Jag blev vuxen under 70-talet. Jag är född 62.

Jag tror att det beror alldeles på var man vuxit upp, vilka kompiskretsar man tillhörde osv.

Visst fanns det "öar" av flummighet under 70-talet.
Men absolut inte så stereotypt och heltäckande som det ofta framställs idag.
Många nutida "historiker" har en tendens att måla upp det förflutna med alldeles för grova penslar…..

Ungefär som "vilda västern" i USA….som ju under åren förvandlats till fiction och saga, steg för steg, och fullständigt fjärmats från ärligt historieberättande…

Jag var en "ung vuxen" under 70-talet, och känner inte riktigt igen mig i nutida "vetares" beskrivningar, som ofta har syftet att agera slagträ i nutida debatter, snarare än att beskriva en verklighet…

Man skulle kunna skriva mycket om detta…. 🙂

Att folk rökte på gjorde man nog. Men inte tryngre droger som senare kom. Det var nog en stillsam tid utan något pang pang. Mycket polisonger var det.. Nu upplevde jag inte 70-talet på samma sätt som andra. Men det var en tid då diskon kom.. Kanske därför många tycker det var flummigt.. Diskot var något alla kunde dansa till istället för att tidigare vara tvugna att bjuda upp till dans. Behövdes inga supar innanför västen..Det hängde på även på fram min tid på 90-talet..

#2: Jag får också känslan av att man stereotypiserar. Samtidigt har jag ju sett och mött en del "överlevare" (bl.a. övervintrade hippies) från den tiden som faktiskt bekräftar en stereotyp bild.

Men det var väl som du och andra säger främst i vissa kretsar.

Som jag upplever det var det mer "tillåtet" eller accepterat att ha haft en excentrisk eller stereotyp personlighet på den tiden. Om vissa av dessa långhåriga excentriker hade sökt jobb i dagens läge t.ex, hade de ju blivit nekade direkt bara pga sina utseenden.

#3: Jag tänker nog mer på de som spelade bluesrock och progressiv musik, när jag tänker på de som betraktades som flummiga. Ten years after och Led Zeppelin, Pink Floyd m.fl.. spelade ju uppenbart flummig musik, även om den var bra och rätt häftig, även sedd med dagens ögon.

Det var inte så viktigt att vara skärpt och ordentlig, som det blev senare på 80-talet.

Mina jämnåriga som jag gick i skolan med på 80-talet såg ju redan då 70-talsmusiken som "gubbig", då det blev mer inne med synthbaserad, "glassig" musik.

#5 Ja, du tänker så 🙂 Stairway to Heaven med Led Zeppelin är än idag flummig. Det var låtar med band som ingen än idag vet vad dom handlar om. Kom även band som Black Sabbath som gjorde mörka texter.. Det var ju något som folk inte var vana vid.

#4: Ja, "överlevare" från olika subkulturer har alltid funnits, i kronologisk ordning.
Swingpjattar….beatniks…skinnknuttar….mods…hippies….punkare…skinheads….osv…

Men dessa "reliker" bekräftar inte att hela samhället var dominerat och färgat av dem under sina respektive perioder….
Att tro det, är att läsa historien med stereotypglasögon….

Så småningom kommer det säkert att finnas "övervintrade" gansterrappare……fast då som harmlösa, gråhåriga nostalgiker utan skjutvapen….
Så brukar det gå med subkulturerna…till slut…

Blue Öyster Cult ansågs också flummiga. Något jag tidigare påpekat.. Eller snarare mystiska.. Blev kända och stora genom denna genre

#8: Glöm inte Jim Morrison (Doors)…..

#7: Det finns ju redan idag äldre DJ:s och folk som var techno-fantaster på 90-talet, som fortsätter att leva som i sin ungdom s.a.s.

Tänker bl.a. på Calle Dernulf som var programledare för P3 Dans bl.a.

#9: Ja, ett riktigt original.

#8: Jag har inte haft den synen på just Blue Oyster Cult, då deras låt "Dont fear the reaper" var med på 80-talsfilmen "Pestens tid", baserad på Stephen Kings bok.

Deras sound var mer modernt för den tiden.

Det var rätt blandad musik på 70-talet. Åtminstone minns jag det så. Själv lyssnade jag inte så mycket på proggmusiken, förutom Hoola Bandoola Band. Det var mest pop, rock och disco för min del. Tyckte inte den var särskilt flummig, men visst fanns det sådan också, t.ex. Jimi Hendrix.

Jimi Hendrix tillhör egentligen inte 70-talet (han dog 1970)
Det tråkiga med hans historia är att marknaden översvämmades av riktigt usla inspelningar efter hans död…massor av dem….

Hendrix var en begåvad musiker, men vill man lära känna hans musik och få en sann bild av honom, skall man enbart lyssna på hans "ordinarie" album "Are You Experienced" 1967, "Axis Bold As Love" 1967, och "Electric Ladyland" 1968. Möjligen också "Band Of Gypsies" 1970….
Allt annat är bedrövliga inspelningar och prestationer som han aldrig skulle ha släppt "frivilligt"…tragiskt…

Ja, det var en liten avstickare…

#14: Förvisso, men hans musik levde kvar en bra bit in på 70-talet. Såvitt jag minns lyssnade vi bara på de gamla klassikerna. Har inget minne av att ha hört de nyare låtarna.

#15: Ja, originalalbumen låg kvar i skivbackarna länge…

Om du har undgått att höra de senare utgivna bootlegsen m.m. så har du garanterat inte missat något….🙂

Jag minns också att 70-talet var årtiondet då det även lyssnades mycket på Crosby Stills & Nash & Young……för att inte tala om Neil Young själv….

…och en ung Rod Stewart….

:-)

Jag skulle nog vilja påstå att den senare delen av 60-talet var mer flummig, och jag har konsulterat Wikipedia för att se om min minnesbild stämmer, vilket den tycks göra.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykedelisk_musik

https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykedelisk_rock

Det var en drogromantisk period under sextiotalet, och det skvallrades om vilka låtar som hänsyftade på droger- Beatles (som var ansedda som drogprofeter vid den tiden) "Lucy in the sky with diamonds" associerades med LSD, Donovans "Mellow Yellow" förknippade många, trots hans dementier om sambandet, med att det på den tiden påstods att det gick att få hallucinogena upplevelser genom att röka bananskal o.s.v.

Sedan fanns det låtar som väl tydligare beskrev drogtripper, White Rabbit med Jefferson Airplane t.ex.

^{Finns ju en del trådar om 70-talet på Nostalgi iFokus, både om musik och annat, och där kan man få sig till livs lite tidsanda från den tiden.}

Även Ozzy Osbourne och Black Sabbath.. Flummiga värre.. Speciellt Ozzy eller John Michael som han egentligen heter..

Den här var nog en av de flummigaste på 70-talet. Den har jag på vinyl.

#16: Jag är benägen att hålla med dig där.
Hippie-eran hade sin blomstringstid medan det fortfarande var 60-tal.
När vi gled in i 70-talet, hade den till största delen "blommat över", och övergått i ett litet gråare och tristare stadium, med mer politiska budskap och tvärsäkerheter.
Proggen utgjorde till stor del en protest mot den tidigare rockmusiken, och mycket av den forna euforin hade slocknat.
"Flummigheten" fanns där, men den utövades mest av "svansen" till de präktiga samhällsförbättrarna…..

#16: Har väl haft tur gissar jag. 😊

#18: Hade för mig om att det var Timothy Leary som påstod att man kunde bli hög från skrapet av ett bananskal. Ja, hippierevolten var ju i slutet av 60-talet, så flummigheten hade ju sin höjdpunkt då, men den hängde ju med in på 70-talet.

Filmen "Tillsammans" av Lukas Moodysson ska ju föreställa att vara från början av 70-talet, och med de yngre generationernas sätt att se lär den tidsanda som avspeglas i filmen nog ses som rätt flummig.

#19: Älskar den skivan. Under inspelningarna av denna och "Vol 4", lär de ha varit "höga som hus" enligt vissa Sabbath-kännare. På "Vol 4" hörs detta mer uppenbart.

#20: Den hade jag inte uppmärksammat. Tack för tipset! :)

#14: Har en Hendrix-skiva som heter "Whipper" som inte alls är i klass med de skivor du nämner, men jag antar att den är från tiden innan han slog igenom stort.

70-talet var det årtionde då 60-talets ”flum” dog ut.
Det är stor skillnad mellan 1970 och 1979, det hände tämligen mkt i det svenska samhället (på alla plan).
Pratar vi musik, kultur (vad det nu innebär), samhälle osv så kan man exempelvis komma ihåg att vi hade 2 (svenska) tv-kanaler och i princip 3 radiokanaler. Utbudet av pop, rock eller ungdomlig musik i dessa kanaler var inte särskilt fett, snarare otroligt magert.
Flummigt? Nej, snarare tvärtom.

Socialstyrelsen informerar:

#27: Jag tänker väl mest på musiken, men även på att folk pratade långsammare med mer betoning på orden, vilket kan upplevas som flummigt om man jämför med hur "stelt" många yngre pratar idag, nästan robotaktigt.

Jag kanske också är subjektiv, då jag sen tonåren varit ett fan av blues, bluesrock och hårdrock från 70-talet. Ten years after, Climax blues band, Jethro Tull, Sabbath och Zeppelin, men även en del låtar av Eric Clapton var ju rätt flummiga. Men även en del poplåtar från den tiden har en flummig aura över sig, som exempelvis Terry Jacks, "Seasons in the sun" och Procol Harums känslomässigt tunga låtar som inte låter riktigt "drogfria".

#27 Om folk pratade långsammare, det vet jag inte. Det är 40-50 år sedan, men jag kan inte minnas att vi pratade långsammare.

När det gäller musik från 70-talet så är det en rejäl mix från Deep Purple, Black Sabbath till ABBA, glamrock, punk och disco.
Queen
AC/DC
UFO
Rush
Foghat
Boston
BÖC
Alice Cooper
Mott the Hopple
Listan kan göras lång och glöm inte Saturday Night Fever.

Droger? Det knarkas nog mer idag än då. Banden/artisterna du nämner spelades knappt på P3 (som var den enda radiokanalen).

#30:

"Droger? Det knarkas nog mer idag än då."

Ja, på 70-talet var det en sorts subkultur medan droger idag är en del av den helt vanliga kulturen.

#31 Bruket av droger är mer utbrett idag än då, det vill jag påstå.
Samt även mer accepterat som t ex ”partyknarkande”.

Jag håller mig till 60-talet Beatles Rolling Stones fin tid med Tio i topp med mera

En representativ kavalkad av musik från hippie-erans höjdpunkt, hittar man på soundtrackalbumet till Easy Rider (1969).

Steppenwolf
Byrds
Jimi Hendrix
Electric Prunes

…med flera…

#34 Ja, DET får man kalla flum😉

PS Om vi nu ska prata flum och årtionde.

#34: Alla dessa är band / artister jag gillar, särskilt Hendrix och Steppenwolf. Ja det är flummigt, men på 70-talet fanns band som var ännu flummigare, som Amon Duul II (Krautrock) , Can, Noi, The Residents och Agitation Free m.m. Det dök ju då upp även en massa band som inte direkt var musik, utan mer ett sammelsurium av ljudeffekter (Residents är ju ett exempel).

Så den musiken initierades ju i slutet av 60-talet, men trenden fortsatte definitivt en bit in på 70-talet.

#36: Ja, visst var det så…också…
En svensk grupp som lyckades övervintra ganska länge var "International Harvester", som senare blev "Träd Gräs och Stenar"…
(Inte direkt min "kopp té" dock…)

En intressant engelsk grupp var Yardbirds, som var ett riktigt "växthus" för vad som senare skulle komma…
Eric Clapton, Jimmy Page och Jeff Beck har alla varit tidigare Yardbirdsmedlemmar, och här, under 60-talet, såddes fröna till t.ex. Cream och Led Zeppelin, för att nämna några…
Yardbirds var en spännande grupp/företeelse….

#37: Fanns även någon svensk grupp som hette "Samla mammas manna" som var lite utflippad.

Yardbirds, Derek and the dominoes och Cream var under tiden då Clapton var i högform, även om han drogade rätt friskt under den tiden. Att jag tycker sådan musik är skön beror på att den känns mer avslappnad och personlig, och inte så tillrättalagd.

Jeff Beck blev ju lite mer tråkig och jazz-influerad senare.

Frank Zappa var ju emot droger i samband med musicerande men hans musik hade också den där sköna, flummiga stilen, även om hans musik var planerad in i minsta detalj, även partier som för örat spontant kan låta improviserade.

#38: Samla Mammas Manna var inte särskilt utflippad, utan snarare extremt disciplinerad och "högprestation-inriktad"…
Deras musik kan snarast betecknas som "fusion-jazz" av en tidig version.
(Har hört dem live, och blev överraskad..)
Men av någon anledning drog de "progg-publik"….kanske delvis pga namnet, som ju hade en litet "proggig" klang…

Clapton:
"White Room" med Cream är en riktig klassiker.
Personligen tycker jag väldigt bra om "Beano-albumet", där Clapton gör bra i från sig tillsammans med John Mayall….tänker: "Hideaway"….

En annan grupp som var ganska seglivad och som agerade "utvecklingplattform" för många kända musiker, var Fleetwood Mac / Chicken Shack…..

Har en gammal singel med Chicken Shack liggande, där Christine Perfect (senare Christine McVie) sjunger, och Stan Webb är gitarrist…

Stan Webb gästade för övrigt Göteborgs Bluesparty för inte så många år sedan….men den åldrade Webb hade tyvärr utvecklats åt det flummigare hållet, och var inte någon stor upplevelse…

#23 Handlingen i filmen Tillsammans startar 20 november 1975. Hur jag vet det? Franco är död! Dom sa det på radion.

Kollektiv verkar varit vanligt på 70-talet. I tv-serien Händelser vid vatten som sändes i början av året och också utspelades på 70-talet hade ett kollektiv stort utrymme i handlingen.

Flummig låt från 1976 med Black Sabbath. Främmande röster. Personer med psykiska sjukdomar kan uppleva det, men även dom som krökar och röker på för mycket. Black Sabbath och främst Ozzy är ett signum..

#41 Jodå, det där med kollektiv var nog vanligare på 70-talet. Dock tror jag att gemene man visste mindre än dem eftersom media fungerade på ett markant annorlunda sätt jämfört med nu.

#42 Stilbildande band 👍🏼

Även nyhetsprogram på 70-talet var flummigt. Kameramannen kanske hade somnat så tanten hamna längst ut på kanten i bild 😂

#44: Nej, på den tiden satt nyhetsuppläsaren på sidan. Det var för att de skulle kunna visa bilder på andra sidan tror jag. 😊

#45 Jo, jag vet. Skojar bara 🙂 Men ser lite roligt ut. Var så även på Rapport och Aktuellt.