Har vad jag vet aldrig ätit duva. Den enda fågel jag är säker på att jag ätit är kyckling. 😊

#1 Kyckling äter jag numera regelbundet, men det tog ganska många år innan jag började med det- redan på den tiden diskuterades djurhållning, och det kunde man ju inte förhålla sig kallsinnig till. Dock åt jag med god aptit poulardsoppa hemma hos min äldre bror, lyckligt ovetande om en viss ingrediens…😏

"Blå Band är ett traditionellt, klassiskt varumärke som har funnits sedan 1951. Då tillverkades den allra första soppan, en torkad poulardsoppa gjord på gödd unghöna", kan man idag läsa på företagets hemsida.

#2: Det har jag aldrig ätit.

#2: Kanske har jag ätit det, men det är i så fall väldigt länge sedan…

#4 Det var länge sedan jag själv åt sådan soppa, den hör barndomen till. (Den aktuella producenten verkar inte ha den i sitt utbud längre.)

Bildlänk.

^{Jobbigt att duka när ni får hem gäster? Kolla då det här…😉}

Om en månad och en halv är det dags för Nobelbankett igen, och snart avslöjar media vad som kommer att dukas fram på borden det här året. På nätet kan man ta del av vad som serverats vid dessa middagar sedan 1901- där finns det ju en del att botanisera i. Ser att kostnaden per person vid den första middagen var 15 kronor, vilket låter synnerligen överkomligt, men så var det ju det här med penningsvärdet för fullt så billigt i en nutida jämförelse blir det förstås inte.´

#6 Eftersom vi varit inne på fågel som maträtt kan vi väl ta en titt på Nobelmiddagen för femtio år sedan. På tallrikarna 1975 lade man upp kall slätvar med räksås, stekt snöripa med tryffel och gåsleversås, rönnbärsgelé, säsongsallad och Pommes troi couronne samt till efterrätt lingonglassparfait med mandelkakor.

Det för oss in på den välbekanta frågan om snöripa. Landets ornitologer lär inte spana efter denna fågelart, eftersom den inte finns IRL. Vi har fjällripor och vi har dalripor. Punkt. Däremot finns det Snow Grouse på Systembolaget, men det är en annan femma…😉

Den ena högtiden efter den andra infaller så här års, och blodtörstiga Halloweenfirare som inte fått nog kan se fram emot svartsoppa den 10 november, då det är dags för Mårtensafton. 😉

#7 Eftersom vi som nyss sagts varit inne på fåglar som maträtt hänger vi väl på gäss som anrättning också, och då kan åtminstone jag med bestämdhet säga att jag aldrig ätit gås och sannolikt heller inte kommer att göra det (med undantag av smörgås då).

#8: Har heller aldrig (mig veterligt) ätit gås, än mindre svartsoppa, men jag gör tummen upp för alla som tagit denna tradition till sig…

#8: Så skåning jag är har jag faktiskt heller aldrig ätit gås. Det förekom aldrig i vår familj och jag har aldrig varit på någon gåsamiddag. Däremot har jag en gång ätit ankbröst. Köpte det på extrapris inför nyår vill jag minnas, och bjöd en kompis på det.

Om det var mina bristande kunskaper i matlagning det berodde på vet jag inte, men jag var inte jätteimponerad direkt. (Följde receptet noga.) Visst var det gott, men ingen delikatess. Kan lika gärna äta kycklingbröst, för det är billigare och minst lika gott.

#10: Litet OT, men "kycklingbröst" var ett av de många ord som våra katter förstod, och lystrade till…:🙂

#11: 😸😸😸

#8 Apropå traditioner och "ätbart" i samband med dem så det snart dags för ett bakverk som verkar ha haft sitt ursprung i Göteborg, men som numera finns på konditorier på många andra håll.

Tråden får nästan döpas om den stora FÅGELtråden!

Inte så ovanligt i sig men knappast man får se numera i var- och varannan butik är HÖNA!

Hönan är inget man bara trycker in i mikron eller airfryern och förväntar sig att den ska vara klar på en kvart. En höna kokar man och den ska koka flera timmar. Det godaste jag vet gjort på höna var curryhöna. Gärna med exrtrastark curry. En verklig delikatess. Problemet är som sagt att hitta fryst (eller färsk) höna i butik idag.

#14 "Fågeltråd"? Nja, det kan tyckas så, men vi har ålat oss fram via flera kategorier i de föregående trådarna, vi brukar beta av en sorts rätter åt gången.

Höna är vad jag upplever inte så vanligt på tallrikarna idag, åtminstone inte under den genuina benämningen. Minns inte att det stod höna på bordet på bordet i barndomen heller (varken levande eller som maträtt).

#15: Det var ingen kritik från min sida vad beträffar just "uttrycket" FÅGEL!

Fågel är ju en våra FYRA stora huvudråvaror vid sidan om gris, nöt och fisk!

#14: Har nog aldrig ätit höna, och har inte sett några i affärerna heller - om det nu inte är så att både höna och tupp numera bara kallas kyckling.

#17: Det fanns fryst höna i de allra flesta ICA, Konsum, Åhlénsbutiker m fl ända in på mitten av 1990-talet.
Nej, höna har inget med kyckling att göra trots att det är "mamman" till kycklingen. De föder väl helt enkelt inte upp så mycket höns idag. Tupp har jag faktiskt aldrig någonsin sett i butik. Eller blivit bjuden på.

AI-svar:
Den största skillnaden är att höns är vuxna, äldre fåglar som kräver betydligt längre tillagningstid, medan kyckling är unga fåglar som tillagas snabbare. Höns ger en mer smakrik och kraftigare buljong när de kokas och köttet blir mörare efter en lång koktid, vilket gör dem idealiska för grytor och soppor. Kycklingkött är däremot mörare och har en mildare smak, vilket gör det snabbare att steka eller grilla.

GULDFÅGELN - fakta om höns
https://www.guldfageln.se/hons-med-hallbarhet-i-fokus/

#18 "Coq au vin" brukade en nu avliden broder bjuda på ibland, men det rörde sig vad jag förstår om "falsk tupp" då i form av kyckling. Men den äkta varan verkar vara rätt populär på restauranger och på receptsidor.

#18 Här är recept på den "falska tuppen" som jämförelse.

#19:
#19:
Jag bor ju själv på landet utanför Kalmar men är född på Öland. Jag minns ju att bönderna sålde allt i hönsväg när jag var yngre. Dvs både tupp, höna och kycklingar. Såg att även…

KÖKET.SE har ett recept på just TUPP I CURRY
https://www.koket.se/permorberg/varmratter/kycklingochfagel/tuppi_curry

När vi ändå är inne på fågel och fjäderfän ska vi väl ändå nämna stoltheten som alla bör äta åtminstone en gång i sitt liv. UGNSTEKT/UGNSGRILLAD KALKON
Funkar perfekt att tillaga i lergryta om man har en lergryta som rymmer 4 - 5 kg fjäderfä.

#18: Jo, jag vet skillnaden, men frågan är om affärerna kallar allt för kyckling eftersom höna och tupp inte verkar vara särskilt efterfrågat längre. Fast om de gör det är det väl falsk marknadsföring.

#21: Tror inte det skulle få plats en hel kalkon i min ugn. Möjligen om det var en väldigt liten kalkon. Däremot har jag ätit kalkonfärs och - tror jag - kalkonbröst.

#21 ff Kalkon är ju snart en synnerligen aktuell fågel (länk från 2023) och maträtt. Själv har jag bara ätit kalkon som smörgåspålägg vid något sällsynt tillfälle.

#24: Ja, kalkon som smörgåspålägg har jag också ätit. Det är gott.

#6 ff Gröt är ju föda som människor spisat sedan årtusenden, och många av oss hade väl gröt på frukosttallrikarna i barndomshemmen. Men, för att återvända till Nobelkäket så väckte det ju ganska mycket uppmärksamhet då det dukades fram "kulturgröt" på banketten.

Den som känner för att slänga ihop denna rätt till frukost (eller ställa fram den till tomten i jul) finner receptet här

Det pratas ju en hel del om krisberedskap i vårt samhälle. Utan att gå mer in på den saken just här kan dock konstateras att en krismatsedel á la SCB innehåller inslag av sådana "nostalgiska" rätter som vi brukar avhandla här.

"– Utifrån vår inhemska produktion i dag kan en krismeny bestå av mestadels spannmålsdominerad kost. Exempelvis havregrynsgröt med mjölk till frukost och raggmunk till middagsmålet från vetemjöl, potatis, mjölk och ägg. Till mellanmål kan morötterna användas till morotskakan, säger Robert Almqvist."---

https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2025/krismenyn-havregrynsgrot-raggmunk-och-morotskaka/)

#26: Även jag minns den där trista halvsega havregrynsgröten. Som man åt med mjölk och äppelmos. Nej, det var ingen höjdare.

Däremot äter jag väldigt ofta risgrynsgröt med hallonsylt. Oftast är jag väldigt bekväm och köper Felix risgrynsgröt (på "korv") som faktiskt är riktigt god. Inte lika nyttig som havregrynsgröt men godare. :-)

#28 Har köpt risgrynsgröten i "korvförpackning" ibland. Gillar den, men tyvärr är den lite för kraftig för min mage, så det dröjer mellan köptillfällena.

#29: Vi åt den gröten senast idag…!
Praktiskt att ha en sådan "korv" i beredskap när inspirationen tryter, och när snabb tillagning premieras…

Konsten att laga god havregrynsgröt, drivs till sin spets i Carrbridge, Skottland, där den årliga världsmästerskapen hålls, och där man slåss om titlarna "Golden Spurtle" och "World Porridge Making Champion"….

🙂

Vet att jag tyckte om havregrynsgröt som barn. Kunde dock inte uttala det, utan kallade det för "höregråt". 😁 Numera tycker jag inte om någon annan gröt än risgrynsgröt.

Brukar köpa en korv med Felix risgrynsgröt till jul, eftersom jag inte orkar koka gröten själv. Det blir lagom att dela den på mitten och ge hälften till tomten Julius och den andra hälften äter jag själv. 🎅🏻

#13 Dags så för den där bakelsen, och frågan man ställer sig är om en GIIA-bakelse får se ut (och smaka?) hur som helst, och det verkar så, den enda gemensamma nämnaren är uppenbarligen en avbildning av den gamle krigaren.

Jag skall försöka komma över någon version av bakelsen under dagen, under förutsättning att sotaren som aviserat sin ankomst någon gång under dagen kommer någorlunda tidigt så att jag hinner ut.

#32 😋

#33 Sotarna dök upp här redan klockan åtta, så jag hade inget att skylla på- jag ilade till kondiset, i detta fall livsmedelsbutiken där jag köpte två Napoleonbakelser med Gustav på, vilket låter som en motsägelse men jag tror att det är så nära prototypen det går att komma. (Pris sextio kronor för tvåpack.)

Gustav råkade ut för en del blessyrer vid hemtransporten från butiken, dock bagateller mot det som drabbade honom i Lützen. Gjorde en makeover innan avsmakningen. Betyg: Fyra 👑 av fem.

#34: Att skamlöst applicera Gustav II Adolf på en Napoleonbakelse, får mig att direktkoppla till ett tidigare nämnt begrepp: "Kulturgröt"
🙂

(Jag är övertygad om att den smakade gott..👍)

#35 I krig och bakverk är allt tillåtet. 😉

#34: Hoppas han var god i alla fall. 😊

#37 Om han var en god kung kan jag inte uttala mig, men han dög bra som bakelse. 😋

#38: 👍😊

Kommer någon ihåg denna?vet att de inte är en maträtt men kanske passar här ändå? Förstår inte varför den bara försvann eller finns den nånstans ff?

#40: Den verkar ha utgått ur sortimentet, och kallas nu Nöt-Crème istället. Det var nog oftast den man köpte förr, men då i små påsar för 25 öre (har jag för mig att de kostade).

https://handla.ica.se/produkt/1428070

#41 Kom fram till samma resultat vid googling, "kostnaderna var för höga och vinsterna för små. Det var bättre att satsa på nötkrämen" läser jag att någon skriver på Reddit.

Såg även att det på nätet finns en del recept på hemmagjord hasselnötsmassa.

#33 ff Innan vi tackar Gustavbakelserna för i år kan vi konstatera att de bakats åtminstone sedan 1892. Källa.

#42: Ja, det finns otaliga recept på olika sorters nötmassa. Det gäller bara att ha en bra mixer som klarar av att mala ner nötterna tillräckligt mycket.

Minns bara att den var mer kolaaktig än nötcreme som finns idag, kanske ngt som kommer tillbaka med åren. Kanske ska testa att göra en själv,tyckte den var så god o ha på mackor så de fanns sällan till bakverk🤣.

"Fredagsmys" är numera ett vedertaget begrepp, och redan 2016 rotade GP i fenomenets historia, där man kom fram till att ordet för deras egen del dök upp i tidningen 1994. I artikelns bildspel påminns vi om en del produkter som var historia redan då (vissa lever dock ännu, om än i andra förpackningar).

Något jag minns är när en tamfågelproducent hade en ihärdig kampanj i tidigt 00-tal med parollen "kyckling på fredag". Tveksamt dock om det hade någon varaktig effekt- jag tror nästan mer att det blivit "tacofredag".

Kalops har jag en känsla av att vi placerat på bordet tidigare i någon av dessa trådar, men sökmotorn reagerar inte på ordet så vi bär väl in denna rätt med månghundraåriga anor och delar ett klassiskt recept.

#46: Det är ingen av mina favoriter. Förmodligen för att det är en massa lagerblad i grytan, och jag tål inte det. Hade man utelämnat det hade jag säkert tyckt det var gott. 😊

#46: Jag gillar kalops, generellt, men den kan dyka upp i många skepnader….🙂

#47 ff Jag äter inte kalops särskilt ofta, och det känns lite som att jag nog har underskattat den en smula. Får se om jag återknyter bekantskapen nästa gång den dyker upp på någon meny…😉

#46-49: Ingen kalops utan ett accentuerande tillbehör, som t.ex. lingonsylt, rönnbärsgelé eller saltgurka.
Där kan jag inte bestämma mig, enär jag gillar alla tre, dock ett i taget….🙂

#50 Där hade jag nog satsat på rönnbärsgelé, mest av nyfikenhet.

#51: Kan rekommenderas…👍

#51: Har ett vagt minne av att jag har smakat rönnbärsgelé vid något enstaka tillfälle, men det var nog inte till kalops. Vill minnas att jag tyckte det var ganska gott, men föredrar ändå vinbärsgelé.

#53: Ja, vinbärsgelé är också god och användbar….👍

#54: Särskilt i gräddsås. 😋
Brukar göra Leif Mannerströms gräddsås som man ska ha vinbärsgelé i. Brukar ta i lite mer än vad som står i receptet, för det blir så otroligt gott. Kan äta den med sked, som den är utan något till. 😁

https://recipify.com/sv/recept/leif-mannerstrom/graddsas

#45 Apropå fredagsmys då och nu så här "dagen efter", fredagsmyset lever även i vårt östra grannland.

Källa.

#56: Fredagsmys existerade inte när jag barn. Då var det lördagsgodis som gällde. Dock inte i de mängder som förekommer nu. Min bror och jag fick en liten påse godis vardera, och så brukade min mor poppa en stor skål popcorn. Har inget minne av att vi åt någon mat framför teven, utan det var vanlig kvällsmat innan vi bänkade oss. 😊

Tacos har jag nog bara ätit en gång och det var när jag blev bjuden på det av en kompis.

#57 Nej, "fredagsmyset" är nog som det sägs här tidigare ett nittiotalspåfund. Tror inte att jag å andra sidan minns något lördagsgodis heller- vi kanske får forska i när det uppstod? 😉

#58: Tydligen kom det på 1950-talet. 😊

https://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%B6rdagsgodis

#59 Se där ja! Jag minns bara veckopengen, som omedelbart omsattes i godis, eller "snask" som det brukade heta då. (En äldre bror, nu hädangången, framhärdade i att använda den benämningen på sötsaker livet ut.)

#60: Vi hade månadspeng, och den skulle räcka till mer än snask. Jag delade upp den så att jag hade pengar till det jag ville köpa under månaden - däribland tidningen Starlet. Har för mig att den kostade 3-4 kronor på den tiden.

#61: Starlet minns jag att småtjejerna gillade när jag var tonåring. En googling visar att den gavs ut under 30 år… mellan 1966 och 1996. Tänk vad åren går!

#56-61: Begreppen fredagsmys och lördagsgodis saknades hemma hos oss, då dessa "nyord" myntades senare.
Däremot kunde godis förstås förekomma, men då inte förbundet med någon speciell "tradition".

Jag fick veckopeng.
Först 1:-, vilket senare höjdes till 3:-, men därefter minns jag inte hur det utvecklades…

#1: Samma för mig. Men åt inte kyckling förr pga den dåliga hållning de har.

#36: ;)

#63: Fick också veckopeng. Minns inte hur mkt.

I tidernas begynnelse, introducerade korvkiosken i vår lilla stad nymodigheten "hamburgare".

Har ingen aning om huruvida kioskens "maestro" var mindre påläst om hamburgares fysionomi, eller om anrättningen faktiskt innebar tidens "state-of-the art-burgare…?
Burgarna var, hur som helst, väldigt goda👍.
Brödet var inte så erbarmligt sött och svampigt som idag.
Själva burgaren var lika god som mammas pannbiff.
De enda tillbehören som erbjöds, var kioskens ordinarie senap och ketchup; dagens utbud med allsköns dressings m.m. hade ännu inte sett dagens ljus.

Jag vet att det, generellt, inte var bättre förr, men just dessa urburgare fyller mig med viss saknad…..

🙂

#67: Minns inte när jag åt min första hamburgare, men det var nog rätt sent i livet. Det fanns inte i byn där jag bodde. Vi fick nöja oss med korv med bröd i den lilla kiosken vid isbanan. De enda tillbehör jag minns var senap och ketchup. Eftersom jag inte tycker om något av det, så åt jag bara korven och brödet. Sedan åt vi alltid røde pølser när vi besökte Danmark - eller när våra danska vänner kom på besök. Mannen i familjen var slaktare och hade alltid med sig flera meter pølser till oss. 😋

Någon gång under mitten av sjuttiotalet skulle jag på kursvecka i Stockholm, och jag skulle bo hos en bekant familj i Stockholm. Jag kom på ett sent tåg, och min värd som hämtade mig vid stationen fixade kvällsmålsfrågan genom att ta en sväng till McDonalds. Där beställde han ostburgare (tror jag) plus Fanta till oss, och jag tyckte att det smakade himmelskt. Min bekant såg misstroget på mig och frågade om jag verkligen inte käkat hamburgare förut, och då kände jag mig som en lantis, trots att jag kom från Göteborg. 😊

^{McDonalds öppnade sin första restaurang i Stockholm på Kungsgatan 4 den 27 oktober 1973.}

#69: I Helsingborg serverades den första hamburgaren 1955, men inte förrän 1956 öppnade den första hamburgerbaren. Det var dock inte McDonalds. De kom inte förrän 30 år senare.

Och ändå åt jag nästan aldrig hamburgare. Det var inte förrän jag började jobba som it-tekniker i slutet av 1990-talet som jag började äta det mer regelbundet. Anledningen var att min kollega nästan alltid ville äta på McDonalds när vi var ute på jobb utanför stan. Ibland hände det att vi åt kebab, men det hade jag däremot ätit i London, flera år innan det kom till Sverige.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Burger-Grill

#70: Min första kebab åt jag i Köpenhamn, någon gång under 80-talet.
Det var en "handhållen" kebab i en pappersstrut, och jag minns tillfället, eftersom den var så välförsedd med olika tillbehör, att jag drällde rikligt, och lämnade ett spår bakom mig….🙂

#71: Ja, det är så de serveras - fortfarande. Min första kebab åt jag 1976 när min mor och jag var i London.

Vi bodde på ett billigt hotell och precis bredvid porten till hotellet fanns "ett hål i väggen" där de sålde kebab. Tror inte ens det fanns några sittplatser, utan man fick ta med sig kebaben och äta någon annanstans.

Kebaben var billig och de tog dessutom emot de matkuponger vi fick eftersom vi hade halvpension. (Hotellet hade ingen egen restaurang.) De var i olika valörer och den minsta var på ett pund har jag för mig. Kebaben kostade inte så mycket så vi fick pengar tillbaka. Egentligen skulle vi inte få det, men kebabstället var snälla. För oss som inte hade så stor reskassa var det ett välkommet tillskott. 😊

#21 ff Då är det dags att bära in kalkonen igen- ja, för de som firar Thanksgiving alltså! Till skillnad från Halloween har dock inte det här firandet slagit rot (ännu…) i vårt land. Men:

"Kalkon är festens självklara mittpunkt. Den fylls ofta med lök, brödsmulor, örter eller grönsaker och serveras tillsammans med klassiska tillbehör som: krämigt potatismos, tranbärssås, brysselkål och pumpapaj.

Tillsammans skapar det en riktig höstfest på tallriken – och en tradition som år efter år fortsätter att samla familjer runt bordet", kan man läsa här.

#73: Tror inte det har någon större chans att slå rot i Sverige.

#74 Risken kanske var kanske större för några år sedan (länk från 2014), men man skall aldrig underskatta "marknaden"! Förhoppningsvis har de fullt upp med Black Week så här års, men i USA är den här högtiden tydligen själva upptakten till BW och…ja… 🤷‍♂️

#73-75: Jag kommer personligen inte att sörja, om vi slipper drabbas av ännu en ny "tradition"…🙂

#76 Samma här, och kalkon går det ju att käka hela året, om man känner för det. 😉

#76: Inte jag heller.

Jag har en känsla av att "grönfodret" har hamnat lite på undantag i våra maträttstrådar, men då vi närmar oss julbordsdags så tänkte jag slå ett slag för kål i olika former.

Eftersom jag tillbringade mina yngre dagar något längre upp i landet så blev jag förvånad när jag kom till västkusten över att så många ville ha grönkål på julbordet. Numera har jag vant mig vid det, och fått mig berättat att det är något av en halländsk specialitet. Här finns lite i korthet om inte bara den gröna kålen, utan även den vita, röda och bruna och kanske ytterligare någon.

#79: Min svägerskas familj har alltid långkål på julbordet, trots att de - såvitt jag vet inte är från Halland. Testade det en gång, men tyckte inte det var gott.

#80 Ser i länkartikeln att långkålen också är tradition på Bjärehalvön så det kanske kan vara en förklaring.

#79-81: Har aldrig provat långkål, men då jag (hittills) gillat alla kålrätter som jag presenterats för, skulle jag säkert uppskatta även det….🙂

#81: Ja, de kommer därifrån så det är säkert därför.

#79 Vi grottar väl ner oss i kållandet och tar ytterligare en titt på grönkålens väg till långkål.

#82, 84: Vid närmare fördjupning och eftertanke, kan jag ha trakterats med långkål i Skåne vid något tillfälle, dock utan att veta namnet på det jag åt….🙂

#85 Ja, man kan inte vara säker vad man trakteras med i Skåne, för "rätt som man äter så tar man en bit". 😉

#86: Ja, eller som det heter på skånska "rätt som man eder så tar man en bid". 😁

#87 Ja "sa de va så sa de va på skaunska"". (Var det skånska?) 😁

#88: Nej, det var nog småländska tror jag. Vi säger "ska". 😁

#89 Anade nästan det…☺

När vi nu ändå befinner oss i grönsakslandet är ju inte steget så långt över till lökväxterna. Visst är det väl något särskilt med lök vs barn? Jag själv hade svårt för lök som barn, även om det var sällan vi hade lökrätter på bordet därhemma eller i skolan. Som vuxen däremot gillar jag lök i alla dessa former, inte minst vitlök. 😋

#91 Bara att (s)välja!

https://stage.land.se/mat-dryck/sa-anvander-du-loksorterna

https://fransverige.se/aktuellt/lok-i-alla-dess-utmarkta-former/

#91 ff Och löken är nyttig dessutom! (Gammal länk)

Gillar med lök,speciellt steklök när de är små nog o äta hela när man stekt eller har dom i en gryta

#91: Har fortfarande svårt för lök, men kan äta den om den är välkokt eller stekt. Rå lök kan jag inte alls äta. Förr, innan det mesta av amalgamet sanerades från min mun, så kändes det som att tugga aluminiumfolie om jag råkade tugga på en bit rå lök. Ingen direkt angenäm upplevelse.

I "granntråden" berörde vi drycker.
En måltidsdryck med gamla anor, som jag gillar, är Carnegie Porter.

Dock är jag litet kräsen, och föredrar denna dryck till litet "tyngre" kötträtter av olika slag.
Det är inget som passar till pannkakorna, eller som man bälgar i sig mängder av…
Till min glädje är CP fortfarande tillgänglig ute i handeln…🙂

#96 Jag hade en "Porterperiod" för några år sedan, men nu var det länge sedan jag klämde en sådan dryck, kanske är det dags att återuppta bekantskapen? Här nedan är lite Carnegiehistoria från deras dåvarande hemvist i Klippan i Göteborg, där konung Carl XIV för dryga 200 år sedan behagade intaga en bira i en öltunna (det lär dock vara en senare kopia av det fatet). Till höger syns fatet på tidigare plats (tyvärr suddig diakopia), idag står det på framsidan av Clarion Hotel vid hamninloppet till Göteborg.

Serveringen stängd men öppnar här istället.