillverkade och sålde byggsatser till dessa modeller, som var uppbyggda av tunna balsalister, och klädda med japanpapper.
Framdrivningen var "gummimotor".

Byggsatserna såldes under många år, under 50- och 60-talen (och kanske ännu längre).

Denna trio, eller åtminstone någon av dem, skulle jag gärna vilja bygga så småningom…
(Jag har ritningarna…🙂)

Här ses "Torpedo" (ej byggd av mig)
http://smos.homeunix.net/media/ritn_arkiv/Torpedo.JPG

Här kan man bläddra i Truedssons katalog från 1953:
https://www.tmfk.org/antikrundan/truedsson1953/truedsson1953.html#p=1

Prairie Bird

Det lilla gummimotorplanet "Prairie Bird", en gång konstruerat av amerikanen Bob Peck, hade frestat mig under många år, inte minst pga dess avsiktligt kantiga design, som sticker ut en aning, dock med ett paradoxalt bibehållande av en viss elegans….

När jag "i mogen ålder" fick tag på en ritning, blev det ett riktigt njutbart byggprojekt i nostalgins tecken, med "de gamla" materialen och metoderna….🙂

Resultatet väger bara 18 gram (!), och flyger riktigt bra, när man väl trimmat in allt som behöver justeras….

Filmsnutt här:
https://1drv.ms/v/c/19e83469205932aa/Eeuh4CDCdExIiMnpIOXAD78Bovj-vzPUOG7QGdeNZrej1Q?e=5KO9Vf

#17: Den flög ju långt på ett gummiband. 😊
Eller är det motorn som är gjord i gummi?

#18: Det är ett gummiband, som traditionellt benämns "gummimotor".
Rätt dimensionerad, ger gummimotorn oöverträffad energimängd i förhållande till sin vikt.

På filmsnutten var "motorn" uppdragen ca 500 varv, dvs "avvägt", så att modellen inte flyger för långt, på det här begränsade fältet.
Gummimotorn är smord med såpa (eller en mix av såpa och glycerin) för att tåla många varvs uppdragning, och den skulle utan vidare klara 1000 varv, eller t.o.m. mer, om den förlängs och flätas för att rymmas i planet….

Gummimotorn är underskattad….🙂

Gummimotor

Här ser vi en testflygning i den "högre skolan".

Modellen är en "Hurricane", konstruerad av Earl Stahl, 1940.

"Motorn" är här uppdragen 1400 varv, och vid ca 2:15 utlöses en timer (vinklar upp stabilisatorn), för att få modellen att "sluta flyga", för att förhindra bortflygning.

https://www.youtube.com/watch?v=_G0vax5PLLM

#20: Avancerat. 👍

Modellflygets förhistoria 1

Modellflyget kan sägas vara åtskilligt äldre än det "fullskaliga" flyget.
Tidiga försök benämndes naturligtvis inte "modellflyg", eftersom det i första hand handlade om vetenskapliga experiment, som succesivt skulle utveckla förståelsen för aerodynamikens lagar.

En pionjär värd att nämna var fransmannen Alphonse Penaud , vars småskaliga försök ledde till en påskyndad utveckling.

Gummimotorn = biljetten till framgång
Många av Penauds kreationer drevs med "gummimotor", vilket pga det goda kraft/vikt-förhållandet bidrog till framgången, eftersom man vid denna tid (1870-talet) enbart hade ångmaskinen att tillgå, om man ville skapa maskinell rotation.

Bilden (länk nedan) visar tre av Penauds experimentmodeller från tidigt 1870-tal.
Samtliga gummimotordrivna.
Alla tre, kan med dagens perspektiv, kallas "modellflygplan.

Den övre, helikopterliknande modellen blev förebild för en populär flygande leksak runt förra sekelskiftet.

Modellen i mitten, som faktiskt påminner om en modern flygmaskin, visar att Penaud här var något på spåren….

Den nedre modellen är en "ornithopter", dvs den flyger genom att flaxa med vingarna (!) 🙂
Detta koncept fungerar tillräckligt bra för att ha överlevt in i vår tid, och Internet är idag välfyllt av beskrivningar hur den experimentsugne kan bygga en gummimotordriven ornithopter, liknande Penauds modell.

https://www.ctie.monash.edu.au/hargrave/images/penaud_encyclopedia_500.jpg

🙂

#22 Gamle da Vinci hade väl en del idéer om flygplan och helikoptrar? Bland annat använde han sig av benstrukturen från fladdermusvingar.

Källa

#23: Ja, ingen skugga över vår gamle Leonardo, vars tankar och skisser var unikt framsynta, och som gjort många innovatörer sömnlösa genom flera århundraden….

Om han bara haft tillgång till en lämplig drivkälla, skulle vissa av hans konstruktioner varit möjliga att testa fysiskt, åtminstone i modellform.
På den punkten var da Vinci dock tyvärr i "osynk" med utvecklingen…

Modellflygets förhistoria 2

Att problemet med framdrivning utgjorde ett hinder(utmaning för de tidiga flygpionjärerna, tydliggörs av de åtskilliga försök med okonventionella drivmetoder, som gjordes under det sena 1800-talet.

En innovatör som tänkte "utanför boxen", men väl i tidens anda, var Penauds landsman Gustave Trouvé .

Trouvé konstruerade en intressant ornithoptermodell, fylld av mekanik, och driven av krut…!

Hjärtat, eller snarare "muskeln" i denna apparat, bestod av det då ganska nyuppfunna bourdon-röret .
Ornithopterns vingar var i sin tur fästa på detta rör.

Inom parentes: Ett bourdon-rör är ett hästskoformat rör som kan ändra form och åstadkomma en rörelse då det utsätts för tryckvariationer

Trouvets bourdon-rör stod i förbindelse med ett revolvermagasin, med plats för 12 skott. (lösa skott..🙂 får man förmoda…)
En anordning möjliggjorde automatisk avfyrning och frammatning, påminnande om mekanismen hos en kulspruta.
Varje explosion åstadkom således en "flaxande" rörelse hos vingarna.

Denna flygande maskin förevisades 1890✱, inför en publik som omfattade ledamöter ur den Franska Vetenskapsakademien, och föreställningen sägs ha varit lyckad, då ornithoptern lyckades flyga ca 60 meter med hjälp av de 12 krutladdningarna.

✱Vissa källor uppger 1870, men 1890 torde vara det korrekta. Informationen är knapphändig

https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/f/f4/Oiseau_m%C3%A9canique_1891.jpg/1024px-Oiseau_m%C3%A9canique_1891.jpg

Ett experiment i sann "Jules Verne-anda", värt att lyfta fram ur glömskan 🙂

Katapultflygplan

Många minns säkert katapultplanen, som sköts iväg med en kraftig gummisnodd.
Det handlade oftast om färdigbyggda modeller, som kanske inte tillförde någon särskild pedagogik, men fungerade ändå som "instegsmodeller" i modellflygets värld, för den som fick blodad tand.

De flesta flög riktigt bra, och det dominerande märket var det tyska PAX , som erbjöd ett stort sortiment av olika flygplanstyper.

PAX
https://img.webme.com/pic/m/missgwendoline2/pax150er4.jpg

Men PAX var inte ensamma på marknaden. Den kända mjukdjurstillverkaren STEIFF tillverkade bl.a. sitt "Stratosplan".
Som smågrabb hade jag just en sådan, vilken flög mycket bra…🙂

STEIFF STRATOSPLAN
https://www.teddybaer-antik.de/stratoarchiv/1950-520-1.jpg

Men för min del slutade det inte där….🙂

SPOOK

1947 presenterade den anrika brittiska modellflygfirman KeilKraft Works, Russell Gardens, Wickford, byggsatsen till ett litet katapultplan av balsa, konstruerat av Bill Dean, som var upphovsman till de flesta av KeilKraft's byggsatser.
Namnet var "SPOOK".
Konceptet var ett "stjärtlöst" plan (s.k. "flygande vinge"), vilket utgjorde en särskild utmaning, beträffande trimningen av tyngdpunkt, vinklar m.m.

När jag för några år sedan kom över en ritning och beskrivning till "Spook", kunde jag förstås inte låta bli att göra ett försök…
Så här gick bygget till:
https://1drv.ms/b/c/19e83469205932aa/EWstZXlyRENBjlmJfb4W9ykBcendiCH7a2jznWEDab4qCg?e=dDw8RG

Mycket riktigt krävde Spook en hel del justering och trimning, innan den "uppförde sig" som den skulle, men det var en kul övning. Faktiskt så kul att jag byggde en "Spook 2", denna gången med lättare balsa, vilket ytterligare förbättrade egenskaperna.

Här ser vi Spook 2 i luften. Här är det vindstilla, men med litet vind gick det faktiskt ännu bättre…:🙂
https://1drv.ms/v/c/19e83469205932aa/EZrzdunKmbRFh1RTp99wcCAB1uW1TjGysZVriPIo61Cjhw?e=hnTnhS

En nostalgisk resa, kryddad med stimulerande teknikutmaningar….🙂

#26: Tror inte vi hade några så "avancerade" modellflygplan. Har åtminstone inget minne av att jag har sett dem tidigare, men å andra sidan är ju mitt minne inte så bra. 😊

#27: Barndomens PAX:ar och STEIFF:ar var inte så avancerade. De flög "direkt ur kartongen" så att säga.🙂

SPOOK blev däremot ett helt annat slags utmaning….🙂

Tradition blandad med ny teknik

På "prylmarknaden" idag, finns en liten "gadget" som kallas "Power Up".
Ett elektriskt drivpaket, avsett att fästa på en papperssvala (!)
Energikällan är inte ett batteri, utan en liten kondensator som laddas upp, och urladdningen ger elmotorn en ganska begränsad gångtid. Lagom lång gångtid, kan man säga…🙂

En kul leksak, men en papperssvala är knappast något under av stabilitet och goda aerodynamiska egenskaper, vilket innebär att den faktiska funktionen har en del begränsningar.

Då kom tanken 💡 att detta drivpaket kanske skulle kunna användas till ett mer "riktigt" flygplan, byggt med gammal teknik, av "stickor, strån och japanpapper", vilket jag som bekant sällan kan motstå…🙂

Och, vips hade jag beställt ett Power Up-kit…….!

För att få grepp om viktkrav m.m. vek jag en papperssvala av ett A4-ark, enligt den medföljande beskrivningen, monterade Power Up-paketet, vilket totalt hamnade på en vikt av ca 12 gram., som då fick bli ett tänkt viktmål för det nya planet, dvs om möjligt…

För att få bästa möjliga utgångsläge, plockade jag sedan bort alla onödiga delar från drivpaketet, och fick därmed 2,2 gram tillgodo.

Power Up-paketet har begränsad kraft med sin lilla propeller, vilket inte bara kräver låg vikt (dvs låg vingbelastning), utan också lågt luftmotstånd.
Jag började därför skissa på en något "fågel-liknande" skapelse, som jag hoppades skulle bli lättdrivet.

Här är några bilder från bygget:
https://1drv.ms/b/c/19e83469205932aa/Ee6hR-tASuVBjEbynoiQA64BCwskaiSCgnaQOrLCsMIIMA?e=td0Ph6

Resultatet blev som bilderna visar,
Vikten hamnade på 12,45 gram…!
12 gramsmålet nåddes nästan…!🙂

Här kan man se ekipaget i luften:
https://1drv.ms/v/c/19e83469205932aa/ETSjZK7SD-hFvAlq2-vqVTYBNT7vjALOxXdxqUNwpB3I1w?e=055p5H

Ett kul projekt, som slog ganska väl ut.
Jag kommer säkert att utveckla detta så småningom, med ett nytt bygge.

🙂

#29 Papperssvalor är underskattade flygande objekt…😉

#29: Går det att styra vart det flyger eller är det bara att hoppas på att det kommer tillbaka och landar i närheten? 😊

#31: Det är helt friflygande.
I viss mån går planet att trimma så att det strävar efter att cirkla, men man är helt i händerna på den vind som råkar råda.
Därför bör man starta från fältets "lovartssida", och planera med en viss avdrift….

Trots alla ambitioner, får man dock ibland finna sig i både trädklättring och eftersök….🙂

#32: Bra motion på köpet. 👍😁

#33: Ja, det är en spin-off-effekt….🙂

SMOS

Eftersom detta är en nostalgitråd, bör föreningen SMOS få ett omnämnande.
Svenska Modellflygares OldtimerSällskap

Här samlas traditionalister av alla slag, och vårdar modellflyget som det en gång gestaltade sig.
Gamla konstruktioner vårdas och kommer till heders, och byggs med de "gamla" materialen.

Ett sammanhållande kitt hos SMOS är att det tävlas flitigt, inom de traditionella tävlingsklasserna.
Medelåldern bland medlemmarna är dock hög, och stigande….

SMOS Hemsida:
http://smos.homeunix.net/

Fotnot: Själv har jag aldrig ägnat mig åt tävlingsverksamhet, när det gäller modellflyg. Det har räckt med alla övriga utmaningar…🙂

#35: Trevligt. 👍😊

Kompasstyrt friflyg

Denna litet udda gren inom modellflyget har funnits ganska länge.
Det rör sig om friflygande segelmodeller som inte styrs från marken, men flygningen understöds med hjälp av magnetism (!).

Det uppstickande "hornet" framme i nosen är ett litet hjälproder, som via en axel är förbunden med en lättgående, kraftig magnet. En "kompass" kan man säga.
"Kompassen" ställs in efter rådande vindriktning, vilken får hjälprodret att hela tiden (försöka) styra planet rakt mot vinden.
Trimningen är kritisk och kräver skicklighet, men i lyckliga fall fungerar det mycket bra.

Detta utvecklades till en tävlingsklass ( F1E ), vilken fick stor spridning, främst i öst- och mellaneuropa, där den fortfarande utövas.

I Sverige/Norden har denna gren dock aldrig riktigt "lyft", av någon anledning.

Litet info kring "F1E":
https://www.modelaviation.com/Introduction-to-F1E

Här en video från en tävling som hölls 2009 i de vackra bergstrakterna kring Liptovský Mikuláš, Slovakien.
Vid ca 4:46 ser man en timer lösas ut, för att förhindra bortflygning.
https://www.youtube.com/watch?v=HshlWrDa-98

Vackert, eller hur…? (Ja, även musiken…🙂)

#37: Så många olika modellflyg det finns. Hade ingen aning om det. 😊

Spin-off-hantverk

Att ägna sig åt modellflyg och modellbygge, kan leda till perifera äventyr, som t.ex. tillverkning av hjul…

Självklart finns lämpliga hjul att köpa (Made In China), och de kan även göras på enklaste sätt, men varför göra det enkelt för sig 🙂 när det finns mycket mer spännande metoder….?

Ekerhjul av rotting

Jag måste poängtera att detta inte är min uppfinning. Den skall tillskrivas en gentleman på New Zeeland, John Reid, som lärde mig de basala "tricken", och förmådde mig att utföra den här övningen, vilket blev en spännande och mycket givande resa…🙂

Systemet för ekring av hjulen är mycket finurligt uträknat.
Bild 3 visar alternativa "formler" för hjul med 12, 20 och 28 ekrar, som kan användas till hjul av olika storlekar.

Dessa hjul blir inte exakta replikor av "cykelhjul", utan snarare något slags "karikatyrer", med en hel del "cartoonish" charm.
Förutom till modellflygplan, kan dessa hjul givetvis även användas i många andra kul sammanhang…
Hjulen blir mycket starka, och mycket lätta: Drygt 2 gram / st.

HÄR är en någorlunda kortfattad förklaring / "tutorial"….

🙂

#39: Så fina de blir. 👍

Tico Tico

Associationerna irrar tvärs över forumtrådarna, och eftersom Tico Tico omnämns HÄR, (#4), spinner jag vidare….🙂

Musikstycket Tico Tico skrevs redan 1917 av den brasilianske kompositören Zequinha de Abreu, och med gitarristen Américo Jacomino växte låten i popularitet, tills den bl.a. spelades in med The Andrews Sisters, och många andra, under lång tid…. Definitivt en av våra "stora" låtar….

Ridande på låtens popularitet, fick även ett modellflygplan namnet Tico Tico, och här kommer anknytningen till denna tråd.

1943 startades hobbyfirman Casa Aero Bras i Sao Paulo, Brasilien.
Någon gång 1943-60 (exakt årtal okänt) presenterade Casa Aero Bras byggsatsen till denna charmiga lilla gummimotordrivna dubbeldäckare.
Kan epitetet "fulsnygg" passa…?

Bilderna visar ett exemplar byggt med kärlek, av Jim Moseley, Canada.

Efter en del efterforskningar har undertecknad lyckats få tag på en ritning, och det kan bli ett bygge så småningom….🙂

#41: Tycker den är rätt fin. 😊

Testors

Det amerikanska varumärket Testors försåg modellbyggare med ett brett sortiment produkter under "de gyllene åren".
Företrädesvis lim färger, lacker m.m. men så småningom även byggsatser, motorer och mycket annat som hör hobbyn till.

Företaget har en intressant koppling till Sverige.
Under sent 1920-tal reste upphovsmannen till Karlsons Klister, Axel Karlson, till USA för att försöka lansera sitt lim.
1929 anställdes en annan svenskamerikan, Nils Fredrik Testor, för att driva USA-verksamheten.
Av någon anledning sålde Axel Karlson företaget till Nils Testor efter en tid, och reste hem till Sverige, där Karlsons Klister som bekant blev en långvarig framgångssaga.

I USA döpte Nils Testor om företaget till "The Testor Corporation Co", och fortsatte saluföra limmet under namnet "Crystal Clear Household Cement".

Med tiden breddades Testors sortiment till att omfatta nästan alla produkter som modellbyggare och modellflygare kunde tänkas behöva.
Detta varumärke blev därmed väl etablerat och känt bland honbbyister världen runt och alla som haft beröring med hobbyhantverk, torde idag vara bekant med logotypen.
Företaget är fortfarande verksamt, även om inriktning och sortiment genomgått en utveckling.

Testors små nybörjarmodeller

I varje välsorterad hobbybutik fanns ett ställ, försett med Testors logotyp.
I stället hängde plastpåseförpackade, billiga modellflygplan för nybörjare.
Flygplanen var i det närmaste monteringsfärdiga, och kunde bli flygklara på ett ögonblick, utan att större förkunskaper krävdes.

Jag plockar fram några av dessa modeller ur minnet.:

Glidflygplanen "GO-HI", fanns i två storlekar.
Dessa modeller var avsedda att handkastas, och priset var lågt.

Gummimotormodellen "LITTLE DIPPER" var inte bara billig. Den flög också mycket bra.
Som grabb "förbrukade" jag flera exemplar.

Gummimotormodellen "FLASH" såg förvisso tuff ut, med sina bakåtsvepta, jetplansliknande vingar, men dess flygegenskaper var en aning mediokra, främst pga modellens högre vikt, som orsakades av den stora plastdelen som utgjorde både nos och vingfäste.
Flash var litet av en flopp, och trots det säljande utseendet, var Little Dipper överlägsen.

Modeller av det här slaget var väl anpassade till en veckopeng, och erbjöd både nöje, motion, och motivation att gå vidare.
För undertecknad har alla tre ovannämnda modeller genererat en hel del trädklättring, sökexpeditioner och annat nyttigt. 🙂

Dixie

Dixie är en friflygande modell, i första hand utformad för att tävla i klass "F".
Som synes liknar den inte ett "riktigt" flygplan, utan kan mest betraktas som ett "flygredskap", avsett för maximal prestation.
(Dock kunde sådana här modeller erbjuda mycket nöje, även utanför tävlingsverksamheten)

Den konstruerades ca 1947 av Anders Löfqvist, som också drev den då kända firman "Modellport", Falkenberg.
Bilderna 1-4 visar den byggsats som Modellsport producerade och sålde.

Tävlandet gick till så här:
Under en begränsad motortid skulle modellen stiga i en uppåtgående spiral, så högt som möjligt.
Därefter övergick den till en glidflykt, som skulle pågå så länge som möjligt, upp till den maxtid som satts vid tävlingstillfället (beroende på fältets storlek, vindförhållanden, mm). En timer såg till att maxtiden inte överskreds.
Syftet med denna maxtid, var att undvika bortflygning.
Om flera tävlande uppnått maxtid vid alla tre försök, fick det bli utslagsflygningar mellan dem, för att slutligen skilja ut en vinnare.

Drivkällan var en liten förbränningsmotor, t.ex. en Mills P75 som sista bilden visar.
Cylindervolymen är 0,75 cc.
Denna enkla lilla motor, som drivs med en blandning av fotogen, eter och ricinolja, var ett populärt märke, tillverkat av Mills Brothers (Model Engineers) Ltd, Woking, UK.

Bild 5 visar en Dixie som en av mina klubbkolleger håller på att färdigställa. Komplett med en genuin Mills-motor och allt….🙂
Den skall vara med och tävla vid kommande SMOS -träffar…..

🙂

#44: Det ser rätt stort ut. Eller är det bara en synvilla? 😊

#45: 92 cm mellan vingspetsarna 🙂

#46: Då är det rätt stort. 😁

Byggde flygplan i plast. Fick ofta en låda med byggsats och lim att sitta och knåpa med i julklapp.

#48: Ja, det var en trevlig sysselsättning. Trots att jag föredrog flygande modeller, byggde även jag plastmodeller då och då.
Byggsatserna hade ofta förföriska glättade bilder på kartonglocken…🙂

Udda Fåglar 1

Som om det inte vore svårt nog att åstadkomma välfungerande modellflygplan med traditionella metoder, dyker det stundom upp särlingar, som antar utmaningar som sträcker sig bortom hobbyns mainstreamfåra.

Ett namn värt att droppa i detta sammanhang är Hermann Holzhauser från Tyskland, som på ett systematiskt och seriöst sätt utforskade möjligheterna att bygga flygande modellflygplan av fågelfjädrar (!).

Genom noggrant sorterande och kategoriserande, skilde han mellan olika fjädertyper, höger- resp. vänsterfjädrar (för att uppnå symmetri) osv, och utforskade olika fjäderprofilers aerodynamiska egenskaper m.m. vilket till slut ledde till fungerande, gummimotordrivna modeller, som dessutom var vackra på sitt alldeles eget sätt….🙂

Herr Holzhausers ansträngningar ledde dessutom till en instruktiv bok i ämnet, med titeln "Federleicht".

👍

#50: Fantastiskt vackra flygplan. Otroligt om de dessutom kan flyga. 😊

#51: Ja, visst är de fina.
Boken imponerar också, och visar att författaren gått på djupet med utforskandet, på ett närmast vetenskapligt sätt, inom ett område som vi inte visste fanns….🙂

Jag tar mig friheten att visa en sida ur "Federleicht"

Här ser vi ett tidsdokument från modellflygets "gyllene år".
Modellflygmotortillverkaren FOX önskar god jul på ett omisskännligt amerikanskt sätt.

Finns här inte en anstrykning av Hitchcockscenografi…? 🙂

#53: Den ser onekligen lite skrämmande ut. 😊

Udda fåglar 2

En annan modellflygare som positionerat sig strax utanför den traditionella "boxen", är Luigi Prina från Italien.
Hans skapelser tar ett steg in i konstens värld, men är byggda för att - mer eller mindre - vara aerodynamiskt funktionella.

Spektakulära skapelser…!😎

Mer bilder HÄR

🙂

Den som upplevt svensk televisions barndom, minns också vår folkkäre väderpresentatör Curry Melin

Vad desto färre känner till, är att Nils "Curry" Melin också var en hängiven modellflygare, som genom åren utmärkt sig i många tävlingar, och satt ett avtryck i Sveriges modellflyghistoria.

HÄR (överst till höger), ser vi en ung Curry Melin bland tävlingsvinnarna.

Hans framgångsrika konstruktion "Trim" (bild 2) har gått till modellflyghistorien, och som ofta kärleksfullt byggs än idag av nostalgiska entusiaster….

🙂

#56: Det har jag aldrig hört något om. Intressant. 😊

En av mina klubbkolleger har gjort en detaljerad och informativ dokumentation av ett byggprojekt, där förebilden är en fransk Morane Saulnier AI, från 1917-18.

Poesi

I tidskriften FLYG, julnumret 1945, gömde sig detta poem av en okänd redaktionsmedarbetare.
Motivet är klassiskt.

Daedalos och Ikaros

Daedalos hystes med Ikaros, sonen,
i våning en trång en hos Minos, på Kreta,
Ständigt de frågade sig i vad mån en
annan bekvämare stod att uppleta.

Att trivseln var liten är självklart som dagen,
så fader och son ringde rikshyresrådet,
Men det låg på weekend i arkipelagen
och metade mört. Man kan nog förstå det.

Och Minos den knölen satt' hänglås för dörren,
och ville ha skriftligt på hyreskontraktet,
att flyttning ej skulle få företas förrän
han fann det lämpligt och själv hade sagt'et.

Då tog de av värdfolkets hönor och ankor
fjäder och dun uti mängder och klämde
det fast på ett par utav köksgolvets plankor
med vax ur de kupor Minos sina benämnde.

Med vingar som himlens keruber på ryggen
de frejdigt en natt sen klev upp att bepröva
aftontermiken tillsammans med myggen
Tid fanns ej längre att vänta och töva.

Stiget och glidet var prima för båda,
Akropolis skymtade redan i fjärran,
Daedalos' landning var skön att beskåda,
men Ikaros fortsatte snurra med kärran.

Han hade fått stig i en blåsa vid Sparta,
och låg där och kurva' med spaken i magen,
I öster en front syntes skymta med svarta
Cumulonimbus i anletsdragen.

Ikaros kände på vax och på fjädrar,
och gjorde en sväng nedåt Peleponnesos,
Han märkte det drog och tänkte, att djädrar,
här blir rekord och ett Guld-C plus pesos.

Men dagen blev varm - och draget det rätta,
och snart hade Ikaros tappat kontrollen,
Planeter och stjärnor log så koketta,
att Ikaros hade blivit lummig i bollen.

Och snart var han uppe i solhöjd med kärran,
Och vaxet det smalt och en ryggspinn blev slutet,
Ikariska havet skymta' i fjärran,
Där fick han sin grav har nån räknat ut'et.

Tidskriften FLYG. julnumret 1945

Modellflyg som tv-fiktion

Vem minns kriminalkomedin/mysdeckaren Flykten från 1986…?
Hans-Åke Gabrielsson stod för manus och regi, och
Per Oscarsson hade en ledande roll som slöjdläraren Fabian.

SVT2 sände den som fyra 30 minutersavsnitt.

I handlingen spelar modellflyg en bärande roll, och modellflygnestorn Bo Gårdstad stod för den tekniska assistansen.

Vi får också uppleva en magnifik modelljärnväg, som ägdes av huvudrollfsiguren Fabian, och som ingick som något slags livsstilsmarkör.

Irriterande att SVT för tillfället har plockat bort serien ur
Öppet Arkiv ….

🙂

Vidarebefordrar en julhälsning från en bekant i Tyskland…🎅

#61: 🎅

Jag önskar alla ett Gott Nytt År 🎉 🎉🎉

_{Jag valde en vintrig bild, trots att vi hittills förskonats från snö, här i kustbandet…}

#63: Fint flygplan. 😊

Ingen snö här heller - och inga modellflygplan, vad jag sett. 😉

#64: Planet är en "Footrot Flier", är i grund och botten ett "gammaldags" modellflygplan, en gång ritat av John Reid, New Zeeland.
Namnet är hämtat från den populära nyazeeländska dagspresserien Footrot Flats , som även cirkulerat i svensk press, under namnen "Fähunden" eller "Livet På Landet".

Detta är just nu min "ordinarie" radiostyrda modell, som jag stundom tar med till vårt klubbfält, då vädrets makter tillåter.
Helt byggd i tunn, lätt balsa, och trots sina 90 cm mellan vingspetsarna, väger det bara 290 gram, inklusive allt.

Min Footrot Flier är en hybrid mellan gammalt och nytt.
Planet är byggt med traditionell teknik och i traditionella material (som jag gillar och föredrar), men å andra sidan är det eldrivet (lithiumbatteri), samt styrt med en modern radioutrustning.

🙂

Litet mer historia

Sommaren 1955 anordnades ett seminarium för blivande "radioflygare", vilket hölls på Ålleberg.

En temamodell, den brittiska byggsatsen Veron "Sky-Skooter", byggdes, vilken försågs med radiostyrningsutrustningen "ED Boomerang", som var "sista skriket" i elektronikväg då.
Vädret var uppenbarligen perfekt, och detta måste ha varit en stor och minnesvärd upplevelse för de deltagande ungdomarna.
En reflektion jag gör, är att den kompletta kursen torde ha kostat en ansenlig slant, med den tidens mått mätt….

_{Själv var jag litet för ung vid den här tidpunkten, som inföll ungefär då jag befann mig vid #3….}

🙂

#66: Det måste ha varit en upplevelse för deltagarna. 😊

1939

Idag styrs vissa missiler och drönare via en lång kabel, för att motverka nedstörning.

Här ser vi ett tidigt försök att styra ett modellflygplan på samma sätt, dock med betydligt mer primitiv teknik.
🙂

Kablarna syns inte så bra i den oskarpa filmen, men vid ca 1:24 kan man skymta dem…

#68: Man kan skymta dem även tidigare, när planet är i luften. 😊

Har en hel rulle film (eller kanske det var två) med bilder på modellflygplan, eftersom ett ex höll på med modellflygning. De är dock i analogt format. Ska se om jag hittar dem och i så fall scanna några av dem.

#69: Jag lyckas inte se någon tråd medan planet är i luften. Inte ens när jag byter glasögon….🙂

#70: Tyckte jag såg några, men kanske det bara var repor på filmen. 😁

Akustisk styrning

Som många andra experimenterade modellflygpionjären och innovatören Jim Walker med fjärrstyrningsmetoder, innan radiostyrningen nått kommersiell nivå.

1938-40 företogs tester med hans "Sonic Control", där modellen styrdes med reläer, som aktiverades akustiskt.
Det ganska stora segelplanet var försett med en omvänd högtalare , som här fungerade som ett ljudkänsligt membran, som reagerade vid starka impulser, som t.ex. när "piloten" blåste i en lur ……

Kanske inte alltför tillförlitligt 🙂 med tanke på att "operatören" inte får hamna utom akustisk räckvidd..😬

Det finns en berättelse, myt eller ej, om Mr Walker's äventyr med sin Sonic Control:

Han befann sig på ett fält med sin modell, och denna gång använde han en revolver för att skapa tillräckligt starka ljudpulser.
En närboende bonde reagerade på att "en galning springer omkring på åkern och skjuter", och ringde polisen.
Polisen anländer, varvid JW förklarar vad han håller på med, och polisen fascineras av den spektakulära innovationen, och undrar om det inte skulle fungera bättre med en litet mer grovkalibrig revolver, som är mer högljudd….
Vilket var precis vad tjänstemannen hade i sitt hölster, varvid allt slutade med att även polismannen dansade runt på åkern, vilt skjutande, antagligen till bondens stora förvåning…🙂

#72: 😄

Lövet - en angenäm liten tidsresa

Under modellflygets "gyllene år", fanns ett antal firmor som producerade byggsatser, och saluförde allt som dåtidens modellflygare kunde behöva.
En av dessa var firman Modellsport i Falkenberg, som leddes av Anders Löfqvist, som också var en aktiv och kompetent modellflygare.
I tidskriften Oldtimer, nr 3 1987 (sid 12-17), kan man läsa en liten krönika över Modellsports verksamhet.

En av Anders Löfqvists mer anspråkslösa konstruktioner var den lilla gummimotordrivna modellen "Lövet", som togs fram 1947, och såldes som en billig byggsats, bl.a. genom Clas Ohlson & Co.

"Av en händelse", fick jag nyligen tag på ritning och beskrivning till "Lövet", och i sommar har jag i maklig takt knåpat ihop ett exemplar av denna relik från förr.
Tanken har varit att bygga så autentiskt som möjligt, och att inte falla för frestelsen att "förbättra" eller ändra något. Syftet har varit att utforska potentialen hos denna lilla modell, precis som den en gång designades.

Det har varit ett riktigt givande arbete, med tunna balsapinnar, lim och japanpapper, och jag har haft kul hela tiden 🙂.

Dessutom infriade resultatet mina förhoppningar, och det lilla "Lövet" flyger också riktigt bra, efter litet intrimning.
HÄR (om länken fungerar) kan man se en liten filmsnutt.

#74: Det ser ju ut att flyga riktigt bra. 👍😊

#75: Ja, det gör bra ifrån sig.
En annan dimension är också att det var kul att få visa den yngre generationen på modellflygklubben vad vi sysslade med "förr i världen". De blev imponerade av vad den här oansenliga saken kunde klara av…🙂

#76: Gammal är äldst. 😊

Apropå dagens datum, kom jag att tänka på en artikel ur den brittiska modellflygtidskriften RCM&E, nr 4/83.

🙂

Loof Lirpa, alltid på språng…😉

"Stoidi" trophy. ;)

#78: 😁

#80: Vissa ord och fraser är immuna mot sådana påhitt.
T.ex. "Ni talar bra latin"….

🙂