Eftersom jag är uppvuxen i nordvästra Skåne är mina smultronställen främst här, och bland dem är Arild en av mina särskilda pärlor. Där tillbringade jag många dagar under sommarloven när jag var barn, eftersom vi hade sommarstuga i närheten.

Mitt allra främsta smultronställe är dock där vi hade stugan. Den lilla naturhamnen använde vi flitigt, men vi hade träbåt. Det var inte många som hade plastbåtar då.

Bryggan skiftade utseende en del under årens lopp, men den låg på samma ställe hela tiden, och där var vi minst lika flitigt som i hamnen. Vi var nästan mer i vattnet än på land emellanåt.

Som synes på bilderna är det ju ingen sandstrand direkt, och än idag har jag svårt för att bada vid sandstränder. Det känns alltid som jag har halva stranden med mig hem då.

#2 Jag är van vid Bohusläns klippor så jag håller med dig angående sanden.

#3: Tror alla vi som är uppväxta med klippstränder har svårt för sandstränder. 😊

Själv gillar jag sandstränder 😉

Fast jag ser en tjusning med det mesta som rör sig kring havet.

Ska jag knyta an till Skånsk nostalgi så tänker jag bl a på TV-serien Kullamannen.

#7 Ja, den minns man ju väl.

#7 När vi ändå är inte på tidiga skånska TV-minnen så är min barndom och tidiga tonår i mycket präglad av Lasse Holmqvist. Först genom Bialitt, som jag tyckte var "töntigt" (om man sa så på den tiden), därefter genom "På luffen", som jag gillade skarpt. Och av någon anledning minns jag prästen fader Gunnar i Osby, trots att jag varken var eller är religiös, men jag tyckte han var färgstark. (Av någon anledning har jag haft för mig att han var katolik, men det stämmer nog inte.)

#5: Det förstår jag. Ni har väl inte så många klippstränder på er sida Skälderviken? 😊

#8: Ja, Kullamannen kommer jag väl ihåg. Det var spännande att se den serien, eftersom den spelades in i "mina" trakter. Fast det var också rätt roligt att försöka hitta alla "konstnärliga missar" de gjort, särskilt när det gällde avstånd mellan de olika platserna i serien. 😊

Bilden i #0 föreställer för övrigt Himmelstorpsgården, som var den gård där barnen bodde i serien. Den såg dock lite annorlunda ut på den tiden.

#9: Bialitt kommer jag vagt ihåg. Mest namnet, som är skånskt och betyder

"Vänta lite" eller "stanna till en stund", "slå dig ner och koppla av". Bialitt är också ett utryck på skånskdanska för värdshus.

https://gasapagarnapabialitt.se/

Tror det är många som trott att fader Gunnar var katolik, men såvitt jag kan se var han kyrkoherde i svenska kyrkan.

https://www.svenskakyrkan.se/osby/defaultaspxid667796

#10 De finns, absolut. Det är nog mer så att sandstränderna lockar mer folk.

#13: Det är en annan orsak till att jag föredrar klippstränder. Man behöver oftast inte trängas där.

#14 Det är inte särskilt trångt på min sida av Skälderviken 😉
Och vill man bada bland stenar så finns de på gångavstånd. Faktum är att den möjligheten finns längs hela kustlinjen.

#15: Bra med valmöjligheter. 😊

Min brorson och hans familj bor i närheten, men jag har faktiskt aldrig varit nere på stranden där. Av vad jag har sett på foton så är det sandstrand i alla fall.

#16 Jag har inga bra bilder, men det finns flera bra ställe att bada bland stenar.

Jag kan faktiskt ta mig en promenad dit och fixa någon bild….

#18: 👍

Var i de trakterna och skådade fågel för en del år sedan och kan intyga att sand fanns det gott om.

^{Har nog lagt ut bilden i något annat sammanhang tidigare.}

Sagt och gjort 😊

#20 Den bilden är med stor sannolikhet tagen norr om åsen, typ Mellbystrand/Skummeslöv. Tror att det är Sveriges längsta sandstrand.

#22 Stämmer ju. Fast vi letade oss ut på halvön sedan, och där var det stenigare. 😉

#23 Absolut är det så.

Mer bilder från precis nu..

En till orkar vi med, här blir det mer sand dock.

"Bialitt" och "bedor och panntoffler", nu grinar jag…😁

^{#21 ff Fina färska bilder! 👍}

#21: Fint. Är det stenbotten hela vägen ut, eller tar sanden över efter ett tag?

#26: Det är mer stenstrand än klippstrand. 😉

#28 Stenbotten en bra bit ut. Så småningom blir det sand, men då är det djupt.

#29 Bild #26 är sandstranden som man ser en bit bort.

Vill man ha riktiga klippor så får man ta sig till Hovs Hallar.

#12: Jag var på Bialitt och åt våfflor för några år sedan. Fint ställe!

#31: Ja, där är fint. Har inte varit där på väldigt länge dock.

#32: Har aldrig varit där, men har för mig att jag såg åtminstone några av programmen när de sändes.

Solbackens Wåffelbruk, mellan Båstad och Kattvik. Hallandsåsens norra sida, här ligger ett ”våffelställe” som jag besökt sedan jag var liten påg. Goda våfflor och magnifik omgivning.

”I början av seklet blev barberare Alex Werner så förtjust i denna bäckravin
att han genast förvärvade marken och lät uppföra ett
våffelbruk. Werner, som var idealist, nykterhetsivrare och folkbildare,
strävade efter ljus och skönhet. Här skapade han en tillgänglighet
till naturens egen skönhet. Solbacken blev ett utflyktsmål med
naturscenerier av stora mått, en plats i en rofylld natur.”

http://www.solbacken.eu/index.htm

https://www.hallandsasen.se/sv/objekt/solbackens-waffelbruk.aspx

#35: Där har jag aldrig varit. Låter som ett trevligt ställe.

#38 Det är det verkligen. Välj en fin dag, då kan man sitta ute vilket gör upplevelsen extra bra. Våfflorna går inte av för hackor heller.
Avsluta med en tur till Kattvik, som exempel.

#39: I Kattvik har jag däremot varit. Hade en klasskompis på gymnasiet som bodde där.

#40 Trevlig liten hamn med ett fik som även de serverar våfflor, bland annat.

Kattvik

#41: Där var jag däremot inte - men jag var i Båstads hamn rätt ofta. 😊

#35: Solbacken är ett trevligt fikaställe. Var där flera gånger som barn och har även varit där i vuxen ålder.

Den nakna sanningen om badlifvet i Mölle.

#45: Här finns massor av bilder på "Synden i Mölle" (och en hel del annat också). 😊

https://kullamuseum.se/m%C3%B6lle-m%C3%A4nniskor/

Jag som varit i Skåne bara några gånger kan ändå bjuda på skånsk nostalgi från barn och ungdomen i form av populärkulturen. Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK och IFK Trumslagaren, TV-serierna N.P Möller, Lackalänga, och Kullamannen, Percy Nilssons lagbygge där han gjorde Malmö IF till svenska mästare i ishockey efter en storsatsning av dess like, eller som Peps som måste vara med också skulle ha sagt. Det är hög standard på detta inlägg 🙂

Här finns lite nostalgi om Malmö- vi inkluderar Malmöminnena här nu.

Nostalgi förknippat med Malmö är, bland annat, alla möte mellan HIF och MFF samt Rögle och MIF. Många minnesvärda bataljer genom åren.
Sedan får jag säga att Malmö, i likhet med många andra större städer, förändrats ganska rejält de senaste 30-40 åren.

#49 I min barndom fanns inget skånskt lag i högsta serien i ishockey. Det är fotboll där som gäller..Och så plötsligt var dom två 😊

Ber man oss uppsvenskar att nämna en byggmästare från Malmö så blir det förstås stor majoritet för Percy Nilsson. Men det finns en annan byggmästare lite längre tillbaka som satte sin prägel på staden, nämligen Hugo Åberg (1905-1969). Denne man "av enkelt ursprung" höll (till skillnad från nämnde Percy) en låg profil, men om Turning Torso idag symboliserar Malmö så var Kronprinsen sin tid dess motsvarighet, till allt annat var man pionjärer med lokala TV-sändningar.

Här kan man läsa mer om Åberg, mycket om hans kärlek till och insats för travsporten, men även om hans liv i övrigt.

#50 I Malmö är det fotboll som gäller än idag, överskuggar hockeyn med råge.
I Nordväst är det lite annorlunda.

#51: Visst finns det väl en Hugo Åberg Memorial inom travsporten? Undrar jag som inte är ett skvatt intresserad av varken trav, ishockey eller fotboll. 😁

#53 Absolut, det är ett av sommarens största lopp i landet, och det näst största på Jägers efter Derbyt. Travfolk säger nog bara Åbergs numera, men få vet nog inte vem loppet är tillägnat (om de inte läst det i programmet).

#54: Eftersom jag inte hör till travfolket så säger jag Hugo Åberg, eftersom det är det enda jag har hört. 😊

#55 Det duger absolut!

För den som har vägarna förbi Tomelilla och känner för att återuppliva femtiotalet en smula kan "Nostalgicafé the 50´s museum" vara värt ett besök. Men det gäller att passa på: öppethållandeperioden verkar vara 1 juli-15 augusti.

https://greater-copenhagen.net/the-50s-museum/

#57: Det röd/grå-rutiga golvet känner jag igen. Så såg golvet ut i köket i min lägenhet ut tidigare. I hallen var det samma, men rutorna var blå och grå.

Golven byttes dock ut i slutet av 1980-talet. Tack och lov säger jag, eftersom plattorna hade en benägenhet att släppa i kanterna, så man snubblade på dem. Fast på toaletten är det fortfarande ett röd/grå-rutigt klinkergolv.

Lägenheten är däremot inte från 1950-talet utan huset byggdes i början av 1960-talet.

"Skåne i tiden"- en samling reportage som har några år på nacken, men fortfarande av intresse.

Om himlen och Österlen.

Eftersom vi skrivit om Kullaberg, Kullamannen och annat lokalt i denna och andra trådar- här är en fin bildberättelse från Kullaberg. I modern tid visserligen, men naturen är ju bergfast sedan gammalt. 😉

#45: Apropå badlivet i Mölle. Här är en film från 1911 med badande i Mölle. 😊

https://www.filmarkivet.se/movies/badlif-vid-molle/

#62 Undrar om det inte är samma film, i original respektive färglagd? Början är åtminstone densamma. Fast filmarkivet har mer kompletterande text.

#63: Det är mycket möjligt. Tror inte det finns så många filmer från den tiden.

För uppsvenska iakttagare ur min utgående generation har väl knappast någon betytt så mycket för skapandet av klichén om "skåningen" som Edvard Persson. Nu har hans självbiografi "Lite grann från ovan" från 1943 varit sommarläsning för Sture Hegerfors på GP, som skriver om boken i tidningen.

#65 Kan den "nostalgiska AI" ge mer kött på benen om Edvard Persson?

#66: Glömde skriva att det bara fungerar på nya inlägg. Har lagt till informationen nu.

#67 Okej. Hittade lite om Edvard och andra framstående Malmöiter på Malmö stads hemsida.

#65: Hans grav är fortfarande väldigt välbesökt, trots att det är 67 år sedan han dog (den 19 september 1957).

Även hans hus är populärt. Det lär komma turistbussar dit lite då och då, trots att huset såldes efter hustrun Mims bortgång 1982. Bussarna blockerar nästan hela den smala vägen nere i lilla Rekekroken, där de bodde.

Förhoppningsvis beter sig besökarna lite bättre nu än de gjorde när Mim fortfarande bodde där. Har bekanta som bor i närheten och de berättade att folk kunde gå in i trädgården och ställa sig och titta in genom fönsterna. Så Mim vågade inte lämna huset, utan gömde sig när turistbussarna kom. Min manlige bekant brukade gå ut och köra bort dem, men han var ju inte alltid hemma.

Fotot är taget för några år sedan, men jag tror att den gamla vindflygeln sitter kvar fortfarande.

Som 70-talist så minns man alla matineer som sändes på tv med Edvard Persson. En annan nostalgisk skåning är Michael Segerström ( på kurs med Kurt). Finns lite likheter.

#70: Han har ju till och med spelat Edvard, dels i dramadokumentären Allt ljus på mig! från 1987, som handlar om Edvard Perssons liv, och dels två år tidigare i den egna pjäsen Edvard och jag.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Allt_ljus_p%C3%A5_mig!

#71Där ser man. Båda stora både inom skådespel och kroppsbyggnad.

Edvard anses inte ha varit särskilt trevlig att ha att göra med utanför filmduken. Han var tydligen rätt divig och inte alls lika snäll och jovialisk som de roller han spelade.

Jag tyckte att han var snäll!

Här står jag längst ut till höger. Samma dag togs ett foto när jag sitter i hans knä när han skriver autografer.

Hans autograf fick jag när jag var hemma hos honom i Rekekroken.

#74: Det beror kanske på när och i vilket sammanhang man träffade honom. Vissa säger att han var väldigt otrevlig, medan andra säger att han var trevlig. Mot slutet av sitt liv, när hans stjärna dalade, var han tydligen rätt sjuk och mådde inte bra. Då var hans humör uppenbarligen inte på topp och då är det inte alltid man orkar var snäll.

Sedan tror jag nog att om man berömde honom och sa att man beundrade honom, då var han nog trevlig tillbaka. Har inte själv någon aning om hur det var, för jag var inte född när han dog, men jag har hört flera berättelser om hur han behandlade sina medspelare och statister.

Kaj-Åke "Kajan" Hansson är också numera en nostalgisk och legendarisk skåning. Framförd av skådespelaren, komikern och programledaren Johan Wester.

#76: 😁

Lite skånsk närings- och byggnadshistoria kan väl platsa här?

Apoteket Svanen i Lund grundades 1627 och har funnits i sina nuvarande lokaler sedan 1647 (fast sitt namn fick det först 1833) och är därmed det apotek i landet som funnits längst i samma hus. Våren 2019 var det dock kris, då apoteket hotades av nedläggning på grund av bristande lönsamhet, men det räddades kvar av en namninsamling bland Lundaborna.

Ännu äldre är för övrigt Apoteket Lejonet i Malmö som grundades 1571, men de flyttade från Kyrkogatan till sina nuvarande lokaler vid Stortorget i slutet av 1800-talet.

https://kulturportallund.se/apoteket-svanen/

https://www.kulturen.com/blogg/apoteket-svanen-ett-kulturarv-som-utvecklas-genom-att-bevaras/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Apoteket_Lejonet,_Malm%C3%B6

Eslöv utnämndes på sin tid av den skånske globetrottern och gamängen Hans Osterlius till världens tråkigaste stad, ett uttalande som han senare urskuldade med att "han faktiskt menat Landskrona". Men då var skadan redan skedd, och Eslöv har sedan dess fört en kamp för att bli "hippt". Och nu verkar något ha hänt- först (?) kom komikern Jens Glans, sedan golfstjärnan Ludvig Åberg och pingisidolen Truls Möregårdh, och plötsligt dyker självaste the Times upp på orten för att med främmande ögon nyfiket studera orten till kommunledningens oförställda glädje.

Men för 15 år sedan var läget annorlunda, något som Populär Historia skildrade då.

#79: Har inte varit i Eslöv mer än ett fåtal gånger, så jag vet inte hur det är där. Däremot är Östens låt en av mina stora favoriter. 😊

#79 ff Många nostalgiker kanske känner Eslöv som hemvist för leksaksmuseet, som började som ett samlande i en familj men som med tiden växt till ett uppskattat museum.

#80 Kan inte påminna mig om att ha varit i Eslöv, med undantag för för att för fem (?) år sedan passerat i stadens utkant på väg till en fågellokal.

#81: Såvitt jag minns har jag bara varit där på möte. När jag jobbade inom Region Skåne så hände det att vi samlades i Eslöv, eftersom det ligger mitt i Skåne, och därför blev det ungefär lika långt för alla anställda att ta sig dit. Så det enda jag har sett av Eslöv är i princip parkeringen på torget, vägen till konferenslokalen med omgivande "natur".

#79 Företaget Felix är starkt förknippat med Eslöv, och grundaren Herbert Felix liv skulle kunna utgöra manus till en Hollywoodfilm.

#83: Spännande.

#76 Johan Westers kompis Anders Jansson från humorserien Hipp Hipp för 25 år sedan. Storväxta och extra roligt när Anders Jansson gestaltade Tiffany Persson från Staffanstorp 😂

I dag är det "Mårten gås" eller Mårtensafton- en medeltida tradition som vi väl gärna förknippar med Skåne numera.

#86: Har faktiskt aldrig ätit gåsmiddag någon gång. Det var inget som var tradition i vår familj, trots att våra rötter är djupt planterade i den skånska myllan ända sedan dansktiden. 😊

Sankta Thoras vandringsled är en pilgrimsled till minne av det lokala helgonet Thora, symbol för Torekov.

https://www.sanktathoraspilgrimsled.se/

https://www.torekov.se/barnens-torekov/torekovs-s%C3%A4gner/sankta-thora.html?parentId=813

#88: Ska ha ett foto på en träfigur som föreställer Sankta Thomas har jag för mig, men det finns på datorn så jag kommer inte åt det nu.

Legenden om Arild, Gille och Thora är välkänd i den här delen av Skåne. Det finns en sten i Arild, där Arilds ska ha flutit iland, som sägs vara formad efter hans kropp. Har ett foto på den också - på datorn. 😊

#79 ff Apropå Eslöv.

Falsterbo fyr togs i drift redan 1796 och fyller fortfarande sin funktion trots ny teknik på fartygen.

#91 Filmen som omtalas i artikeln.

Födde: på ett konditori i Brösarp har en ny skånsk tradition sett dagens ljus.

Källa.

#93: Det låter ju gott åtminstone. 😁

#65 ff Apropå Edvard Persson, som det skrivs om i flera rutor ovan:

"Under konventet Folk och Kultur, som hölls tidigare i år, diskuterades kulturens roll i krigstid. En självklar utgångspunkt är att staten ska vara förberedd på att skydda historiska byggnader, kyrkor och målningar vid attacker. En annan, lite svårare aspekt, handlar om hur kulturutövare kan bidra till bred försvarsvilja i tid av beredskap och krig"', skriver Anna-Karin Wyndhamn på ledarplats i GP, och påminner om de gamla, i våra dagar väl ansedda som lite töntiga, beredskapsfilmernas roll i folkförsvaret. Wyndhamn skriver bland annat om Edvard Perssons "Kalle på Spången", som inte minst danskarna tog till sitt hjärta under nazisternas ockupation (och som gjorde Edvard Persson så stor i Danmark):

" Skådespelaren Edvard Persson, gestaltade alltid den tjocke och fridsamme skåningen som hasade runt i trätofflor och skapade god stämning på kalas med smörgåsbord. Han gjorde elva sådana filmer mellan 1939–1945. Samtliga sågs av miljonpublik. Beredskapsandan präglar dem alla.

Där finns kärleken till den svenska naturen och tacksamheten för maten som jorden ger, om vi bara tar hand om den. Det är byn och familjen som ger trygghet, när ”en samling dårar satt vår värld i brand”. Det sjunger Persson år 1939 i ”Kalle på Spången”, där han spelar gemytlig krögare och gåsapåg som gärna talar om vikten av att hålla ihop. Denna film blev ett effektivt motståndsverktyg för de ockuperade Köpenhamnarna.

I mer än ett och ett halvt år gjorde danskarna det till hederssak att hålla fullt i salongen när ”Landsvejskroen” (som den hette på danska) visades på den stora biografen i Nörreport. På så vis förhindrade de att krigsmakten ersatte den svenska berättelsen om ett liv i frihet, med en tysk propagandafilm."---

"Fubbick, klydderöv och pågablära"- se där några av alla de hundratusentals skånska ord i samlingarna som Institutet för språk och folkminnen i Lund nu håller på att digitalisera.

Länk

#96: Fubbick är malmöitiska. Här i nordväst säger vi fobbeck - åtminstone sa mina kompisar och jag det. 😊

#96 Likaså ”klydderöv”. Typiskt för Malmö men inte för oss i nordväst.
Malmö är inte detsamma som Skåne, utan endast en del av.

#96 Allsång på vången…😉

#99: Kände igen orden, men de flesta är inget jag använder särskilt ofta. 😁

Vi fortsätter i nästa tråd.

https://nostalgi.ifokus.se/discussion/1614803/skansk-nostalgi-2