^{Textat klipp, inget ljud.}

Vill du uppleva Sveriges äldsta stationsbyggnad blir det till att bege sig till Närke, till Järle närmare bestämt. Stationen uppfördes år 1854, och beundras inte minst varje sommar av resenärer på veteranjärnvägen mellan Nora-Ervalla-Örebro.

Personliga erfarenheter har jag av tågstationerna i Karlstad och Trollhättan. Det roliga är att dom hade samma personal som rörde sig mellan orterna. Pendlade ett tag med tåg, och en rolig gubbe som satt och sålde biljetter. *Är du här i Trollhättan också och spökar"? 😁

^{Modernare tåg, annan årstid, samma natur.}

Mitt största tågminne är när jag för 65 år sedan åkte på skolresa med min klass från Värmland till Narvik med "tåghotell", vilket innebar övernattning och måltider i sovvagnar. Att få uppleva midnattssolen, bestiga fjället Nuolja, besöka Kiruna enda gången i mitt liv och få se Jukkajärvis kapell gav bestående minnen. Efter den resan lämnade jag mina klasskamrater för flytt till annan ort, så det blev ett fint folkskoleavslut.

Minns en gång som barn när jag skulle på synundersökning på Säffle sjukhus. Det var alltid bokat i november under lovet varje år eftersom jag lider av synnedsättning. Men bilen startade inte så jag och morsan tog tåget ner. Vi kunde tagit bussen, men hon tyckte jag skulle åka tåg för första gången.

Har inte åkt så mycket tåg och kan bara komma på två minnen. Bägge gäller dock inte själva resan utan stationerna.

Den första var på 70-talet när kungen och drottningen var på Eriksgata. De hade varit i Malmö har jag för mig, och skulle åka tillbaka till Stockholm med kungavagnen. Min kompis och jag hade varit i Lund och sett en konsert med Pugh Rogefeldt och skulle hem till Helsingborg. Så vi hamnade på samma tåg.

På tåget hade vi träffat två killar som skulle till Linköping och var lite oroliga hur de skulle hitta till tåget i Helsingborg. På den tiden gick tågen nämligen inte direkt, utan kom man söderifrån fick man gå av på Centralstationen. Sedan fick man gå genom centrum till Färjestationen några hundra meter därifrån, för att ta tåget som gick norröver.

Detta gällde även kungaparet, men de fick säkert skjuts. Deras vagn kopplades av på Centralstationen och drogs på spåret som gick mitt i centrum till Färjestationen, och kopplades där på stockholmståget - som även passerade Linköping.

Nåväl, min kompis och jag lovade hjälpa killarna hitta rätt, så vi gick med dem till Färjestationen. Där var det utrullat en röd matta, och vi fick höra att kungaparet skulle gå på tåget där. (Man fick inte åka i de vagnar som drogs mellan stationerna). Så där stod vi mitt i natten. Har för mig att klockan var närmare två, och förutom oss fanns där ett antal överförfriskade turare samt två äldre tanter, fint klädda och - tror jag - med varsin blombukett i händerna.

Efter ett tag kom så äntligen kungaparet gående. Vad jag minns fanns det varken polis eller säkerhetspersonal, men de kan förstås ha hållt sig diskret i bakgrunden. Har inte heller för mig att det fanns några avspärrningar, och vi stod längst fram bara några meter från kungaparet. De gick sakta fram på röda mattan och vinkade, innan de klev på tåget. Tror inte tanterna överlämnade blommorna, men jag är inte helt säker. 😊

Spåret som gick mellan stationerna var för övrigt ett stort irritationsmoment. Framför gick nämligen en gubbe med en röd flagga, så vagnarna drogs i promenadfart. Det slog nästan aldrig fel att bommarna gick ner när man hade som mest bråttom. Jag höll på att missa färjan när jag skulle tura med jobbet, för färjeläget låg på andra sidan spåret. Hann i tid, men bara med någon minuts marginal, så det var stressigt.

Se bild 4.
https://helsingborg.se/trafik-och-stadsplanering/trafik-och-byggprojekt/trafik-och-stadsmiljo/drottninggatan-jarnvagsgatan/historiska-bilder/bangardselande-och-man-mitt-i-vagen/

#3: Tågsträckan mellan Kiruna och Narvik räknas som en av världens vackraste. Det är lätt att förstå varför när man åker längs Torneträsk!

#5: Det andra minnet är från när jag studerade i Brighton. Min mor skulle komma på besök i en vecka och jag skulle möta henne på stationen, eftersom hon tagit tåget från London.

Satt vid ett bord och väntade men tåget dök inte upp. Det fanns ingen information alls om att tåget var försenat utan plötsligt bara försvann det från skylten vid spåret det skulle komma till. I högtalarna spelades musik och varje gång jag hör Mull of Kintyre med Wings blir jag påmind om Brighton Station.

Hittade ingen att fråga och det fanns ju inte mobiler då. Tror tåget var omkring 1,5 timme försenat, och jag hann bli rejält orolig under den tiden. Som väl var kom tåget till slut, så det slutade lyckligt, men det var en pärs att sitta där i ovisshet.

#5 Synd att det var före mobilkamerornas tid- det hade varit något att föreviga!

#6 Verkligen! På den tiden var järnvägen dessutom enda förbindelsen med Narvik från Riksgränsen- bilvägen fanns inte då.

Det var spännande för oss skolelever att se vraken av krigsfartyg som låg kvar i fjordarna, man kom närmare världskriget på ett vis.

#7 Förstår att du valt den låten i frågeleken några gånger! 😉

#8: Vi hade inte ens någon kamera med oss, trots att vi (åtminstone jag) fotograferade rätt mycket då. Fast vi hade ju ingen aning om att vi skulle dela tåg med kungaparet. Det hade inte skrivits något om att de skulle vara i Helsingborg, så jag har alltid undrat hur tanterna visste om det. 😊

Största anledningen till att jag valt den låten ofta är att det är säckpipor i den. 😁

Tågresande kan ju vara något av en meditativ upplevelse, åtminstone om man har begåvats med fönsterplats och kan se landskapet glida förbi i rytmisk rörelse. Men tågfärden kan även helt enkelt vara ett sätt att förflytta sig, nödtvunget eller i någon form av tröstlöst sökande. Det senare har Olle Adolphson fångat mästerligt i "Resan hem".

^{Som nämnts finns tåglåtar i allmänhet i tråden för fordonsmusik, vilket inte hindrar att en och annan kan halka in även här.}

#9 Apropå tåg och Helsingborg: "Man måste ha ögonen öppna så upplever man både det ena och det andra", förkunnade tågresenär Malte Lindeman på sin tid. Som på sträckan mellan Tågarp och Helsingborg- hör själv! 😊

#10: Ja, den resan verkar mest gå ut på att resa helt planlöst. 😊

En gång i tiden förekom ett slags "stationernas småsyskon", som kallades "anhalt" (ja, på svenska).

Nära oss gick en smalspårig järnväg, med en sådan anhalt där landsvägen korsade spåren.
Anhalten bestod av ett ganska påvert vindskydd med några sittplatser.
Ute vid spåret satt en plåtskylt på en stolpe. Skylten var vänd längs järnvägsspåret.
Resenären fick, genom att dra i en spak, vrida skylten (med ett gnissel), så att den vändes tvärs spåret, så att lokföraren blev varse att någon ville åka med, varvid tåget stannade för påstigning.

Den här anhalten tillhör mina barndomsminnen, och jag minns faktiskt när ångtågen gradvis byttes mot rälsbussar på den linjen.

#13 Kommer osökt att tänka på de gamla "mjölktågen" (även om den direkta anknytningen saknas här). Minns från min barndom hur man kunde åka tåg mellan småsamhällen i Värmland som låg en mil från varandra. Numera susar tågen förbi i full fart…

^{Länken fungerar, trots texten.}

#14: Apropå mjölktåg och anhalter, minns jag en "anhalt" i Dalarna, som faktiskt var i bruk in på 60-talet.
Där fanns en liten väntstuga, försedd med en kamin, samt ett litet vedförråd som SJ vänligen bistått med.

Det hände att vi ohängda lymlar, på väg hem, efter att ha varit ute och rumlat, pausade där, och värmde oss med statens ved…..🙂

Att besöka gamla insomnade iFokussidor är som att komma till ett hem där ingen varit på länge. Människor har flyttat in, varit närvarande en tid och dragit vidare utan att nya har tillträtt. "Tåg iFokus" är inget undantag, och att ett av de sista (senaste?) inläggen råkar ha den talande rubriken "tåget har gått" känns rätt talande.

Ett återbesök på sajten ger en bild av minnen av tågrestaurangbesök, tips om spännande tågsträckor inom och utom landet, lite järnvägsmusik samt, och inte minst, dagsaktualiteter som hopp om att tåg skall stanna i Vittinge, inställda tågförbindelser (många!) och suckar över förseningar (också många…) En idag glömt tidsbild är att i pandemiåret 2021 så påpekades det att kastade munskydd som hamnat på järnvägsspåren utgjorde ett problem.

Kika gärna in på Tåg iFokus- man kan alltid hitta något uppslag om tågminnen!