Vi har sannolikt pratat pizza i någon tidigare tråd, men i så fall får det bli en "repris". Idag är pizza ju en självklarhet, men många äldre nostalgiker minns nog när pizzan var en nymodighet. Men egen första kontakt med pizzan var som sig bör i Italien, och det var för 65 år sedan. Var på en resa med släkten i Italien, och i Lido di Jesolo beställde de andra pizza, men jag stod över eftersom den enbart fanns med sardeller, kanske den mest genuina garneringen. Pizzorna var mycket mindre än de som vi är vana att se idag, knappt hälften så stora. Här är lite mer pizzanostalgi.

Idag finns 6-7 pizzerior
, två asiatiska restauranger, Burger King ,och en husmansrestaurang på orten. Minns som barn ortens första och enda pizzeria.

Pulvermos är egentligen inte gott men äts ofta ändå. Jag har alltid kokat det med vatten och vet inte om det skulle bli godare att använda mjölk i stället?
Har oftast ingen komjölk hemma, utan då skulle det bli med ris/soya eller havre mjölk vilket i sig kan bli tre olika smaker då, så undra vilket som skulle vara godast att tillaga?
Jag vill ju kunna äta det!
Att man får lägga till fett och egna kryddor är ju ett måste för att kunna få det så ätbart som möjligt.

#1: Kommer ihåg första gången jag åt pizza men jag minns inte vilken pizza jag valde. Såvitt jag minns fanns det bara en pizzeria i stan då. Nu finns det en i varje kvarter, oftast kombinerad med kebab.

Första gången jag åt kebab var i slutet av 1970-talet i London. Det var ett par år innan kebaben kom till Sverige. Minns att jag tyckte det var gott, och det gör jag fortfarande.

#3: Har inte provat varken ris-, soja- eller havremjölk i potatismos, så jag vet inte om det blir gott. För det mesta märker jag ingen större skillnad när jag använder det i matlagning och bakning, men det blir kanske annorlunda i potatismos. Du kan ju alltid testa med potatismjölk istället. 😊
https://dugdrinks.com/sv/

#3 Pulvermos är väl inte redan kryddad utan man måste väl salta och krydda själv. Pulvermos direkt ur förpackningen smakar inte något alls.

#6: Det varierar nog. Felix potatismos innehåller kryddor:

Torkad potatis 89%, MJÖLKPULVER, salt, vegetabiliskt fett (palm, raps), svartpepparextrakt, smörarom, stabiliseringsmedel (E450, E471) och antioxidationsmedel (E223 SULFIT, E300, E304)

Men de rekommenderar ändå att man kryddar moset och tillsätter matfett.

https://www.delitea.se/felix-potatismos-6port

#1 Varianten Hawaii med ananas på pizzan brukar uppröra finsmakare. I England har pizzabagare belagt pizza med ananas på en straffavgift (länk), och i Italien var upprördheten stor när en företagare lanserade Hawaiipizza enligt svensk modell (länk, dellåst artikel)

Men… (forts.)

Hawaii pizza är nog den jag köper till 99%!
Nu var det längesedan jag åt en köpe pizza, brukar göra själv och det har hittills varit ananas på den varje gång.😋😋😋

#8(forts.)… bara några månader efter dessa protester mot ananaspizza presenterade arkeologer en 2000 år gammal muralmålning från Pompeji med vad som faktiskt ser ut som en pizza, och bredvid den något ananasliknande. 🤨 Det finns dock en hållhake- ananasen tros inte ha introducerats i Italien förrän 1500 år senare, av självaste Columbus.

#9 Säg inget till Italienarna bara! 😉

#10 Ytterligare lite senare kom experter fram till att det sannolikt inte var en pizza utan en foccacia som var avbildad på väggen.

Länk.

#11 Vad det än är som avbildats på muren så finns det vissa som inte drar sig för att baka den aktuella pizzan- eller foccacian…🤷‍♂️

Pizzeria Piazza Opera, på Gustav Adolfs torg i Stockholm. Året var 1968. Ska vara den första pizzerian i Sverige. Den första i Karlstad var nog Pizzeria Napoli i Haga. Den öppnades 1973 tror jag.

#13 Pizzeria Piazza Opera var som det verkar den första renodlade pizzerian, men redan tjugo år tidigare gick det tydligen att beställa pizza både i Västerås och Stockholm.

Kolbullen, som omnämnts tidigare i dessa trådar, uppmärksammas på Strömsö.

Jag blev sugen på rotmos häromdan. Första gången på årtionden. Säljs på tub som ärtsoppa och bruna bönor m.m. Men växte upp på hemmagjord.

Minns hur min mor stod och gjorde rotmos av kålrötter. Så lämnade hon över redskapet till mig (heter det "stamp"?) och ville att jag skulle försöka. Jag orkade bara en halv minut eller så innan jag gav upp, och då var jag ändå i tonåren…😏

#17: Det är ett drygt jobb. Har inget minne av att min mor gjorde rotmos, men det gjorde hon förmodligen. Misstänker dock att hon använde potatispressen istället för stöten (eller stampen - båda orden är rätt). Tror det var enklare.

Jag lärde mig inte tycka om rotmos förrän jag började på gymnasiet i Ängelholm. Maten i matbespisningen där var nämligen väldigt god, så jag lärde mig även att tycka om ärtsoppa då. 😊

Nävgröt från Värmland och kroppkakor från Öland känner många till som provinsiellt förknippade maträtter, men brännesnuda kanske man måste vara skåning för att känna till? (Jag tror att det kan översättas som "näsbränna".)

#19: Trots att mina rötter är mycket djupt planterade i den skånska myllan så har jag aldrig ätit brännesnuda. Har hört namnet men inte vetat vad det var ens. 😁

#20 Ser man på- kul att få sprida lite skånsk matkultur! 😉

#21: 👍😊

Raggmunk med fläsk trendar väl kanske inte för dagen, men det är i alla fall "den ultimata husmansrätten" om tv-kocken och kokboksförfattaren Stefan Ekengren får välja.

#23: Det är så gott. 😋

#23, 24: Står helt på er sida….👍

Minns ni de här gamla rätterna?

https://news55.se/livsstil/minns-du-dessa-gamla-matratter/

De första har jag ätit rätt många gånger, och tycker de är goda.

Aladåb minns jag inte om jag har ätit, men i så fall bara någon enstaka gång. Det var inget som förekom hos oss vad jag vet. Åtminstone inte tillräckligt ofta för att det ska ha stannat i minnet.

Bullens pilsnerkorv har jag inte ätit särskilt ofta, men har faktiskt en burk stående här hemma. 😊

#26 Bullens pilsnerkorv har även jag haft några burkar stående som kriskonserver. Den enda kris som uppstod var hunger, så jag har konsumerat korvarna vid det här laget. (Finns andra, mer aptitliga korvar på burk från ett känt företag som jag inte skall göra reklam för här, men som delar namn med en kunglighet. ^😉)

#27: Om man är diplomatiskt lagd, kan man väl säga att Bullens Pilsnerkorv är starkt beroende av sina tillbehör…🤔

Aladåb minns jag inte när jag åt sist. Det var definitivt inte hemma, utan "på lokal" någonstans….

#28: Mina smaklökar är inte så avancerade så jag tycker Bullens korv är rätt god även utan tillbehör. 😁

#29: Ok, jag kanske var litet väl kritisk mot Bullen. Ingen skugga över denna gamla produkt, men trots att korvarna inte alls smakar illa, är smakupplevelsen litet "lågmäld" jämfört med dess "artfränder."…🙂

#30: Jag gillar lågmäld - typ falukorv och prinskorv. 😁

#31 Ingen Harakirikorvdå? 🥵😊

#31 Dom tycker jag om. Men gillar inte Värmlandskörv..

#32 Harakirikorven och Harakirigubben som sålde den i sin korvvagn i Stockholm😊👍Youtubeklassiker där forna Youtubern Hoffa Kaos blev känd efter att tryckt ned ,4-5 stycken.

#32: Nej, absolut inte den. 😱😁

En gammal yrkestitel som tydligen kommit till återvinning i cateringbranschen är "kalaskokerska". Själv kommer jag att tänka på något rekorderligt fruntimmer av gamla stammen som stod och slevade i köket, men vad bestod deras arbete av egentligen? I Kvällsstunden berättas det mer om kalaskokerskornas historia och matarvet efter dem- det visar sig att somliga har undervisat och även skrivit receptböcker.

#35: Kan inte minnas att det fanns några kalaskokerskor när jag var barn, men jag har hört talas om dem i alla fall.

#36 Inte jag heller, det kan vara glapp på någon generation, Å andra sidan kanske de fanns utan att ha någon benämning, typ "vi ringer Märta, det fixar hon!" 😊

#37: Ja, det är möjligt. Eller också var det nog snarare så - för oss i alla fall - att vi inte hade så många stora kalas. De gånger vi hade kalas var det oftast bara för släkten, och då var det mor som var kalaskokerskan. 😊

#38 Ja, hölls inte kalasen inom familj och släkt så var det nog ofta "pensionatet" som gällde som festfixare. Det hade ju såväl utrymme som kökspersonal vid behov.

Klara äter, bor och klär sig som man gjorde på trettiotalet.

Någon här som åt ärtsoppa igår som förberedelse på helgfasta? Skulle inte tro det…

Men en maträtt från förr är det förvisso- redan på 1200-talet åt man ärtsoppa i vårt land, och Erik den XIV blev ju senare indirekt och ofrivilligt odödlig tack vare den. 😏

(https://www.godare.se/recept/a/7dk40o/artsoppa-med-flask)

#41: Det var rätt länge sedan jag åt ärtsoppa, och helgfasta har jag aldrig provat på.

#41: Nej, ingen ärtsoppa just igår, men för övrigt brukar vi åta det ganska återkommande.
Eftersom min "bättre hälft" är tyskbördig, brukar vår ärtsoppa "utökas" med extra potatis och morötter, plus givetvis mejram… 👍

Mer ärtsoppa i mitt liv:
I vår modellflygklubb har vi årligen en speciell dag på hösten, då vi trakteras med den klassika kombon ärtsoppa med punsch.
Denna goda soppa tillverkas "från scratch" 👍 (inget halvfabrikat) av en klubbmedlem (bilderna)..

#43: Den ser väldigt god ut. 😋

Jag tyckte inte om varken ärtsoppa eller bruna bönor som barn, men på gymnasiet lärde jag mig göra det. Det berodde - hör och häpna - på att matbespisningen på skolan jag gick på lagade så otroligt god mat. För det mesta hör man ju bara klagomål på skolmaten, men där var det inget att klaga på. 😊

#44: Instämmer, beträffande skolmaten.
Ingen skugga får falla över vår gamla skolbespisning. Maten var (nästan) genomgående utmärkt…!

En av mina favoriter var de malda leverbiffarna, som serverades med potatis och strimlad vitkål, blandad med lingonsylt.😋

#41 ff Kurt Olsson reder ut soppan. Eller? 🤦‍♂️

#41 ff Apropå soppor: när jag läser om fransk löksoppa träder min nostalgiavdelning i hjärnvindlingarna i verksamhet. Jag, som verkligen varken är globetrotter eller matkonnässör, har i alla fall en matupplevelse värd att nämna.

I början på 70-talet var jag på travresa till Paris. Förutom hästkapplöpningar blev det ju sedvanliga utsvävningar ("When in Paris"…), men något överraskande fick jag behov av någon form av kulturupplevelse, och släpade med mina rätt så motvilliga medrenässerer till Hallarna- nu skulle det ätas löksoppa på dess hemmaplan! Och oui, det blev löksoppa enligt konstens alla regler, givetvis med brödskiva i. Sedan dess har det varit långt mellan löksoppeportionerna, men endera da´n så kanske…😉

Under 70-talet blev det några bilresor i Sydeuropa och Balkan, och i det forna Jugoslavien stiftades bekantskap med Ćevapčići i dess många former och lokala varianter. 👍

#47: Har bara ätit löksoppa en gång, och det var hemma hos en kollega. Vi var ett gäng tjejer som var hembjudna till henne. Såvitt jag minns tyckte jag det var gott, även om jag egentligen inte är särskilt förtjust i varken soppa eller lök. 😊

Jag noterar att den forna produkten "fläskkorv" har döpts om till "köttkorv", mig veterligt hos alla livsmedelskedjor.
Är ganska övertygad om att korven ifråga är precis densamma som förr.
Gott till rotmos…👍

#50 Är det verkligen så? Jag tror att det fortfarande görs skillnad på produkterna.

https://www.scan.se/vara-produkter/646646/kottkorv-kokt/

https://www.scan.se/vara-produkter/646446/flaskkorv-kokt/

#51: Det är möjligt, men då har fläskkorven gjort sorti från scenen. Jag ser den aldrig.
För övrigt tycker jag att "köttkorven" smakar precis som "fläskkorven" gjorde förr, och ser likadan ut.

Är dock ingen konnässör inom området, så jag kan ha fel…🙂

#52 En kryptisk formulering på ICA:s hemsida krånglar till begreppen för mig. Så här står det: "Fläskkorv, eller köttkorv som en del kallar det…" 🤔

#53: Ja, det styrker indicierna, att korven ifråga är densamma, men har blivit föremål för ett namntrixande…

Sedan har vi grynkorven , som förefaller att helt ha evaporerat från de ordinära livsmedelshallarna.

Enbart Povel Ramel & Co håller dess fana högt…

#55: Har aldrig smakat grynkorv, men skrattat hejdlöst åt Povels version många gånger. 😊

#56: Det är så länge sedan jag åt grynkorv, att minnet nästan har eroderat bort. Jag har dock inget minne av att jag ogillade den, så den är troligen god….🙂

"Det är något särskilt med barndomens smaker. Inget slår den första förälskelsen i mat. Även sådant jag i dag skulle rynka på näsan åt, kan i minnet vara en gastronomisk njutning värdig Escoffier. Som när vi ännu bodde kvar i atriumhuset på Bandygränd och morfar kom på besök från stan med Konsums färdiggjorda fläskpannkaka i aluminiumform, med en doft jag än idag associerar andra – senare – dofter till."---

"Pappas köttfärsbiffar, mammas blåbärspaj, citronsaften som tillverkades på Stockmos där faster extrajobbade lite när hon var barnledig från banken."---

På Edward Bloms hemsida snålas det inte på matnostalgin. 😋

^{Länken fungerar trots texten nedan.}

#58: Kan inte påstå att jag kommer ihåg särskilt många av rätterna vi åt när jag var barn. Har många gånger undrat varför, för min mor var inte dålig på att laga mat. Tror vi åt rätt mycket husmanskost, men jag vet inte säkert. Det enda jag kommer ihåg är potatismos och köttbullar samt makrill-låda.

Potatismosen därför att min bror och jag brukade leka "skattgömma" med den (ja, vi fick leka med maten då 😁). Det gick till så att vi plattade ut mosen till en rektangel, grävde en grop i den och fyllde den med lingonsylt. Sedan bredde vi mos över och avslutade med att "harva fältet" med gaffeln. Därefter åt vi köttbullarna genom att dela dem i mindre bitar och "gräva" i fältet för att komma åt både mosen och lingonen.

#59 Min mor var en hejare på mat, och jag kan rabbla upp maträtter som jag saknar från barndomen: oxrullader, tjockpannkaka, "patenterad" köttfärssås, köttgrotta, ugnsstekt fylld falukorv, rotmos med fläsklägg och så vidare- för att inte tala om de hemlagade brödkakorna eller efterrätt i form av ugnsbakade strutar med grädd- och syltfyllning. Nästan så jag blir tårögd vid blotta tanken….

#60: Har ett vagt minne av att vi nog också serverades fylld falukorv med potatismos - min mor gjorde jättegott mos så det åt vi gärna och ofta. Fläskpannkaka kan vi också ha fått, men jag har inga direkta minnen av det. Minns inte om vi någonsin åt köttfärssås, men gissar att vi förmodligen gjorde det. Däremot åt vi makaroner och stekt falukorv kom jag på nu. Det är från den tiden min ovana att äta makaroner med smör och socker på kommer. Tycker fortfarande att det är jättegott. (Ketchup har jag däremot aldrig tyckt om.) 😁

Till jul gjorde hon alltid rullsylta, men det var inte en av mina favoriter på julbordet direkt. Den var för kryddad för mina smaklökar, men säkert väldigt god för dem som tyckte om sylta. Däremot var både skinkan och lutfisken goda, och då särskilt lutfisksåsen. Hon var suverän på att göra bechamelsås, men så hade hon också lärt sig av en dansk bekant som var en riktig mästerkokerska.

#61 Matminnen från barndomen har nog de flesta, de sitter väl bara olika djupt. Undrar vilka matminnen från tidiga år dagens barn kommer att ha om ett halvsekel?

Vi åt husmanskost, alltid med potatis till. Ris eller spagetti förekom inte förrän i början av 70-talet och då väldigt sällan.
Kommer ihåg att vi åt köttfärssås med lök till potatis, då kallades det för "sparmat".
På söndagar var det antingen enkel stek eller plommonspäckad stek.

#63 Just spaghetti med köttfärssås har jag ett speciellt minne av. Som du säger, spaghetti är en någorlunda "nymodighet" i just det här sammanhanget. Min mor anpassade sin köttfärssås till den, och lyckades på något sätt få till en anrättning som både barn och barnbarn älskade och i sin tur förgäves försökt återskapa. Det blev som en sorts "mammas köttbullar" som många brukar relatera till. 😊

De två "parhästarna" dillkött och pepparrotskött, tycks ha börjat sjunka ner i glömskan, och nämns sällan numera.
Båda rätterna förekom ganska regelbundet i min barndom.

#65: Minns inte om mor lagade det någon gång. Har för mig att hon själv tyckte om det, men de är inte några av mina favoriträtter. Tror att jag har ätit det någon gång, men det är åtminstone inget som har lämnat något bestående minne för mig.

#66: Det är möjligt att dillkött och pepparrotskött mest var ett initiativ från min mormor. Att det kanske mest tillhörde den generationen (?)
Vår familj och mina morföräldrar bodde i samma fastighet, och det kan ha varit pga mormors inflytande, som dessa rätter inte så sällan kom på bordet. Något som för övrigt gällde en hel del andra anrättningar, med anknytning till äldre tider… Våra hushåll "samkördes" till viss del., av praktiska skäl

#67: Tror nog de var rätt populära både på 1960- och 1970-talen, men inte så mycket i vår familj. Men jag kan minnas fel. Har ju väldigt få minnen av vad vi åt både då och senare.

#68: Ja, framför allt dillkött, men även pepparrotskött, förekom ju ofta hos "husmanskostrestauranger" (minns benämningen "mjölkbar" 🙂), ganska långt fram i tiden, medan sådana ställen fortfarande existerade…

#65 Jo, dillkött åt vi därhemma, men dillen var ingen favorit (barn i allmänhet kanske inte var/är så förtjusta i det, då som nu?), och inte heller persilja gick hem hos mig. Känner ingen entusiasm för dill och persilja ännu i denna dag, även om jag kan stoppa i mig det.

Sjömansbiff får inte förbli oomnämnd i den här tråden.
Jag tyckte om den, och den serverades inte sällan hos ovannämnda "mjölkbarer" och liknande ställen, där husmanskost förekom.
Jag kan dock inte minnas att vi någonsin åt det hemma…

Jag minns min första kontakt med sjömansbiff, eftersom omständigheterna var en aning extraordinära.
Detta skedde ombord på S/S Selma Lagerlöf (då fortfarande ångdriven), under en resa från Fryksta till Torsby.
Hur jag och min mor hamnade på den resan är en lång historia, men där serverades denna rätt….🙂

#71 Blekinges landskapsrätt sjömansbiff respektive Upplands d:o ångbåtsbiff har jag lätt att ta fel på, kanske för att jag inte ätit rätterna särskilt ofta (numera finns dansk sjömansbiff i utbudet hos en av färdigrättsdistributörerna, men det lämnar vi därhän här).

Så här förklarar Google AI skillnaden: "Den största skillnaden är att ångbåtsbiff är en enkel, stekt biff med lök och potatis som ofta har en rökig smak från tillagningen, medan sjömansbiff är en gryta där tunt skuret kött, potatis och lök varvas och kokas i mörkt öl. Sjömansbiff är alltså en mustigare gryta som tillagas under längre tid, medan ångbåtsbiff är en snabbare, stekt rätt."

#72: Denna skillnad var ny för mig, men så har jag nog aldrig gått på djupet (!) i frågan….🙂

Kan inte minnas att jag någonsin ätit varken sjömansbiff eller ångbåtsbiff.

UR Play: "Utrotningshotad mat".

Introtext: "Som äldre har vi sett mattrender komma och gå. Ska man sörja att mycket husmanskost gått i graven, eller är det bara att välkomna alla nya rätter som kommer från när och fjärran? Programmet gästas av Bosse Nilsson, kock som fostrats i Tore Wretmans anda, och mathistorikern Richard Tellström, känd från bland annat Historieätarna i SVT. Äldreexperten Britt Östlund beskriver hur mat från vår uppväxt kan ha betydelse för att väcka minnen och motverka demens. Anne-Marie Lindstedt och Ingemar Albertsson har startat ett matprojekt där de utgår från gamla Husmoderns köksalmanack och äter sig igenom olika årtionden från förr."

28 min. Kan ses till den 30 juni 2028.

#75: Följer Vintagemannen (Ingemar Albertsson) på Instagram, och det är inte alla gamla rätter som faller honom och Vintagekvinnan (Anne-Marie Lindstedt) på läppen. 😊

#76 Ja, det kan man ju ha förståelse för! Många matminnen från barndomen är säkert inte bara "lagrade i smaksinnet", bilder av hemmet, de människor man då hade kring sig och tidsandan i stort formar säkert också matnostalgin.

Modern köksutrustning, snabbare importer av färskvaror och influenser utifrån gör säkert att en hel del har blivit "så mycket bättre", vilket dock inte tar ifrån oss nostalgiker något utan bidrar bara till den allmänna matlusten. 😉

Åt all mat som förekom hemma utom sill, sylta och sådant.
Värre var det väl med maten i skolan, där både pölsa, lever och blodpudding förekom.
De dagarna var inte roliga, magen kurrade på många av oss fram på e m, så vi satt och små fnissade på lektionerna och fröken hyssjade på oss.
När man sen kom hem så slängde man i sig massor av mackor.
Middagen serverades då runt 18 tiden.

Kommer ihåg en gång när jag kom hem efter skolan, så hade mormor redan kokat chokladen och gjort i ordning mackorna och sa "jag förstod att du skulle vara hungrig, såg i tidningen att de serverade lever i matbespisningen i dag!"🙄

#78 Vilken vaken mormor! 😊

#79. Jag vet inte hur det är nuförtiden men då skrevs ju skolans matsedel alltid ut i tidningen på måndagar, så hon höll ju koll på det.

#80 Här där jag bor verkar skolor belägna i centrum (högstadiet och uppåt) ha slopat bespisningarna och förser istället eleverna med matkuponger, så att de kan äta på olika restauranger i innerstaden.

Skolor i ytterområdet och klasser från mellanstadiet och nedåt har nog fortfarande traditionella bespisningar, men om matsedeln står i lokaltidningen har jag ingen koll på.

#80: Det var länge sedan jag såg någon skolmatsedel i tidningen, så det förekommer nog inte längre. Numera står den förmodligen på skolans hemsida.

Pannkakan är fortfarande en älskad rätt, inte minst bland våra yngre. Den är känd sedan medeltiden, men hur kommer det sig att den kallas "plättar" i delar av vårt land medan "vi andra" skiljer på pannkakor och plättar?

#83: Pannkakor i alla dess former, är goda 👍.

I min språk- och föreställningsvärld, är plättar små, runda och många, medan en pannkaka tar hela stekpannan i anspråk.

Här kan ni se vad slumpen kan göra med den sista slatten pannkakssmet; det blev en närsynt, pickande anka…🙂

#84 😊 Jag brukar också studera spontankonst i stekpannan, nämligen slumpartade figurer som det flytande margarinet bildar. Nästan alltid hinner det dock flyta ut innan jag fått fram kameran…🏃‍♂️📷

#84: Har sett folk göra de mest otroliga konstverk med pannkakssmet, men såvitt jag minns har jag inte sett några ankor än. Om man inte räknar den här alltså. 😁

#86: Vill man testa själv så finns här lite inspiration.

Ok, här kommer mer "sjävgenererande" konst.

Denna potatisplätt skildrar ett dystert landskap med träd, och med dramatiska skyar….
🙂

#88 Hade gjort sig lika bra på väggen som i magen! 😁

#89: Håller med. Det syns ju tydligt vad det är. 😁

Vem har tid att göra konst när man skall skynda sig att få mat på bordet?
Dessutom kallnar ju pannkakorna!

#91: Kalla pannkakor är också gott. 😊

#92. Nej, jag vill ha varma pannkakor med mycket sylt!😋

#93: Det är också gott. Det är vad jag åt till lunch idag. 😊

#94 Men det är ju torsdag först idag? 😉

(Pannkakan ingick giftermål med pannkakan för ungefär hundra år sedan, tror gastronomen Edward Blom.)

#95: Ja, men jag köpte en paket i "svinnlådan" i affären, och behövde äta upp pannkakorna innan de blev för gamla. Bäst-före-datum hade passerats nämligen. Tror dock de hade klarat sig ett tag till, men de var inte särskilt goda så jag ville bli av med dem snabbt. Det krävdes en hel del drottningsylt till det. 😁

#96 Inget extravarv till den lådan idag m.a.o. 😉

#97: Nej, jag åt de sista pannkakorna igår - tack och lov. 😊

#98 Då blir det alltså bara ärtor och fläsk idag då? 😊

Ny tråd.

#99: Nej, ångkokt potatis och grönsaker. 😊

Vi fortsätter i nästa tråd.

https://nostalgi.ifokus.se/discussion/1623651/matratter-fran-forr--4