Här kommer några bilder från den lägenhet mina föräldrar köpte när de gifte sig. Den var helt nybyggd då och är rätt typiskt inredd för 1950-talet.

Så här såg det ut i vardagsrummet. Den öppna spisen fungerade, och det hände att vi rostade kastanjer i den.

Eftersom varken min bror eller jag var födda (vi kom först en hel del år senare) så var det bara två stolar vid köksbordet.

En läshörna behövdes förstås, för min mor var väldigt glad för att läsa. Praktiskt med en stringhylla för böckerna bredvid. Spinnrocken kan jag dock inte minnas att den användes någon gång. Hade kvar den till för bara några år sedan, men den var då så trasig att det inte var lönt att ha den kvar.

#0 ff Förutseende av dig att fotografera möblerna - om man hade tänkt på det ändå…

En del av dem skulle nog vara värda en del idag, i bra skick. Stringhyllorna lär vara eftertraktade idag, sägs det.

#4: Ja, fast det är inte jag som fotograferat de här möblerna (förutom det på skåpet). Missade att skriva att de äldsta fotona har mina föräldrar tagit. Jag började inte fotografera förrän långt senare. 😊

Det är många möbler och annat som jag önskar jag hade haft kvar, men det finns ju inte plats till allt. Många av dem "försvann" långt innan jag flyttade hemifrån, mycket beroende på att vi flyttade till en knappt hälften så stor lägenhet.

Min mor var bra på att köpa kvalitetsprodukter och vi hade många teakmöbler. De var inte så eftertraktade på 70- och 80-talen, men har börjat öka i värde.

Hittade två foton från någon semester mina morföräldrar var på. Så såg fotona ut för 55-60 år sedan med vit ram.

#6: De flesta av mina foton har också en sådan vit ram, men jag har inte tagit med den när jag har scannat dem. 🙂

Det är speciellt att titta på gamla foton som är tagna på gamla släktträffar. Såg ett foto från 1968 med kafferep i vardagsrummet och en tavla som sedan hamnade på min mors vägg i nutid.

#8: Har mängder av foton från släktträffar. Min farfars bror var fotograf och enligt min farbror "skulle det fotograferas så fort släkten samlades". 😊

Det här är ett av de äldre fotona. Min far sitter som andre från vänster i nedersta raden. Tror det är min farbror som sitter ytterst till vänster i nedersta raden och håller i min far.

Ett foto från 1920-talet då min mormor konfirmerade sig i Dalsland. Jag vet dock inte vem av flickorna på bilden som är mormor.

#10: Fin bild. Det är det som är så trist med gamla foton; att man oftast inte vet vem personerna på bilderna är. Jag kan identifiera kanske hälften av dem på fotot i #9, eftersom jag har andra foton på släkten där jag fått hjälp av min farbror att sätta namn på personerna, men vissa andra är svårare.

Just det här fotot lade min kompis ut i en facebookgrupp och det visade sig vara några där som kände igen flera av personerna som jag inte hade en aning om vem de var. Inte så konstigt, för de tillhörde inte min släkt utan var ingifta släktingar via hustrun till mannen i mitten av bilden, med en vit blomma i knapphålet.

#11 Morsan är som jag lång och smal som en lyktstolpe. Men mormor var kort.. Svårt dessutom när dom flesta sitter mer.

#10 Pojkarna hade kostym och flickorna hade vita klänningar. När jag konfirmerade mig 60 år senare hade alla vita kåpor och alla såg likadana ut. Mormor gick bort sju år innan min konfirmation och fick inte uppleva den.

#12: Har du inget annat foto på din mormor, så att du kan jämföra dragen? Fast det är inte alltid så lätt ändå att hitta rätt person om man inte har foton från ungefär samma tidsperiod. Har flera foton som jag tror är min farbror som barn, men han är sig inte alls lik när han blir äldre så det är svårt att veta säkert om det är han på bilderna.

#14 Min mamma är dement idag. Hon hade mycket att berätta från förr. Det är tyvärr borta idag. Jag brukar dela mig med diverse släktskvaller bland. "Jag minns inget"

#15: Ibland kan ett foto från förr trigga igång minnet, så du kan ju alltid testa. Det händer att dementa personer har korta stunder när de är helt klara i skallen, plus att de har lättare för att minnas sådant som hände för länge sedan. Testa flera gånger med samma kort, för hon lär ju ändå glömma mellan gångerna, och någon gång kanske hon känner igen personerna på kortet.

Jag är så ledsen över att inga foton finns kvar från min barndom. Bara några ungdomskort jag tagit med egen kamera.
Jag har en enda bild på mig själv som barn.

#17: Så tråkigt. Har du inga släktingar som kan ha kvar gamla foton där du och din familj är med?

#18 Jag hade att album med foton från min fars sida också. Det tog en av mina farbröder med sig hem och han gick bort för ett år sedan. Var det fotoalbumet tog vägen vet jag inte. Det är så roligt att se bilder av pappa, farbrödrar, fastrar, mamma, morbröder mostrar, farmor, farfar, mormor och morfar. Speciellt farfar för han dog innan jag föddes..

#18 Nej tyvärr.
Det är ju de här vardagliga fotona man saknar och jag minns vår album.

#19: Har själv lyckats "rädda" ett par album från min farmor och farfar. Det ena lånade jag av min farbror för att scanna in, och sedan blev det kvar hos mig när han dog - som tur var, för hans barn var inte särskilt intresserade av släkten. Det andra vet jag inte var det kommer ifrån, men kanske min far fick det när farmor dog.

#20: Ja, det är tråkigt när sådana gamla minnen försvinner. Andra prylar går oftast att ersätta, men fotografier är unika.

#21 Det finns väl dom som låser in fotografier i bankskåp etc. för att skydda dom vid eventuell inbrott eller brand.

#23: Ja, men de är nog inte särskilt många. Min bror brukar få en kopia av de bilder jag scannar in, så då vet jag att det åtminstone finns en kopia i reserv. Han vill dock inte ha alla, så det är ett litet dilemma. Kan inte spara dem på någon molnsajt heller. Åtminstone inte utan att betala en förmögenhet för lagringsutrymmet. Det är åtskilliga gigabyte bilder jag har nämligen - och då har jag bara scannat en bråkdel av alla foton jag har. 😊

Interiör från min morfarsfars plåtslageri, som morfar senare övertog.

^{("Skattkistan" i förgrunden har jag infogat.)}

#25: Roligt att ha. Oftast är det svårt att identifiera personer på bilder från arbetsplatser, och det är inte så ofta man har sådana bilder heller.

#26 Det är också en fördel med Facebook då det finns grupper att gå med i där man kan lägga in bilder från olika orter och arbetsplatser. Det finns alltid någon som känner igen personer eller som kan berätta var fotot är taget.

#27: Ja, jag har fått rätt mycket information och namn på personer på mina foton tack vare kompisens facebookgrupp.

#9

De ser skånska och välmående ut 😀

#29: Det var de också. 😄

Go' mad, möen mad och mad i rättan ti' vet du. 😉

Satt häromdagen och bläddrade i gamla fotoalbum. En del foton är som lätt sandpapper när man stryker med fingret över dom. Vet inte varför dom blev så och inte med glansig slät yta.

#31: De flesta foton förr i tiden hade inte glansig yta har jag för mig. Åtminstone har inte de foton jag har det, utan ytan är rätt matt. Tror det är mest färgfoton som har glansig yta. Vill minnas att det har att göra med hur man torkar dem. Har för mig att när vi gjorde egna kort så blev ytan matt, men vid de tillfällen vi fick låna en torkapparat av min kompis pappa så blev ytan blank. Man lade fotona på en svagt böjd metallyta och spände fast dem med ett tygstycke. Tror det var en sådan här apparat. Åtminstone är den lik den vi lånade.

https://www.tradera.com/item/1406/537563792/hogglanspress-morkrum-fototork-heinrichs-ab-folektro-kungssangen

#32 Dom foton jag publicerade i #6 är från 1960-talet och glansiga. Dom foton jag menade är från 70-talet och större i format. Dom är matta och ser ut som dom legat i solljus en längre tid.

#33: Aha, foton från 70-talet är ofta av väldigt dålig kvalitet. Det är till och med lite av ett skämt att "det ser ut som 70-talsfärger" när ett foto är väldigt blekt och färgerna har blivit konstiga.

#32

Hade en torkapparat då jag höll på med mörkrumsarbete, har för mig att den var dubbelsidig så man fick vända på den och lägga i papper på båda sidor.
Man hade ”glansplåtar” man som man la i torkapparaten så blev det en blank yta på pappret.
Undrar var jag gjort av den apparaten kanske har hamnat på tippen, övrig mörkrumsutrustning lämnade jag på auktion för någon månad sedan.

#35: Ja, det stämmer att den var dubbelsidig. Man fick plats med rätt många foton i den om man, som vi, använde små fotopapper. Vi hade en massa 5,5x5,5-papper som min far hade köpt på 1950-talet (eller kanske till och med på 1940-talet). Dessa fick vi använda hur mycket vi ville. Han hade även köpt en del lite större, men de var ändå under 10x10 cm. Sedan hade han en hel del större papper också, men dem använde vi sparsamt, för det fanns inte så många av dem.

#36

Kul med lite nostalgiska minnen 🙂

#37: Ja, nostalgi är kul. 😊

Detta är något man minns också från förr. Den skickades förmodligen iväg för att förstoras till en tavla.

#39: Vilket sammanträffande. Har precis scannat in en massa (22 stycken) negativ. Tror de är i samma storlek som de på din bild. (Mina är 26x34 mm). De låg visserligen i pappersfickor, där det stod vilka som skulle göras kopior på och hur många, men principen är nog densamma. 😊

Här är ett av fotona.

#40 Det där är väl Harpo och Ted Gärdestad. Inget negativt med dom 😎😁

#41: Ja, det stämmer. Nej, absolut inget negativt med dem. 😄

#42 Är det du som fotograferat dom?

#43: Nej, det är min bror. Han jobbade som fotograf då och fick ibland fotografera för lokaltidningen.

Han berättade att Ted hade sett väldigt allvarlig ut på de första bilderna, så min bror sa "ah, se inte så tradig ut". Ted hade ingen aning om vad tradig betydde, så min bror talade om det för honom. Det var då både han och Harpo började skratta, och min bror kunde ta den här bilden. 😄

En riktigt gammalt foto jag har. Jättelitet i format. Kanske från 1940-talet och ett foto från min morfar..

Upptäckte i helgen när jag satt och tittade på foton som inte är insatta i ett album. Upptäckte en sak på baksidan av några. Tryckta som vykort. Mitten av 70-talet.

#46 Det finns några liknande självhäftande vykortsskrivsidor som man kan klistra på baksidan av vanliga fotografier. Jag har några sådana liggande, men har bara använt enstaka.

#46: Det var rätt vanligt förr att man gjorde vykort av sina foton. Även långt tidigare än på 70-talet. Har själv några sådana.

#47 I detta fall fick jag känslan av att det var tryckt direkt på baksidan av fotografiet. Kunde ha kollat detta om det inte vore det faktum att jag klistrat fast det i ett fotoalbum.

#49 Ja, det finns säkert båda varianterna.

Kom på att jag har en hel pärm full med gamla 6x6 cm svartvita negativ från 1940- och 1950-talen (tror åtminstone att det är några från slutet av 1940-talet). Min gamla kära Epson Perfection 3490 Photo-scanner klarar inte av det formatet, så igår fick jag ett ryck och kollade upp vad det finns för scannrar som klarar att scanna 6x6-negativ.

Hittade då en Epson Perfection V600 Photo, som verkar vara modellen efter 3490, eller kanske några modeller efter. Min 3490 är från 2006 har jag för mig, och V600 från 2009. Den säljs dock fortfarande, och när den fanns i lager i min lokala NetOnNet-butik så körde jag dit och köpte en på eftermiddagen.

Kunde förstås inte låta bli att packa upp och installera den när jag kom hem. Testade att scanna, och det var inte helt lätt att komma underfund med hur man skulle göra. Efter lite testande fram och tillbaka så lyckades jag dock få rätt på det. Så idag har jag scannat nästan hela dagen. Började med några färgnegativ från 1968, som jag hittade i en kasse. Det är de enda 6x6 jag har i färg. Här är ett av dem.

Här är en av de svartvita bilderna. Den är från Höganäs Fabriks - och Hantverksförenings stora utställning i juli 1951.

Börjar nu komma till slutet av pärmen med gamla 6x4, 6x6 och 6x9 negativ, och jag har bara drygt 15 kvar att skanna av de ca 1100 som pärmen innehåller. Till min glädje hittade jag flera foton jag aldrig har sett tidigare, bland annat några stycken från när mina föräldrar byggde vår sommarstuga.

Medan de byggde den bodde vi i en liten stuga, som senare blev lekstuga, innan den till sist byggdes om till en kombinerad carport och redskapsbod. På den tiden var det inte så noga om barnen klättrade på både det ena och det andra, så min bror, våran sommarkompis och jag klättrade upp på taket på den lilla stugan. 😊

Här lägger min far takpapp på den första halvan av stugan.

Min mor hade lagt takpapp på den andra halvan av stugan, och jag tror att hon håller på och trampar det slätt - eller också kollar hon så att det ser okej ut. Hon tittar däremot inte på den magnifika utsikten över Skälderviken. 😊

#53 ff Vilken skatt att hitta okända bilder långt efter att de tagits!

#56: Ja, det är en pärm med en massa negativfickor som jag har haft stående i flera år. Innan dess hade min bror den, men ingen av oss har haft en skanner som klarat av den storleken på negativ. Som jag skriver i #51: så fick jag mig ett ryck för några veckor sedan och letade upp en skanner som kunde skanna de här negativen. Nu har jag bara 15 negativ kvar att skanna, så jag kommer att bli klar med dem idag.

Så här såg stugan ut när den började bli lite mer klar.

Har inget bra foto på hur stugan såg ut när den var färdigbyggd. Det här är det närmaste jag kommer och det är från 1974, sommaren innan vi sålde den.

#59 Speciellt ljus på fotografierna från den tiden som sagt. Åtminstone dom jag har. Kunde använda dom som sandpapper också 🙂.

Ett foto jag har. Fotograferat på vattentornet i Säffle, Värmland 1974.

#60: Ja, bilder från 70-talet är ökända för sin dåliga kvalitet. 😖

Här är ett riktigt gammalt foto (kanske 1915-16 ?)
Den glada ynglingen är min morfar.
🙂

#63: Motorintresset är tydligen nedärvt? 😊

#64: Ja, så kan det vara, i någon mening.
Dock har ingen av oss ägnat sig yrkesmässigt åt detta område.
Morfar var musiker, men jag minns också hans starka intresse för teknik och vetenskap, och hans goda handlag med alla sorters verktyg….

Har tyvärr inte scannat så många gamla foton, men jag hoppas på bättring så småningom….

Här är dock ett foto på Gunnar "Spökis" Andersson, som togs av min far, när han arbetade med seismiska undersökningar i Lappland, och där firman Lapplandsflyg transporterade deras utrustning. Sent 50-tal (ungefär)

#66: Roligt att se. Hade aldrig vågat sätta mig i ett sådant flygplan. 😱

Jag har en bild till:
Här hände ett missöde, på natten medan planet stod parkerat på isen, så ingen kom till skada.
På fotots baksida står: Teusajaure, 26 maj 1959

#68: Det ser dramatiskt ut, men tur att det inte var någon som råkade illa ut.

#69 Tyvärr hade framtiden ändå tragik i beredskap för "Spökis": den 19 december 1974 flög han in i en högspänningshuvudledning med helikopter och omkom. Olyckan blev snabbt känd eftersom det uppstod strömavbrott i stora delar av landet. Två år senare omkom hans son Kent likaså i en helikopterolycka.

Ett annat Spökisplan?

Ytterligare foto av Värmland 1974. Min far tog bild från balkongen när han tog paus från att byta blöjor på mig på Stenstaliden i norra Kristinehamn invid E18 och sträckan mot Karlskoga och Örebro

#71: Kanske en trevligare vy än blöjorna? 😉

Farsan matar fåglar i Kristinehamn 1975 🙂👏

Har fått i min hand ett exemplar av tidskriften Här & Nu (SKPF), där man i en artikel uttrycker oro för fotoalbumens framtid.

"Fotoalbumen har under lång tid varit ett sätt att berätta vilka vi är och att framkalla känslor, och de hade en viktig plats i våra hem. Idag fotograferar vi som aldrig förr, samtidigt som en stor del av våra bildvisningar har flyttat ut i sociala medier. Men vad händer då med gemenskapen kring albumen och det vi vill bevara för kommande generationer?"---

Så lyder ingressen till artikeln, som inte är klickbar men som kan bläddras fram i tidningen på nätet.

Nr 1/26, sidan 34 ff.

#74: Har massor av fotoalbum, men de är alla från tiden före digitalkamerans inträde i mitt liv. Flera gånger har jag tänkt att jag skulle välja ut de bästa och göra en fotobok av dem (enklare än att göra papperskopior och sätta in i album - men rätt mycket dyrare också), men än har det inte blivit av. Det är så svårt att välja ut vilka foton som ska vara med.

Utomhuskaffe i en närmast pastoral idyll. Kan vara sommaren 1950…
Från vänster: Mormor, undertecknad, min morbrors fru, morfar, min morbror.
Tror att min mor tog fotot.

_{Jag tänker ibland att bilden kunde vara en förlaga till någon fransk impressionistmålning. Subjektivt, förstås…🙂}

Hittade ännu ett foto med anknytning till #66 och #68.

_{Det finns många fler bilder från den här miljön, men de är diapositiv, som ännu inte blivit digitaliserade.}

En fin gammal SJ-buss, så som vi minns dem.
Fotot taget under en skolresa.
🙂

#78: Minns inte den modellen, men jag kan ha åkt den ändå. Har aldrig varit så intresserad av fordon att jag lagt deras utseende på minnet. 😁

#79: De flesta av de här äldre bussarna skrotades inför högertrafikomläggningen, och det kom modernare typer.
Längst fram fanns en liten soffa, där man var placerad bredvid föraren, med "motorlådan" emellan. Det var en attraktiv sittplats för de flesta barn…🙂
Lägg märke till att bussens dörrar är placerade på vänster sida (= vänstertrafik)

#80: Ja, jag noterade att det var en buss för vänstertrafik. Kommer ihåg omläggningen. Åkte buss till skolan då och minns känslan när chauffören körde ut från hållplatsen på "fel" sida. 😁

#75: Förslag: Ta och skanna alla bilder, med hög upplösning, namna alla bilder, och sortera dom sedan i en mapp, en för varje år. Därefter kan man göra "Digitala Album" - enkelt kopiera bilderna i olika tema.

Detta kommer bara ta några år! ? ! Hur kul som helst. ;)

Foto funna i släktingars album

"Åre 1929 " Står det på fotot, Vet ej vilka personer som flyger.

#82: Det är ungefär det jag gör, fast jag lägger bilderna i mappar efter vad de föreställer. 😁

#84: Det var tidigt. Flygplanet ser ju riktigt modernt ut.

#84 ff Ser att det står Ahrenbergsflyg på planet. Enligt bl.a. den här länken kom planet i ägo hos Ahrenberg först 1932, men han kan ju ha disponerat det tidigare.

#87: Det kan ju också vara så att den som skrivit notisen , helt enkelt har skrivit fel.

#88 Så kan det ju vara. Det är flera källor som anger 1932 och Ahrenberg stod tydligen bara kortvarigt som ägare. Hur som helst så är korten intressanta.

#86-#89: Årtalet 1929 kan mycket väl vara korrekt, med tanke på maskinens långa utvecklingshistoria, ända från 1919.

Junkers F 13

Emellertid motsäger länken i #87 detta….

?

#1 ff Eftersom tråden går mot sitt slut scrollade jag tillbaka till trådstart (vilket jag i många fall gör alldeles för sällan) och återsåg några riktiga pärlor i form av svart/vita bilder på femtiotalsmöblemang. Väl värda ett återbesök!

#91: Roligt att du gillar dem. 😊

#91: Ja, väl värt ett återbesök.
Läshörnan (#3) fick mig att tänka på en läsfåtölj som mina föräldrar införskaffade i slutet av 1950-talet.
Den var, med den tidens mått, speciell, då den hade ett högt ryggstöd, och sittvinkeln var ställbar via en spak på sidan, som en flygfåtölj. En benpall i matchande grön klädsel medföljde.
Den blev hela familjens läsfåtölj (ja, en i taget förstås…)🙂

Jag minns att produktnamnet var "Vippe", men fabrikatet är fortfarande en gåta.

Har inte lyckats finna den via googling, men den dag jag ger mig i kast med våra gamla diabilder, kanske denna sköna fåtölj dyker upp….?

#93: Fåtöljen på bilden gick också att ställa till nästan liggande. Har för mig att det var en spak på sidan som man reglerade vinkeln på ryggstödet med. Hade den i min första lägenhet på 80-talet, men eftersom den var väldigt välanvänd så gick den till slut sönder. Då var den omklädd ett antal gånger, och på slutet var klädseln brun. Såvitt jag minns finns den med på några foton från den tiden, men de är analoga, och jag tror inte jag har scannat några av dem.

#94: Såg att stolen faktiskt hade kommit med på några av fotona jag scannat på mina dåvarande katter, men vid en närmare titt så ser jag att det inte är samma stol. Färgen på klädseln är inte heller brun, som jag minns den, utan mer mörkgrön. Det gick dock att ändra lutningen på ryggstödet även på den. Hur man gjorde minns jag dock inte, och det syns ingen spak eller annat på den.

När jag kollade riktigt noga på stolen i #3: så ser jag att armstöden inte är samma som dem på min stol. Där syns också hur det gick till att ändra lutningen på ryggstödet. Det fanns en metallpinne på baksidan av ryggstödet som kunde flyttas uppåt och neråt i olika "hack". Ändarna på pinnen är formade som en lite blomma i trä.

Ett foto taget under en skolresa till Skärhamn.
Torkställningar där långa torkas till blivande lutfisk.

Taget med min första egna kamera, och kopierat till papper via kontaktkopiering, som jag nyss lärt mig…

I ett riktigt gammalt släktalbum hittar jag detta foto.
Att ingen gjort anteckningar är frustrerande, då jag inte har en aning om vilka som är avporträtterade…

#96: Inte dåligt. 👍

#97: Har också ett par sådana album. På en del foton finns det namn, men de flesta är både namnlösa och utan datum. I ett album (min fars) finns dock exakt datum och klockslag, samt uppgift om bländare och slutare (tror jag det är) - men inte ett enda namn på varken plats eller personerna på bilderna. Så irriterande, och ingen finns kvar som jag kan fråga heller.

Den här tråden börjar bli full nu, så vi fortsätter i nästa.

https://nostalgi.ifokus.se/discussion/1634698/mina-gamla-foton-2

➡️