"Julmustens dag" den 24 november är nog mest ett försök från bryggerinäringen att slå ett slag för denna dryck, och samma sak med den undersökning man presenterar om att nio av tio svenskar förknippar julen med julmust. Med detta sagt länkar vi till en tråd om musten och dess historia.

#1: Dricker i princip bara julmust på julafton, så för mig är den nog rätt förknippad med julen. 😊

#2 Här står det julöl på bordet- en gammal och god tradition. 😉

#0: Vilken fin fjording!

#4 Ja, lugn och trygg, som en fjording skall vara. 😉

#3: Eftersom jag inte tycker om öl är julmust så nära jag kan komma. 😁

#R6 Vad sägs om mumma då?

#7 Eller Gotlandsdrikku, även om det kanske är i senaste laget för att få färdigt till jul.

Brukar köpa en flaska julmust till jul, som en markör för just den högtiden.
Det är kanske inte den optimala måltidsdrycken, men just där och då, väcker den minnen och skapar en angenäm julkänsla…

Minns från barndomen när det var "ett måste" att köpa en kagge svagdricka till jul från den lokale drickköraren som levererade från flaklastbil, så som det fungerade på den tiden.

#5: Ja, exakt!

#10: Ja, i barndomen förekom även svagdrickan.. Den har jag väldigt tidiga minnen av…🙂 I mormors rymliga skafferi stod en kagge, mer eller mindre permanent. Hos oss hade svagdrickan dock ingen direkt koppling till julen…

Klipp och klistra.
Inför julen brukade vi tillverka diverse julgransprydnader, däribland "karameller" liknande denna. Inuti fanns något godis, t.ex. en kola, gömt.

Här erbjöds tidig träning med sax, klister m.m. vilket motverkade den "fingerblindhet", som idag är ett aktuellt samtalsämne….

🙂

#13 Jag vill minnas att vi tillverkade något slags smällkarameller i småskolan, men effekten var "sådär", inte minst i jämförelse med dagens hemmabak som spränger bort hela entrédörrar…🙄

#7: och #8: Har aldrig smakat, men det låter inte gott. 😲

#10: Svagdricka förekom inte hos oss. Har druckit det, men tycker inte det är särskilt gott. Fast jag vande mig efter ett tag när jag drack det lite oftare (när jag hade sällskap med en kille vars familj i princip bara drack svagdricka - inte bara till julen). Nu tror jag däremot inte att jag skulle tycka om det längre. Hemma hos oss var det mjölk som gällde. Vi drack bara läsk någon gång ibland, men min bror och jag föredrog mjölk så för vår del gjorde det inget. 😊

#13: Vi gjorde också sådana smällkarameller, fast de hade "krusband" i bägge ändarna.

Älskar både svagdricka och julmust, som dracks vid jultid-nyår när jag växte upp.
Däremot förekom aldrig någon julöl hemma hos oss men det finns ju numera i många olika utföranden att köpa.

#17: Sådana "tvåsidiga" varianter gjorde vi också, men de "ensidiga" var mest vanliga.
Vid Tjugondag Knut plockade vi sönder dem och åt upp godiset. Nästa jul samma rutin, osv…🙂

#18: Jag minns inte om det ens fanns något som hette Julöl när jag var barn…? Tror inte att den benämningen var uppfunnen vid den tiden….

#20. Nej, det kanske var så. Jag var i alla fall för ung för att få dricka julöl ändå men svagdrickan var ju inte "ofarlig" heller, inte om man drack några glas.😉

#19: Ja, det hörde väl till på julgransplundringen att man skulle ta sönder smällkaramellerna.

Det är ju ofrånkomligt att det blir en hel del julbordsnostalgi i de här ämnestrådarna och nedan är en artikel från 2021 om julbordets historia. Förhoppningsvis har den inte länkats till tidigare, men om så skulle vara så blir detta en repris.

Inte en storhelg utan larmrapporter om maträtter som tryter: hummern brukar bli en bristvara lagom till nyår, äggen krisar till påsken, till midsommar kommer larmrapporter om sillen, surströmmingen verkar vara ett minne blott snart i augusti och är det inte skinkan så är det ansjovisen som felas oss till jul. Just i år det den senare varan som verkar vara puts väck i butikerna. Skönt då att inte vara någon vän av Jansson…😉

#24: I förrgår gjorde jag en god scoutgärning, genom att "fixa" 3 burkar ansjovis åt en bekant, som inte lyckats hitta en enda burk i sitt närområde.
Blev sålunda varse om den skakiga situationen….
🙂

#24: Glöm inte jordgubbarna till midsommar. De brukar också riskera att ta slut - eller inte mogna i tid. 😁

Är inte heller någon vän av Jansson, så för min del spelar det ingen roll om det finns ansjovis eller inte.

#26 Ja, de brukar ju också kunna vara "rödmärkta", och vi slänger väl med julfisken på lasset också- jag vill minnas att den var i riskzonen ganska nyligen.

#25 Men omtänksamhet kan belönas med misstänksamhet- det kan gå som för Kalle, som blev hatobjekt när han köpte på sig för många burkar. 😮

#27: Ja, stackars Kalle….🙂 Fast, om det hamstras på den nivån, ber man kanske om kritiska kommentarer…?

Själva har vi 1 burk liggande, och den är köpt långt före krisen…🙂

#28 Tror mig ha läst att Kalle föll för grupptrycket och delade med sig av sitt lager. 😉

Då ansjovis nyss stått på dagordningen, går mina tankar osökt till Bonk Business, ett fiktivt företagsimperium, skapat som ett sanslöst konstprojekt i Finland, under 1980-talet.

Enligt "historiken" grundades företaget av en Pär Bonk, med åtföljande dynasti, som på ett innovativt sätt exploaterade just ansjovisens alla egenskaper, därmed skapande en grundplåt för kommande utveckling och konstruktion av ett stort antal "geniala" men dysfunktionella produkter, med det övergripande namnet RABA-HIFF …🙂

Finns mycket att läsa om detta, men nu är vi rejält OT.
Det var dock ansjovisen som ledde mig hit….🙂

#30 Eftersom jag inte äter ansjovis sympatiserar jag med innovationen av den som smörjmedel. 😊

Ni som kommit hit senaste åren. Berätta om era nostalgiska barndoms jular..Och ni andra som skrivit tidigare kanske kommer på något nytt att dela med sig av..

#32 Du får gärna föregå med gott exempel. 😉

^{Kanske blir det mer smak på julosten om man lagrar den hemma i 1-2 år?}

Julosten lyser rödgult på många julbord och visst är den prydlig, men jag som tycker om smakrik och lite starkare ost upplever den som rätt rätt mesig. Okej, hittar jag en lagom stor bit Stilton till överkomligt pris kan det nog bli affär.

I det gamla bondesamhället var ystegillen en spridd sedvänja, där gårdarnas kvinnfolk under sensommar och höst gick samman i ostagäng för att ysta det som skulle bli julens ostar. Och enligt dåtida meddelare var man, precis som Emil i Lönneberga och hans jultabberas, noga med att dela med sig till bygdens fattiga.

Ännu finns det traditionalister som håller ostagillena vid liv, och numera har damerna fått herrsällskap i julostystandet. 🧀

#34: Har sett att det är många som köper en tvåkilos hushållsost när det är extrapris och sedan lagrar den 1-2 år. Då får den en kraftigare smak. Inget för mig dock. Jag gillar hushållsosten som den är. 😊

Något som jag saknar året om men speciellt i juletid är min mors matbrödkakor. De hade strykande åtgång året runt- ett glas mjölk och nybakt kakbröd, "det fanns inget bättre"! Till jul var det bara mors kaka som dög i doppaspadet, vilket väl egentligen var slöseri med det fina brödet- det hade räckt med köpelimpa, men så skulle det bara vara.

Om brödets betydelse i juletid för tidigare generationer, som föda men också som symbol, finns en artikel att ta del av här.

#37 Apropå jul och bröd- i morgon är det "pepparkakans dag", ett reklamjippo instiftat 2006 av en svensk pepparkakstillverkare. Men visst är pepparkakan värd att uppmärksamma- den har bakats ända sedan medeltiden och är förstås extra aktuell så här års.

#38: Ja, länge leve pepparkakan, i alla dess många skepnader…👍
Jag knaprar på en nu, medan jag erinrar mig detta gamla örhänge, framfört av Little Gerhard…🙂

#39 Det var en gammal goding- ja, låten alltså (men kanske även kakan?). Jag har hittat en pepparkaka i sortimentet i år som jag inte kan få nog av, men jag avstår att nämna märket eftersom jag inte är influenser. Men om det stämmer som dom säger att man blir snäll av pepparkakor så måste jag vara snällare än någonsin, så många pepparkakor jag redan satt i mig de senaste veckorna…😋

Den tyska pepparkakstraditionen, som även vår tradition härstammar från, anses ha anor från det medeltida Nürnberg.
Kryddningen skiljer sig en aning från den som etablerats i Sverige, men likheten är tillräckligt stor för att även vi nordbor kan känna tydliga "julvibbar", om vi trakteras med Lebkuchen, eller de populära kryddiga kexen/kakorna med stämplade motiv av St Nikolaus, väderkvarnar, får m.m. och som går under namnet Spekulatius.

🎅

Denna typ av tyska Lebkuchen kan sägas vara förlagan till våra Skånepepparkakor (som tyvärr har krympt i storlek på senare tid….

#37: Tror vi hade köpebröd till doppet i grytan. Min mor bakade inte så mycket matbröd vad jag minns. Det var mest vetebröd, och det använde vi inte till dopp i grytan. 😊

#42: Ja, de påminner en del om varandra utseendemässigt, men ingredienserna är inte desamma.

https://kultursmakarna.se/2020/12/05/lebkuchen-pepparkakornas-foregangare/

#37 & #43: Vi doppade i köpebröd, inklusive vört.
Dock minns jag att min farfar stack ut litet, med sin faiblesse för att doppa knäckebröd…🙂

#45: Om det är något som behöver doppas är det knäckebröd, så din farfar var rätt på det. 😁

Man ska ju egentligen använda bröd som hunnit torka lite när man doppar. Det är hela vitsen med dopp i grytan.

Vi åt alltid hembakat rågbröd till doppet. Det var grovt och höll ihop.

Ett är så hade mamma köpt rågbröd som vi doppade, det var ingen höjdare, dels var det färskt och dels blev det som en rinnande sörja, det var knappt ätbart.
Sen dess bakar vi vårat julbröd själva.

#41: Var på ett klubbmöte i går kväll, och vad låg, litet otippat, på kakfatet, om inte just genuina Lebkuchen…!
🙂

#48: Var de goda?

#49: Ja, de var goda, med genuint "tysk" smak…👍
De hade troligen letat sig till Sverige via Lidl, som ibland säljer tyska eller "mellaneuropeiska" produkter.

#50: 👍😊

Färsk- eller plastgran, eller kanske ingen alls? Gammalt men nyväckt diskussionsämne här.

Rödgran, odlad några mil härifrån (enligt säljaren) brukar jag köpa. Har levande ljus i granen, så plastgran funkar inte.

#53 Tjusig gran! 👍

Jag är tråkig nog att avstå från gran. Hade en liten "symbolisk" plastgran på bordet några år, men numera inskränker sig julpyntet till en julduk och levande ljus på bordet på själva julafton.

Den som står i begrepp att införskaffa gran och står i valet och kvalet med tanke på miljöaspekter kanske kan få råd här.

#54: Tack. 🤶

Så länge jag orkar så julpyntar jag och tar in en gran. Har en ljusslinga med små ljus också i granen, för jag tänder inte de levande ljusen mer än kanske 2-3 gånger under julen. Då blir det så mörkt och tråkigt utan ljus i granen.

#55 Bra idé att plåta granarna så att man har ett minne år från år. 😉

#56: Brukar göra det, men såg att jag faktiskt inte har något foto från förra julen i min mapp med foton till iFokus. Glömde tydligen att lägga in dem där, så det har jag gjort nu. Såg att granen kraschade både 2023 och 2024. Toppspiran gick sönder redan 2023, men inte så mycket annat har jag för mig. I julas gick det åt några glaskulor, men bara två vill jag minnas. Tror också att ett eller två av ljusen bröts, men inte värre än att de gick att använda. Fick dock byta julgransmatta, för den jag hade först var plaskvåt och tog lång tid på sig att torka.

Hade bytt julgransfot till en som jag trodde skulle vara lättare att hantera än den tunga "klump" med en pigg i mitten, som syns i sista bilden. Det var inget bra byte, för den nya var för klen. Trots att min gran var väldigt liten och inte särskilt tung, så gick två av fästena sönder efter bara någon dag. Det gjorde att hela granen välte, med påföljande "översvämning". Tack och lov blev det inte så illa som jag befarat, så det gick hyfsat lätt att återställa den. I år funderar jag på om jag ska tjudra granen så att den inte kan välta. 😁

#57 Du får förse den med fotboja. 😊

Tomtebloss omnämndes i första tråden här. Jag har knappt sett ett sådant sen jag var i tioårsåldern, vilket var ett tag sedan, men uppenbarligen finns de fortfarande. Finns det någon här som upprätthåller tomteblosstraditionen?

#59: Jag försöker, förgäves, erinra mig om mitt senaste köp - och än mindre användande - av tomtebloss.
Det måste helt enkelt vara kolossalt länge sedan….

#58: Tror inte det hjälper. 😁

#59: Senast jag hade ett tomtebloss var julen 2018. Hade bjudit grannarna på julfika och tände då stearinljusen i granen. Den ena grannen hade med sig några tomtebloss, så vi brände ett av dem.

Vågade inte tända fler för jag visste inte hur torr granen var. Men jag hann fotografera det i alla fall. Har faktisk kvar de andra tomteblossen han hade med sig. De ligger i en låda i garderoben. 🤶

Den här julen blir granfri, så jag bidrar med ett foto av en tidigare julgran (dock inte så bra bild).

I år får det bli litet enklare, med levande ljus, samt diverse utvald julrekvisita.
Tröskeln för att nås av "julvibbarna" har sänkts med åren, och stämningen infinner sig, trots en litet nedskalad pyntning 🎅
Doften av gran kommer dock att saknas***

_{*** Många nutida "köpegranar" saknar emellertid också den "riktiga" grandoften, så som man minns den…}

#63: Det är fint med glitter i granen. Brukade ha det innan, men katterna tyckte det var alldeles för roligt att leka med det. En av katterna åt upp det, vilket inte är så bra för kattmagar.

I Dresden finns vad man kallar världens största "änglaspel".
Vackert och stämningsfullt, men det drivs nog inte av varmluft….

#65 Här är mer vackert att skåda i juletid. Julkrubbor minns man ju att vi gjorde i småskolan, fast riktigt av den här kalibern blev de ju inte…🙄😊

#66: Kan inte minnas att vi gjorde julkrubbor, men det är omöjligt att jag helt enkelt har glömt det. Däremot vet jag att vi gjorde en modell av området från Betlehem till Jerusalem, men Jordanfloden och Döda havet. Vi hade "ökensand" och små hus i papp samt palmer i kräpp-papper.

Eftersom jag bodde ovanpå skolsalen så hände det att vår ena katt kom in och besökte oss om ytterdörren var öppen, eller om någon släppte in honom. Dessa besök fick dock ett slut när han en gång bestämde sig för att utöka Döda havet och kissa i öknen. 😁

#67 "I´ll kill that cat", som betjänten James brukar säga i nyårstid. 😊

#68: 😸😸😸

Oskar Andersson- värd en tacksamhetens tanke varje gång en elektrisk julljusstake tänds.

#70 Oskar uppmärksammades f.ö. redan 2007 på Julen iFokus.

Folke kan berätta om julen förr.

#72: Det finns många intressanta berättelser där. 👍

I det sällan spelade introt till White Christmas sitter sångens huvudperson i Beverly Hills L.A. och längtar till nordligare delar av kontinenten där jularna var snöiga. Den norrlänning som bosatt sig i södra delarna av vårt land kan kanske känna igen sig- senast hela Sverige hade ett snötäcke var 2010, enligt SMHI.

Träffade i dagarna på ordet julgranspumla, en dialektal variant på det som nog de flesta av oss säger: julgranskula. Någon här som använder sig av den förstnämnda benämningen? Ser i en artikel på ISOF att ordet var uppe till diskussion i början på detta sekel.

#75: Jag har tidigare konfronterats med ordet, så det var inte obekant.
Dock kan jag inte minnas att jag någonsin använt det, trots att det låter trevligt…🎅

#75 ff Verkar förekomma mer frekvent bland svenskspråkiga i Finland. 🎄

#77: Sätter fingret i luften och spekulerar nu, men jag anar att ordet en gång i tiden hade en bredare betydelse, än att enbart gälla julgranskulor.

En bullig flaska skulle kunna benämnas "pumla", och även andra rundmagade, bulliga glaspjäser…
Har för mig att ordet - om än skämtsamt - har florerat inom glasindustrin, för att beskriva alster med viss form…

#78 Det verkar inte otänkbart. 🤔

#79: Ordet kan härstamma från det gamla tyska ordet "Pummel", som beskriver något "knubbigt" eller "utspänt"…

Därifrån är steget inte långt till vår gamla glasindustri, som vilar på starka influenser (och arbetskraftsinvandring) från Tyskland / Böhmen….

BTW: En av våra katter, som var en aning överviktig, blev av en tyskbördig familjemedlem kallad "Pummelchen"….🙂

#80 Ach so: ja, det låter palusibelt. Fick vid sökning den här översikten från Google AI: "Pummelchen är ett tyskt smeknamn för ett knubbigt barn, en "pummel", som betyder något i stil med "liten tjockis", "knubbis" eller "pudding", ofta använt kärleksfullt. Ordet kommer från tyskan (där det ursprungligen betyder "rund" eller "knubbig") och används även för en sorts röd julgransdekoration i Sverige (en "tysk tjockis")."

Att julgransdekorationen skall vara röd är kanske inte tvunget i de svenska dialekterna.

#81: Nej, uppgiften om "röd" får vi nog tillskriva AI-assistentens "kreativitet"…..🙂

För övrigt verkar vi ha kartlagt pumlans härkomst med nöjaktig tillförlitlighet…

#75: Har hört talas om det de senaste åren, men det förekom aldrig när jag var barn så det är nog ett lokalt uttryck längre norröver.

#82 #83 Ja, norr och öst (Finland) täcker nog in användningen.

Såklart finns han! 🎅😉

^{(Ej läslåst f.n.)}

#85: Självklart…🎅

Ibland slår tanken mig, att barn kan hantera fiktion bättre än många vuxna…..

#85 #86 Släpp tomtarna loss det är jul! 🎅🤶😉

#85: Visst finns han. Han flyttar in hos mig varje jul. 🤶😁

#88 Glöm inte att tillse så att villkoren i sambolagen vederbörligen uppfylls. §

#89: Han är bara inneboende några veckor. 😊

#90 Sedan blir det andrahandsboende i källarskrubben. Tufft liv att vara tomte…😏 ^😊

#91: Nej, han och bocken bor i en låda i klädkammaren resten av året. 🎅🏻

#92 Utgår från att det är ett registrerat partnerskap. 😉

#93: Mellan tomten och bocken? 😉

#94 Ja, de kommer ju att tillbringa en stor del av året under samboformer. 🕵️‍♀️😊

#95: De har hängt ihop länge, så de är ett etablerat gammalt strävsamt par. 😁

#96 Okej, äldrevården kan hantera även sådana förhållanden numera. 😉

#97: Det har de inte tid med längre. 😁

#99 Nej, schemat är nog fullt.

Ny tråd.

⬅