Visst var det roligare med en bil förr. Man kunde ge sig ut med bara lite verktyg och reservdelar + någon kunskap om lättare felavhjälpning.
För sorgligt när man ser fel på nyare bilar och föraren måste vänta på specialutbildade reparatörer för att åtgärda bagatellfel.
Torka torr fördelardosans lock, skrapa rent polerna på batteriet och andra småsaker.
När jag tog min PV 57a till Schweiz, hade jag en karlsontång (polygrip), en förpackning säkringar, adresser så jag skulle kunna hitta verkstäder utomlands och möjlighet att få dit pengar.
Jätteroligt att ha en veteranbil utomlands. Det var många som beundrade den och ställde frågor.

Ja, och framför allt kunde man se skillnad på de olika bilarna. Numera är de flesta bilarna förvillande lika.

#0: Min farbror och faster hade alltid Saab 96. Själv hade jag en Saab 95 en kort tid. Trivdes aldrig med den, plus att det var en massa problem med den, så jag bytte efter mindre än ett år.

#1: Kul att ha gjort en sådan resa! 🙂 Det förstår jag var en trevlig tur! Veteranbilar drar till sig blickarna! 🙂

Har du någon bild på pärlan?

Visst är det konstigt hur det har blivit med bilarna! Man ska inte kunna klara sig själv längre!

#2 Ja, precis! Nu ser alla likadana ut!

Jag är dålig på olika modeller, vet inte skillnad på 95 och 96, jag får googla! 😁 Jobbigt när bilar krånglar! 😕

Edit: Nu har jag googlat! 95 är kombimodellen! 😁

#0:

Jo, det var fina bilar. Jag hade på 70-talet en röd Fiat 128 SL coupe. På den tiden kallade man den bilen för en "Ferrari för fattiga". 😄

Den hade nog sina brister i jämförelse med dagens bilar, t.ex. var den svår att starta på vintern, typiskt för italienska bilar på den tiden. 😁 Men fin var den. Den röda färgen i kombination med svart konstläder inuti och sånt.

Det var också roligare att köra bil på den tiden. På landsväg och motorväg var det inga hastighetsbegränsningar och det fanns inga fartkameror. Det var heller inte så mycket trafik och kaos på gatorna och bensinen var billig.

#3: Ja, missade att skriva att 95:an var en kombi. Den var lite speciell faktiskt. Även om jag inte hade den så länge så har jag ett rätt roligt minne från den. Använde den som "husbil", så min mor hjälpte till och sydde gardiner till fönsterna där bak. Fällde ner sätena och lade in en madrass så att jag kunde sova där.

På sommaren körde jag upp till Göteborg några dagar och skulle då gå på Liseberg en kväll. Parkerade bilen på en gata i närheten. Vad jag inte visst då var att parkeringen låg i närheten av gatan där "det lätta gardet" brukade hålla till. Fick några otroligt sura blickar från två lättklädda tjejer när de såg min bil - färdiginredd med säng och allt. Det ansåg förmodligen att jag inkräktade på deras område. 😅

Körde dock ner till trakten kring Särö på kvällen, så att jag slapp sova inne i Göteborg på nätterna. Det kändes trots allt lite osäkert, även om det inte var i närheten av hur det är nu.

#4: Det var bättre förr! 😁

#5 😅 Det hade kunnat gå illa, om du inte självmant bytt plats hade de kanske jagat bort dig!

#6: Fattade ju inte varför de glodde så surt, så jag lät bilen stå och gick sedan bort till Liseberg. Det var inte förrän dagen efter jag fick reda på att parkeringsplatsen kanske inte var så lämplig. 😄

#7: Inte lätt att veta för en turist! Bra du fick informationen så du kunde hitta en bättre parkering! 🙂

Mina föräldrars Volkswagen bubbla 1973-74.

#9: Ah, så fin! 😍

#10 Dom hade sedan en vit. Innan dom gick över till en Golf på 80-talet. Det var inga rymliga bilar direkt, men dom tog sig framåt i alla fall 🙂

Vår första (och andra, möjligen tredje också) var en Morris. Har för mig att den var mörkgrön eller svart. Om jag minns rätt så såg den ut så här, men jag tror att vår bara hade två dörrar.

#9 Den bild av gamla bilar jag kunde publicera. Farmor fastnade på bild. Gick inte att retuschera bort henne 😁

Den enda av våra gamla bilar jag har foto på är en blå Sunbeam. Tror den är från slutet av 1960-talet eller början av 1970-talet. Har den inte i digital form och minns inte i vilken kasse med foton den ligger, så den blir nog inte digitaliserad än på ett bra tag. Möjligen kan jag ha satt in den i ett album, och då blir det lite lättare att hitta den. 😄

#11: Min mamma skaffade också en Golf efter de "bubbliga" bilarna! 😊 Det var den jag övningskörde med och det slumpade sig så att körskolan också hade just Golf! De ligger mig varmt om hjärtat! 😊❤️ Små och robusta om man inte behöver så mycket utrymme.

#12: Det är också en bil i min smak! 😊👍🏻 Vilken goding, med delad framruta och allt! 😊

#13: Du behöver inte leta rätt på den enkom men hittar du den får du gärna visa den! 🙂 Vet inte vad det är för märke, men jag är ju inte speciellt insatt i bilar! 🙂

#17: Var det GIKmio:s farmor du menade? 😉

#14: Bilden fanns i exakt det album jag trodde den skulle finnas i - och det albumet låg faktiskt framme lätt åtkomligt - så här är bilden. Bakom vår Sunbeam står min farbrors och fasters Saab 96. I bakgrunden syns farmors och farfars hus. På ramen på fotot står tryckt "APR 69", så jag hade inte fel när jag trodde vi hade bilen i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet.

Har ingen aning om vilken modell det är, och har inte lyckats hitta någon som liknar den heller.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sunbeam_(bilm%C3%A4rke)
Vet inte varför iFokus tar bort sista parentesen efter "bilmärke", så jag får inte länken att fungera. Lägg till ett ) så får ni upp sidan.

Jag har också ett foto på min gamla Fiat 128 SL Coupe, årsmodell 1973.

#18: Ajdå, svarade visst fel kommentar! 😄

#19 Kul att få se! 🙂 En skokartong och en bulle! 😉
Roligt att ha kvar förstår jag! 🙂 Vet faktiskt inte om jag har några bilder på familjens äldsta bilar, kanske det finns i min styvpappas ägo (min mamma har lämnat oss).När jag bodde hemma började jag sätta in min mammas foton i album, de låg kvar i kuverten de kom i från framkallningen, det var ett gediget arbete, men mitt engagemang upphörde med tiden, antagligen när jag flyttade hemifrån. Det kan nog tänkas att det finns en hel del intressant där, både bilar, hus och människor från förr! 🙂

#20: Ah, kul! 🙂👍🏻🚗 Den gled du omkring i och raggade brudar med! 😃

#21: Det var ju inte så vanligt att man fotograferade "allt och alla" på den tiden, så förmodligen prioriterades inte bilen som motiv.

Såvitt jag minns fotograferade jag mest för att testa kameran. Eller också var det för att ta slut på rullen, så att jag kunde framkalla den. Hade nämligen fotograferat farmors symaskin och en rabatt med snödroppar också. Så förmodligen togs fotona någon gång i januari/februari, och filmen framkallades i början av april.

#22:
Jo, det var tider det. 😄

Vad sägs om en fabriksny SAAB 96 V4?

En man köpte en SAAB av årsmodell 1980, ställde den i ett uthus och där har den stått tills nu. Dödsboet säljer den på auktion, budet ligger nu på 410 000 kr.

Man kan ju undra vad tanken var, varför den aldrig kördes? Var det en långsiktig placering eller något annat som resulterade i att den stod helt orörd i alla dessa år?

https://www.dagensps.se/motor/klassiska-bilar/fabriksny-saab-fran-1979-orsakar-hysteri-pa-auktion/

#25: Gissar att det är den här bilen?:

https://www.netauktion.se/auktion/produkt/saab-96-v4-super-1980-7km-flw073
Den lär ju behöva en del rostbehandling ser det ut som, men det mesta invändigt ser rätt fint ut.

Då var ju den här rena fyndet; bara 350 000 kr: 😊

https://bilwebauctions.se/hostauktion-samlarbilar/samlarbilar/saab-96-gl-68hkr-v4-super-444

#26: Bilen i din andra länk verkar ju fräschare motormässigt, så den är ju mer värt pengarna! SAAB-entusiasterna går nog varma oavsett!

#27: Ja, den ser onekligen fräschare - och mindre rostig - ut. Plus att jag personligen tycker bättre om blåmetallicfärgen.

#28: Ja, den var fin, den blå! 😊

#25: Saaben såld för 500 000 kr!

https://www.klassiker.nu/reportage/saaben-sald-till-rekordpris

Mannen som köpte den gröna saaben var marknadsknalle och ägare av många fordon och släpvagnar. Men ingen vet varför han köpte en fabriksny bil som han endast tagit en provtur med och sedan låtit stå oanvänd i ett uthus.

Tiden har satt sina spår, bilder på hur den såg ut när den blivit uttagen ur uthuset!

#30: Köparen var kanske någon som inte kunnat spendera sina pengar på resor under pandemin. Då måste man ju hitta något annat att lägga dem på. 😉

#31: Ja, kanske det, bättre att köpa en rostig, gammal bil än låta pengarna bli gamla! 😉😄

Dödsboägaren hade ca 100 fordon (!) men de flesta av dem var i mycket dåligt skick och stod utomhus.

Mer info och bilder. https://www.dagensps.se/motor/klassiska-bilar/gomd-i-ladan-i-42-ar-saaben-sald-for-500-000/

#33: Förstår att köparen vill vara anonym. 😄

Båstnäs bilkyrkogård i Årjängs kommun i västra Värmland. På tal om gamla bilar..

https://www.vastsverige.com/dalslandskanal/produkter/bastnas-bilkyrkogard/

#35: Fascinerande på många sätt! Gamla bilar i sig är kult. Och hur naturen tar över och klär in det som lämnas där! Det är också fascinerande hur en skräpdeponeringsplats kan bli upphöjd till en kulturell mötesplats!
Allt är i förändring! 😊

Hittade en bild på min mammas Saab! Här tillsammans med bilens föregångare 😉

#37: Många hästkrafter där. 😊

#38: 😃🐴

#33 I en gammal kyrka och två lagerlokaler har en nederländsk affärsman magasinerat 230 klassiska bilar av märken som Alfa Romeo, Jaguar, Bentley och Ferrari införskaffade under flera decennier. Nu skall den minst sagt unika samlingen skingras vid auktioner i slutet av maj, och intresset är förstås stort bland samlare och andra intresserade över hela världen.

Ett förslag från EU-kommissionen kan, om det går igenom, innebära att många gamla veteranbilar måste gå till destruktion.

#41: De får nog tänka ett varv till där. 🙃

Min första egna bil var en Morris Minor 1000 (som också nämns i #12).
Mitt exemplar hade 2 dörrar, som den på bilden.
Har för mig att jag betalade 800:- för den…
Detta sammanföll ungefär med "Summer of love", högertrafikomläggningen osv, och Morrisen var då ca 10 år gammal.

En jättebra liten bil, som hade allt man kunde begära…..ekonomisk, pålitlig, bra värmesystem osv…
Saknar den….

#41 och #42: Ja, det verkar vara en tankevurpa….

#43: Den liknar den vi hade, men jag har för mig att vår var mer mörkgrön.

#45: Min hade något slags grå/silver nyans. Förra ägaren var nämligen billackerare…🙂

Invändigt: Röd galon….🙂

#46: Minns inte färgen på den invändiga klädseln, men jag tror inte den var röd. 😊

#42 Jag hade en gång en granne i en villa tvärs över gatan som ägde en gammal Morris. Han var pensionerad polis, och det gick många historier i kåren om hans bravader. På äldre dagar cyklade han omkring med sin hund i en låda på pakethållaren, men en fin sommardag varje år rullade han ut Morrisen och åkte på utflykt med sin syster. Han iklädd grå kostym och brun basker, hon i blommig klänning och sommarhatt. När han med tiden avled sålde boet hans gamla bil i nyskick, och förhoppningsvis var det någon veteranbilsentusiast som kom över den.

#48: Hoppas det. 😊

#41 Obefogad oro bland veteranbilsentusiasterna?

#50: Då är det bara bilarna som ligger på gränsen till att vara veteranbil som riskerar tvångsskrotning alltså. Tror det finns en hel del välskötta gamla bilar som inte riktigt uppnått åldern för att vara veteranbil. Synd då om de ska skrotas bara för att de har en viss ålder. Det borde ju vara skicket som är avgörande.

#51 Absolut!

En annan bil jag haft, och som förtjänar ett hedersomnämnande för sin starka vilja att överleva och fungera, är min gamla Renault 4L från 1964.
Ingen direkt skönhet, men den hade praktiska utrymmen, kombinerat med enkelhet och god ekonomi.
3 växlar var fullt tillräckligt, och om batteriet var dåligt, gick den lätt att veva igång med den medföljande veven/fälgverktyget.
Och allt var lättåtkomligt.
Dessutom var den också varm och skön på vintern…!

Min 4L var ganska bedagad redan när jag köpte den, men förutom vardagsanvändningen bjöd den på flera rundor runt hela Europa, utan att knota…
Den var helt inställd på överlevnad, och att göra sitt jobb…
Jag lyfter på hatten för detta eminenta fordon…🙂

#53: Var det inte den som var så populär i Danmark? Har för mig att den syntes "överallt" på gatorna där under 70- och 80-talen. 😊

#54: Jo, den var säkert populär i Danmark, inte minst pga sitt ganska låga pris.
Danmark hade ju (vet inte hur det är nu.?) en ganska bisarr beskattning av nyregistrerade bilar, som försvårade bilköp för "vanligt folk"…

Idag såg jag något ovanligt på vägen…!
Trodde först att det var en mopedbil, men nej, ingen triangel baktill.
Det var en Fiat 126 .
Tror inte att många sådana såldes i Sverige, och detta är nog det första exemplaret jag sett sedan 70-talet…..
Den lilla 2-cylindriga motorn brummade energiskt…

#56: Förstår att du trodde det var en mopedbil. 😊

Den 1 januari 1960 förbjöds bilarnas utstickande fasta kylarutsmyckningar (s.k. "huvkråkor") i Sverige, eftersom man konstaterat att de utgjorde livsfara för fotgängare som kommit i vägen för bilisterna. Många av dessa frontfigurer är numera åtråvärda samlarobjekt.

Flera av de gamla kylarfigurerna var rena konstverken, som "Spirit of Ecstasy" som pryder Rolls Royces front. Figuren, numera fjädrande, fälls ner i kylaren vid beröring eller med en knapptryckning på instrumentpanelen och även när man tar nyckeln ur tändningslåset. (Många inslag på YouTube visar vad som händer när man pillar på kylarladyn.)

Förebilden för symbolen lär vara Eleanor Velasco Thornton, sekreterare och älskarinna till en god vän till figurens designer. Ms Thornton omkom i en ålder av 35 år vid torpederingen av SS Persia på Medelhavet vid dagen före nyårsafton 1915.

Reliker från förr:
Den här stiliserade fågeln satt på min pappas Volvo PV 1952. Den satt Inte framtill, utan på sidan av huven.
Även bruksanvisningen blev sparad…
🙂

#59 Och göken på taket ej att förglömma! 😊

#58 Jaguars kylaremblem "The Leaper" är också en klassiker. Ett exemplar i slitet skick gick för 1200 kronor på Bukowskis men kan fås billigare som reservdel, i nytt eller begagnat skick.

Combibilen Saab 95 hade en innovativ och kul detalj:

Det bakvända extra sätet, som kunde fällas upp ur golvet bakom baksätet….

🙂

#62: Hade en Saab 95 en gång, men minns inte det extra sätet. Kanske för att jag inte hade någon användning för det. 😊

Däremot använde jag funktionen att fälla ner baksätet för att få ett extrastort plant utrymme. Där lade jag in en madrass och bäddade så att jag kunde använda bilen som husbil när jag var på semester. Min mor sydde gardiner, som kunde dras för fönsterna för att skydda mot insyn. 😁

#62 ff Apropå innovativa detaljer: jag minns från barndomen familjens Volvo Duett som hade en utdragbar bordsskiva under bakdörrarna, en uppskattad samlingspunkt vid utflykterna. Har inte fått fram om det var standard eller extrautrustning.

#64: Den gick tydligen också att sova i. 😊

Ja, när vi var ute och tältade var det jag som hade bädden i bilen. 😊

#66: Vilken lyx. Jämfört med tältet alltså - särskilt om det regnade. 😁

#67 Ja, jag minns det som igår! 😊

Bilkyrkogårdar ger ofta en speciell känsla, inte minst de som "vuxit ihop med naturen". (Förhoppningsvis har fordonen tömts på olja och bensin innan rosten trädde in.)

#35 Båstnäs är en av många av dessa sista viloplatser för gamla bilar, och den har dokumenterats i en bok som jag läst med god behållning. Det finns även en del filmer därifrån på YouTube, och det är många gamla bilmodeller som man känner igen.

^{Egen bild.}

Jag har besökt Volvos gamla bilmuseum, men det verkar inte vara något mot deras nya upplevelsecentrum som slår upp portarna i morgon.

#70: Exteriören är ju iallafall sevärd!

Sällsynthet: en Aero 30, enligt uppgift den enda av sitt slag i Sverige, kom på auktion 2019 upp i priset 112.500 men nådde inte upp till reservationspriset.

(Inte bilen på videon.)

#72: Magnifik…!

Tjeckerna låg i framkant inom området 2-taktsteknik.

Volvo "Philip"

Konceptbil från Volvo (1952), som aldrig lämnade prototypstadiet.
1 ex. tillverkat.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Volvo_Philip

Dock fick dess 3,6 liters V8-motor en framtid i lastbilen Volvo Snabbe.

Hade inte skämts för sig i en Hitchcockfilm med t.ex. James Stewart….🙂

#74: Ser lite som inspirationskälla kom från USA precis som för Volvo P1900.

Har aldrig sett Philip men den kanske finns på Volvomuseet?

#74 #75 Philip gjorde jag bekantskap med på (gamla) Volvomuseet och regnumret är ju identiskt (underligt vore det ju annars, eftersom det bara finns ett ex.) Beklagar bildkvalitén, hade bara en liten fickkamera.

Finns för övrigt flera intressanta konceptbilar på museet.

#76: Får bli ett besök dit lite senare i år.

#76

Volvo Vesc är en annan av de välkända konceptbilarna, med flera för sin tid futuristiska detaljer, en del blev senare standard.

#77 Ja, redan det gamla museet var värt ett besök, och det nya är säkert snäppet värre.

Varning! Detta är en personlig åsikt…! 🙂

Volvo i all ära, men hur kunde de vanställa sin fina P1800 genom att presentera P1800 ES…..?
Det här är den mest misslyckade/konstiga/onödiga "förbättring" jag sett från denna för övrigt eminenta biltillverkare.

Hur kan man förvandla Pelle Petterssons stilfulla sportbil till något slags "skåpbil"….?
Och tycka att man gjort något bra…?
Inspirerades de av kombinationsmaskinerna från Black & Decker….?
All karisma gick förlorad…!

Från att ha varit en ikon bland den tidens sportbilar, hamnar den plötsligt i samma liga som alla fuldesignade "kit-cars" m.fl. som florerade bland hemmabyggarna…..

Fy…!….😬

Något säger mig att du inte hade gillat om den här prototypen hade kommit i produktion. 😉

Du har alldeles rätt…🙂

#80: Den har ett i mitt tycke oavslutat bakparti.

#82 Det var ett diplomatiskt sätt att uttrycka det…😉

Fler bilder från gamla Volvomuseet här.

#82: Det är en spaning som jag också gjort hos vissa (inte så få) nutida bilar.
Man får intrycket att designern jobbat fram snygga svepande linjer från fronten och en bit bakåt, men inte riktigt fått ihop det hela när det skall avslutas.
Det har lett till kompromisslösningar som inte är riktigt så stilfulla som resten av bilen….

#84: Ja det ser ut som att man satt ihop helt olika delar vilket designmässigt förmodligen även är så.

"Att ha en gammal bil är coolt, det behöver inte vara något märkvärdigt, folk vill hellre ha en enkel bil än en med krånglig teknik", säger Michael Luft, värderingsman på Bilweb Auctions till Aftonbladet efter att en snyggt rekonditionerad och vässad Volvo Amazon från 1958 gått under klubban för över 300.000 kronor.

Tillbehör från förr:
En hopskjutbar, utdragbar och uppfällbar släpvagn.

Observera att vagnen är "stelt" upphängd vid bilen, och inte ledad.
Det krävdes därför sannolikt en viss eftertanke vid backning, och vagnen kunde nog svepa omkull en och annan cyklist när man rundade ett gathörn….

🙂

#87: Det ser ut som om bilen har en ny registreringsskylt, medan släpvagnen har kvar den gamla. 😊

#88: Ja, bilden kommer nog från något veteran-event…
Det borde förstås vara matchande skyltar..

Bilminnen

Jag hade en gång en Fiat 1100 "Millecento" av 1960 års modell.
Kan inte säga annat än att det var en "hederlig" och bra bil, om man ursäktar vissa smärre kulturkrockar.

Detta var "de luxe"-modellen, med tvåportsförgasare och några extra hästkrafter, så jag upplevde bilen som ganska pigg, på ett ettrigt, "sydländskt" vis….

Ingen europa-anpassning här inte. All text på reglage, mätare m.m. var på italienska.

Värmen var…hmm…acceptabel, men bra mycket effektivare än hos en VW-bubbla.

Trots (eller tack vare) sin relativa litenhet, hade denna bil hel framsoffa, vilket ökade känslan av rymlighet.

Rattväxel.

Framdörrarna öppnades i "fel ända", vilket gjorde det livsfarligt att öppna dem i farten, men i gengäld var i- och urstigning synnerligen bekväm.

En annan "lyx" var att såväl motorhuv- som bagagelucka var försedda med belysning som automatiskt tändes när man öppnade.

Handbromsen fungerade via en wire, som ströp åt en läderrem kring en trumma på kardanaxeln, mitt under bilden. Udda lösning, men funktionen var bra.

En ingenjörsmässig konstighet var att bagageluckan hade en mekanism (ett stag) som vid stängning stack ner ganska långt ut i bagageutrymmet, vilket lätt kunde punktera en resväska t.ex, om man inte såg upp…..

Ja, det var ett av mina bilminnen…🙂

#90: Rolig bil - och så lärde du dig lite italienska på köpet. 😊

#91: Ja, litet grand……jag minns lampan "RISERVA" som tändes när bensinen började tryta….🙂

#90 Trevlig läsning!

Apropå Fiatbilar- här är en som fastnat för dem. 😊

Den här kopian av James Bonds Aston Martin DB5 uppges vara "världens dyraste leksaksbil" och kosta över $100.000. Fast inte ens det mest optimistiska barn skulle väl finna det lönt att skriva ner den på önskelistan till jul? 😏

#94 Och här är förlagan.

#94: Till det priset borde den ha både rökridå och katapultstol….minst…..

Har Jultomten upphandlingsavtal med Miss Moneypenny….?

Vad kan då Corgi Toys version The Saint's car volvo P1800 i originalförpackning made in great Britain vara värd?

#97 Det avgörs nu på Tradera. (Inga bud ännu på utropspriset 1500:-).😉

Tillbaka till rötterna.
Precis en sådan här hade jag, när jag var en tvärhand hög. Märke: Okänt.
🙂

#98 Intressant. Jag tar 60:- och 70:- för matchboxbilarna i oöppnade originalförpackningar. Men de priserna som är på Corgi Toys, får jag nog kolla hur dyra begagnade kostar. Det tar så mycket tid att kolla värden på serietidningar och ska jag nu kolla priserna på begagnade bilar också, så tar det för mycket tid det också.

#100 Låter som om du kan göra en rejäl prishöjning där! 😊

#100:

När jag ser vad somliga matchbox bilar kostar nuförtiden, ångrar jag mig att jag inte sparade upp mina.

En sådan här hade jag, det var min älsklingsbil. Nu kostar den 200 euro:

https://www.ebay.de/itm/333827154505?chn=ps&_ul=DE&norover=1&mkevt=1&mkrid=707-168914-954988-5&mkcid=2&itemid=333827154505&targetid=293946777986&device=c&mktype=pla&googleloc=20042&poi=9062920&campaignid=20355047748&mkgroupid=151702189432&rlsatarget=pla-293946777986&abcId=&merchantid=110129691&gad_source=1&gclid=EAIaIQobChMI5uPs7P7GhQMVwDEGAB0tJAquEAQYAiABEgLV5_D_BwE

Men det går ännu bättre. Den här kostar 1.300 euro:

https://www.ebay.de/itm/325841398072?_trkparms=amclksrc%3DITM%26aid%3D1110006%26algo%3DHOMESPLICE.SIM%26ao%3D1%26asc%3D20200818143230%26meid%3Df9ee073b1dba461ca2aaa63a1f86334b%26pid%3D101224%26rk%3D2%26rkt%3D5%26sd%3D175572094418%26itm%3D325841398072%26pmt%3D0%26noa%3D1%26pg%3D4429486%26algv%3DDefaultOrganicWebV9BertRefreshRanker%26brand%3DMatchbox&_trksid=p4429486.c101224.m-1

Jag hade också Corgi Toys bilar, t.ex. den första bilen som kom ut där man kunde öppna alla dörrar, motorhuven och bagageluckan. Minns inte vilket märke det var men den är säkert dyr nuförtiden.

Tillägg: Den dyraste matchboxbilen som såldes på auktion var en 1967er Mercedes Benz 230 SL. Den såldes för 6.392,- euro.

.

.

Det är svårt att sälja om man inte skickar eller har en stor affär i en stad. På landet kan man inte längre ha små företag.

Här kan ni se vad jag fick för två bilar, som enligt Niklas var värda mer än 10000/st

https://modellbygge.ifokus.se/discussion/1499719/tamiyabilar-scala-110

Kolla min hemsida så ser ni hur stor sorteringen var på den gamla goda tiden.

Tjorvenbilarna, inte minst de postgula, kan nog väcka nostalgiska tankar hos många. Själv minns jag ett repmöte där en Tjorvenägare i gruppen var fri cykling, så han åkte bakom oss med alla våra packningar instuvade. Övningsledningen var inte förtjusta, men vi vann åtminstone den striden…😉

"Tror jag har ägt 50 Tjorven" - DEL 1

"7 miljoner i kontanter" - DEL 2

107: Ja, Tjorven förtjänar ett omnämnande här.
Fanns den inte även i elversion för kortare distanser….?

Bilminnen

Här kommer ännu ett bilminne:
På 60-talet spelade jag i några band. (Ja, banden växte som svampar ur jorden då…🙂 )
Ett av våra fordon var en Goliath Express av 1959 års modell (fast vår buss var röd).

Under golvet framtill satt en 4-cylindrig, vattenkyld boxermotor, av väldigt modernt snitt, nästan litet före sin tid (Tänk: Subaru).
Den här fina motorn borde ha fått en bättre framtid, men Goliath drogs tyvärr med i Borgwardkoncernens konkurs….

Här fanns udda konstruktionsdetaljer, som t.ex. att hela golvet i lastutrymmet var av trä…!

Värmen var extremt bra, eftersom (hör och häpna!) ett antal "riktiga" vattenradiatorer satt placerade i golvnivå runt hela utrymmet baktill. Om inte minnet sviker mig var det 5 eller 6 stycken…! Värmen kunde regleras via en kran, åtkomlig från förarplatsen.
Helt ojämförbart med den tidens iskalla folkabussar…

Karossen var till största delen av aluminium (!).
Bra ur rostsynpunkt, men en buckla blev å andra sidan nästan omöjlig att åtgärda…

Ett mycket trevligt fordon, med en och annan "off-beat" konstruktionsdetalj.
Tyvärr blev tillgången på reservdelar i stort sett lika med noll (fanns ju inget Internet på den tiden), så bussen skrotades, enligt min åsikt, alldeles för tidigt….

🙂

.

.

#110: Ja, där har vi en "riktig" P1800, från tiden innan den blev "skåpbil"….
Har aldrig kunnat förstå hur, och varför man kunde vara så klåfingrig och våldföra sig på Pelle Petterssons mästerverk…

40’ Ford

#112 Smaken är som baken, jag gillar ES modellen.

#104 ff Fina bilar och bilder, och då blir man ju lite nyfiken på var och när evenemanget tilldrog sig. 👀

#114: Japp……så är det….

#115 Det är från två olika tillställningar, dels Vejbystrands hamn i augusti 2021 dels Valhall (fd F10) sommaren 2023.
Någorlunda återkommande evenemang.
Bilder tagna av mig.

.

#108 Ja, det verkar så. ^Länk

#109 Spännande fordon!

#117 👍

.

Ok, jag spinner vidare på #109, och visar vad som blev vår nästa "orkesterbil" efter Goliathen….

Det blev en Ford Country Sedan av 1955 års modell.
Vårt exemplar var dock mörkblått/grått, och var litet mer bedagat (läs; risigt) än bilen på bilden….🙂

En ganska mainstream "jänkare" med en stor 6-cylindrig motor. 3-växlad.
Den fick dra en släpvagn.
Inga särskilda egenheter, som jag minns, annat än att vi hade en del motorstopp….🙂

Den gröna VW’n i #118 har en intressant historia.

#109: Så läcker. Vi hade en gammal folkabuss, liknande den i #110: - åtminstone samma färg. Köpt i Vejbystrand faktiskt. 😊

Grattis!

#124: Ja, det var ett viktigt vägskäl. Grattis Volvo…!

Men (tycker jag) det riktigt stora klivet skedde egentligen redan 1966, när Amazonen ersattes av 140-serien. Det var en förändring som syntes ordentligt.

#125 Ja, det var förstås epokgörande, liksom tidigare steget klivet från PV till Amazon.

Historien om Amazon.

#125 Det stämmer, Volvo gick från PV’s utanpåliggande skärmar till en modern kaross ”pontonkaross”.
När jag var i körkortsålder så var Amazon en billig lösning som kändes mer än lovligt gubbig, skillnad mot idag 😉

#126: Ja, fast PV och Amazon fanns parallellt under ganska många år (1956-65 )
PV:n hade bara varit ur produktion något år, innan 140-serien kom.

Dollargrin 😀

#128 Ja, så var det ju.

Bilminnen

Nu skall jag plåga er med ett bilminne till….😬
Den här bilen heter egentligen Honda City, men av någon anledning (som jag inte minns), fick den inte heta "City" i Sverige/Europa, och den fick då heta "Jazz"….

Den presenterades i SVT:s "Trafikmagasinet" i mitten av 80-talet, och fick väldigt fina omdömen. Tror att de kallade den "Japanskt höghus"….🙂
Vad hände…? Jo, 1985 köpte vi en sprillans ny Honda Jazz….!

Den var hyfsat bred och hyfsat hög….men inte särskilt lång…
Komforten var helt ok.

Den hade en glastaklucka, som kunde vickas upp, eller tas bort helt.

För motor-nördarna kan jag nämna att motorn var högst ovanlig (designad för att vara snål).
En rak 4-cylindrig 1,23-liters förgasarmotor, inget konstigt…
Men borrningen var 66 mm och slaglängden hela 90 mm, dvs en väldigt långslagig motor, vilket kan tyckas synnerligen udda i vår tid.
Följaktligen hade den bra råstyrka, och den gick att köra väldigt snålt.
Kompressionen var hela 10,2, vilket tyvärr omöjliggjorde körning med lågoktanig bensin….det fick bli 98 oktan….

En annan egenhet: Pga den smala förgasarhalsen och den långa slaglängden (hög gashastighet), skedde lätt isbildning i förgasaren, även vid plusgrader..!…och därför måste man "dutta" litet k-sprit i tanken vid tankningarna.

Dock älskade vi den här bilen, som blev en trofast följeslagare under många år, och 33000 mil…!
Vad som slutligen satte stopp för framfarten var rosten.
Rent mekaniskt var den redo för många fler mil….
Sörjd…!

Bild nr 2 föreställer vårt exemplar.

🙂

Valhall 2023

Valhall 2023, J35 Draken i bakgrunden.

Skattjakt efter gamla glömda och gömda bilar är nästan lika spännande som Indiana Jones sökande efter forntida fynd. Och återfynden verkar aldrig upphöra- här är bara några.

På YouTube vimlar det av berättelser om bilar, enstaka eller i samlingar, som stått undangömda i decennier, och även om ett och annat fynd verkar fejkat så är resten desto mer intressanta.

Lloyd

Vi minns väl alla när Sven Melander skämtade om sin Lloyd i div tv-sända scetcher….?
Faktum är att en och annan drog litet överlägset på munnen åt denna lilla tyska bil, redan när den rullade på våra vägar. Med rätta eller inte må vara osagt….

Ursprungligen en produkt från Hansa-Lloyd, sögs märket sedermera upp av Borgward-koncernen, och försvann med dess konkurs.

När jag var i småskoleåldern, kunde man se en och annan Lloyd på vägarna, så det måste trots allt ha sålts ett respektabelt antal.

Jag minns särskilt ett exemplar, som ägdes av någon litet längre bort längs vår väg. När Lloyden var i antågande, hördes först det högfrekventa vinandet i fjärran, från fläkten (den var fläktkyld), ett tag innan man såg bilen, som sedan fräste förbi i ett dammoln på grusvägen…
🙂

#135: Tror inte jag har sett "Lloyden" någon gång - bara hört om den genom Sven Melander. 😁

#136: Ja, Lloydarna försvann i tysthet, och de blev nog inte så gamla.
Rostskydd fanns knappt på kartan, på den tiden….

Många av bilarna från efterkrigstidens småbilsboom hade tyvärr begränsad livslängd, inte minst pga bristfälligt/obefintligt rostskydd….

Tjeckiska Skoda fick ett väldigt dåligt rykte under 70-80-talen, och inte helt oförtjänt (!) då såväl ingenjörsteknik som hantverk hade passerat ett lågvattenmärke, pga ekonomisk press, och kanske också som ett resultat av hur det kan gå när politiker vill "leka industri"….

Men en gång var Tjeckien/Slovakien en av världens mest respekterade industri- och verkstadsnationer, och under 50-talet verkar man fortfarande kunna vårda de gamla goda traditionerna.

Kanske fanns det då en kvarvarande äldre generation tekniker och hantverkare som fortfarande lyckades hålla fanan någorlunda högt…?

Här är några exempel från sent 50-tal.
Skoda Octavia, och en sportig version av Felicia.
Inte alls några dåliga bilar…!….men idag är det få som minns dem….

🙂

Apropå efterkrigstidens småbilsboom:
En Renault 4 CV blev många familjers första bil efter 2:a världskriget.

4 CV hängde med ganska länge, och motorn levde vidare ännu längre, genom Dauphine-modellen, och åtminstone t.o.m. "4L" ("Laban") !

#140: Han är avstängd från sajten nu.

Tatraplan

Här är ännu en tjeckisk bil - Tatraplan - som tillverkades 1949-52, och faktiskt exporterades den även till Sverige.
Har dock svårt att tänka mig att särskilt många ex. såldes här hemma….

I likhet med de tidiga Saab, ser man att formgivaren tänkt på aerodynamik, när denna mäktiga bil skapades.
Den fick t.o.m. en fena…🙂
Bilen var försedd med en rejält tilltagen svansmonterad motor.

#142: Att sedan framdörrarna öppnas på ett regelvidrigt sätt är oxå precis som på ursaaben om jag inte minns fel - på ursaaben missade man bagageutrymmet på första serien.

#143: Minnen:
I min gamla hemkommun bodde en kommunal byggnadsingenjör, då i "mogen ålder", som åtminstone t.o.m. 60-talet ägde och vårdade en riktig "ursaab" av så tidig modell att den saknade baklucka och hade de "felhängda" dörrarna.
Gräddfärgad, och 2-cylindrig motor.
Det var alltså inget veteranprojekt, utan hans vardagsbil, som han älskat sedan den var ny….

#144: Vilken lycka!

Eftersom jag en gång hade en Fiat 1100 "Millecento" (#90), har jag fått uppleva de "felhängda dörrarna", och jag måste säga att jag uppskattade dem.

I- och urstigning var synnerligen komfortabel med detta arrangemang, med obegränsat svängrum för fötter och ben, så det är lätt att förstå att många biltillverkare valde denna lösning dåförtiden….

Nu, på litet äldre dagar saknar jag ibland denna finess… :-)

Men, att "mixtra" med dörrarna i farten, var förstås strängt förbjudet…!
Bäst att säkerställa att de var riktigt stängda innan färden påbörjades…🙂

Suicide Doors

#146: Å andra sidan krävde väl de felvända dörrarna ett större utrymme på parkeringen?

Lincoln Continental

1934 Ford

#148: Nja, de svängde inte ut längre åt sidan än konventionella dörrar. På Fiaten fanns ett läderband som begränsade öppningen.

Själva finessen var att det blev väldigt lätt att kliva i- och ur på ett mer "rättframt" sätt, utan att behöva vrida kroppen så mycket….man klev liksom "rakt" ur, och satte sig mer "rakt" ner, utan att behöva knöla fötterna mellan dörr och tröskel….
Jag uppskattade det (och skulle uppskatta det ännu mer idag)

Tänker:
I dagens värld av elektronik, vore det busenkelt att förhindra att dörrarna kan öppnas när bilen rör sig. Då vore problemet löst.
Det skulle möjliggöra en "revival"…🙂

#147: Äsch…!….sentida romantisering..! 🙂
Så kallades de inte förr….

Men, självklart kunde den oförståndige ställa till med en incident….
Dock kan oförståndiga ställa till med mycket, oavsett hur mycket vi försöker skydda dem…

🙂

#152 Vet inte när det namnet, suicide doors, uppstod men i min värld har de ”alltid” kallats så.

#153: Jag är väl för gammal….🙂

#142 Tatraplan minns jag från barndomen, någon där jag bodde måste ha haft en sådan för jag såg den då och då och tyckte att den var häftig.

#154 Det är möjligt, men när började de kallas suicide doors?
Åtminstone från 70-talet är det så jag känner till dem.

#156: Ja, 70-talet är "modernt" i min värld…🙂

#155: Ja, Tatraplan är nog en bil man minns, om man har upplevt den….
Den lämnar ingen oberörd…🙂

#157 OK 😂

På tal om Tatra:

https://www.tatratrucks.com/trucks/customer-segment-catalog/defence/

#160: Ja, det stämmer. Har hört talas om att Tatra också tillverkade tunga fordon, både civila och militära….och tydligen än idag…

Ungefär som Hanomag . Ett märke som vi idag mest förknippar med tunga lastbilar, men som en gång även tillverkade personbilar…..

Tatra utmärkte sig oxå med en modell med tre strålkastare.

Hanomag tillverkade även denna kända halvbandaren.

#163: Magnifik…!

#164 En ikon i sammanhanget.

Bilder tagna på Camp Mabry Army Base, TX.

#162: Med tre strålkastare och en markant ryggfena, flirtade man kanske med det tilltagande ufo-intresset vid den tiden….
En doft av "Blixt Gordon"….🙂

#142 År 1951 registrerades 106 Tatraplan i Sverige, och de kostade över 13.000 kronor, vilket låter som ett högt pris på den tiden.

Källa.

#168: 106 st på ett år är ändå inte så litet….
Men jag har inget minne av att jag sett någon…

Ja, 13000:- var en stor summa 1951

#161: Den röda påminner lite om Farmor Ankas bil. 😄

#135 Lloyd hade vi också ett tag. Jag tror att det var den som inte hade synkroniserad växellåda. Största problemet med den röda lilla bilen var andra bilister, som skulle visa att den inte hade i trafiken att göra.

Båten Frejas katastrofala haveri i Fryken och bärgningen långt senare är välkänd, men det finns även ett annat färdmedel som bärgats ur samma sjö. Inte heller den olyckan saknade dramatik, men med lycklig utgång i det fallet. Historien om lastbilen som vilade på Frykens botten mellan 1936 och 1985 men som nu är utställningsföremål är värd en plats i tråden.

En fantastisk historia. Kanske vattnet var extra syrefattigt på det djupet…?

#173 Kan nog ha haft sin betydelse, sedan tillkom förstås ett högklassigt restaureringsarbete in i minsta detalj av Nordvärmlands Veterantekniker.

http://www.tugboatlars.se/ScaniaVabisFryken.htm

Vid Tysklands delning hamnade DKW på båda sidor om Järnridån.
Pågående projekt på ritbordet, som t.ex. den här bilen, vidareutvecklades var för sig, på ömse sidor om gränsen.

I DDR kallades den IFA F9 (bild 1), och i Västtyskland hette den DKW 3-6 (bild 2).
Släktskapet syns tydligt.

Båda bilarna var ganska vanliga på våra svenska vägar.

1959 skulle den beprövade Morris Minor ersättas med något nytt.

British Motor Corporation (BMC) hade bildats, och man tog i från tårna med nyskapandet…ingenting skulle bli som förr…!

Det blev BMC Mini (Hundkojan).

Bland nyheterna fanns tvärställd motor, framhjulsdrift, och ett helt nytt tänkande när det gällde design, som skulle skapa en ny våg av "halvkombibilar", som nästan alla märken sedan lät sig inspireras av.

Lilla "Mini" var märkbart mindre än Morris Minor, ja den var mindre än de flesta bilar, vilket ursäktades av väldigt bra vägegenskaper, och innerutrymmena kunde trots allt utnyttjas "hyfsat", pga "fyrkantigheten"….

Dock var fjädringen ganska hård, vilket var ovant för de flesta, och med sina små 10-tumshjul (!), förbrukades däcken ganska snabbt.
Men bilen hade en tuff charm som förlät ganska mycket….🙂
Och den gjorde sig också ett namn på rallyvägarna, skulle det visa sig…

EPA-traktorn och den besläktade A-traktorn är kanske mer inne än någonsin, inte minst genom EPA-dunket som nått ända fram till ESC-scenen och finpopens prisutdelningar.

Ett av de äldsta fortfarande rullande exemplaren i denna fordonskategori ser vi i YT-inslaget ovan.

^{Wikipedia om EPA-traktorn.}