Som i ett led i Tranemo kommuns femtioårsfirande har man serverat barnen sådan skolmat som stod på menyn 1974. Vad de tyckte framgår här.

Kroppkakor har jag som sagt från tidigare tråd aldrig ätit, men låter faktiskt gott enligt Wikipedia.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kroppkakor

#1 "Vi ville kanske få en reaktion på hur bra vi har det i dagens läge jämfört med 70-talet. Vi har ett fantastiskt utbud", säger enhetschefen i inslaget. Kanske lite snopet då att ungarna verkar kunna tänka sig att fortsätta med maten på 70-talsmenyn…😊

^{Skärmdump med text från YouTube.}

#2 DW Euromaxx begav sig till "den lilla ön Erland" för att äta kroppkakor. Verkar dock som om de hamnade på Öland…😉

#4 Ja, det är som jänkarna i Allt för Sverige.its oländ, oh länd, Åland? 😁 Det där med inbakat fläsk får mig att tänka på morsans fläskpannkaka. Mums

#1: Kan inte minnas att vi fick strömming i matbespisningen, men jag kan ha förträngt det. 😊

#2: Kroppkakor är gott. Under en veckas semester på Öland en gång, testade jag kroppkakor på olika ställen och åt det varje dag. Tyckte det var lika gott hela tiden. 😋

Även i Småland äter man kroppkakor men de tillagas lite annorlunda.

#5: Då skulle du testa ölänningarnas lufsa. Det är också en ganska stabbig rätt, men ack så god.

https://www.arla.se/recept/lufsa/

#8 Släkting?

#9: Väldigt avlägsen i så fall. Lufsa är en ugnspannkaka och Läfsa är ett tunnbröd. 😊

#10 Ja, det är väl potatisen som är deras gemensamma släkting.😏

#11: Ja, och vetemjölet.

Husman har försvunnit som begrepp, men husmanskosten har överlevt.

Hotchpotchsoppa har jag inte ätit sedan barndomen, men uppenbarligen tillagas rätten fortfarande, av recepten på nätet att döma. Det är en fårköttsoppa med grönsaker som sägs härstamma från Skottland. Det märkliga namnet kommer från engelska hodgepodge eller franska hochepot. Det sistnämnda är även namnet på en grönsakssoppa som är känd ända sedan medeltiden i Flandern.

Häromdagen blev det blodpudding med bacon igen. River gött i tarmen 😁 Billig mat och husmanskost mitt bland all skräpmat.

Utrotningshotade maträtter? 🤔

Kreolsk(ans) gryta- exotisk nyhet i mitten av sjuttiotalet, etablerad idag.

#17: Kan inte minnas att jag någonsin ätit det, eller ens hört talas om rätten. 😊

#18 Där ser man! Den var något av min framlidne äldste brors paradrätt. 😏

#19: Tror inte det var något som föll min mor i smaken på den tiden. Själv lagade jag inte mat då, men om jag gjort det hade jag inte velat laga den . För många ingredienser jag inte tål/tycker om.

#20 På den tiden lagade brorsan ingen knepigare mat, han blev biten av matlagning ganska sent i livet efter att ha varit lika valhänt som jag i köket. Min mor var däremot en riktig matmamma, men på sjuttiotalet lagade hon mest dåtidens husmanskost. 👩‍🍳

#21: Tror inte min mor var så särskilt road av att laga mat, men hon läste gärna recept och testade ibland några av dem. Kan dock inte komma ihåg så många av rätterna hon lagade, men vi blev mätta åtminstone. Tror det var mest husmanskost, för det var billigast. 😊

#22 Det bästa och det värsta med min mors matlagningskonst var att hon aldrig skrev ner några recept. Min bror försökte förgäves skriva ner dem, men hon sade bara att man tar ett "höms" (dialektalt för "en nypa") av det och ett "höms" av det. Det behövde inte vara några komplicerade rätter, men hon satte snits även på enklare maträtter på ren känsla.

#22: Min far hade ett suveränt recept på saltgurkeinläggning - i huvudet….
Eftersom det i alla år betraktades som en "självklarhet", hann jag tyvärr aldrig ta del av det…

#23: och #24: Det var nog ofta så förr i tiden. Man lagade mat "på känn". Min mor gjorde en otrolig god "vit sås" (vilket väl egentligen var bechamelsås), som hon i sin tur hade lärt sig laga av en riktigt matlagningskunnig dansk kvinnan. Mor hade stått bredvid henne och lärt sig på så sätt.

Jag lyckades faktiskt få mor att lära mig innan det var för sent, och jag skrev ner hur man gjorde, så jag vet åtminstone på ett ungefär. Har dock inte gjort det så ofta, så jag måste lusläsa receptet när jag ska göra det. Fast jag vet ju hur såsen ska smaka, så det gäller att smaka av ofta. 😊

Den serverades alltid till lutfisken på jularna. Under senare år användes den även till att göra äggsås, som vi hade till kokt blomkål med knaperstekt bacon. Det var så otroligt gott. 😋

Här är receptet om någon vill testa:

Vit sås

Räcker till ca 4–6 personer
OBS! Stor sats, halvera vid behov.
Beräkna 1–2 dl sås per person.

Ingredienser
50 g smör
1 dl vetemjöl
1 liter mjölk, 3-4 %
ca 1 msk socker
ca ½–1 tsk salt

Gör så här
Smält smöret i en kastrull och vispa ner mjölet.
Späd med mjölken lite i sänder.
Vispa hela tiden på låg värme så att såsen blir slät.
Sila ev. såsen genom en sil och smaka av med salt och socker.
Låt såsen småsjuda några minuter under omrörning före servering.

"Flygande Jacob"- kändis idag, men debutant på svenska tallrikar 1976.

Vi fick potatismos, strömming och lingonsylt i klass 1-6 i skolan. Jag åt aldrig strömmingen vilket fröken inte gillade. Så jag smakade på den och det var vidrigt.
Inga konstiga soppor heller, det var endast blaskig ärtsoppa och grönsakssoppa som serverades. Till det smörgås, tror inte det var något mer än fett på brödet och det åt inte jag, så den blaskiga soppan var ju inte särskilt mättande.
Kan inte minnas att vi fick soppa överhuvudtaget i högstadiet.

#26: En favorit för mig, fast jag hoppar gärna över bananerna. Tycker förvisso om bananer, men inte varma.

#27: Har inget minne av att vi fick strömming i skolan. Tur det, för jag har aldrig kunnat äta någon sorts sill eller strömming.

Soppa minns jag inte om vi fick. Åtminstone inte förrän på gymnasiet och då var det mest ärtsoppa. Kan ha förträngt det för jag tyckte inte om ärtsoppa - inte förrän på gymnasiet. Maten på den gymnasieskola jag gick var nämligen så god att jag lärde mig tycka om både ärtsoppa och bruna bönor då.

Man hör ibland, senast på "Clock" på SVT, om elever som går ut på stan och köper mat när det serveras sådant som de inte gillar i skolbespisningen. Själv växte jag upp i ett samhälle där det inte fanns några gatukök eller liknande, så det blev till att endera äta ändå, alternativt äta potatis i olika former plus sallad och bröd. Jag hat aldrig kunnat äta fisk, om det beror på bortskämdhet eller något slags "allergi" vet jag inte, men varje gång jag försökte äta fiskrätter fick jag kväljningar.

I kommunen jag numera bor i har jag sett att flera skolor inte längre håller sig med bespisningar, utan eleverna får kontokort som gäller på olika serveringar i galleria och centrum. Det brukar vara rätt fullt på de mest populära snabbmatsställena vid lunchtid på vardagarna- om man tänkt sig köpa hämtmat där blir det till att förbeställa eller köa rätt länge.

#30: I byn där jag växte upp hade vi inte ens matbespisning förrän jag gick i fjärde klass. När jag gick i ettan och tvåan kunde jag gå hem och äta, men i tredje klass gick jag i en skola långt ute på landet och då var det smörgåsar hemifrån som gällde. Gatukök infördes inte förrän många år senare. Tror jag hade hunnit flytta därifrån då. 😊

Är det all fisk du inte kan äta, eller bara vissa? Själv har jag en matöverkänslighet som gör att jag inte kan äta feta fiskar (sill, makrill, lax och ål), men övriga fiskar går bra. Har däremot upptäckt att jag kan äta de feta fiskarna om de är ugnsbakade eller kokta. Enda gången jag försökte äta sill så lyckades jag inte svälja hur jag än försökte. Fick sådana kväljningar så jag var tvungen att spotta ut den. När det gäller rökt fisk så får jag kväljningar av enbart lukten.

#31 Nej, det går inte med någon fisk eller skaldjur. En gång när jag var inneboende och hade legat sjuk bjöd min värdfamilj mig på siklöja, och den lyckades jag klämma i mig- av artighet eller för att jag var utmattad är svårt att säga…😏

#32: Blev du inte sjukare då. 😉

#33 Jag minns inte, för det var länge sedan. Men uppenbarligen överlevde jag. 😊

#34: Är du säker? 😁

#35 Inte helt…👻

Köpte en ostkaka häromdan. Något jag åt ibland som barn.

Vi som hänger runt på sociala medier som Facebook och Instagram brukar ibland får inlägg med " Jag kan inte vara den enda som förstår förtjusningen med/ Jag kan inte vara den enda som gillar" etc.. Såg ett inlägg nyligen om isterband. Dålig erfarenhet av det.

#38: Minns inte om jag har ätit isterband någon gång. Möjligen smakade jag på det för länge sedan när jag följde med en kompis till hennes mormor och morfar i Småland. Där hade det dukats upp med allehanda läckerheter, bl.a. ostkaka. Kommer dock inte ihåg om det även fanns isterband.

Min mor var i alla fall väldigt avundsjuk för att jag fick äta hemlagad småländsk ostkaka. Hon var väldigt förtjust i det, men fick nöja sig med att köpa Frödinges små askar i butiken. Flera år senare så lagade jag själv ostkaka till henne, så då fick hon också smaka äkta hemgjord ostkaka. 😊

Jag gillar Frödinges ostkaka….och isterband,,🙂

#40: Hon gillade också Frödinges ostkaka, men hon tyckte den hemgjorda var godare. 😊

En annan kompis till mig, vars far var smålänning, hade fått lära sig att göra isterband av sin farmor. Så det brukade hon göra till jul.

Lapskojs !

37 ff Ostkaka äter jag då och då, även om det var ett tag sedan senast. Frödinges ostkaka är ju inte billig direkt så jag brukar passa på när det är extrapris.

38 ff En portion isterband med stuvad potatis tackar jag inte nej till, oavsett om det är den småländska eller västgötska varianten.

#42 En favorit från barnbespisningen, och kanske fick vi det i lumpen men oavsett vilket så var det länge sedan den senast låg på en tallrik framför mig.

Vi fick isterband i skolan men kommer inte ihåg vad vi fick mera till, potatis antar jag men "såsen" ?

Länge sedan jag åt ostkaka, brukade ha jordgubbssylt till i alla fall.

#40 Det var Frödinges ostkaka jag köpte
#44 Det blev jordgubbssylt här också.

Jag har sett att lever nämnts tidigare. Gillar inte det mer än bredbar pastej på smörgåsen. Därför lagade min mor två rätter när hon lagade leverbiff.

#46 Lever var en allmänt avskydd maträtt i skolbespisningen. Men kanske blev den utsatt för förtal, för senare har jag ätit lever några gånger (om än inte ofta), och det har smakat okej. Kanske är det namnet som gör att man kan få avsmak?

#47: Ja, det var säkert en hel del fördomar med i spelet.
Den välstekta malda leverbiffen som serverades i skolbespisningen, tillsammans med potatis och strimlad vitkål mixad med lingonsylt, var en av mina favoriter….
Jag kan inte ha varit ensam…🙂

#47: På mitt första jobb fanns en lunchrestaurang som gjorde en otroligt god levergryta, med små syltlökar i och med ris till. Det var en av väldigt få tillfällen jag var nära att be om påfyllning. Visserligen var maten där över lag väldigt god, särskilt levergrytan och köttbullarna, men den var också riklig. Portionerna var avpassade för grovarbetare, så för min del räckte det mer än väl med en portion.

När jag jobbade på lasarettet här i stan hade de också en väldigt god levergryta i restaurangen. Senare byggde de om på den våningen så restaurangen blev "Matlådan" och förpassades till källaren. Där kunde man köpa färdigförpackade matlådor istället. Då brukade jag passa på och köpa ett par lådor levergryta. Tog hem dem och lade dem i frysen, så hade jag färdig mat att ta till när jag inte kände för att laga något.

#49: Ja, syltlökarna låter som ett passande tillbehör 👍

Då och då (dvs inte alltför ofta) brukar vi laga till stekt lever, då oftast med brynt lök, potatis och kanske lingonsylt.
Man får dock vara litet observant och påpasslig, eftersom lever inte längre ingår i affärens "ständiga" sortiment…

#50: Syltlökarna var inte ett tillbehör. Det fanns i såsen. 😋

Köpte ett paket ungnötslever när det var på extrapris, men det ligger fortfarande i frysen. Får försöka ta mig i kragen och laga till den.

Har inte kollat, men jag tror lever finns i sortimentet i affärerna här för det mesta.

Lever kan låta osmakligt liksom blod. Aldrig gillat blodpalt vilket föräldrarna åt, men blodpudding händer det att jag äter. Tillsammans med lingonsylt och bacon. Ibland några stekta ägg till. Nämnt detta tidigare, men det är billigt och gott. Finns väl även någon blodsoppa som är uppskattad hos vissa.

#52: Svartsoppa är den enda blodsoppa jag hört talas om. Den äts på gåsagillen i Skåne. Har aldrig själv varit på något sådant, och aldrig ätit varken gås eller svartsoppa.

#52 ff Blodpalt hör kanske hemma i kategorin. Den kan med fog sägas vara "en maträtt från förr"- den omnämns i en uppteckning från 1600-talet, men den uppges (obekräftad källa) ha spisats på vikingatid.

#54: Gillar Blodpalt! Även Fläskpalt och rundpalt!

Ett blodpuddingsminne är när min mormor, före stekningen, brukade sticka mängder av hål i varje skiva, och manuellt peta in späck i varje hål, för att därmed göra anrättningen mindre torr och trist.

Raggmunk med fläsk och lingon- den ultimata husmanskosträtten?
Källa.

#57: Mums så gott. 😋

#57 #58 Ärligt talat är det en av de husmansrätter som jag har minst erfarenhet av, men några gånger har jag väl ätit (och gillat) rätten.

#59: Har inte heller ätit det så ofta, och aldrig lagat det själv, men det är väldigt gott när jag väl äter det.

Blodbröd med vitsås och fläsk!
Smaskens!

#61: Exakt det åt vi för bara några dagar sedan…👍

I går år vi en annan K-märkt rätt:
Stekt saltsill, brynt lök, potatis, samt en klick lingonsylt.

I skolan serverades ibland kålsoppa med frikadeller.

Tänker särskilt på frikadellerna, som idag förefaller vara på väg mot glömskan….

#64. Det fick vi också i 1 - 6:an. Så det är minst 50 år sedan jag åt det!

#64: Tror vi också fick det, men jag har inget direkt minne av soppan, bara frikadellerna. 😊

Pölsa

#67: Vi brukar laga till pölsa, när vi får tag på den sorten som är förpackad i plastkorvar.
Tyvärr har den sorten blivit allt mer sporadiskt förkommande i butikerna i vårt närområde.
Burkpölsa finns förvisso, men den är inte lika god.

#64 Blev sugen på kålsoppa med frikadeller, det slog mig att det måste ha varit åratal jag åt den rätten senast. 😋

Kalops på svenska bord sedan 1700-talet. Namnet är ett låneord från engelskans collop, "liten köttbit".

Oxrullader var en favorit från barndomshemmet. Jag har inte ätit sådana sedan dess men hittat något som påminner om dem hos en japansk restaurang i närheten som serverar herimaki, stekta entrecoterullader.

#71: Det väcker ett avlägset minne av rullader som bl.a. innehöll katrinplommon, och som var väldigt goda…

Jag gjorde kalops på qourn bitar för något år sedan. Smakade precis likadant som med "riktigt" kött. Kom på sen att det är kryddorna i såsen som gör att det blir riktig kalops smak!😉

Husmansrätter med traditionella namn.

#74: Den 26 februari firas för första gången den nyinstiftade Husmanskostens dag.

https://www.husmanskostensdag.se/

#75 Inte en dag förtidigt! 👍

Min äldsta bror var utflugen och redan gift när jag gick i småskolan på 50-talet. Jag minns att det ofta stod något som hette "poulardsoppa" på bordet när jag besökte paret, och tillsammans med kaka med ost och ett glas mjölk smakade det gudomligt, tyckte jag. Att det serverades ofta berodde nog till viss del på att det var billigt- ekonomin var nog inte på topp för de nygifta…)

Jag hade inte någon direkt koll på att det var redd hönssoppa med pastasträngar, men nu vet jag att den faktiskt var den första soppa som såldes på varumärket Blå Band, ett företag som ju finns ännu idag (om än i annan ägo).

#77: Den hade förmodligen inte varit lika lockande att äta om den hade hetat hönssoppa istället för poulardsoppa. 😁

(ung)höna (av tamhöns) vars äggstockar borttagits för att den vid gödning skall bli fetare o. för att dess kött skall bli finare o. mera välsmakande.

https://www.saob.se/artikel/?unik=P_1633-0028.5n9s

#78 Ja, jag gissar att det även var vuxna som föredrog det "finare" namnet. 😏

Gröt skrevs det en del om i föregående tråd. För mig är gröten förknippad med barndomen, det är ytterst sällan det står gröt på mitt frukostbord nuförtiden.

Kom att tänka på detta när jag läste om Hedvig, som vaknade en dag och var sugen på gröt. Det ledde till en besatthet som gjorde att hon åt gröt i alla dessa former fyra gånger per dag i ett helt år, för att hon slutligen skulle kunna redovisa all denna gröt i en bok.

Läsning.

Den enda gröt jag äter numera är risgrynsgröt, och då bara en eller två gånger under julen. Köper en "korv" med risgrynsgröt och ger hälften till tomten. Resten äter jag oftast upp på förmiddagen för att "bottna" lite inför julmaten. Andra gången är på julafton efter julbordet. Det är den enda gröten jag tycker om, och varje år tänker jag att jag ska göra en omgång, men det blir aldrig av. När jag var barn och hade scharlakansfeber var risgrynsgröt det enda jag kunde äta, så min mor kokade en stor - och då menar jag stooor - skål gröt varje dag, som jag sedan åt under dagen. Ändå tröttnade jag inte på den.

Kommer däremot ihåg att när jag var 2-3 år så tyckte jag det var gott med havregröt. Enda anledningen till att jag minns det är att jag vid ett tillfälle satt vid köksbordet och åt havregröt, och ropade till min bror i rummet bredvid "ha, ha, du får ingen höregråt". Vet inte om jag inte kunde säga havregröt eller om jag helt enkelt trodde det hette höregråt. Förmodligen det senare. 😁

Har också köpt risgrynsgröt i "korvskinn" några gånger, men min mage har svårt för den.

Gröt till tomten ställdes ut i barndomshemmet, och fatet var alltid tomt på juldagsmorgonen. Misstänker att någon i familjen, sannolikt katten, varit framme och tömt fatet.

Vi äter faktiskt gröt ganska ofta.
Inte bara havregrynsgröt, utan flera andra sorter.
Ibland kan det bli risgrynsgröt (både hemmagjord och "plastkorv"), och på senare tid även en gröt gjord på "nymodigheten" havreris, som även den blir ett slags "risgrynsgröt".
Mannagrynsgröt kan det också bli ibland, och även rågmjölsgröt.
Rågmjölsgröt är en höjdare, med lingonsylt och en skvätt mjölk 👍

Med undantag av rågmjölsgröten, kan man "spetsa" vilken gröt som helst med t.ex. litet maizena, om man vill skapa variationer…

Gröt är en bra "tillflykt", om inspirationen till annan matlagning tryter…..🙂

#83 Gunde Svan gjorde en gång i tiden reklam för gröt på tv. Det är en stadig frukost.Jag som lider av magkatarr skopar ned en matsked havregryn inför natten. Det hjälper mot halsbränna och sura uppstötningar. Men en rejäl grötfrukost och man står sig fram till lunch. Ger dessutom energi..

#82: Ingen av mina katter har varit intresserade av risgrynsgröten jag ställt fram till tomten, men det finns säkert de som är det.

#84: Apropå Gunde och gröt. 😁

#75 Firardags! 😋 DN (ej läst artikel) tar våra älskade köttbullar som symbol för husmanskosten när man undersöker rättens utveckling de senaste 100 åren.

#87 Köttbullar äter jag mycket. Ibland med mjölkmakaroner, ibland skär jag den i mindre bitar tillsammans med tärnade bitar av falukorv ihop med vattenmakaroner. Gjorde det förra helgen då jag kokade en hel gryta makaroner och blandade i köttbullar och korv. Räckte både lördag och söndag.

#87 ff Jag åt stekköttbullar och pulvermos till middag igår. Ingen av de mest aptitliga varianterna av köttbullen, om sanningen skall fram…🙄

Idag högtidlighåller jag Husmanskostens dag med falukorv och makaroner på tallriken. Ser f.ö. att vi svenskar proppar i oss 30.000 ton falukorv årligen. 😮

#89 Pulvermos händer det att jag köper ibland. En gång fick jag för mig att köpa sylta. Och blanda det ihop med moset som en enkel lunch. Men det var mest att jag tuggade och tuggade. Det var ingen höjare och blev en långlunch innan jag fick ner sörjan 🙂

#91 Låter inget som serveras på Operakällaren direkt…😏

Apropå falukorv och mos ett matminne som jag kan ha berättat tidigare: en av barndomens matfavoriter var de stora falukorvsskivor som serverades tillsammans med "gôtt mos" på baren i EPA-varuhuset i Karlstad. Varje besök i stan utan den rätten var en besvikelse. 😊

Man uppmärksammar Husmanskostens dag på Nyhetsmorgon på TV4 nu.

En annan dalakorv är Gustafskorven, som görs på hästkött. Hästkött är ju lite tabu för många av oss svenskar, vilket gjort att många slakthästar har utsatts för undermåliga transporter ut i Europa för att bli föda där. (Ibland har de återkommit som oannonserade beståndsdelar i färdigmat, vilket vållade stort rabalder för några år sedan).

2011 beräknades att 3000 hästar exporterades från Sverige enbart till Italien, för att bli uppskattad föda där. Källa.

#92 Stekt falukorv och mos är gött. Och stekspadet på moset eller flöt som som man säger i Värmland.

#87: När jag är i Höganäs och ska äta lunch där brukar jag kolla vad som serveras på JourPizza (de har inte bara pizza). Har jag tur är det köttbullar med potatismos. Det är så gott, men väldigt rikligt. Brukar alltid vara i valet och kvalet om jag ska be om en doggy bag eller om jag ska försöka orka äta upp allt där. Det brukar sluta med att jag proppar i mig alltihop. 😁

#90: Falukorv med makaroner - eller potatismos - är också gott. Det var länge sedan jag åt det. Har en ring falukorv i frysen, men den lär inte hinna tina tills det är dags för lunch idag. 😊

#91: Tycker inte pulvermos smakar som mos ska smaka, men de som är uppväxta med det tycker inte potatismos gjord på bara potatis är gott. 😊
Eftersom det är så enkelt att göra riktigt mos så gör jag hellre det än äter pulvermos.

Kan tänka mig att det blev en riktig sörja av mos och sylta. De är väl bägge ganska klistriga har jag för mig. 🙂

#98 "Lasse på Heden" är en klassisk "korvmoj" i Göteborg, även om den ursprunglige Lasse med tiden ersatts av nya ägare. Man är lokalt beryktad för "gôtt mos" och jag minns en intervju för några år sedan att man använda "äkta potatis" framför pulvermos inte bara för smakens skull, utan även för att det faktiskt blev billigare. Fram till dess hade jag alltid levat i tron att pulvermos var billigare.

Pulvermos är tyvärr snabbare att göra, men det är sällan att det smakar bra. Finns dock ett "ekomos" som jag tycker är rätt okej.

Ny tråd.