#0: Fin samling. 👍😊

Läste mest Kalle Anka. Vi prenumererade på den när jag var barn. När jag blev äldre brukade jag köpa Starlet.

Tack Carmarino. Det finns mer. 😊 Jag läste också alla i 30 år. Från den första.

Under min uppväxt dominerade Kalle Anka.
Detta var under Carl Barks-eran, och "Kalle" höll hög kvalitet, såväl berättar- som bildmässigt…
En "highlight" var t.ex. när Oppfinnar-Jocke presenterade en glödlampa som avgav mörkt ljus…! Bra stimulans för en ung hjärna…🙂

Illustrerade Klassiker betydde också en hel del, och förtjänar att nämnas.

Min bror snodde alltid Gröngölingshandboken, men jag fick låna den ibland. Såvitt jag minns häftade vi ihop den när vi fått alla bladen. Undrar vart den tog vägen? Det hade varit kul att ha kvar den. Gissar att den försvann med alla de andra tidningar, när vi inte hade plats att ha dem kvar längre.

För min del var det Kalle Anka som var den första serietidningen, sen kom Stålmannen och Läderlappen. Kalle Anka var ju på 40-talet, Stålmannen kom 1949 och Läderlappen kom nog inte förrän på 50-talet. Senare blev det ju en massa roliga och bra serietidningar, som fortfarande är läsvärda. Jag får kolla hur gamla jag har.

Ja, Stålmannen och Läderlappen förekom också, i ganska hög grad….
Och i de tidningarna förekom också t.ex. Röda Pilen, och Rymd-Tommy….🙂

Vi får heller inte glömma "Seriemagasinet", med hjältar som Steve Roper & Mike Nomad……och Kerry Drake, m.fl….

Sedan får vi inte glömma de små billiga serietidningarna "Prärieserier" med Davy Crocket, och "Vilda Västern", med Kapten Miki, SaLasso och Windy…..
🙂

Har ett (väldigt) vagt minne av att jag nog läste några Fantomen också.

Ja, Fantomen får vi inte glömma…!

Sedan fanns också "Teddys Äventyr" av Rune Andreasson, vilket var ett "förstadium" till vad som senare blev Bamse.
Har för mig att Skalman hette "Lasse" eller "Hasse Skalman" i den här tidiga versionen…

Och "Tuff och Tuss", taxpojken och kattflickan, som skrevs av Gösta Knutsson. och tecknades av Helga Henschen….

Jag läste mycket präirie med Davy Crocket han hade en med sig som hette Coco Vilda västern Med Kapten Miki och Indianskan Fågel Blå hon var väl med där om jag minns rätt

#10: Har för mig att Davy Crocket brukade använda kraftuttrycket "Vid Alla Älghorn !" 🙂

Började prenumerera på tidigt 70 tal på Kalle Anka och har den än idag som gammal tant och ett liv utan Kalle det skulle jag inte kunna tänka mig 🦆 den ankan rockar fett 😂

Under ett antal år hade jag Dennis och även Lilla Fridolf men dom slutade jag med men Kalle han kommer jag att ha tills den dagen jag dör 😎

Några Kalle anka-episoder, fritt ur minnet:

Minns någon när en av knattarna satte sig i sanden och stack sig i baken, på något vasst…?
Han hade upptäckt en glömd pyramid…!

Eller, äventyret i Sydamerika, med de fyrkantiga hönsen som värpte fyrkantiga ägg…
Farbror Joakim såg omedelbart möjligheter till exploatering….

Det fanns också litet mer sporadiska (?) serieutgåvor, som t.ex. "Tomahawk" och "Terry och Piraterna" m.fl. men jag minns inte att jag köpt så många nummer av dem….

Men jag återgår till Illustrerade Klassiker:
Här fick man på ett tidigt stadium en inblick i skönlitteraturen.
Homeros, Shakespeare, Verne, och "alla de andra"…
Hamlet med pratbubblor var ingen dum idé….

Lånade Asterix och Barna Hedenhös på biblioteket, men vet inte om de räknas till serier direkt. Åtminstone inte Barna Hedenhös.

Fantomen hette Dragos, när jag som litet barn läste serierna i dagstidningen min farmor och farfar hade. Tidningen hette något i stil med Skånska socialdemokraten, men det var kanske inte riktigt så det stod på förstasidan.
Den kommentaren passar väl när det gäller Nostalgi? 😊

#15: Ja, när Fantomen förekom som "strips" i dagstidningar, hette han "Dragos"…

Cowboy, Prärie, Seriemagasinet, Kalle Anka och senare Illustrerade Klassiker platsade på min tidningshylla.

^Länktips

#13: Kommer ihåg det där men minns inte riktigt nu när en av knattarna satte sig på pyramiden det måste ha vart ett tag sedan men minns gör jag däremot exakt hur just den serien utspelade sig.

Fyrkantiga höns och ägg jag dom kan då komma på vad som helst 😂 Vilse i Anderna den serien har dykt upp några gånger men nu var det ett tag sedan men den är en klassiker av Carl Barks så den dyker säkert upp igen 😎

Får jag skryta lite i tråden så har jag faktiskt vart med i Kalle Anka tidningen och jag var häxa mitt riktiga namn med efternamnet Häxa där jag fick "spela mot" Madame Mim tror det var tre eller fyra serierutor jag var med i 😂 känner en som jobbar inom tidningen så hen såg till att jag fick vara med.

Serietidningarna som jag läste var först och främst Kalle Anka, Stålmannen, Stålpojken, Läderlappen, Fantomen, Knasen och Seriemagasinet.

Minns när Joakim von Anka hade förlorat nån krona eller så och sen gick han och grät framför en mur som han hade i hemmet, med en skylt "bit av den äkta klagomuren i Jerusalem". Under muren befann sig en stupränna som fångade upp tårarna och den gick direkt till en maskin som extraherade ut saltet och mineralerna ur tårarna. 😄

#18: Fick du inte "spela mot" Magica de Hex? 😊

#20: Ha ha ha nej det fick jag inte men Madame Mim gullefian hon är en pärla att ha "spelat emot " och jag känner mig stolt att få ha varit med 🤗

Ett annat Kalle-äventyr som jag minns (diffust), är när han gav sig på jakt efter en gyllene vikingahjälm, någonstans vid Labradors kust….

Måste ha varit ett ganska tidigt nummer, kanske vid mitten av 50-talet…

Ännu ett Kalle-minne, och kanske ännu mer diffust, är när hela innehållet i Joakims kassavalv försvann ner i ett slukhål, rakt under valvet….

Dock minns jag inte om slukhålet hade naturliga orsaker, eller om Björnligan låg bakom på något sätt…?

Hur som helst, räddades till slut Joakims pengar av knattarnas rådiga ingripande, med hjälp av deras leksakståg…..

Tänk att sådant här sitter kvar i minnesbanken…🙂

Bobbo!
Där fanns Klara, Gnuttarna och Resare-Frasse.

Gillade Pellefant och Bamse också!

Finns här några samlare som saknar vissa exemplar av favorittidningarna? Jag vet inte själv vad jag har. Det som visas på bilden är bara för att se vilka som är intresserade när de kommer för att handla annat.

Vi får heller inte glömma serietidningen "Mästerkatten", från 1950-talet.
Tror att upphovskvinnan hette Märta Nyberg.

Det var dock helt nyskrivna äventyr, och bara titeln var inspirerad av originalsagan "Mästerkatten i stövlar" av bröderna Grimm…..

#26 Den har jag missat. Dyker kanske upp.😊

#23: Hi hi tänk så många gånger den Bingen åkt ner i slukhål och jag tror bestämt att du är en av oss Anknördar 🤣🤣🤣

Och så har vi "Sago-Serien"……
Kända sagor och fabler i serieform.
🙂

Tidiga serieminnen…

En av mina första kontakter med "serier", var en tidning som fanns i min morfars hem.
Titeln var "Münschausens Bravader" och beskrev en rad av sanslösa skrönor från fältlivet, återgivna av den fabulerande baronen…..🙂
Tidningen var troligen från tidigt 1900-tal.

Illustrationerna var välgjorda, och i avsaknad av pratbubblor, fanns en text under varje bild…men en serietidning var det…..

Jag skrev Buster i en liknande tråd för flertalet år sedan. Och eftersom jag inte läst en serietidning på minst 20 år så får jag säga den igen 😊 Förr såldes serietidningar/seriealbum på höstmarknaderna. Då hände det att man köpte tio tidningar för 20 kr eller liknande.

#31 Det var då det - på den gamla goda tiden. 😊😊

Nu kan det vara billigt med en serietidning för 200 kronor, men många kostar bara 20 kronor och jämfört med nya, så är det inte så illa.

Kollar man på nätet så häpnar man.

#32 Jag minns många knallar som sålde inplastade tidningar och album och dom kostade en hel del. Numera finns retromässor som säljer tidningar och även vinylskivor och tv-spel. Var en retromässa i Karlstad härom veckan, men den missade jag.

91:an.
Lärde mig att läsa med hjälp av den som 4-åring.
30 år senare och jag läser den fortfarande. 😀

Andra serier jag också gillade under uppväxten var Acke, Lilla Fridolf, Kronblom, TinTin, Asterix, Lucky Luke, Spindelmannen och Gaston.

Gillade mer humorserier medan andra gillade Äventyr och action. Var ett stort fan av 91:an och gillade Kronblom för hans underfundiga skämt och dråpliga personlighet. Senare blev jag ett fan av Uti vår Hage, som jag köper och läser än idag, då det är mer folklig lyteskomik som ligger mig varmast om hjärtat. Läste även Knasen, Svenska MAD och Svenska serier, en tidning där folk skickade in egna serier i hopp om att bli etablerade serietecknare.

På 90-talet som tonåring läste jag Pyton, men kan idag tycka att den humorn var för extrem.

#35: Ja Svenska MAD får inte glömmas bort i det här sammanhanget…! 🙂

Min första kontakt med denna utgåva var 1961 (tror jag), och den låg precis rätt i tiden för att bli ett slags "game changer" för en ny våg av humor som efterhand växt fram med The Goon Show, Mosebacke Monarki m.fl., och som senare skulle leda till Richard Lester's filmer, Monty Python osv…..

Jag minns att även den amerikanska original-MAD då fanns att köpa på Pressbyrån, parallellt med den svenska versionen…

Men, tycker jag, svenska MAD var som bäst under Lasse O´Månssons redaktörskap.
Därefter sjönk kvaliteten gradvis…

#36: Svenska MAD prenumererade jag på. Var dessutom medlem i A.E.N.F.S.C. (= Alfred E. Neuman Fan Supporter Club). Har fortfarande kvar en badge och en t-tröja från den tiden. På tröjan syns Alfreds huvud och texten "Vadå jag dyster" om jag inte minns helt fel. 😊

Dom där MAD serietidningarna påminner mig om när en kollega som jag hade på 80-talet klippte ut den här sidan av en MAD serietidning. Sen klistrade han den på en bit pappkartong och ställde upp den på hans skrivbord. Sen skrev han ovanför namnet "ni talar med herrn" så att det blev "ni talar med herrn Rasputin Neuman". 😄

Veckans angelägna fråga: var kungen medlem i Fantomenklubben?

#39: Vem vet…? Det kanske ligger en dödskallering bland kronjuvelerna……? 🙂

#40 Ja, det vore något, det!☠😁

"King vid gränspolisen" kanske också finns i det kungliga biblioteket? 😉

#39 Ja Fantomenklubben ja, men det fanns även Busterklubben i tidningen Buster. Och där var jag inte heller medlem 🙂 En rolig grej med Buster var att läsarna kunde skicka in när dom gjort hattrick, det vill säga tre mål i en match, helst i rad. Och när man kollar i gamla Bustertidningar så är det många av dåtidens barn som idag är kända fotbollsspelare och ishockeyspelare. En del fotbollsspelare som då gjorde hattrick i ishockey och tvärtom. Synd den tidningen lades ned och den tidigare Rekordmagasinet.

Och så har vi Osynliga Klubben ….
Både som radioserie och seriemagasin, en gång i tiden.

Med Lillis och Ebbe Hönebjär och de andra…..

https://rogersmagasin.com/tecknade-serier-och-skamtteckningar/osynliga-klubben/

🙂

91:an har varit en favorit sedan barndomen och har ett helt skåp fullt med 91:an-tidningar från olika årtal. Även Uti vår hage av Krister Petersson köper jag regelbundet nummer av, då han lyckats få till en folklig humor med lyteskomik som man verkligen ofta skrattar igenkännande åt. Gillade även Svenska serier (en tidning där amatörtecknare skickade in sina alster) och Pyton, som kom på 90-talet med lite grövre humor.

Det finns en parallell tråd i ämnet som nu är stoppad, men besök den gärna!

Musse Pigg lämnar efter 44 år den svenska serietidningsfloran.

#46: Visste inte ens att den fanns. 😊

#47 Inte jag heller, men jag vet en som har koll på Musse! 😉

"Serietecknarna har alltid legat steget före forskarna", påminner seriekunnige Sture Hegerfors i GP.

#49: En vision som ännu inte slagit in, är Oppfinnar-Jockes glödlampa som spred mörker…🙂

Dock framsynt av Carl Barks. Vetenskapen har ju faktiskt börjat nosa på universums mörka energi…

Jag försöker komma på om någon serieskapare förutspått drönare (?), men jag måste nog ge upp…

Det närmaste jag kan komma på, är bågskyttehjältarna "Röda Pilen och Speedy", som sköt pilar försedda med allehanda utrustning, som t.ex. kamera, och en hel del annat sinnrikt….
Men jag tycker inte att det är tillräckligt nära….🙂

Den animerade serie som ofta pekas ut för träffsäkra spådomar om framtiden brukar väl vara the Simpsons. Vissa spådomar förefaller kusligt verklighetsnära, medan andra blivit föremål för tolkningar i den ena eller andra riktningen.

I dagarna är det 90 år sedan den första seriestrippen med Kalle Anka publicerades i en svensk tidning.

Länkar:

Fem minnen om tidningen Kalle Anka

Robban en stor Kallefantast.

Visste du att Kalle Ankas första svenska namn var Ankapetus?

#53; Heder åt nämnda fjäderfä…! 👍

Han bidrog starkt till min läs- och skrivkunnighet, långt innan skolstarten.

#54: Jag har nog hört det, men det hade fallit i glömska.

Pratbubblan
Här kan man läsa om pratbubblans faktiskt långa historia.
Dock tog det tid innan den blev en övergripande norm, som vi är vana vid idag.

I morfars hem fanns ett magasin, troligen från tidigt 1900-tal, och som jag som barn bläddrade i.
Titeln var "Münchhausens Bravader", och som skildrade baronens sanslösa fabulerande.. 🙂
Serien var vältecknad, men hade inte pratbubblor, utan var försedd med prydlig text i tryckbokstäver under varje ruta. Här hade bubblorna ännu inte blivit norm.

#57 Intressant! Här är svensk artikel i ämnet.

Prins Valiant var en undertextad serie som fick leva ganska länge.

Däremot försågs Olle Bull med pratbubblor….

#53: Härlig underbar läsning Heja Ankan 👍😎

Kalendern följer med varje år i tidningen den sitter här på väggen men jag har inte sparat alla jösses det räcker med alla tidningar och nu skulle jag behöva rensa igen men det gör ont 😳men man kan inte spara på allt ibland måste det ut.

#54 Det känner jag bra till men så tillhör jag Ankismen då ska man ha lite koll på det här och kärt barn har många namn jag tänker på på prinsessan Umpa som följde med från en av Oppfinnar Jockes tidsmaskiners expeditioner på stenåldern till Ankeborg tror det var 1995 som hon kom med i tidningen och jag håller med henne Kalle är en sötnäbb han är en gulleanka så kärt barn har många namn 😎

Jag måste säga att översättarna gör ett kalasjobb dom får till det så jäkla bra med allt ta bara olika namn genom åren så som Snille Steklund eller Skråla Häckvift som exempel dom har en jättekänsla för det här att få till humorn samtidigt som det spelar på så mycket verklighet dom kan verkligen sin sak så det blir både underhållning men också livets allvar 👍😎

#53: Vi prenumererade också på Kalle Anka under 60-talet (minns inte om vi även fortsatte på 70-talet) och tidningarna lästes flitigt. Vi slog hål i dem och satte in dem i pärmar, så att vi kunde läsa dem under regniga dagar på sommaren. Jag hade också en hel del Kalle Ankas pocket, som också lästes flera gånger.

För några år sedan, när jag började prenumerera på Readly, så såg jag att de även har Kalle Anka där och jag började läsa ett av de senaste numren. Det skulle jag inte ha gjort. Tyckte inte alls serien var bra längre, och förstod inte hur jag kunde tycka det förr. 😁

Fast de var lärorika på många sätt. Det var genom Oppfinnar-Jocke jag lärde mig vad H2O är och genom Kalle vad Honduras huvudstad heter (Tegucigalpa). Gröngölingarna minns jag också. Vi var med i scouterna så vi hade stor nytta av Gröngölingarnas handbok, som man samlade under en hel del veckor. Det kom en ny del i varje nummer tills handboken var klar. Då fick man sätta ihop bladen till ett häfte som man kunde ta med sig ut i naturen.

Apropå olika namn på olika språk, så minns jag en gång när jag var i Varberg (tror jag det var) och skulle köpa glass i en kiosk. Framför mig i kön stod en dansk familj som ville köpa en "Anders And", och tjejen i kiosken såg ut som ett stort frågetecken. Familjen försökte förklara, men utan att lyckas, så jag bestämde mig för att hjälpa till eftersom kön växte. Uppväxt med dansk tv som jag är så visste jag naturligtvis vad det var danskarna ville ha, så jag talade om för tjejen i kiosken att det var en Kalle Anka de frågade efter. Danskarna fick sin tidning och allt var frid och fröjd. Hoppas bara att de kunde läsa den på svenska. 😊

#54: Det har jag aldrig hört faktiskt.

Hade kompisar när jag var barn som hade finska föräldrar. Som läste Kalle Anka, men fick tidningar hem i brevlådan av den finska versionen. Så det hände ibland att jag satt och bläddrade i Aku Ankka 😊

Vem kunde väl tro att man var omgiven av ankister - imponerande minnesprestanda på många håll här! 😮

Spridda ank-äventyr, eller åtminstone fragment, dyker upp i minnet:

När Kalle sökte en förgylld vikingahjälm utanför Labradors kust….

När alla Joakims pengar försvann i ett slukhål under kassavalvet, men räddades pga knattarnas rådiga kreativitet…

När knattarnas matematiska kunskaper förhindrade en tågkollision….

När ett sjunket fartyg bärgades genom att vraket fylldes med pingpongbollar (som vi tidigare nämnt i pingpong-tråden)….

….osv….

För att spetsa på mitt ankminne från förr var att tidningen kom ut varje vecka. Åtminstone när jag var barn.

#66: Ja, det minns jag också att den gjorde. Det var därför det gick någorlunda snabbt att få ihop hela Gröngölingsboken. Minns inte hur många sidor den var på, men skulle tro att det hade tagit åtminstone 5-6 månader att få den färdig om det varit månadsutgivning.

Vill fråga ärade ledamöter av Ankademien om det lämpliga i att Kalle går omkring utan brallor. Accepterade ni detta genast, eller har ni kommit till insikt om det senare i livet? Noteras dock att han ikläder sig heltäckande baddräkt a´la Mölle 1910 när han badar, ett beteende jag inte iakttagit hos ankor IRL.

I Finland fick nyheten att Kalle Anka iklätts byxor status som aprilskämt för en del år sedan.

”Seriemagasinet var en svensk serietidning som startades 1948 och lades ner 2001. Efter Kalle Anka & C:o och Fantomen är den den svenska serietidning som utkommit med flest nummer (1435 stycken). Innehöll under sin levnad en stor mängd serier, främst av äventyrskaraktär, bl.a. "Kilroy", "Steve Roper & Mike Nomad", "Kerry Drake", "Kelly Green", "Stålhanden", "Bob Morane", "Bruno Brazil" och "Dylan".”

https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Seriemagasinet

Läste många olika serietidningar under min uppväxt, gillar fortfarande att läsa ett magasin i fysisk form 😊

Kalle Anka, givetvis, men det fanns så många olika att välja mellan. Seriemagasinet, X-9, Pilot, Stålmannen, Läderlappen m.fl.
Tintin och Lucky Luke inte att förglömma, även om de faller under kategorin ”album”. Men tecknat är det.

#69: Ja, Seriemagasinet minns jag väl, med Steve Roper, Mike Nomad, samt Kerry Drake m.fl…
Rafflande deckaräventyr….🙂

I de "stora drakarna" Stålmannen och Läderlappen, fanns också "sekundära" serier, med något mindre kända hjältar, vars namn också förtjänar att droppas:

Jag tänker särskilt på bågskytteduon "Röda Pilen & Speedy", vars högteknologiska pilar spelade en viktig roll i brottsbekämpningen, och dessutom SF-serien "Rymd-Tommy" som också inkluderade Tommys sidekick Brent Wood….

Och så "Tv-deckaren Roy Raymond", som löste mysterier och avslöjade bluffar i ett fiktivt tv-program, som jag tror hette "Otroligt Men Sant"…..men här kan mitt minne slira litet…

Jag har också ett diffust minne av en "sekundärserie", där hjältarna kallades "Riddaren och Pagen", där huvudpersonerna körde något slags motorcyklar kamouflerade till hästar (!)…..
Som jag minns, "lyfte" inte denna serie, utan dök bara upp i ett eller ett par nummer av Stålmannen eller om det var Läderlappen….

Sedan är jag osäker på om "Terry Och Piraterna" också var en "sekundärserie", eller om de hade ett eget magasin…..?
(Var de något slags flyghjältar…?)

🙂

#72 Stålmannen och Läderlappen lyder numera sedan länge som Superman och Batman. Men det var Stålmannen och Läderlappen på min tid för 40-45 år sedan. Skulle vilja få tag i tidningar med Hulken som jag läste första åren av 80-talet, men svårt att få tag på. Inte hittat på second hand och försäljning av gamla serietidningar på marknader har tonats ned.

Många gamla seriekändisar i de senaste inläggen! Känner att det rör sig på sig i seriemagasinet i min hjärna. 😊

Knallhatten (orig. Li'l Abner) av Al Capp var en kul och flerbottnad serie, som i Sverige förekom som strip i Expressen, samt som "sekundärserie" i magasinet "91:sn Karlsson".

Serien skildrade livet bland "hillibillies" i den lilla hålan "Dogpatch" på den amerikanska landsbygden, men den kunde också läsas med kalla-kriget-glasögon, och det var inte svårt att skönja en satirisk betraktelse över världspolitiken, alldeles under ytan.
Det beskrivna sunkiga landet "Slobbovia" t.ex. var en ganska oblyg metafor för Sovjetunionen, osv.
Men serien hade fler lager….🙂

En profil i salig åminnelse är det gamla hillbillyn Tjalle Tvärvigg, jag tror inte att han har nämnts tidigare i tråden.

#68: Räknar mig inte till ankisterna, men jag kan inte minnas att jag reagerade över att Kalle inte hade byxor, åtminstone inte som barn. Möjligen som äldre, när många påpekade det orimliga i det. Lite roligt är det ändå när Kalle badar i campingvagnen på julafton och han skyler överkroppen med en handduk när fåglarna tittar på. 😁

#77 Jo att Kalle inte haft byxor har jag lagt märke till hela tiden. Och därför frågande och humoristisk till det du nämner i scenen som sänds varje julafton 😁

#77, 78: Jag har aldrig uppfattat Kalle som "oklädd", men visst har det skämtats om det genom åren…
Fjäderskruden duger väl gott…. 🙂

En annan sak jag minns när jag läste Kalle Anka & C:o som barn på 80-talet var att det fanns en äventyrsdel i slutet av tidningarna. Del 1 av 4. Publicerades i form av Favorit i Repris ( tex.från nummer 26 1971)

Ett annat barndomsminne var när morsan storhandlade en gång i veckan, och skrev upp en nota på vad hon skulle handla. Brukade skriva BUSTER på den. Och när jag kom hem från skolan så låg nya numret av Buster på köksbordet 🙂🤗 Utkom var fjortonde dag ( 26 nummer per år, torsdagar tror jag det var ) Men minns inte priset då på denna serietidning som var fokuserad på sportserier, och då främst fotboll.

#81 Buster, ännu en klassiker! Vem minns inte Benny Guldfot?

#82 Ja Benny Guldfot, Bullen, Super-Mac, Durrells Palace, Greppet direkt, Spökliraren, Fyndet från Argentina, och självaste Åshöjdens BK 😊 Men fanns många härliga serier utöver fotboll som Dynamite Danny ( boxning ), Skid Solo ( Formel 1 ) och Johnny Puma ( fribrottning )

Kalle Anka är klar No 1.

Sedan Fantomen, Seriemagasinet, Lilla Fridolf och 91an.

Så sent som för något år sedan ramlade jag över en hel flyttlåda som var fylld med Kalle Anka Pocket på en loppis. Böckerna var ju garanterat bara läste en gång så de åkte in i bilen på direkten. De hade satt priset till ca EN KRONA per bok så det var ju ett superfynd.

#84 Kalle Anka pocket läste jag också. Dom kunde man ha i bokhyllan..

En gång i tiden såldes tuggummit "Bazooka" i varje kiosk.
I förpackningen låg ett hopvikt papper, med en liten seriestripp, skildrande en episod med Bazooka Joe ….

#81: Buster var en av de tidningar jag aldrig läste, men så var jag inte särskilt sportintresserad heller. 😊

#87: Nej, Buster fanns inte heller i min värld. Kan bero på mitt "blygsamma" sportintresse, men också på min ålder….

#86 Det fanns något liknande med motiv ur filmen Davy Crockett, en färgbild på papp. Jag brukade köpa förpackningen, men eftersom jag inte gillade tuggummi gav jag bort det och behöll bilden. De som kände till det brukade hålla sig väl med mig vid kiosken… 😏

#89: När du nämner det, väcks ett svagt minne, att jag nog kan ha stött på dessa Davy Crockett-motiv….

Inte heller jag, var någon flitig tuggummikonsument, men under en period var det spännande att blåsa bubblor, vilket fungerade med vissa tuggummisorter….

#89 ff Samma bilder fanns även i form av bokfilm (Disney: "Davy Crockett och flodpiraterna"), som också var en form av serietidning med hårda pärmar. Införskaffade förstås även den!

(Ser att den finns på nätet för en tia, fast nu är det inte aktuellt med köp. 😉)

#92: Ja, Walt Disney's filmer åtföljdes stundom av seriemagasin med filmen som utgångspunkt.

Jag hade ett exemplar av En Världsomsegling Under Havet , baserat på Disney's filmatisering av Jules Vernes roman.
Jag minns inte om pärmarna var hårda, men de var glättade, i flerfärg, och magasinet kändes litet mer påkostat än andra serietidningar.

Illustrationerna var trogna filmens tolkning av berättelsen.
Att jag minns det, torde betyda att jag även såg filmen, något som jag inte minns lika tydligt…

När Vernes berättelse senare utkom som "Illustrerad Klassiker", minns jag min besvikelse, när varken ubåt eller något annat liknade Disney's tolkning, och den aktuelle tecknaren hade jobbat helt efter "egna" referenser. Jag var "fast" i Disney's bildvärld, och tyckte att denna version var påtagligt mer trist….🙂

#92 Filmatiseringen av "En Världsomsegling Under Havet" gjorde ett starkt (eller kanske man skall säga "djupt" i detta sammanhang?) intryck på mig, jag såg den minst två gånger, boken läste jag först senare. Köpte den även som magasin i form av Illustrerade Klassiker (jag köpte alla deras utgåvor under flera år), minns dock inte om deras version gjorde mig besviken.

#93: Det för osökt tankarna till Den Hemlighetsfulla Ön , som också utkom som Illustrerad Klassiker, och som även den gjorde intryck på mig.
Denna Jules Verne-berättelse kom som film 1961, dock inte producerad av Walt Disney.

Vid den tidpunkten hade jag hunnit läsa både den Illustrerade Klassikern och boken, vilket innebar att filmen inte gjorde lika djupt intryck, även om den var "bra"….

Sverige- innan verkligheten överträffade dikten…😏

#95: Ja, medievåldet har en lång och spretig utvecklingshistoria, och somliga kunde tidigt skönja tangentens riktning.

Minns ni utgivarna? Serieförlaget grundades 1950 och blev Semic Press i mitten på 1960-talet. Den delen av Semic lades ner 1997, och Bonnier sålde sina serietidningsrättigheter till den danska stiftelsen Egmont. Semic lever dock fortfarande kvar i Semic Jultidningsförlaget som marknadsför ett antal seriealbum just som jultidningar.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Semic_press

https://sv.wikipedia.org/wiki/Egmont_Media_Group

Ny tråd.